Gröna lån eller grönt sken? En granskning av bankers kommunikation och marknadsföring gällande gröna lån inom hållbar finansiering

Abstract

This thesis investigates how Swedish banks communicate and market green loans, and to what extent this communication risks contributing to greenwashing, when companies portray themselves as more environmentally friendly than they actually are. The study employs a qualitative method and is based on interviews with three Swedish banks, Swedbank, SEB, and Sparbanken Skåne, as well as three real estate companies Vasakronan, Corem, and Jernhusen that have taken out green loans. The bank's sustainability reports have also been analyzed.

The aim is to understand how banks position their green loan products, what messages they convey, and how credible these messages are perceived to be by borrowers. The study is grounded in legitimacy theory, stakeholder theory, and signaling theory, which enable an analysis of both the communication itself and how it influences trust and expectations.

The results show significant variation in how banks work with green loans. Swedbank appears the most structured, with clear frameworks and follow-up procedures, while SEB and Sparbanken Skåne report that unclear regulations and a lack of system support hinder their efforts. All three banks express awareness of the risk of greenwashing. The real estate companies sometimes find the bank's communication vague or difficult to interpret, and the follow-up on environmental outcomes is not always clear or consistent.

The conclusion is that green loans have the potential to serve as effective tools for sustainable financing, but only if the communication is transparent, verifiable, and clearly linked to environmental results. Without these components, green loans risk becoming symbolic gestures rather than genuine contributions to sustainable development.

Abstract (Swedish)

Detta examensarbete undersöker hur svenska banker kommunicerar och marknadsför gröna lån, samt i vilken utsträckning denna kommunikation riskerar att bidra till greenwashing, när företag ger en bild av att vara mer miljövänliga än vad som är fallet. Studien utgår från en kvalitativ metod och baseras på intervjuer med tre svenska banker, Swedbank, SEB och Sparbanken Skåne samt tre fastighetsbolag, Vasakronan, Corem och Jernhusen som tagit gröna lån. Även bankernas hållbarhetsrapporter har analyserats.

Syftet är att förstå hur banker positionerar sina gröna låneprodukter, vilka budskap de förmedlar och hur trovärdiga dessa uppfattas av låntagare. Studien förankras i legitimitetsteori, intressentteori och signalteori, vilket gör det möjligt att analysera både kommunikationen i sig och hur den påverkar förtroende och förväntningar.

Resultatet visar att det finns stora variationer på hur banker arbetar med gröna lån. Swedbank framstår som mest strukturerad, med tydliga ramverk och uppföljningsrutiner, medan SEB och Sparbanken Skåne uppger att otydliga regler och brist på systemstöd försvårar deras arbete. Alla tre banker uttrycker medvetenhet om risken för greenwashing. Fastighetsbolagen upplever ibland att bankernas kommunikation är vag eller svår att tolka, och att uppföljningen av miljöeffekter inte alltid är tydlig eller konsekvent.

Slutsatsen är att gröna lån har potential att fungera som effektiva verktyg för hållbar finansiering, men endast om kommunikationen är transparent, verifierbar och tydligt kopplad till miljömässiga resultat. Utan dessa komponenter riskerar gröna lån att bli symbolhandlingar snarare än verkliga bidrag till hållbar utveckling.

• author: Nilsson, Viggo ; Svanfelt, Victor and Attefjord, Ludvig
• supervisor: Clara Gustafsson
• organization: Department of Business Administration
• course: FEKH29 20251
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Business and Economics
• keywords: Gröna lån, hållbar finansiering, greenwashing, banker, EU-taxonomi, fastighetsbolag
• language: Swedish
• id: 9209598
• date added to LUP: 2025-09-29 14:00:07
• date last changed: 2025-09-29 14:00:07