Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Förbudet mot dubbel lagföring inom skatterätten

Carle Ekdahl, Elin LU (2014) JURM01 20142
Department of Law
Abstract (Swedish)
När systemet med skilda förfaranden vid grövre skatteöverträdelser (skattebrott) och enklare skatteöverträdelse (skattetillägg) infördes i Sverige, gjordes detta för att minska belastningen på polis- och åklagarmyndigheter. Genom att låta Skatteverket ta hand om de enklare överträdelserna och ålägga enskilda personer schabloniserade sanktioner minskade också trycket på de allmänna domstolarna. Uppdelningen visade sig dock inte vara helt oproblematisk. Detta då frågan om de svenska reglerna, där en person kunde dömas för både skattebrott och skattetillägg, var förenliga med Europakonventionens skydd för den enskilde mot att bli lagförd två gånger för samma sak (dvs. ne bis in idem-regleringen i artikel 4:7 EKMR).

Rättsläget har dock inte... (More)
När systemet med skilda förfaranden vid grövre skatteöverträdelser (skattebrott) och enklare skatteöverträdelse (skattetillägg) infördes i Sverige, gjordes detta för att minska belastningen på polis- och åklagarmyndigheter. Genom att låta Skatteverket ta hand om de enklare överträdelserna och ålägga enskilda personer schabloniserade sanktioner minskade också trycket på de allmänna domstolarna. Uppdelningen visade sig dock inte vara helt oproblematisk. Detta då frågan om de svenska reglerna, där en person kunde dömas för både skattebrott och skattetillägg, var förenliga med Europakonventionens skydd för den enskilde mot att bli lagförd två gånger för samma sak (dvs. ne bis in idem-regleringen i artikel 4:7 EKMR).

Rättsläget har dock inte alltid varit oklart då Europadomstolens praxis på området, innan domen i målet Zolotukhin mot Ryssland meddelades 2009, relativt entydigt pekade på att skillnader i subjektiva krav mellan de olika sanktionerna gjorde att det inte ansågs vara fråga om samma brott i konventionens mening.

I och med Zolotukhindomen kom dock detta synsätt att förändras och Europadomstolen argumenterade istället att utgångspunkt skulle tas i om gärningarna i de båda förfarandena var identiska eller i det närmast identiska. I de fall denna fråga kunde besvaras jakande, var det fråga om en otillåten dubbelbestraffning som ansågs stå i strid med artikel 4:7 EKMR.

Rättsläget efter detta avgörande ansågs dock inte klarlagt, då omständigheterna i Zolotukhinmålet inte ansågs direkt kunna överföras och bli tillämpliga på det svenska systemet med olika påföljder vid skattebrott och skattetillägg. Frågan om de svenska reglerna stod i strid med artikel 4:7 EKMR diskuterades under flera år flitigt och längre verkade det som att det svenska skatteförfarandesystemet skulle kunna bestå. Under 2013 ändrade dock både Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen sin syn på tolkningen av vad som skulle anses falla under begreppet samma brott, vilket kom att få stor påverkan på det svenska skatteförfarandet.

Mot bakgrund av den nya tolkningen av begreppet samma brott uppstod funderingar kring vilka ramar som därefter ska anses gälla för ne bis in idem-begreppet inom den svenska rätten och vilka följder den nya rättstillämpningen kan tänkas få på andra rättsomården i framtiden. (Less)
Popular Abstract
When the system of distinct procedures at coarser tax offenses and simpler tax violation was introduced in Sweden, this was done to reduce the burden on the police and prosecuting authorities. By allowing the Tax Agency to take care of the simpler violations and impose individuals supervisory sanctions, it also reduced the pressure on the public courts. The division by the two different procedures proved not to be entirely unproblematic. The question which arose was if the Swedish tax rules were compatible with article 4:7 ECHR, which protects individuals from being prosecuted twice for the same offense (i.e. the ne bis in idem principle).

The law enforcement on the tax area has not always been unclear since the European Court practice... (More)
When the system of distinct procedures at coarser tax offenses and simpler tax violation was introduced in Sweden, this was done to reduce the burden on the police and prosecuting authorities. By allowing the Tax Agency to take care of the simpler violations and impose individuals supervisory sanctions, it also reduced the pressure on the public courts. The division by the two different procedures proved not to be entirely unproblematic. The question which arose was if the Swedish tax rules were compatible with article 4:7 ECHR, which protects individuals from being prosecuted twice for the same offense (i.e. the ne bis in idem principle).

The law enforcement on the tax area has not always been unclear since the European Court practice before the judgment in the case Zolotukhin v. Russia (announced in 2009), relatively unambiguously pointed out that the difference in subjective coverage of the various sanctions stated that it was not considered to be the same offence in the meaning of ECHR.

With the European court decision this approach changed and the court instead argued that it was a question of if the acts were the same or substantially the same that would determine if there was a breach against article 4:7 ECHR. The circumstances in the Zolotukhin case was not considered directly transferrable and applicable on the Swedish system regarding tax offences. For many years it seemed like the interpretation from the Swedish Courts concerning the tax regulation would continue and that the Swedish procedure was not considered to be a violation of article 4:7 EKMR.

This however changed in 2013 when both the Swedish supreme court and the supreme administrative court changed their view on the interpretation of what would be considered to fall under the definition same offense. The courts new interpretation of the same offence term came to have a large impact on the Swedish tax procedure.

In the light of the new interpretation of the term same offense the question about what framework that should be considered valid for the ne bis in idem principle arose, and also if the implications of the new interpretation could affect other areas of the law in the future. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Carle Ekdahl, Elin LU
supervisor
organization
alternative title
The ne bis in idem principle in the Swedish tax law
course
JURM01 20142
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt, Processrätt, Civil and criminal procedure, Europakonventionen, ECHR, Dubbelbestraffning, Ne bis in idem, Skattebrott, Tax law, Skattetillägg, Res judicata, Litispendens
language
Swedish
id
4883012
date added to LUP
2014-12-22 15:26:29
date last changed
2015-01-07 14:15:26
@misc{4883012,
  abstract     = {{När systemet med skilda förfaranden vid grövre skatteöverträdelser (skattebrott) och enklare skatteöverträdelse (skattetillägg) infördes i Sverige, gjordes detta för att minska belastningen på polis- och åklagarmyndigheter. Genom att låta Skatteverket ta hand om de enklare överträdelserna och ålägga enskilda personer schabloniserade sanktioner minskade också trycket på de allmänna domstolarna. Uppdelningen visade sig dock inte vara helt oproblematisk. Detta då frågan om de svenska reglerna, där en person kunde dömas för både skattebrott och skattetillägg, var förenliga med Europakonventionens skydd för den enskilde mot att bli lagförd två gånger för samma sak (dvs. ne bis in idem-regleringen i artikel 4:7 EKMR).

Rättsläget har dock inte alltid varit oklart då Europadomstolens praxis på området, innan domen i målet Zolotukhin mot Ryssland meddelades 2009, relativt entydigt pekade på att skillnader i subjektiva krav mellan de olika sanktionerna gjorde att det inte ansågs vara fråga om samma brott i konventionens mening. 

I och med Zolotukhindomen kom dock detta synsätt att förändras och Europadomstolen argumenterade istället att utgångspunkt skulle tas i om gärningarna i de båda förfarandena var identiska eller i det närmast identiska. I de fall denna fråga kunde besvaras jakande, var det fråga om en otillåten dubbelbestraffning som ansågs stå i strid med artikel 4:7 EKMR.

Rättsläget efter detta avgörande ansågs dock inte klarlagt, då omständigheterna i Zolotukhinmålet inte ansågs direkt kunna överföras och bli tillämpliga på det svenska systemet med olika påföljder vid skattebrott och skattetillägg. Frågan om de svenska reglerna stod i strid med artikel 4:7 EKMR diskuterades under flera år flitigt och längre verkade det som att det svenska skatteförfarandesystemet skulle kunna bestå. Under 2013 ändrade dock både Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen sin syn på tolkningen av vad som skulle anses falla under begreppet samma brott, vilket kom att få stor påverkan på det svenska skatteförfarandet. 

Mot bakgrund av den nya tolkningen av begreppet samma brott uppstod funderingar kring vilka ramar som därefter ska anses gälla för ne bis in idem-begreppet inom den svenska rätten och vilka följder den nya rättstillämpningen kan tänkas få på andra rättsomården i framtiden.}},
  author       = {{Carle Ekdahl, Elin}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Förbudet mot dubbel lagföring inom skatterätten}},
  year         = {{2014}},
}