Advanced

"Det strategiska överfallet". Krigskonsten i islams tjänst under Muhammad och i det tidiga Kalifatet

Åkesson, Anders (1996)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Analysen av källornas uppgifter om uppbyggnadsfasen av de väpnade styrkorna under Muhammad och hans efterföljare kaliferna fram till 680 ger vid handen, att vi här har att göra med en organisation som stod på en likvärdig nivå med sina fiender i ledningsmässigt, strategiskt och taktiskt hänseende. Angreppet på de östromerska provinserna Palestina I-III och Arabia visar detta tydligt. På det strategiska planet var Muhammads och de första kalifernas målsättning bl.a. att erövra viktiga östromerska provinser i den "bördiga Halvmånen". Huvudprincipen under huvuddelen av fälttågen var att kraftsamla de relativt begränsade egna resurserna där fienden var svag och söka avgörandet där. Förutom de... (More)
Popular Abstract in Swedish

Analysen av källornas uppgifter om uppbyggnadsfasen av de väpnade styrkorna under Muhammad och hans efterföljare kaliferna fram till 680 ger vid handen, att vi här har att göra med en organisation som stod på en likvärdig nivå med sina fiender i ledningsmässigt, strategiskt och taktiskt hänseende. Angreppet på de östromerska provinserna Palestina I-III och Arabia visar detta tydligt. På det strategiska planet var Muhammads och de första kalifernas målsättning bl.a. att erövra viktiga östromerska provinser i den "bördiga Halvmånen". Huvudprincipen under huvuddelen av fälttågen var att kraftsamla de relativt begränsade egna resurserna där fienden var svag och söka avgörandet där. Förutom de ekonomiska vinsterna gav en seger här handlingsfrihet för Kalifatet samtidigt som situationen för huvudmotståndaren Östrom försvårades avsevärt.



Beslutet att låta de egna styrkorna gå till angrepp mot östromerskt område måste ha tagits tidigt, troligtvis ca. 630, d.v.s. redan på Muhammads tid. Man noterar vidare att det var en reguljär militär styrka som drog ut på kalifen Abü Bakrs order, och inte en ledarlös maroderande hord. Innan Khalid tillkallades var grundplanen för operationen konventionell och i enlighet med dåtida praxis. Fientliga motåtgärder medförde att Khalid b. al-Walids ledaregenskaper och kunskaper krävdes för att föra företaget i hamn, men det förringar inte den föregående planeringen. "Guds svärd", som Khalid benämndes, använde sig av en strateg som påminner om det moderna SÖ- konceptet (det strategiska överfallet) genom att föra in striden på djupet, något som både Maurikios Strategikon och tidigare praxis inom Kalifatet undvikit. Brännpunkterna var nu viktiga och försvarade civila och militära ledningscentra i hjärtat av regionerna och inte periferin. Att Khalid inte direkt angrep provinshuvudstaden i Foinike Libanesia, styrker upgifterna att det fanns ett fördrag mellam honom och stadens styresman. Han kunde därför välja att söka ett avgörande i ett område som hade strategisk vikt p.g.a. de civila och militära kommunikationslederna. Samma metod ser vi i 'Amrs operationer i Agustamnike I - II och Aigyptos I - II. 'Amrs tilltvingade flodövergång innebar att provinserna klövs i en nordlig- och en sydlig del, vilket innebar dels ett klart utttalat hot mot kuststäderna, samtidigt som insatsen av de egna trupperna kunde optimeras. Därmed kom Khalids och 'Amrs strategiska lösningar att skilja sig från dem som tillämpades eljest under den behandlade epoken, och som annars i stort kom att gå ut på att följa minsta motståndets lag och undvika försvarade områden på djupet hos fienden. Vi kan också notera hur de aktuella fältherrarna skapade sin egen strategi på ort och ställe "i Clausewitz anda", vilket krävde ett senare godkännande från statsledningen och dess dåvarande överhuvud kalifen 'Umar. 'Umar, som var noga med auktoriteten, var kritisk till Khalids agerande under Riddakrigen men innehade då ej en ställning som gjorde att han kunde avlägsna fältherren. När 'Umar efterträtt Abü Bakr som statschef avlägsnades däremot Khalid från sin position mer än en gång trots sin kapacitet för att vinna segrar. Gemensamt för Khalids och 'Amrs respektive operationsområde var att där fanns grupper som på grund avvikande religionsåskådning förföljts av den östromerska centralmakten. Erövrarna kom i stället med erbjudande om viss religionsfrihet ( dhimmisystemet ) mot att de berörda erkände Kalifatets politiska överhöghet, ett erbjudande som kom att hörsammas då det visade sig att löftena hölls. Dessa fältherrars idéer har sin tidiga parallell i det av Muhammad planerade övertagandet av Bostra. Det går vidare att se ett samband mellan målvalet under de tidiga fälttågen på 630-40 talen och de fördrag och sonderingar, som "Budbäraren" initierade med orter som Ayla och med stamgrupperingar i nordväst, och som skulle komma att underlätta de kommande operationerna.



Under denna uppbyggnadsperiod av Kalifatets krigsmakt var den personliga motivationen och den inre anstängningen ( al-djihad al-akbar med efterkoransk terminologi) hos de fåtaliga stridsmännen av vikt, vilket innebar att man från statsledningens sida eftersträvade just detta. Man propagerade ingalunda "martyskapet i sig". Genom ett rent hjärta och uppsåt kunde soldaten stärkt dra ut i striden, al-djihad aß-ßaghir, som fick en närmast kultisk innebörd mot slutet av 700 talet.



Krigsmaktens ledning under den undersökta perioden handlade utpräglat pragmatiskt. Ett exempel på detta är Muhammads agerande mot tidigare framstående motståndare som Khalid. b. al-Walid och Abü Sufyan. Dessa båda kom att inneha viktiga befattningar både under hans livstid och under hans efterträdares. Samma pragmatism kommer till uttryck i de beslut som kalifen 'Umar tog under 630-talet beträffande icke- arabiska militära specialenheter från hela det område som Kalifatet kontrollerade. Deras betydelse visas av att de fick bättre ekonomiska villkor än de arabiska trupperna. Det var tydligt att den tillgängliga egna numerären inte räckte till. Men det var inte bara numerärt som de etniskt främmande krigsmännen tillförde en utökad krigspotential till Kalifatet. Förutom sina vapen och riddjur förde dessa grupper med sig kunskap och disciplin på olika områden som Kalifatet saknade, alltifrån kavalleri- och sjökrigstaktik till skeppsbyggnadsteknik. Det potentiella rekryteringsunderlaget kom att bli större ju mer Kalifatets gränser utvidgades, men det fanns bemanningsproblem även under 680-talet. Vi har kunnat konstatera att man vid denna tid anlitade främmande individer och grupper i Kalifatets tjänst. Utvecklingen gick för dessa grupper från ett oberoende till ett beroende av arbetsgivaren. Detta framgår bl.a. av begreppet ßiqlab och dess betydelseförskjutning. På tidigt 630-tal betecknade ordet en romare eller perser (i Kalifatets tjänst), på 700-talet blir innebörden en ofri främling, en slav av främmande börd. Kalifatets agerande häevidlag kom att bygga på traditioner från parther och sassanider.



Det fanns stora likheter mellan strategin på 640- och på 680-talen. Man siktade in sig på fiendens svaga punkter. Även om man på 670-talet vågade ett angrepp på Konstantinopolis var det fortfarande minsta motståndets lag som gällde. SÖ-koncepet har nu fått träda åt sidan, samtidigt som numerären på Kalifatets förband utökades. Som exempel kan nämnas att det var först efter en längre uppbyggnadsfas (innefattande försök att upprätta flottbaser i nordöstra Medelhavet och i Egeiska havet), som angreppet på den östromerska huvudstaden startades.



Införandet av nya vapensystem till sjöss som den Romerska elden, påverkade inte bara det taktiska och stridstekniska agerandet på valplaten utan kom att utgöra incitament för att förändra betydelsen hos ett centralt begrepp som shahid. Ordet hade ursprungligen betydelsen vittne - deltagare. Den Romerska elden gjorde ett lika starkt intryck på vän och fiende då som våra dagars kärnvapen gör i dag. Det räckte inte längre att vara beredd att dra ut i strid mot Östrom utan man måste nu i högre grad försona sig med tanken på att stupa i strid. Här kan vi notera hur tanken på martyriet vinner insteg i och påverkar såväl det religiöst - ideologiska tänkandet som den militära taktiken. Man kan urskilja hur nya tankar börjar vinna insteg i Kalifatets taktik från 700-talets början. Vi kan notera hur befästa städer angreps direkt, och hur de lokalrekryterade milisenheterna minskade i betydelse och kompleterades av en stående "brandkårsstyrka" som sattes in i imperiets alla hörn.



Genom att studera händelserna på slagfältet och jämföra dessa med samtida religiösa och tekniska texter dit framför allt Koranen och Maurikios Strategikon hör, får man en inblick i sambandet mellan det politisk-militära skeendet och det dåtida religiösa tänkesättet, vilket vi har kunnat analysera utifrån nutida ledarskapsteorier. I den muslimska världen skapade händelserna under perioden 620-80 precedens på det religiösa, ideologiska och militära området. Muhammads ledarskap kan hänföras till alla tre av dessa kategorier, medan Khalids huvudsakligen hänförde sig till det ideologiska och militära planet. "Guds svärd" fick under perioder även utöva ett informellt ledarskap då han på 'Umars order fråntagits sitt chefsskap över Kalifatets samlade styrkor i de östromerska palestinska provinserna. Mu'awiya var mer administratör och riksbyggare än ideolog eller fältherre. Under senare delen av hans regering försökte han skapa grundvalarna för ett Kalifat som förskonades från tronföljdsstrider genom att säkra tronföljden för sin son, en åtgärd som efter Mu'awiyas död och nederlaget mot Östrom kom att ifrågasättas av anhängarna till 'Ali



En av J. Pfeffers teser är att en ledare kan använda ett symbolspråk för att ena sinsemellan stridiga intressen, och vi har kunnat konstatera att i tidig islam fungerade det religiösa språket som ett sådant symbolsystem. (Less)
Abstract
In the present work I have studied how the armed forces under Muhammad and the first caliphs were built up and how they operated in the period 622-80. The perspective is that of the history of religion and strategic theory, and comparisons are made with both contemporary and more recent material.



The concept of "Strategic surprise attack" formed an important part of the campains that the generals Khalid and 'Amr conducted deep into the East Roman provinces. The strategy the "Messenger of God" Muhammad or generals like Khalid or 'Amr employed, was in no way inferior to that of their enemies. Indeed, their methods for attaining their goals were more aggressive than those of their East Roman enemies.This concept was later... (More)
In the present work I have studied how the armed forces under Muhammad and the first caliphs were built up and how they operated in the period 622-80. The perspective is that of the history of religion and strategic theory, and comparisons are made with both contemporary and more recent material.



The concept of "Strategic surprise attack" formed an important part of the campains that the generals Khalid and 'Amr conducted deep into the East Roman provinces. The strategy the "Messenger of God" Muhammad or generals like Khalid or 'Amr employed, was in no way inferior to that of their enemies. Indeed, their methods for attaining their goals were more aggressive than those of their East Roman enemies.This concept was later on dispersed with, and a more conventional strategy was applied during the century, when more manpower was available. These soldiers comprised specially trained troops of foreign ethnicity that brought with them discipline and know how in the fields of cavalery and naval tactics as well as naval construction.



The struggle for people's souls was an integrated part of the build-up and strategy. The campaigns gave a precedent for forms of action on and around the battlefield which have persisted until our own times. During Muhammad's time, the focal point of the concept was the internal struggle, later called al-djihad al-akbar "the greatest effort". This was intended to offset the limited supply of motivated supporters. This struggle on the spiritual level sought to make people mentally prepared to risk life and property in the external struggle, that is, in post-Qur'an terminology, al-djihad al-asghar "the smaller effort" which was more emphasized during the later part of the period when the "Roman fire" made its impact.



On the basis of extant descriptions of early military actions, it is possible to discern the way various generals and heads of state thought about strategy and tactics . What prevailed was not a fanatical pragmatic view of the way to resolve military and political issues. Muhammad's own attitude, that even treaties concluded with non-Muslims should be observed, is one of the factors that laid the foundation for the early conquests.



To examine the level of strategic thought, I have taken comparative material from roughly contemporary handbooks such as the Strategikon of the Emperor Maurice, and earlier material such as Sun Tzu's The Art of War, as well as present-day strategic theory such as Liddell-Harts Strategy: The Indirect Approach.



I also study the leadership exercised by prominent personalities, as revealed by sources for the period 620-80. This is done with the aid of modern theories of leadership, formulated by J. Pfeffer, and the Swedish military handbook Chefen och ledarskapet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Dr. Baek Simonsen, Phil. Jørgen, Copenhagen University, Danmark
alternative title
"The strategic surprice attack". The art of war in the service of Islam during Muhammad and the early Caliphate
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
strategy, tactics, strategic surprise attack, leadership, symbols, "Roman Fire", motivation, djihad, martyrdom., Världsreligioner (ej kristendom), Non-Christian religions, pragmatism, Good organization
pages
189 pages
publisher
Anders Åkesson, Skarpskyttevägen 10 A, S-226 42 Lund,
defense location
Theologicum room 215, Allhelgona kyrkogata 8, S-223 62, Sweden
defense date
1997-01-08 13:00
external identifiers
  • Other:ISRN: LUHFDA / HFRH -- 97/1016 -- SE + 189
ISBN
91-628-2315-9
language
Swedish
LU publication?
no
id
08dc5643-02fc-49d5-a693-ee4f6a00adbc (old id 17674)
date added to LUP
2007-05-24 09:37:55
date last changed
2016-09-19 08:45:03
@phdthesis{08dc5643-02fc-49d5-a693-ee4f6a00adbc,
  abstract     = {In the present work I have studied how the armed forces under Muhammad and the first caliphs were built up and how they operated in the period 622-80. The perspective is that of the history of religion and strategic theory, and comparisons are made with both contemporary and more recent material.<br/><br>
<br/><br>
The concept of "Strategic surprise attack" formed an important part of the campains that the generals Khalid and 'Amr conducted deep into the East Roman provinces. The strategy the "Messenger of God" Muhammad or generals like Khalid or 'Amr employed, was in no way inferior to that of their enemies. Indeed, their methods for attaining their goals were more aggressive than those of their East Roman enemies.This concept was later on dispersed with, and a more conventional strategy was applied during the century, when more manpower was available. These soldiers comprised specially trained troops of foreign ethnicity that brought with them discipline and know how in the fields of cavalery and naval tactics as well as naval construction.<br/><br>
<br/><br>
The struggle for people's souls was an integrated part of the build-up and strategy. The campaigns gave a precedent for forms of action on and around the battlefield which have persisted until our own times. During Muhammad's time, the focal point of the concept was the internal struggle, later called al-djihad al-akbar "the greatest effort". This was intended to offset the limited supply of motivated supporters. This struggle on the spiritual level sought to make people mentally prepared to risk life and property in the external struggle, that is, in post-Qur'an terminology, al-djihad al-asghar "the smaller effort" which was more emphasized during the later part of the period when the "Roman fire" made its impact.<br/><br>
<br/><br>
On the basis of extant descriptions of early military actions, it is possible to discern the way various generals and heads of state thought about strategy and tactics . What prevailed was not a fanatical pragmatic view of the way to resolve military and political issues. Muhammad's own attitude, that even treaties concluded with non-Muslims should be observed, is one of the factors that laid the foundation for the early conquests.<br/><br>
<br/><br>
To examine the level of strategic thought, I have taken comparative material from roughly contemporary handbooks such as the Strategikon of the Emperor Maurice, and earlier material such as Sun Tzu's The Art of War, as well as present-day strategic theory such as Liddell-Harts Strategy: The Indirect Approach.<br/><br>
<br/><br>
I also study the leadership exercised by prominent personalities, as revealed by sources for the period 620-80. This is done with the aid of modern theories of leadership, formulated by J. Pfeffer, and the Swedish military handbook Chefen och ledarskapet.},
  author       = {Åkesson, Anders},
  isbn         = {91-628-2315-9},
  keyword      = {strategy,tactics,strategic surprise attack,leadership,symbols,"Roman Fire",motivation,djihad,martyrdom.,Världsreligioner (ej kristendom),Non-Christian religions,pragmatism,Good organization},
  language     = {swe},
  pages        = {189},
  publisher    = {Anders Åkesson, Skarpskyttevägen 10 A, S-226 42 Lund,},
  title        = {"Det strategiska överfallet". Krigskonsten i islams tjänst under Muhammad och i det tidiga Kalifatet},
  year         = {1996},
}