Gör om, gör rätt - En studie av rätten att överklaga och prövningens omfattning i andra instans i brottmål

Abstract (Swedish)

Vid utformningen av rätten att överklaga och prövningen i andra instans finns en mängd aspekter att ta hänsyn till. Dessa ställer på sätt och vis olika krav på prövningens utformning. Detta gäller såväl nationellt som internationellt. Vid utformningen av rätten att överklaga och prövningen i andra instans är det naturligt att landets konventionsåtaganden i form av art. 2 i sjunde tilläggsprotokollet till EKMR och art. 6 EKMR undersöks. Av intresse är emellertid även vad som generellt sett anses vara funktionen med rätten att överklaga och hur prövningen bör utformas för att tillgodose denna funktion utifrån grundläggande värden och funktioner i brottmålsprocessen. I föreliggande arbete har utgångspunkt tagits i det svenska rättsmedelsförfarandet. Arbetet har även studerat det franska och engelska rättsmedelsförfarandet.
Av art. 2 i sjunde tilläggsprotokollet till EKMR följer en direkt rätt för den tilltalade att överklaga i brottmål. Nämnda artikel ger stor frihet till de anslutna länderna att utforma rätten att överklaga och prövningen, bl.a. eftersom det av artikeln följer att detta ska regleras i nationell lag. Kraven som ställs på prövningen enligt nämnda artikel är i huvudsak indirekta. Artikeln ställer även krav på att den tilltalade inte får hindras från att överklaga eftersom även detta i vissa fall anses begränsa rätten att överklaga. Vid bedömningen av om begränsningarna är konventionsenlig eller inte ska hänsyn tas till om begränsningarna har ett legitimt syfte och dessa får inte kränka essensen i rätten att överklaga. Vad gäller art. 6 EKMR så är den tvådelad i förhållande till ämnet i föreliggande arbete. Enligt Europadomstolens praxis kan andra instans läka de sår som skett i första instans. För att uppnå detta ställa vissa krav på prövningens utformning. Denna andra aspekten av art. 6 EKMR är att kravet på en rättvis rättegång inte upphör att gälla i andra instans. Trots att detta påverkar prövningens utformning saknas det en direkt koppling mellan denna delen av art. 6 EKMR och rätten att överklaga.
Den primära funktionen för rättsmedelsförfarandet och rätten att överklaga är att kontrollera underinstanserna. På så vis bidrar andra instans till att uppfylla brottmålsprocessens huvudsakliga uppgifter; att utreda materiell sanning och att göra detta med beaktande av grundläggande rättigheter. Möjligheterna att kontrollfunktionen uppnås påverkas av prövningens omfång och form eftersom detta direkt påverkar möjligheten att kontrollera och upptäcka fel i den första prövningen. För att på ett tillfredsställande sätt kunna utreda den materiella sanningen är det av särskild vikt att nytt processmaterial hänförligt till skuldfrågan tillåts att tillföras. Att tillåta nytt processmaterial i andra instans är dock inte problemfritt. Vid kontrollen av om den tilltalades rättigheter tillgodosetts så är behovet av nytt materiell inte lika viktigt. Detta eftersom nytt processmaterial har en begränsad påverkan på möjligheten att upptäcka om den tilltalades rättigheter tillgodosetts.

Arbetet visar att skillnaderna mellan dessa två aspekter i huvudsak är att EKMR endast värnar om den tilltalades rättigheter, såsom de framgår av EKMR, medan brottmålsprocessen som sådan kräver att rättsmedelsförfarandet även tillgodoser den materiella sanningen. Detta påverkar kraven på prövningens omfång och form.

Abstract

When forming the right to appeal and the trial in second instance there are a number of aspects to take into account and the different aspects sets, in certain ways, different demands on the form of the trial. This goes both nationally and internationally. When forming the right to appeal and the trial of second instance, it is natural to examine the countries obligations to Art. 2 of the Seventh Additional Protocol to the ECHR and Art. 6 ECHR. Of interest, however, is also what generally is considered to be the function with the right to appeal and how the trial should be formed to accommodate this function based on fundamental values and functions of the criminal proceedings. The present study is based on the Swedish legal remedy procedure, but also includes a brief study of the French and English remedy procedure.

From Art. 2 of the Seventh Additional Protocol to the ECHR follows a right for the accused to appeal in criminal cases. However the article gives substantial freedom to the member countries to form the right of appeal and the trial. The reason for this is that the article states that the right that follows should be determined by national law. The requirements for the form of the trial, according to the above stated article, are mainly indirect. The article also requires that the accused must not be prevented from appealing as this also in some cases is to be regarded as a wrongful limitation of the right of appeal. In determining whether the restriction is in accordance with the Convention or not, account should be given to whether the restriction has a legitimate purpose. The restriction must also not violate the essence of the right to appeal. As for Art. 6 ECHR, this article consists of two different parts in respect to the present subject studied. According to the European Court of Human Rights an appeal may heal the wounds made in the first instance. This sets certain demands on the trial form to be able to heal the deficiencies. The second nature of Art. 6 ECHR is that the requirement of a fair trial does not seize to exist in the second instance and this affects the form of the trial. However these demands on the form of the trial are not directly linked to the right to appeal.

The primary function of the remedy procedure and right of appeal is to control the lower courts. The second trial thus contributes to the fulfilment of the criminal processes main tasks; to investigate the substantive truth and to do so with regard to fundamental rights. The achievement of the control function is affected by the trial size and shape as this directly affects the ability to control and detect errors in the first trial. In order to adequately investigate the substantive truth, it is of particular importance that the new process materials relating to the question of guilt is allowed to be added. Allowing new process material in the second instance, however, is not without problems. In the control of the rights of the accused the need for new material however not as important as the new process materials has a limited impact on the ability to detect whether the defendant's rights have been satisfied.

The study shows that the differences between these two aspects are essentially that ECHR only protects the rights of the accused, as proclaim in the ECHR, while the criminal proceedings, as such, requires that remedy procedure also satisfies the substantive truth. This affects the demands on the trials size and shape.

• author: Elowson, Anna
• supervisor: Christoffer Wong
• organization: Department of Law
• alternative title: Do It Again and Do It Right - A Study of the Right to Appeal and the Form of the Trail in Second Instance in Criminal Cases
• course: JURM02 20132
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, rätten att överklaga, art. 2 i sjunde tilläggsprotokollet till EKMR, prövning i andra instans
• language: Swedish
• id: 4227435
• date added to LUP: 2014-01-28 14:23:41
• date last changed: 2014-01-28 14:23:41