Rätten till anticipatoriskt självförsvar - eller inte?
(2014) LAGF03 20142Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Den här uppsatsen behandlar frågan om det finns en rätt till anticipatoriskt självförsvar inom folkrätten. Terroristattacken mot USA 11 september 2001 väckte frågan om vilka legala medel det fanns för att förhindra liknande attacker i framtiden. Det existerade redan en rätt till självförsvar för stater men det började flitigt debatteras kring huruvida den fick användas i preventivt syfte. För att undersöka det anticipatoriska självförsvarets rättsliga status tittar jag både på FN-stadgans regleringar samt den internationella sedvanerätten.
FN-stadgan innehåller ett allmänt våldsförbud som huvudregel i art. 2(4) och ett undantag från detta för staters naturliga rätt till självförsvar i art. 51. Art. 51 är rätt klar i sin ordalydelse om... (More) - Den här uppsatsen behandlar frågan om det finns en rätt till anticipatoriskt självförsvar inom folkrätten. Terroristattacken mot USA 11 september 2001 väckte frågan om vilka legala medel det fanns för att förhindra liknande attacker i framtiden. Det existerade redan en rätt till självförsvar för stater men det började flitigt debatteras kring huruvida den fick användas i preventivt syfte. För att undersöka det anticipatoriska självförsvarets rättsliga status tittar jag både på FN-stadgans regleringar samt den internationella sedvanerätten.
FN-stadgan innehåller ett allmänt våldsförbud som huvudregel i art. 2(4) och ett undantag från detta för staters naturliga rätt till självförsvar i art. 51. Art. 51 är rätt klar i sin ordalydelse om att det krävs en väpnad attack för att rätten till självförsvar ska aktualiseras och utesluter då en rätt till ett preventivt självförsvar. De tveksamheter som finns rör vad som egentligen innefattas i en stats naturliga självförsvarsrätt men de flesta stater och organisationer verkar vara överens om att anticipatoriskt självförsvar inte kan tolkas in i artikeln.
Inom den internationella sedvanerätten får man titta både på statspraxis, som ska vara allmän, relativt utbredd i tiden samt i huvudsak sammanhängande, och opinio juris, som innebär att praxis måste vara godtagen såsom gällande rätt av världens stater. USA använde sig av preventivt självförsvar i de två militära aktionerna Operation Enduring Freedom (2001) i Afghanistan och Operation Iraqi Freedom (2003) i Irak. Det intressanta blir här att se hur andra stater ställde sig till detta, om de godtog det såsom gällande rätt. Operationerna fick varierande stöd vilket gör att det är svårt att säga att det har blivit en accepterad form av självförsvar inom den internationella sedvanerätten.
Diskussionen kring ämnet utgörs av både rättsliga, moraliska och politiska argument. Det framhålls att vi idag möter nya hot i form av terroristgrupper och massförstörelsevapen, vilka kräver nya metoder för att bemötas. Dock påpekas också vikten av restriktiv våldsanvändning och det missbruk ett anticipatoriskt självförsvar skulle kunna leda till.
Dagens regleringar i form av FN-stadgan och den internationella sedvanerätten ger inget klart svar på frågan om det idag existerar en rätt till anticipatoriskt självförsvar men min slutsats är att det i dagsläget är en form av självförsvar som inte kan sägas vara accepterat utifrån vare sig FN-stadgan eller den internationella sedvanerätten. (Less) - Popular Abstract
- This paper addresses the question whether there is a right to anticipatory self-defence in international law. The terrorist attack on the United States 9/11 2001 raised the question of what legal means there was to prevent similar attacks in the future. There already existed a right to self-defence for states but the question that was debated was whether it could be used as a preventive measure. To examine the legal status of the anticipatory self-defence you needs to look at both the UN Charter and customary international law.
UN Charter contains a general prohibition of violence as main rule in art. 2(4) and an exception for states' inherent right to self-defence in art. 51. Art. 51 is fairly clear in its wording that it requires an... (More) - This paper addresses the question whether there is a right to anticipatory self-defence in international law. The terrorist attack on the United States 9/11 2001 raised the question of what legal means there was to prevent similar attacks in the future. There already existed a right to self-defence for states but the question that was debated was whether it could be used as a preventive measure. To examine the legal status of the anticipatory self-defence you needs to look at both the UN Charter and customary international law.
UN Charter contains a general prohibition of violence as main rule in art. 2(4) and an exception for states' inherent right to self-defence in art. 51. Art. 51 is fairly clear in its wording that it requires an armed attack to justify self-defence and therefore excludes a right to preventive self-defence. The doubts that exist are related to what’s actually contained in a state's inherent right to inherent self-defence, but most states and organizations seem to agree that anticipatory self-defence not can be a part of art. 51.
When you examine the customary international law you must look at both state practice, which should be general, relatively widespread in time and mainly consistent, and opinio juris, which means that the rules must be accepted as law by the world's states.
United States used preventive self-defence in the two military operations Operation Enduring Freedom (2001) in Afghanistan and Operation Iraqi Freedom (2003) in Iraq.
The interesting thing here is to look into what other states made of this, if they accepted it as the applicable law. The operations got varying degrees of support, making it difficult to say that it has become an accepted form of self-defence in customary international law.
The discussion around the topic consists of legal, moral and political arguments. It is argued that we today face new threats from terrorist groups and weapons of mass destruction, which require new methods to be dealt with. However, the importance of restrictive use of force it is also pointed out and what a misuse an anticipatory self-defence could lead to.
Today's regulations do not provide a clear answer to the question of whether there today exists a right to anticipatory self-defence. My conclusion is that anticipatory self-defence not in the current situation can be said to be an accepted form of self-defence, neither on the basis of the UN charter or customary international law. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/4905367
- author
- Borgström, Martina LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20142
- year
- 2014
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- Folkrätt, självförsvar, anticipatoriskt självförsvar
- language
- Swedish
- id
- 4905367
- date added to LUP
- 2015-01-27 17:54:55
- date last changed
- 2015-01-27 17:54:55
@misc{4905367,
abstract = {{Den här uppsatsen behandlar frågan om det finns en rätt till anticipatoriskt självförsvar inom folkrätten. Terroristattacken mot USA 11 september 2001 väckte frågan om vilka legala medel det fanns för att förhindra liknande attacker i framtiden. Det existerade redan en rätt till självförsvar för stater men det började flitigt debatteras kring huruvida den fick användas i preventivt syfte. För att undersöka det anticipatoriska självförsvarets rättsliga status tittar jag både på FN-stadgans regleringar samt den internationella sedvanerätten.
FN-stadgan innehåller ett allmänt våldsförbud som huvudregel i art. 2(4) och ett undantag från detta för staters naturliga rätt till självförsvar i art. 51. Art. 51 är rätt klar i sin ordalydelse om att det krävs en väpnad attack för att rätten till självförsvar ska aktualiseras och utesluter då en rätt till ett preventivt självförsvar. De tveksamheter som finns rör vad som egentligen innefattas i en stats naturliga självförsvarsrätt men de flesta stater och organisationer verkar vara överens om att anticipatoriskt självförsvar inte kan tolkas in i artikeln.
Inom den internationella sedvanerätten får man titta både på statspraxis, som ska vara allmän, relativt utbredd i tiden samt i huvudsak sammanhängande, och opinio juris, som innebär att praxis måste vara godtagen såsom gällande rätt av världens stater. USA använde sig av preventivt självförsvar i de två militära aktionerna Operation Enduring Freedom (2001) i Afghanistan och Operation Iraqi Freedom (2003) i Irak. Det intressanta blir här att se hur andra stater ställde sig till detta, om de godtog det såsom gällande rätt. Operationerna fick varierande stöd vilket gör att det är svårt att säga att det har blivit en accepterad form av självförsvar inom den internationella sedvanerätten.
Diskussionen kring ämnet utgörs av både rättsliga, moraliska och politiska argument. Det framhålls att vi idag möter nya hot i form av terroristgrupper och massförstörelsevapen, vilka kräver nya metoder för att bemötas. Dock påpekas också vikten av restriktiv våldsanvändning och det missbruk ett anticipatoriskt självförsvar skulle kunna leda till.
Dagens regleringar i form av FN-stadgan och den internationella sedvanerätten ger inget klart svar på frågan om det idag existerar en rätt till anticipatoriskt självförsvar men min slutsats är att det i dagsläget är en form av självförsvar som inte kan sägas vara accepterat utifrån vare sig FN-stadgan eller den internationella sedvanerätten.}},
author = {{Borgström, Martina}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rätten till anticipatoriskt självförsvar - eller inte?}},
year = {{2014}},
}