Ordningslagen och idrottsaktiebolag - en analys av tvångsavgiften och vinstsyftet i 2 kap. 26 § OL

Abstract

Summary
Under the provisions of section 2 (26) of the Swedish Public Order Act, the organizer of a profitable public event shall pay a fee to cover the police authority's expenses due to the event. This essay analyses the application of the fee on the so- called sport companies. The decisions have been subjects of appeal and discussion since the police for about three years ago started feeing the companies’ pursuant to the Act. In two different court decisions, the appealing companies invoked the ownership structure of the sport company as a legal ground for remission of the fee. This essay analyses the essential definition of profit (vinstsyfte) according to the Public Order Act, with focus on the sports companies and their ownership structure. The Department of Justice has recently examined this subject, and the result of that examination (which is considered de lege ferenda) is also addressed in this essay. An analysis of section 2 (26) from a public law perspective is also a subject of analysis in this work. In that part the police routines and internal guidelines is examined from a wider, public law perspective, as well as the fee itself. The legislation regarding safety around sporting events in Denmark is also recited and compared with its Swedish equivalents.
The conclusions are that the ‘lack of profitable purposes’ due to the ownership structure of the sports companies should have been inserted into the Articles of Association, to comply with the provisions of non-profitable limited companies in the Company Act. By doing that, the companies may had been spared the feeing. Concerning the decision-making of the police in the cases of feeing, it is concluded that a lack of review from higher public law instances causes an undesirable interpretation of section 2 (26). The absence of clarifications and rulings regarding how much the police are able to charge for the coverage contributes to an uncertainty for the organizer of such public events that is subject of police coverage.

Abstract (Swedish)

Sammanfattning
Enligt ordningslagens (OL) 2 kap. 26 § ska den som anordnar en offentlig tillställning i vinstsyfte åläggas betalningsskyldighet för polismyndighetens bevakning av den. I denna uppsats behandlas bestämmelsen och dess tillämpning på de idrottsföreningar som bedrivs i bolagsform, de s.k. idrottsaktiebolagen. Besluten har varit uppe för överklaganden och diskussion sedan polisen för snart tre år sedan började meddela de större föreningarna beslut med stöd i bestämmelsen. I båda de rättsfall som arbetet tar avstamp i har från överklagandesidan idrottsaktiebolagens speciella ägarförhållanden framhållits såsom grund för eftergift av ålagd ersättningsskyldighet. Därför granskas det centrala rekvisitet vinstsyfte utifrån ett bredare associationsrättsligt perspektiv, och problemställningar avseende aktiebolags vinstsyfte behandlas. Justitiedepartementets senaste utredning (och därmed de lege ferenda på området) har tilldelats ett eget kapitel. I en del av framställningen granskas även den offentligrättsliga avgift som 2 kap. 26 § OL ålägger arrangören av offentliga tillställningar. Det görs bl.a. en rättslig etikettering av avgiften som sådan. Vidare behandlas de förvaltningsrättsliga principer som ett beslut av liknande karaktär fattas med beaktande av. Här tillämpas ett bredare studium av offentligrättsliga definitioner och förvaltningsrättsliga principer för att granska gällande rätt och polismyndigheternas rutiner vid beslut enligt 2 kap. 26 § OL. I en jämförelse avhandlas även den centrala rättsliga regleringen avseende säkerhet vid idrottsarrangemang i Danmark, då en återkoppling till liknande svensk lagstiftning görs.
Uppsatsens slutsatser är att idrottsaktiebolagens påstådda ”bristande vinstsyfte” med fog hade kunnat införas i bolagsordningen, och på så sätt hade kanske bolagen fått ökat medhåll från domstolar och polismyndigheter. Beslutsfattandet kritiseras utifrån bristen på praxis och avgöranden från högre förvaltningsrättslig nivå, vare sig det är domstolar eller andra myndigheters bedömning som uteblivit. Bristen på vägledning och klargöranden avseende kostnadsområdet har orsakat att ingen egentlig yttre ram finns för hur hög avgiften kan bli i det enskilda fallet.

• author: Christensen, Jerker
• supervisor: Per Nilsén
• organization: Department of Law
• course: LAGF03 20131
• year: 2013
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: förvaltningsrätt, offentlig rätt, statsrätt, ordningslagen, associationsrätt
• language: Swedish
• id: 3800569
• date added to LUP: 2013-09-11 13:43:57
• date last changed: 2013-09-11 13:43:57