20 år av ekologisk kompensation – hur gick det sen? Utvärdering av kompensationsåtgärder i Lomma kommun

Abstract

Biodiversity offsetting, an increasingly popular tool in Swedish municipality planning, aims to counterbalance biodiversity impacts from development projects as the last step of the mitigation hierarchy. However, previous studies of the outcomes are scarce and ambiguous which calls for continued evaluation. This study aims to examine offsetting measures in Lomma municipality. Planned measures in five areas were identified by document analysis and surveyed in field. Additionally, a herb layer vegetation survey was conducted in three offset biotopes and corresponding reference biotopes to analyze the establishment of diagnostic species and their ecological qualities.
The study shows that out of 46 planned measures 16 were fully implemented, 14 partially, nine unaccomplished and seven were unassessable due to lack of information. Measures involving planting street trees, shrubs and grass and building parks had higher implementation rate, whereas planting forest, creation of meadows and ponds showed a lower implementation success. Furthermore, the results indicate success in establishment of diagnostic species at the pond and in the park. The forest edge was absent of species occurring in its reference, but this might suggest that the biotopes had too different abiotic prerequisites to be comparable. Furthermore, all offset biotopes showed a certain potential maintaining biodiversity, although it is limited by their small sizes.
The study suggests that other biotopes than street trees can be advantageously implemented, if adapted to the spatial context, to enhance habitat diversity in urban areas – but single larger biotopes should be prioritized over several small. Moreover, the study emphasizes the importance of documentation and transparency to enable adequate evaluation. Finally, it requests a higher degree of sharing generated knowledge from offset projects in general, to facilitate further development of the concept.

Popular Abstract (Swedish)

Den globala urbana ytan har mer än fördubblats de senaste 30 åren, vilket är en stor bidragande orsak till utarmningen av den biologiska mångfalden eftersom växter och djurs livsmiljöer ofta förstörs eller förminskas vid exploatering. För att vända denna trend – men utan att bromsa samhällsutvecklingen – lyfts ekologisk kompensation fram som ett viktigt verktyg, vilket blivit alltmer populärt inom den kommunala planeringen i Sverige. Konceptet innebär att om skador på natur inte kan undvikas eller minimeras, kan dessa gottgöras genom att skapa nya naturvärden. På så sätt kan man, i teorin, gå plus-minus-noll med naturvärden i samband med exploateringar. Idag har dock kommuner begränsade möjligheter att ställa kompensationskrav på privata byggaktörer, men då de ofta bygger mer och äger mer mark bör det ha desto större effekt att få med dem på banan än att bara arbeta med konceptet på kommunens egna mark.
Denna studie undersökte i vilken utsträckning planerade kompensationsåtgärder utförts inom privata exploateringsprojekt, med utgångspunkt i Lomma kommun och några av de allra första kompensationsprojekten i Sverige. Därtill undersöktes hur väl växtligheten har etablerats i nyskapade kompensationsbiotoper (damm, park, skogsbryn) och vilken ekologisk nytta de bidrar med. Detta gjordes genom att jämföra kompensationsbiotoperna med liknande biotoper som kommit längre i etableringen, som gestaltade ett slags måltillstånd för respektive kompensationsbiotop.
Studien visade att av totalt 46 planerade åtgärder hade 30 stycken implementerats, men att bara 16 åtgärder utförts fullt ut (med rätt kvantitet). Nio åtgärder hade inte utförts alls och sju stycken kunde inte bedömas på grund av informationsbrist. Åtgärder som hade utförts i störst utsträckning var grönska som man vanligen stöter på i urbana miljöer; gatuträd, buskar, gräs och parker. Medan åtgärder som skogsplantering, anläggning av dammar och ängsmarker hade utförts i lägre grad. Överlag hade mer komplexa åtgärder ersatts med enklare åtgärder, där stort fokus låg på plantering av gatuträd. Fortsättningsvis visade resultaten att växtligheten vid dammen och parken har etablerats till viss del, medan skogsbrynets artsammansättning var helt olik dess referens. Det sistnämnda kan dock bero på att skogsbrynen helt enkelt hade för olika förutsättningar för att vara jämförbara, varför uppföljande inventeringar bör göras med en annan referensbiotop. Slutligen föreslogs alla tre kompensationsbiotoper ha vissa förutsättningar för biologisk mångfald, särskilt då de hyser växtarter som många olika organismer är beroende av. Däremot var biotoperna relativt små och utspridda, vilket minimerar deras ekologiska nytta.
Sammanfattningsvis bekräftar studien kommuners svårigheter att realisera kompensationsstrategier i privata byggprojekt, men indikerar att åtgärdstyp spelar roll för att lyckas med implementeringen och att åtgärder som innefattar strukturer som kräver minimal skötsel, är vanliga- och därmed lätta att integrera i stadsbilden ökar chanserna för att privata exploatörer ska gå med på att gottgöra för sina ingrepp. För att bidra till större biodiversitetsnytta bör dock kompensationsprojekt fokusera på fler olika och större biotoper – i kontrast till det som verkar lättare att implementera. Avslutningsvis är utvärdering och spridning av erfarenheter från både lyckade och mindre lyckade satsningar av stor vikt för att kunna utveckla konceptet. Effekterna av ekologisk kompensation är inte färdigutforskade och fler studier behövs!

• author: Morell, Karin
• supervisor: Helena Hanson; Pål Axel Olsson
• organization: Studies in Environmental Science
• course: MVEM12 20211
• year: 2021
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: biodiversity offsets, environmental compensation, urban biodiversity, offset outcomes, urban planning
• language: Swedish
• id: 9056772
• date added to LUP: 2021-07-02 09:56:03
• date last changed: 2021-07-02 09:56:03