Bevisvärdering i brottmål

Abstract

In Sweden, the evaluation of evidence is free. This means that the court is free to take into account all that has occurred in the proceedings, and with a few exceptions, the judges are not bound by any legal rules regarding how the evidence is to be valued. This is regulated in rättegångsbalken, chapter 35, and really the only instruction the judge receives for this task is that the evaluation shall be "conscientious". What does this mean? Is the court free to decide the effects of the evidence as they see fit, who to rely on and ultimately how the outcome of a trial will be?

Evidence evaluation is actually an epistemology-based practice, and in this sense, this activity is not judicial in strict terms. It is about drawing conclusions on things that are not known, based on certain known facts, and, by these conclusions, determine the probabilities that certain events have taken place in a certain way.

The conclusions that the court makes when they value evidence often have many parallels in other scientific disciplines, and there are often empirical knowledge and tools to assist in such practices that have been pursued with scientific methods in these other disciplines, which would make the courts assessments more robust than if only the judges intuition and reason guide them in these often difficult considerations.

To what extent is such sciences applied by our courts? What methods are used to ensure the outcome is as consistent with the truth as possible? How do we avoid that the judges' subjective beliefs about the world lead them astray?

Abstract (Swedish)

I Sverige råder fri bevisprövning. Det betyder att den dömande makten är fri att beakta allt som förekommit i målet, och är med några få undantag inte bunden av några rättsregler kring hur bevisningen ska värderas. Detta regleras i rättegångsbalken kapitel 35, och egentligen den enda instruktion domaren får inför denna uppgift är att prövningen ska vara ”samvetsgrann”. Så vad innebär detta? Är rätten fri att efter eget gottfinnande avgöra verkan av bevis, vem rätten ska lita på och hur utgången i ett mål ska bli?

Bevisvärdering är egentligen en kunskapsteoretisk verksamhet, och i så motto är denna praktik inte juridisk i strikt mening. Det handlar om att utifrån vissa kända fakta dra slutsatser kring saker som inte är kända, och genom dessa slutsatser avgöra sannolikheter för att vissa händelser har utspelat sig på ett visst sätt. För en fällande dom i brottmål krävs att det ska saknas rimligt tvivel om att händelsen har utspelat sig på det sätt åklagaren hävdar.

De bedömningar som rätten gör när de värderar bevis har ofta många paralleller i andra vetenskapliga discipliner, och ofta finns empiriska kunskaper och verktyg till hjälp för sådan praktik som arbetats fram med vetenskapliga metoder inom dessa andra discipliner, och som skulle göra rättens bedömningar säkrare än om endast ledamöternas intuition och förnuft vägleder dem i dessa ofta svåra avvägningar.

I vilken utsträckning tillämpas sådan vetenskaplighet av våra domstolar? Vilka metoder används för att säkerställa ett så med sanningen överensstämmande utfall som möjligt? Hur undviker vi att domarnas subjektiva föreställningar om världen kan leda rätten fel?

• author: Svensson, Christian
• supervisor: Joel Eriksson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20181
• year: 2018
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Processrätt, Bevisvärdering, brottmål
• language: Swedish
• id: 8941473
• date added to LUP: 2018-07-15 13:39:12
• date last changed: 2018-07-15 13:39:12