Rättssäker tvångsvård enligt 3 § LVU? – Särskilt om barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

Abstract (Swedish)

Tvångsvård av barn är ett mycket allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. För att barn ska kunna tillförsäkras god vård – utan samtycke – måste det därför ställas höga krav på rättssäkerhet. Uppsatsen syftar till att undersöka huruvida rekvisitet något annat socialt nedbrytande beteende i 3 § lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) uppfyller kravet på rättssäkerhet. Särskilt fokus ligger på barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, vilket avser exempelvis ADHD och Aspergers syndrom.

Med hjälp av rättsdogmatisk metod definieras rättssäkerhet som förutsebarhet av rättsliga beslut, samt likhet inför lagen. Med något annat socialt nedbrytande beteende avses enligt förarbetena beteende som avviker från samhällets grundläggande normer. I praxis har fastslagits att beteende som betraktas som symtom på neuropsykiatrisk funktionsnedsättning inte ska betraktas som socialt nedbrytande beteende, något som väckt många reaktioner. Det har påpekats att domstolar saknar kompetens att avgöra när beteende är symtom på neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och när det inte är det. Det har också framkommit att socialnämnd ibland tonar ned den psykiatriska problematiken för att få igenom ansökan om vård.

2015 kom en statlig utredning som föreslår en ändring av rekvisitet till något annat i sig självt socialt nedbrytande beteende. Ändringen föreslås träda i kraft 1 juli 2017. Med ändringen ska det tydliggöras att det är barnets beteende som ska vara avgörande vid bedömning av vårdbehov. Ändringen motiveras med att samhället måste ta ansvar för unga oavsett bakomliggande orsaker till barnets beteende. Rättssäkerhet analyseras också i förhållande till det nya lagförslaget.

I uppsatsen drar jag slutsatsen att det finns brister i rättssäkerhet med nuvarande lydelse i LVU, såväl i förutsebarhet som i likhet inför lagen. Om lagförslaget går igenom medför det troligtvis ökad rättssäkerhet för barn.

Abstract

Compulsory care of a child is a very serious invasion of their privacy. In order to ensure good care of a child – without consent – high requirements must be placed on the legal certainty. This essay intends to examine if the necessary prerequisite any other socially destructive behavior in § 3 the Care of Young Persons Act (CYPA), meets the requirements for legal certainty. Special attention is put towards children with neuropsychiatric disabilities, e.g. ADHD or Asperger’s.

By applying a legal dogmatic method, legal certainty is defined as foreseeability due to judicial decisions and equality before the law. When referring to any other socially destructive behavior, the legislative history suggests a behavior that deviates from societies constitutive norms. In practice, it has been established that behavior which is symptomatic of a neuropsychiatric disability should not be considered as socially destructive behavior, a decision that has raised several critical voices. One of the main concerns include the court’s lack of competence when it comes to ruling on whether or not the behavior indicates symptoms of neuropsychiatric disabilities. Evidence also suggest that the social welfare committee tends to disguise the psychiatric problems in order to get a favorable ruling.

In 2015, a governmental inquiry which suggested a change to the necessary prerequisite any other socially destructive behavior was brought forth. The change is suggested to be taken into effect on July 1, 2017. With the suggested change, it will be clarified that it is in fact the child’s behavior which is the deciding factor during an assessment of an application of care. The motivation for the change comes from society’s responsibility to care for the young, regardless of the underlying reasons for the child’s behavior. Legal certainty will also be analyzed in relation to the proposed legislation.

With everything that has been brought to light, it is my belief that the current wording of CYPA is flawed, in foreseeability as well as equality before the law. If the legislative proposal is carried through, it will most likely lead to increased legal certainty.

• author: Rolfson, Mathilda
• supervisor: Marie Göransson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20162
• year: 2016
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Socialrätt, social and welfare law, rättssäkerhet, LVU, socialt nedbrytande beteende, tvångsvård, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning
• language: Swedish
• id: 8897256
• date added to LUP: 2017-02-13 08:20:45
• date last changed: 2017-02-13 08:20:45