Att bevisa uppsåt till en utebliven följd - En studie av uppsåtsbedömningen vid förstadier till brott i förhållande till beviskravet

Abstract (Swedish)

Att bevisning av uppsåt är förenat med avsevärda svårigheter får anses allmänt känt och det förhåller sig onekligen så, att dessa är mer omfattande i de fall, varvid följden ännu inte har kommit till stånd. Min ambition har därför varit att ange orsakerna till den besvärliga bevisproblematiken. För att uppnå uppsatsens syfte, besvaras frågorna varför bedömningen därav är komplicerad och hur denna företas samt varför uppsåtskravet vid avslutade försök skiljer sig från det vid egenförberedelse. Därtill undersöks hur bedömningen företas av domstolarna i praktiken. Med vad nu anförts sammanhänger att uppsåt måste fastställas bortom rimligt tvivel varför de nyss angivna frågeställningarna även analyseras i relation till det för brottmål gällande beviskravet.

Den intrikata bevisproblematik med vilken prövningen är förknippad består huvudsakligen i att det i sinnevärlden förekommer få hållpunkter varemot dolus kan prövas. Med anledning härav sker bedömningen genom iakttagelser av objektiva omständigheter samt den kontext i vilken dessa förekommit, och från vilka kunskap om vederbörandes uppsåt, erhålls. Att uppsåtskravet vid ett avslutat försök skiljer sig från det vid egenförberedelse, har sin grund i att det förra har uppenbarats i en konkret handling medan uppsåt vid den senare relaterar till en handling som ännu inte har kommit att äga rum. Det är närmast fråga om ett beslut att senare handla och förberedelsen består inte sällan enbart i innehav av vapen, varvid uppsåt till mord är ytterst svårt att påvisa. Vad vidare beträffar den praktiska uppsåtsprövningen, företas denna, i avseende på försöksgärningar, därigenom att det objektiva handlandet studeras, medan det vid förberedelser, fästs mer vikt vid motiv och framförda hotelser.

I fråga om uppfyllande av beviskravet, ställer jag mig frågande till huruvida någons subjektiva uppsåt kan fastställas och beviskravet därmed uppnås, med utgångspunkt i objektiva omständigheter och samband. För de fall offrets skador läggs till grund för slutsatsen dolus, menar jag att detta medför en lättnad av beviskravet då dylika företeelser inte torde kunna fastslå förekomsten av uppsåt till den grad, varvid detta är att ses som bevisat bortom rimligt tvivel.

Abstract

This thesis is concerned mainly with the difficulties associated with the proving of criminal intent in cases involving attempts and preparations. My aim is to provide an explanation as to why the situation is thus. I, therefore, examine the issues of why the assessment of intent is fraught with potential error and how it is undertaken despite the many difficulties. I furthermore explore why the intent requirement in cases of attempt is different from that of criminal preparations. Finally, a report over a selection of judgements of the courts regarding criminal attempts and preparations is presented. Because the accused’s criminal intent must be proven beyond a reasonable doubt, the above mentioned issues are also analyzed in relation to the requirement of proof.

The difficulties with which the assessment of intent is associated are due to the lack of reliable evidentiary facts that can prove intent. In view of this, the criminal trial employs an act-oriented method whereby the act itself provides indications regarding the accused’s intent. Attempts are closer in time to the completed offense than preparations and the latter relate to an intention to subsequently perform an act. Thus, preparations seldom consist of a concrete action and it has been necessary to make a distinction between the two in regards to the intent requirement. Furthermore, the court case study shows the adoption of an act-oriented method in cases involving attempts, whereas in cases of preparation, more importance is attached to motives and threats.

The strict requirement of proof beyond reasonable doubt is undeniably difficult to meet. Consequently and in my opinion, it cannot be met on the basis that external actions and their surrounding circumstances could indicate interior motives. In the event that the accused is convicted because his conduct is of such a nature that the probability of the entry of the result is high and that he, as a result, ought to have been aware thereof, this results in a reduction of the requirement of proof beyond a reasonable doubt. The nature and extent of the violence, uttered threats and a motive to commit murder, are not adequate enough to establish the requisite criminal intent beyond a reasonable doubt.

• author: Söderholm, Sally
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law
• alternative title: Proving criminal intent beyond a reasonable doubt in cases involving attempts and preparations
• course: JURM02 20142
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, uppsåt, försök, förberedelse, beviskrav, mord, criminal law
• language: Swedish
• id: 4914044
• date added to LUP: 2015-02-24 09:47:15
• date last changed: 2015-02-24 09:47:15