På flykt men inte flykting - En genomgång av de subsidiära skyddsbestämmelserna i svensk migrationsrätt

Abstract (Swedish)

Syftet med uppsatsen är att utreda förhållandet mellan de två subsidiära skyddsbestämmelserna i utlänningslagens fjärde kapitel. Målet är att klargöra i vilka situationer som bestämmelsen om övriga skyddsbehövande utgör ett starkare skydd än bestämmelsen om alternativt skyddsbehövande.

I avgörandet Diakité definierade EU-domstolen när det råder en inre väpnad konflikt enligt EU-rätten. Varken begreppets lydelse eller syfte överensstämde med IHL och begreppet ska istället ges en självständig definition i EU-rätten. En inre väpnad konflikt råder om två beväpnade parter strider mot varandra. Avgörande för om det föreligger ett skyddsbehov enligt artikel 15(c) är om det urskillningslösa våldet med anledning av konflikten är tillräckligt allvarligt. Det innebär i svensk rätt att skyddsbestämmelsen om alternativt skydd måste anpassas efter EU-domstolens praxis. EU-domstolens avgörande innebär att tillämpningsområdet för artikel 15(c) i skyddsgrundsdirektivet vidgas.

Bestämmelsen om alternativt skyddsbehövande i 2 § härstammar från EKMR och EU:s skyddsgrundsdirektiv. Artikel 3 i EKMR och artikel 15(c) erbjuder ett likvärdigt skydd för en asylsökande som har generella skyddsskäl med anledning av en konflikt. En kombination av generella och personliga skäl kan utgöra ett skyddsbehov enligt båda bestämmelserna även om artikel 15(c) är mer begränsad av vilka personliga skäl som kan anses utgöra ett hot. Artikel 15(c) blir endast tillämplig i en situation av väpnad konflikt medan enbart personliga skyddsskäl kan utgöra en kränkning av artikel 3.

Bestämmelsen om övriga skyddsbehövande i 2 a § är en nationell bestämmelse. Regleringen är tänkt att utgöra ett minimiskydd i fall av generella skyddsskäl med anledning av en väpnad konflikt samt vid situationer av andra svåra motsättningar då den sökande även har personliga skyddsskäl. Begreppet inre väpnad konflikt regleras i de båda subsidiära skyddsbestämmelserna. I nuläget tillmäts inte regleringen av inre väpnad konflikt i bestämmelsen om övriga skyddsbehövande en betydelse som går utöver regleringen av samma begrepp i bestämmelsen om alternativt skyddsbehövande. Det föreligger heller inte någon tänkbar situation av risk för allvarliga övergrepp i en situation av andra svåra motsättningar som inte omfattas av en risk för tortyr omänsklig eller förnedrande behandling i bestämmelsen om alternativt skyddsbehövande.

Sammanfattningsvis finns därför ingen situation, förutom i fallen av skyddsbehov med anledning av en miljökatastrof, då bestämmelsen om övriga skyddsbehövande utgör ett minimiskydd i svensk rätt.

Abstract

The purpose of this thesis is to examine the relationship between the provisions of subsidiary protection in the fourth chapter of the Swedish Aliens Act. The aim is to clarify in which situations the provision of other subsidiary protection is deemed a stronger protection than alternative subsidiary protection.

In the judgement Diakité the European Court of Justice defined when an internal armed conflict is established according to EU-law. Neither the wording nor the purpose of the term did conform to the IHL and the term should instead be given an independent interpretation in EU-law. An armed conflict occurs if two armed groups are engaged in confrontations. The decisive factor if a need for protection exist is if the indiscriminate violence of the conflict is serious enough. Therefore, the provision of alternative subsidiary protection in Swedish Law must adapt to the case-law of the European Court of Justice. The judgement widens the scope of article 15(c) in the Qualification Directive.

The provision of alternative subsidiary protection in 2 § derives from the ECHR and the Qualification Directive. Article 3 of the ECHR and article 15(c) provides an equivalent protection for asylum seekers with general need for protection by reason of a conflict. A combination of both general and personal grounds could form a need for protection according to both provisions, although article 15(c) is more limited in which types of personal grounds regarded as a threat. Article 15(c) can only be used in a situation of armed conflict whereas only personal grounds could form a violation of article 3.

The provision of other subsidiary protection in 2 a § is a national regulation. The provision is regarded a minimum protection in situations of general need for protection by reason of an armed conflict and in situations of other severe conflicts when the asylum seeker also has personal needs for protection. The term internal armed conflict is regulated in both provisions of subsidiary protection. At the moment the provision of internal armed conflict in other subsidiary protection is not given a meaning that goes beyond the same term in the provision of alternative subsidiary protection. Neither is there a possible scenario when a risk of serious abuse in a situation of other severe conflict that is not subject to a risk of torture, inhuman or degrading treatment according to the provision of alternative subsidiary protection.

Therefore there is no situation, except in cases where a need for protection is caused by an environmental disaster, when the provision of other subsidiary protection provides a minimum protection in Swedish law.

• author: Petersson, Emanuel
• supervisor: Gregor Noll
• organization: Department of Law
• alternative title: In need of refuge but not a refugee
• course: JURM02 20142
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: skyddsbehövande, väpnad konflikt, migrationsrätt, folkrätt, förvaltningsrätt
• language: Swedish
• id: 4905364
• date added to LUP: 2015-04-21 14:36:02
• date last changed: 2015-04-21 14:36:02