Excess och aktionskonst en semiotisk analys av Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel med betoning på första dagens Mittagsfinale
(2004)- Abstract
- The subject for this dissertation is the Austrian artist Hermann Nitsch’s Das 6-Tage-Spiel (1998). The purpose is to examine in what way Das 6-Tage-Spiel, as part of the orgien mysterien theater (hereafter o. m. theater), is an adequate means to realize Nitsch’s intention (as he has described them outside of the work in writings and interviews). Das 6-Tage-Spiel is an example of a category of scenic works that in the dissertation is named action art. The definition of action art is an important part of the dissertation. Typical for action art is an absence of illusory elements; it's composed of non-representative actions, which are conducted in a situation with an obvious spectator function. The absence of fictional settings is dominant... (More)
- The subject for this dissertation is the Austrian artist Hermann Nitsch’s Das 6-Tage-Spiel (1998). The purpose is to examine in what way Das 6-Tage-Spiel, as part of the orgien mysterien theater (hereafter o. m. theater), is an adequate means to realize Nitsch’s intention (as he has described them outside of the work in writings and interviews). Das 6-Tage-Spiel is an example of a category of scenic works that in the dissertation is named action art. The definition of action art is an important part of the dissertation. Typical for action art is an absence of illusory elements; it's composed of non-representative actions, which are conducted in a situation with an obvious spectator function. The absence of fictional settings is dominant and central to action art. In a comparison between action art and other semiotic categories ritual comes closest. In both ritual and action art there's a mix of semiotic actions (that are commenting on the world) and instrumental actions (that change the world) together with an absence of a fictional "I", here and now. A close reading of one scene (Mittagsfinale) from Das 6-Tage-Spiel’s first day reveals a work that consists of the actual staging of dramatic elements (carcasses and crucifixions). Different dichotomies (life and death etc.) are exposed with the goal to unite them in a mysterium coninctionis. The composition is additive (as in a Gesamtkunstwerk) and relies on a redundant repetition of the different leitmotivs. Fundamental for Nitsch is C. G. Jung’s theory of archetypes. A central point in all the actions in Nitsch’s oeuvre is the exposure of real objects that have gained a symbolic value in cultures and religions. With the means that action art provides he gets a possibility to show the true nature of the symbols for those present (audience and participants), according to Nitsch himself, whereby they acquire an understanding of the symbols beyond the limits of speech (and the way language categorizes nature). Nitsch works in a romantic tradition that aims to reunite an existence which has been divided into two halves (for instance in mind and matter). He uses concrete direct expression that does not communicate through speech. In the analysis of Mittagsfinale that's presented in Excess and Action Art an adjusted sign model for action art is being used. The model stresses the importance of a physical level (that a long side with a pictorial and plastic level builds up the sign). For the attendant it's a crucial aspect that it's the real thing that's being used in the action, that it isn't paint instead of blood for instance. The strong reaction from people present in Nitsch’s actions and those who encounter them in a mediated form are due to the non-representative character of o. m. theater. In o. m. theater one is confronted with an experience that's comparable with extreme life events, catastrophes and so on. These states can be experienced as something beyond the scope of language. As in politics, religious action and violent social behavior when the actor runs short of words (or at least they are not sufficient anymore), Nitsch’s work resorts to action. When such actions, as in the case of o. m. theater, take the form of slaughtering animals and exposure of blood it certainly causes a lot of problems regarding the reception from the general public. (Less)
- Abstract (Swedish)
- Popular Abstract in Swedish
Excess och aktionskonst En semiotisk analys av Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel Med betoning på första dagens Mittagsfinale Excess and Action Art, A Semiotic Analyze of Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel, With emphasize on Mittagsfinale the first day I avhandlingen behandlas den österrikiske konstnären Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel (1998). Syfte att undersöka om och på vilket sätt som o. m. theater (hädanefter o. m. theater)utgör ett adekvat medel för realiserandet av Nitschs intentioner, såsom han givit uttryck för dem utanför verket, Das 6-Tage-Spiel är ett exempel på en kategori sceniska verk som i avhandlingen benämns aktionskonst och som utmärks av en avsaknad av illusoriska element. I... (More) - Popular Abstract in Swedish
Excess och aktionskonst En semiotisk analys av Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel Med betoning på första dagens Mittagsfinale Excess and Action Art, A Semiotic Analyze of Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel, With emphasize on Mittagsfinale the first day I avhandlingen behandlas den österrikiske konstnären Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel (1998). Syfte att undersöka om och på vilket sätt som o. m. theater (hädanefter o. m. theater)utgör ett adekvat medel för realiserandet av Nitschs intentioner, såsom han givit uttryck för dem utanför verket, Das 6-Tage-Spiel är ett exempel på en kategori sceniska verk som i avhandlingen benämns aktionskonst och som utmärks av en avsaknad av illusoriska element. I avhandlingen definieras aktionskonst som ett semiotiska system konstruerat av icke-representativa handlingar vilka utförs i en situation med en uttalad åskådarfunktion. Frånvaron av fiktionella gestaltningar är central och dominant. Vid jämförelsen med andra sceniska konstruktionsarter visar det sig att det är ritualen som ligger aktionskonsten närmast. I både ritualen och aktionskonsten finner man en blandning av semiotiska (som säger något om världen) och verktygs handlingar (som förändrar världen) samt en frånvaro av framställningar av ett fiktionellt jag, här eller nu. Genom en närläsning av en scen ur Das 6-Tage-Spiel är ett verk som betstår av reella iscensättningar av dramatiska element (slaktade djurkroppar och korsfästningar) framställs olika dikotomier (liv och död) med syfte att få dem att förenas i ett mysterium coniunctionis. Kompositionen är additativ (som ett allkonstbverk) och bygger på upprepning av de olika motiven. Grundläggande för Nitsch är Jungs arketyplära, att exponera de reella objekten som bygger upp vår symbolvärld är central. Genom aktionskonstens metod får Nitsch möjlighet att framställa dessa och de närvarande kan se dess sanna natur bortom språkets konventioner (och kategorisering av tillvaron). Nitschs verk bygger ingår i en romatiskt tradition vars syfte är att återförena tillvaron som tudelats (till exempel kropp – själ). Han använder sig av de konkreta framställningssättet för att skapa en direkt, icke-språkligt uttryck. I den modell för analysen av Mittagsfinale som presenteras i Excess och aktionskonst, där ett förslag på anpassad teckenmodell för aktionskonst ingår, poängteras betydelsen av det fysiska skiktet. Att det är frågan om äkta material och objekt, att det inte är röd färg utan blod (då blod skall förevisas i verket). För de närvarande är denna aspekt av o. m. theater grundläggande, o. m. theaters starka genomslag orsakas till stor del av den icke-representativa karaktären. Upplevelsen av verket bygger även på en empatisk kommunikation. I o. m. theater skapas en upplevelse som i avhandlingen jämförs med extrema livsskeden, katastrofer etcetera . Dessa tillstånd kan upplevas som ickespråkliga och Nitschs verk tar på samma sätt som politiska aktioner, riter och även våldsamheter i det sociala livet, att man tar till handlingar när orden tryter. Då detta hos Nitsch tar sig uttryck i exponering av blod och slaktande av djur ställer detta till problem i förhållande till en större allmänhet och leder till starka negativa reaktioner. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/record/21677
- author
- Sternudd, Hans LU
- supervisor
- opponent
-
- Universitetslektor Marner, Anders, Umeå universitet
- organization
- alternative title
- Excess and Action Art, a Semiotic Analyze of Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel, with emphasize on Mittagsfinale the first day
- publishing date
- 2004
- type
- Thesis
- publication status
- published
- subject
- keywords
- orgien mysterien theater, Hermann Nitsch, Das 6-Tage-Spiel, Wiener Aktionsgruppe, action art, actionism, performance art, Art history, Konsthistoria, stage art, semiotic
- pages
- 193 pages
- publisher
- Heterogénesis förlag, Box 760, SE-220 07 LUND,
- defense location
- Auditorium 314, Department of Art History and Musicology, Biskopsgatan 5, Lund
- defense date
- 2004-05-13 13:15:00
- ISBN
- 91-89648-08-0
- language
- Swedish
- LU publication?
- yes
- id
- 68155d46-4809-491e-a23a-7c3cacadda18 (old id 21677)
- date added to LUP
- 2016-04-04 12:26:04
- date last changed
- 2018-11-21 21:10:57
@phdthesis{68155d46-4809-491e-a23a-7c3cacadda18,
abstract = {{The subject for this dissertation is the Austrian artist Hermann Nitsch’s Das 6-Tage-Spiel (1998). The purpose is to examine in what way Das 6-Tage-Spiel, as part of the orgien mysterien theater (hereafter o. m. theater), is an adequate means to realize Nitsch’s intention (as he has described them outside of the work in writings and interviews). Das 6-Tage-Spiel is an example of a category of scenic works that in the dissertation is named action art. The definition of action art is an important part of the dissertation. Typical for action art is an absence of illusory elements; it's composed of non-representative actions, which are conducted in a situation with an obvious spectator function. The absence of fictional settings is dominant and central to action art. In a comparison between action art and other semiotic categories ritual comes closest. In both ritual and action art there's a mix of semiotic actions (that are commenting on the world) and instrumental actions (that change the world) together with an absence of a fictional "I", here and now. A close reading of one scene (Mittagsfinale) from Das 6-Tage-Spiel’s first day reveals a work that consists of the actual staging of dramatic elements (carcasses and crucifixions). Different dichotomies (life and death etc.) are exposed with the goal to unite them in a mysterium coninctionis. The composition is additive (as in a Gesamtkunstwerk) and relies on a redundant repetition of the different leitmotivs. Fundamental for Nitsch is C. G. Jung’s theory of archetypes. A central point in all the actions in Nitsch’s oeuvre is the exposure of real objects that have gained a symbolic value in cultures and religions. With the means that action art provides he gets a possibility to show the true nature of the symbols for those present (audience and participants), according to Nitsch himself, whereby they acquire an understanding of the symbols beyond the limits of speech (and the way language categorizes nature). Nitsch works in a romantic tradition that aims to reunite an existence which has been divided into two halves (for instance in mind and matter). He uses concrete direct expression that does not communicate through speech. In the analysis of Mittagsfinale that's presented in Excess and Action Art an adjusted sign model for action art is being used. The model stresses the importance of a physical level (that a long side with a pictorial and plastic level builds up the sign). For the attendant it's a crucial aspect that it's the real thing that's being used in the action, that it isn't paint instead of blood for instance. The strong reaction from people present in Nitsch’s actions and those who encounter them in a mediated form are due to the non-representative character of o. m. theater. In o. m. theater one is confronted with an experience that's comparable with extreme life events, catastrophes and so on. These states can be experienced as something beyond the scope of language. As in politics, religious action and violent social behavior when the actor runs short of words (or at least they are not sufficient anymore), Nitsch’s work resorts to action. When such actions, as in the case of o. m. theater, take the form of slaughtering animals and exposure of blood it certainly causes a lot of problems regarding the reception from the general public.}},
author = {{Sternudd, Hans}},
isbn = {{91-89648-08-0}},
keywords = {{orgien mysterien theater; Hermann Nitsch; Das 6-Tage-Spiel; Wiener Aktionsgruppe; action art; actionism; performance art; Art history; Konsthistoria; stage art; semiotic}},
language = {{swe}},
publisher = {{Heterogénesis förlag, Box 760, SE-220 07 LUND,}},
school = {{Lund University}},
title = {{Excess och aktionskonst en semiotisk analys av Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel med betoning på första dagens Mittagsfinale}},
url = {{https://lup.lub.lu.se/search/files/6004077/913262.pdf}},
year = {{2004}},
}