Otur, orsakande och oaktsamhet - om rättssäkerhet i bedömningen av vållande

Abstract (Swedish)

I svensk rätt är vållande till annans död kriminaliserat under 3 kap. 7 § brottsbalken. I den juridiska litteraturen har olika metoder utformats för att tolka rekvisitet vållande. En av metoderna, lanserad av professor Nils Jareborg, har särskilt på senare tid vunnit genomslag i den juridiska litteraturen. Läran separerar gärningsculpa, oaktsamhet i gärningen och ett rekvisit för brottsbeskrivningsenlighet, från personlig culpa, ett skuldrekvisit. Enligt läran kan prövningen av gärningsculpa uppdelas på två led, varav det första är om ett otillåtet risktagande skett genom en kontrollerad gärning och det andra om effekten orsakats av oaktsamheten på ett relevant sätt.
Högsta domstolen har inte tagit ställning för vare sig Jareborgs modell eller någon annan. Detta ändrades dock genom deras avgörande RC24, som meddelades i april 2020. Uppsatsens syfte är att undersöka hur avgörandet skiljer sig från Högsta domstolens tidigare praxis för brottet vållande till annans död. Även rättsfallets potentiella effekter på tolkningen av brottet analyseras samt dess eventuella konsekvenser på rättssäkerhet och förut-sägbarhet. Arbetet med undersökningen följer den rättsdogmatiska metoden. En särskild redogörelse för Högsta domstolens tidigare avgöranden av vållande till annans död görs för att belysa skillnader i rättstillämpningen.
Resultatet av uppsatsen är att RC24 skiljer sig från Högsta domstolens tidigare rättstillämpning genom framförallt två aspekter. Dels uttalas i RC24 att en separat prövning av gärningsculpa och personlig culpa ska ske, dels uttalas ett krav på att domstolen ska pröva huruvida effekten har orsakats av oaktsamheten på ett relevant eller adekvat sätt. Vad gäller dess påverkan på framtida rättstillämpning konstateras att rättsfallet kan påverka den framtida tolkningen av lagrummet och att gärningsculpa kan komma att ges större vikt i svensk rätt. Det konstateras även att rättsfallet och en ökad tillämpning av gärningsculpa inte torde ha någon signifikant negativ påverkan på förutsägbarhet
och rättssäkerhet, bortsett från potentiellt mer komplicerade domskäl i framtida praxis.

Abstract

Chapter 3 § 7 of the Swedish Penal Code (brottsbalken) criminalizes the causing of another’s death by negligence. Several systems for determining the necessary prerequisite causing has been established in the legal literature.
One learning developed by Nils Jareborg has obtained considerable recognition in the Swedish judicial literature. It separates culpa of the deed (gärningsculpa), a prerequisite on the objective side, from personal culpa, negligence as personal guilt. The assessment of culpa of the deed should seek to answer two questions. Has the offender committed an illicit taking of risk through a controlled action, and has the act caused the outcome in a relevant manner?
Until the verdict “RC24” of April 2020, the Swedish Supreme Court had not jet used culpa of the deed, nor any other comparable method. The objective of this composition is to examine how the verdict differs from previous case law of the Swedish Supreme Court. The essay also explores RC24’s potential consequences on the interpretation of the established law as well as its impact on the rule of law and foreseeability. For this purpose, the essay analyzes the Swedish penal code, legislative history, and judicial doctrine. The composition also gives a recitation of the Swedish Supreme Court’s previous precedents of causing another’s death by negligence.
The result of the study is that RC24 differs from previous case law by primarily two aspects. First of all, it separates the culpa of the deed from the personal culpa. Secondly, an assessment of whether the effect has been caused by the negligence in a relevant way is to be made. The factors are concluded to influence the interpretation of the established law. The essay also concludes that culpa of the deed may be given greater importance in future adjudication. Concerning the consequences of the rule of law, the analysis reasons that the judgment RC24 should not generate any significant negative impact on foreseeability, except for a potential increase of complexity in future verdicts.

• author: Gideonsson, Madelén
• supervisor: Tova Bennet
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20201
• year: 2020
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, vållande, vållande till annans död, oaktsamhet, orsakande, gärningsculpa, Nils Jareborg, fentanylmålet, RC24
• language: Swedish
• id: 9010419
• date added to LUP: 2020-09-17 13:46:10
• date last changed: 2020-09-17 13:46:10