Tillfällig sinnesförvirring – Har tillståndet även drabbat lagstiftaren?
(2014) LAGF03 20141Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Sedan brottsbalkens tillkomst har det i svensk rätt varit oklart om personer som företar brottsliga gärningar under påverkan av tillfällig sinnesförvirring ska ådömas straffrättsligt ansvar eller inte. Någon sådan ursäktande omständighet finns inte lagstadgad, men i doktrin och förarbeten är en vanligt förekommande uppfattning att sådan regel ändå existerar – om än i oskriven form.
Syftet med det här arbetet har varit att undersöka om tillfällig sinnesförvirring är en ursäktande omständighet i svensk rätt, varför omfattande genomgång av praxis och förarbeten har gjorts. Slutsatsen härav är att den föreslagna regeln har fått dåligt genomslag i rättstillämpningen. I stället har domstolarna använt uppsåtsregleringen i den här typen av... (More) - Sedan brottsbalkens tillkomst har det i svensk rätt varit oklart om personer som företar brottsliga gärningar under påverkan av tillfällig sinnesförvirring ska ådömas straffrättsligt ansvar eller inte. Någon sådan ursäktande omständighet finns inte lagstadgad, men i doktrin och förarbeten är en vanligt förekommande uppfattning att sådan regel ändå existerar – om än i oskriven form.
Syftet med det här arbetet har varit att undersöka om tillfällig sinnesförvirring är en ursäktande omständighet i svensk rätt, varför omfattande genomgång av praxis och förarbeten har gjorts. Slutsatsen härav är att den föreslagna regeln har fått dåligt genomslag i rättstillämpningen. I stället har domstolarna använt uppsåtsregleringen i den här typen av fall, vilket förefaller vara mindre lyckat sett till uppsåtets definition.
Osäkerheten angående regeln om tillfällig sinnesförvirring har jag försökt att kontrastera med en närmare genomgång av den straffrättsliga legalitetsprincipen. Därvid kan jag konstatera att nuvarande ordning i formell mening inte strider mot kraven i regeringsformen eller Europakonventionen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, men att kritik däremot kan framföras med hänvisning till principerna om förutsebarhet och konformitet.
Slutligen har också en kortare genomgång av särskild personutredning och rättspsykiatrisk undersökning gjorts. Anledningen därtill har varit att belysa de förutsättningar som krävs för att genomföra dylika undersökningar och se om de på något sätt korrelerar med regeln om tillfällig sinnesförvirring. Instituten kan ur ett rättssäkerhetsperspektiv vara avgörande för den tilltalade i en rättegång. Resultatet visar emellertid att regelsystemen vid en jämförelse saknar relevant hänvisning till varandra.
Slutsatsen är att lagstiftaren bör ta ett helhetsgrepp på frågan om tillfällig sinnesförvirring inom ramen för det större begreppet tillräknelighet. Därvid bör det avgöras om relaterade gärningar bör hanteras antingen i straffrättens ansvars- eller dess påföljdsdel. Personundersökningsinstituten hör även de tätt samman med denna fråga. (Less) - Abstract
- Since the creation of The Penal Code it has in Swedish law been unclear whether individuals who undertake criminal acts under the influence of temporary insanity should be imposed criminal liability or not. Such an apologetic circumstance is not statutory; however in jurisprudential literature and preparatory works a widespread opinion is that such a rule still exists – albeit in unwritten form.
The aim of this work has been to investigate whether temporary insanity is an apologetic circumstance in Swedish law, and therefore extensive review of case law and preparatory works has been done. The conclusion of this is that the proposed rule has had little impact on law application. Instead courts have used the intent regulation in this... (More) - Since the creation of The Penal Code it has in Swedish law been unclear whether individuals who undertake criminal acts under the influence of temporary insanity should be imposed criminal liability or not. Such an apologetic circumstance is not statutory; however in jurisprudential literature and preparatory works a widespread opinion is that such a rule still exists – albeit in unwritten form.
The aim of this work has been to investigate whether temporary insanity is an apologetic circumstance in Swedish law, and therefore extensive review of case law and preparatory works has been done. The conclusion of this is that the proposed rule has had little impact on law application. Instead courts have used the intent regulation in this type of cases, which appears to be less successful seen to the definition of intent.
The uncertainty regarding the rule of temporary insanity I have tried to contrast with a more detailed review of the principle of legality in criminal law. In doing so I can verify that the current regulation formally does not contradict the demands of The Instrument of Government nor The European Convention on Human Rights and Fundamental Freedoms, but that the rule can be criticised with reference to the principles of predictability and conformity.
Finally there has also been a brief review of the personal case study and the forensic psychiatry examination. The reason for this has been to highlight the conditions necessary for carrying out such investigations and see if they somehow correlate with the rule of temporary insanity. The institutions may when it comes to the individual legal rights be decisive for the defendant in a trial. The result shows that the different rules, when compared, lack relevant reference to each other.
The conclusion is that the lawmaker should take a holistic approach to the question of temporary insanity within the scope of the larger concept of criminal capacity. In doing so, it should be decided whether related acts should be dealt with in connection either with the question of criminal liability or with the sanction of the crime. The institution of personal case studies is also closely related to this issue. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/4449114
- author
- Persson Kärki, Kristofer LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20141
- year
- 2014
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 4449114
- date added to LUP
- 2014-06-19 09:41:47
- date last changed
- 2014-06-19 09:41:47
@misc{4449114,
abstract = {{Since the creation of The Penal Code it has in Swedish law been unclear whether individuals who undertake criminal acts under the influence of temporary insanity should be imposed criminal liability or not. Such an apologetic circumstance is not statutory; however in jurisprudential literature and preparatory works a widespread opinion is that such a rule still exists – albeit in unwritten form.
The aim of this work has been to investigate whether temporary insanity is an apologetic circumstance in Swedish law, and therefore extensive review of case law and preparatory works has been done. The conclusion of this is that the proposed rule has had little impact on law application. Instead courts have used the intent regulation in this type of cases, which appears to be less successful seen to the definition of intent.
The uncertainty regarding the rule of temporary insanity I have tried to contrast with a more detailed review of the principle of legality in criminal law. In doing so I can verify that the current regulation formally does not contradict the demands of The Instrument of Government nor The European Convention on Human Rights and Fundamental Freedoms, but that the rule can be criticised with reference to the principles of predictability and conformity.
Finally there has also been a brief review of the personal case study and the forensic psychiatry examination. The reason for this has been to highlight the conditions necessary for carrying out such investigations and see if they somehow correlate with the rule of temporary insanity. The institutions may when it comes to the individual legal rights be decisive for the defendant in a trial. The result shows that the different rules, when compared, lack relevant reference to each other.
The conclusion is that the lawmaker should take a holistic approach to the question of temporary insanity within the scope of the larger concept of criminal capacity. In doing so, it should be decided whether related acts should be dealt with in connection either with the question of criminal liability or with the sanction of the crime. The institution of personal case studies is also closely related to this issue.}},
author = {{Persson Kärki, Kristofer}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Tillfällig sinnesförvirring – Har tillståndet även drabbat lagstiftaren?}},
year = {{2014}},
}