Lag och ordning – om avgränsningen av det straffbara området för 16 kap. 3 § BrB utifrån legalitetsprincipen och skyddet för mötes- och demonstrationsfriheten

Abstract (Swedish)

Att störa allmän ordning, en av brottsförutsättningarna för ohörsamhet mot ordningsmakten i 16 kap. 3 § brottsbalken, är erkänt oklart. Rättsfallet NJA 1989 s. 308, vilket har prejudikatstatus vad gäller tolkningen av störande av allmän ordning, innebar en extensiv tolkning av ordningsbegreppet och har fått kritik från statsrättsligt håll för bristande avvägning gentemot mötes- och demonstrationsfriheten. Då legalitetsprincipen och rättighetsskyddet har fått ett större genomslag i senare lagstiftning och prejudikat fanns anledning att tolka lagbestämmelsen på nytt.

Undersökningen har skett utifrån tre aspekter av relevans för straffrättslig tolkning: obestämdhetsförbudet, försiktighetskravet och skyddet för mötes- och demonstrationsfriheten. Uppsatsen undersökte även hur en sådan tolkning förhåller sig till bestämmelsens tillämpning i underrätterna. Eftersom underlåtenhet att efterkomma ordningshållande befallningar utgör typfallet begränsade sig undersökningen till dessa situationer.

Den valda metoden var rättsdogmatisk. Bestämmelsens ordalydelse utgjorde utgångspunkten och en grundläggande tolkningsmängd av möjliga och rimliga tolkningar fastställdes genom grammatisk-lexikalisk analys. Analysen fann stöd för en restriktiv och en extensiv tolkning av ordningsbegreppet. De respektive tolkningarnas förenlighet med förarbetena och NJA 1989 s. 308 undersöktes samt bedömdes utifrån de tolkningsprinciper HD har utarbetat sedan 1994. Undersökningen fann att en extensiv tolkning saknar stöd i förarbetena och att det utifrån obestämdhetsförbudet och försiktighetskravet finns anledning att ifrågasätta den fortsatta prejudikatstatusen hos NJA 1989 s. 308.

Den fortsatta undersökningen avgränsade, genom en systematisk analys, ordningsbegreppet utifrån mötes- och demonstrationsfriheten. Den avgörande frågan visade sig vara när en folksamling är att anse som ett möte eller en demonstration. Genom avgöranden från Europadomstolen fastslogs att så är fallet så snart en fredlig sammankomst har uppkommit. Endast den restriktiva tolkningen av 16 kap. 3 § brottsbalken är förenlig med en sådan förståelse.

Slutligen undersöktes rättsfall från underrätterna från och med 2005, med särskilt fokus på ordningsbegreppet. Undersökningen fann att extensiva tolkningar har blivit standard i tillämpningen, med följden att mötes- och demonstrationsfriheten inte i tillräcklig utsträckning beaktas vid fredliga protester.

Popular Abstract

Disturbing public order, one of the conditions of criminal liability for refusing to obey an official command under Chapter 16, Section 3, of the Swedish Criminal Code, is admittedly obscure. The case NJA 1989, p. 308, which established a precedent regarding the interpretation of disturbing public order, entailed an extensive understanding of the concept of order. The judgement has been criticised by scholars of constitutional law for not sufficiently having considered the freedom of assembly and the freedom to demonstrate. Since the principle of nulla poena sine lege and the protection of constitutional rights has had an augmented impact on later legislation and precedents, there was cause for reinterpretation of the provision.

The investigation was based on three features of pertinence to interpretation of criminal law provisions: the principle of nulla poena sine lege certa, the precautionary approach and the protection of the freedom of assembly and the freedom to demonstrate. How an interpretation accounting for these features relates to the application of the provision in the lower courts was examined. As failure to obey a command issued to maintain order constitutes the typical case, the study was limited to such situations.

The methodological framework was one of legal dogmatics. Using the wording of the provision as the point of departure, a basic set of possible and reasonable grammatical interpretations were established. The analysis supported one restrictive and one extensive understanding of the concept of order. The compatibility of the respective understandings with the legislative history and with NJA 1989, p. 308 were examined, and assessed with respect to the principles of interpretation the Supreme Court of Sweden has confirmed from 1994 onward. The study found that the extensive understanding was unsupported by the legislative history and that there is reason to question the precedential value of NJA 1989, p. 308.

The continued investigation delimited, through systematic interpretation, the concept of order by fixing it against the freedom of assembly and the freedom to demonstrate. The essential point appeared to be when a gathering is to be regarded as an assembly or a demonstration. Based on judgements by the European Court of Human Rights, all peaceful gatherings are covered. Only a restrictive interpretation of Chapter 16, Section 3, is thus compatible.

Finally, cases from the lower courts from 2005 onwards were examined, with emphasis on the conceptions of order. The investigation found that an extensive interpretation has become customary, resulting in an omittance of the freedom of assembly and the freedom to demonstrate with regards to peaceful protests.

• author: Hall, Albin
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Law and order – on an interpretation of Chapter 16, Section 3, of the Swedish Criminal Code accounting for the principle of nulla poena sine lege certa and the protection of the freedom of assembly and the freedom to demonstrate
• course: JURM02 20211
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, criminal law
• language: Swedish
• id: 9062459
• date added to LUP: 2021-10-18 12:53:34
• date last changed: 2021-10-18 12:53:34