Preventionism i terrorismens tid – En undersökning av straffrättens preventiva regelverk mot terrorism

Abstract (Swedish)

Uppsatsens syfte är att åskådliggöra den preventionistiska strömningen inom straffrätten och de uttryck den tar sig för att bekämpa terrorism. Framställningen står på två ben, förfältsgärningar och preventiva tvångsmedel, och de båda delarna redogörs inledningsvis var för sig. Först presenteras de osjälvständiga brottsformerna i allmänhet och sedan redogörs för de specifika gärningar som återfinns i antiterrorlagstiftningen, och då främst de som kriminaliserats i lagen om straff för terroristbrott. De hemliga tvångsmedlen presenteras med bakgrund i allmänna regler för tvångsmedelsanvändning. Därefter redogörs ingående för lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, förutsättningarna för preventivt tvångsmedelsanvändande och hur tillståndsprövningen fungerar i praktiken. Sedan utkristalliseras de samverkanseffekter som uppstår mellan förfältsgärningarna och de preventiva tvångsmedlen, vilka främst visar röra sig om en möjlighet att ännu tidigare än annars intervenera i misstänkta personers privata sfär, också vid gärningar som vanligtvis inte ger förutsättningar för tvångsmedelsanvändning av det slaget.
Undersökningen utvärderas sedan med utgångspunkt i dikotomin defensiv- respektive offensiv straffrättsmodell, i ett försök att stämma av vilket stadie det preventiva regelverket befinner sig på. Först görs emellertid en avståndsmätning för att fastställa hur stora avstånden i vissa fall kan vara mellan kriminalisering och skada. Här framstår avståndet till det skyddsvärda intresset som föreligger vid vissa förfältsgärningar som anmärkningsvärt. Därutöver tas speciellt fasta på det faktum att spärrar inte kan härledas ur avståndsmätningen som sådan, eftersom skydd för privatsfären inte kan skapas enbart genom att förfältsgärningar är relaterade framåt. Utvärderingen visar på att straffrätten just vad gäller antiterrorlagstiftningen har rört sig i en mer offensiv riktning i förhållande till de grundprinciper som finns inom den defensiva straffrättsmodellen. Framförallt i form av ett fjärmande från den begreppsliga bundenheten till en avgränsad gärning, men också mer allmänt genom att tyngdpunkten i de här fallen är förflyttad från att reagera på begångna brott till att istället försöka förhindra att brott överhuvudtaget begås.
Flera inneboende problem uppmärksammas med den preventionistiska strömningen. Terroristbrottets relativt vidsträckta definition kan leda till godtyckliga bedömningar. Självständiggörandet av osjälvständiga brottsformer möjliggör en rörelse ännu längre ut i förfältet. Det finns även en fara med de bedömningar av fara eller risk som behöver göras om framtiden, när dessa är grundade på ett vagt empiriskt underlag och belagda med kumulativ osäkerhet. Slutligen visas också på den fara för gränslöshet som är immanent i preventionismen, vilken gör att kriminaliseringen kan sträcka sig hur långt som helst i förfältet utan att några normativa begränsningar föreligger. Uppsatsen avslutas med en reflektion över straffrättens preventionistiska utveckling, och ett ifrågasättande av en överdriven tro på straffrätten. Likväl finner författaren det också i viss grad motiverat med särregleringar på grund av terrorismens väsensskildhet från andra brottstyper.

Abstract

This thesis is mainly concerned with the inchoate offences and the preventive coercive measures in the Swedish criminal law, with a specific focus on the antiterrorism-legislation. My aim is to visualize the broad deterrentist trend, which in this thesis is called “preventionism”. To do so, the dependent forms of crime in general are presented in the first part, together with the specific inchoate offences regarding terrorist acts. After that, the rules regarding covert coercive measures are presented with a background in the criminal procedure code (Rättegångsbalken), before the law on measures to prevent certain serious crimes (Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott) is presented in detail. After the two “legs” of preventionism – inchoate offences and preventive coercive measures – have been presented, the thesis wants to draw attention to the synergies of the two. Together, they provide the possibility of intervening in the private spheres of suspects even earlier in time than before, and also in case of crimes that normally would not allow the usage of that type of coercive measures.
Apart from outlining the deterrentist trend in general, the trend is also reviewed from a legitimacy point of view, so that the inherent problems are to appear. Here, the distance between the primary harm and the inchoate offences is shown as noteworthy, as well as the fact that the private sphere can not be assured merely by relating the inchoate offences to a future crime.
The examination is then evaluated with a starting point in the dichotomy between a model for defensive criminal law and a model for offensive criminal law, in an attempt to determine the position of the preventive body of law. It is shown that the criminal law, i.e. the antiterrorism-legislation, has shifted to a more offensive direction relative to the basic principles of the defensive model of criminal law, particularly by distancing itself from the conceptual bound that the criminal law has to a distinct act, but also more generally, that the emphasis in these cases has shifted from reacting to crimes committed and instead, in the highest degree possible, trying to prevent crimes being committed at all. Four specific problems with the deterrentist trend are being identified. First of all, that the relatively broad definition of the terrorist-crime might lead to discretionary assessments. Secondly, that dependent forms of crimes are made independent enables a movement even further away from the primary harm. Thirdly, that there is a danger in the assessment of criminal offenses regarding the future, as these will be founded on vague empirical support and characterized by cumulative uncertainty. Finally, the dangers of boundlessness are not to forget, which allows the criminalization to extend to any distance in space and time without any existing legislative restrictions.
The paper ends with a reflection over the deterrentist development and a questioning of the excessive faith in the ability of criminal law to combat these types of crimes. Nevertheless, the thesis also to some extent finds the special regulations justified, because of how terrorism in its nature differs from other types of crimes.

• author: Pöpke, Tor
• supervisor: Christoffer Wong
• organization: Department of Law
• alternative title: Preventionism in a time of terrorism
• course: LAGM01 20152
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, preventionism, terrorism, prevention, terroristbrott, preventiva tvångsmedel, förfältsgärningar, förfältskriminaliseringar
• language: Swedish
• id: 8513902
• date added to LUP: 2016-02-04 13:27:21
• date last changed: 2016-02-04 13:27:21