Påföljdsbestämning för unga lagöverträdare - särskilt om valet av de frihetsberövande påföljderna

Abstract (Swedish)

Det råder i svensk rätt en grundläggande uppfattning om att unga lagöverträdare bör särbehandlas i påföljdssystemet på grund av bland annat deras bristande mognad och relativt stora sanktionskänslighet. Denna uppfattning kommer till uttryck såväl genom reglerna om ungdomsreduktion i 29 kap. 7 § BrB som genom de särskilda ungdomspåföljderna som utgörs av ungdomstjänst, ungdomsvård och sluten ungdomsvård.

Påföljdssystemet för unga lagöverträdare, med vilka här avses de som har begått brott innan arton års ålder, är komplext och inte alltför lättöverskådligt. Utöver de särskilda ungdomspåföljderna kan andra påföljder såsom exempelvis fängelse komma att väljas. En utgångspunkt i svensk rätt är att det i största möjliga mån bör undvikas att döma unga lagöverträdare till frihetsberövande påföljder. En presumtion för att påföljden bör bestämmas till fängelse anses uppkomma om påföljden, i det fall att fängelse väljs, bör bestämmas till ett års fängelse eller mer. En sådan presumtion för fängelse anses omfatta även unga lagöverträdare För att bestämma påföljden för unga lagöverträdare till fängelse krävs att det föreligger synnerliga skäl. Sådana synnerliga skäl för att bestämma påföljden till fängelse kan utgöras av brottets art och straffvärde samt om den tilltalade tidigare har begått brott. En utgångspunkt är emellertid att påföljden ska bestämmas till sluten ungdomsvård om det inte föreligger särskilda skäl för att istället bestämma påföljden till fängelse.

Särskilda skäl för att bestämma påföljden till fängelse istället för sluten ungdomsvård kan utgöras av att påföljden måste bestämmas till mer än fyra års sluten ungdomsvård vilken är den längsta tid som sluten ungdomsvård kan bestämmas till. Ett annat skäl kan utgöras av att så lång tid förflutit mellan tiden för brottet och den efterföljande lagföringen att den tilltalade inte längre åldersmässigt är lämpad för att placeras på ett slutet ungdomshem.

Utöver de i lag stadgade skälen för att bestämma påföljden för unga lagöverträdare till fängelse eller sluten ungdomsvård har det förekommit att domstolarna i valet av påföljd även tar hänsyn till andra omständigheter såsom den tilltalades personliga förhållanden och behov. En sådan individualiserad bedömning har sitt ursprung i den s.k. behandlingstanken som tidigare präglade påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Genom reformer av påföljdssystemet har lagstiftaren framhållit att de straffrättsliga principerna om förutsebarhet, proportionalitet och ekvivalens ska ligga till grund för påföljdssystemet. Dessa principer har inte fått fullt genomslag i behandlingen av unga lagöverträdare där även andra faktorer kan inverka exempelvis genom att domstolarna medelst individualiserade bedömningar bestämmer påföljden utifrån vad som bedöms som lämpligast i de enskilda fallen. Ett sådant förfarande framstår emellertid inte som fullt ut förenligt med lagstiftarens intentioner och riskerar att medföra att rättstillämpningen framstår som oförutsebar och subjektiv.

Genom förslagen till en reform av påföljdssystemet i SOU 2012:34 Nya påföljder kan påföljdssystemet för unga lagöverträdare komma att bli lättare att överblicka. En reform kan också medföra att principerna om förutsebarhet och ekvivalens får större genomslag i rättstillämpningen.

Abstract

Swedish law embraces the fundamental understanding that juvenile delinquents should be treated differently from adults in the criminal penal system based in part on their undeveloped maturity and particular receptiveness to sanctions. This notion takes its expression in both the rules on youth reduction of sentences under chapter 29 § 7 BrB as well as the specific juvenile sanctions which consists of juvenile care, juvenile community service and closed juvenile care.

The system of sanctions for juvenile offenders, which here refers to those who have committed crime before the age of eighteen, is complex and is not entirely undemanding to overview. Thereto may in addition to the specific juvenile sanctions other sanctions such as imprisonment be applicable. In Swedish law there is a fundamental notion that the incarceration of juvenile offenders should be avoided to the utmost. A presumption that the sanction to be imposed shall be prison is deemed to arise when the sanction, given that prison is chosen, shall be imprisonment minimum one year. Such a presumption of prison is deemed to be applicable to juvenile offenders as well as adults. In order to sentence a juvenile offender to prison a prerequisite required is that there are extraordinary reasons. Extraordinary reasons can be found on the grounds of the severity and the nature of the crime as well as recidivism. However as a principal rule the sanction shall be closed juvenile care instead of imprisonment given that there are no special reasons to determine the custodial sanction to prison instead of closed juvenile care.

Special reasons to decide the sanction to prison instead of closed juvenile care may be construed if the sanction must be more severe than four years closed juvenile care which is the maximum period for which closed juvenile care may be sentenced. Another special reason for imprisonment instead of closed juvenile care is constituted by a defendant’s age when the time elapsed between the time of the offense and the subsequent prosecution results in the defendant not being suitable to execute a sentence at a closed juvenile care facility due to his age.

In addition to the reasons based on the applicable law the courts have based sentences for juvenile offenders to imprisonment and closed juvenile on other circumstances such as s a defendant’s individual conditions, needs and requirements. Such an individual based assessment derives from the theory of individualized treatment which has characterised the criminal justice system for juvenile offenders. The legislature has through reforms of the criminal justice system emphasized that it shall encompass the legal principles of proportionality, foreseeability and equivalence. These principles have not reached full impact with regard to the courts treatment of juvenile offenders as the courts still may give individualized treatment and base a sentence on what is deemed the most appropriate given the specific circumstances. Such a procedure appears however to not be entirely in accordance with the legislative intent and endangers the application of the law of being perceived as uncertain and subjective.

The criminal justice system for juvenile offenders may through the reforms advocated in the committees report SOU 2012:32 Nya påföljder become easier to overview. A reform may also lead to a greater influence of the principles of proportionality, foreseeability and equivalence in the application of the law.

• author: Ekström, Måns
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law
• alternative title: Determining sanctions for juvenile offenders - in particular concerning custodial sentences
• course: JURM02 20131
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, unga lagöverträdare, sluten ungdomsvård, ungdomspåföljder, påföljdsbestämning
• language: Swedish
• id: 3801461
• date added to LUP: 2013-06-14 12:49:23
• date last changed: 2013-06-14 12:49:23