A Finance Model for the Built Cultural Heritage - Proposals for improvements of future Heritage Economics

Abstract

Abstract



The new role of built cultural heritage, as an economic asset for development strategies and the widened definition of built heritage as a concept-, explains today’s affluence of sites. These can only be guaranteed with sufficient heritage funding. Financers’ inducement to fund cultural heritage depends on that heritage’s current value estimation and only highly revered sites qualify for support. Case studies imply that values are incessantly present in heritage and so these can be re-established when the right external conditions, or actions, arise. The assessment i.e. reflects the human perception of values projected onto buildings and not the physical characteristics of the heritage itself. This is way it is possible to modify finance incentive conditions. Finance models are needed but prototypes of such finance models are lacking.

This inquiry aspires to supplement the findings of Cultural Economics, but from the viewpoint of actual building conservation practice. The aim of this doctoral thesis is to investigate the prospects of securing the successful future of built heritage by proposing a value stabilizing finance model, based on; the acquiring, the economizing and the assuring of heritage funding. The strategy of this inquiry involves five steps.

Accelerators proved to determine all aspects of the heritage finance model, since these accelerators stabilize the values of built heritage sites by revealing the payback capacity of financial commitments to that heritage. Heritage funding in Sweden has stagnated due to weak emotional and financial accelerators, which means built heritage is at risk of falling into decay.

The suggested contribution of this inquiry is the exploratory analysis of the mechanisms behind heritage funding including its accelerators, hence introducing new terminology into building conservation instigated by the idiom of economics, which could ease future strategic planning of heritage funding.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

En finansieringsmodell för det byggda kulturarvet

- Åtgärdsförslag för att förbättra framtidens kulturarvsekonomi

Ingela Pålsson Skarin



(A finance model for the built cultural heritage

- Proposals for improvements of future heritage economics)



I april 2005 invigdes nya Tycho Brahe museet i Allhelgona kyrkan och i september 2007 revs Maglarps nya kyrka ner. Båda var nygotiska kyrkor och likvärdiga ur åtskilliga aspekter, trots detta gick de skilda öden till mötes. Vad är det som avgör om vi bevarar eller river kulturarvet? Med utgångspunkt från fallstudier har jag i doktorsavhandlingen kartlagt restaureringsprocesser i åtta länder och utarbetat ett nytt teoretiskt ramverk för att fastställa orsak och verkan i dagens kulturarvsekonomi.

Vad vet vi om det kulturarvsekonomiska läget 2011? I första hand kan konstateras, att aldrig tidigare har det funnits så många omistliga kulturbyggnader som idag. Kulturarvsresursernas ökning registreras bl.a. på UNESCOs Världsarvslista. Denna tillväxt kan förklaras av att fler byggnadskategorier blivit omistliga, från slott till industriarv och att FN kommittén, Culture and Development 1995, fastställde kulturarvets betydelse för ekonomisk utveckling.

För att säkra byggt kulturarv måste pengar finnas för att tillgodose ett kontinuerligt underhåll; både för att täcka dagens behov och säkerställa det framtida. Finansiella underskott kan leda till kortsiktiga, men oåterkalleliga beslut, som rivning. Dagens kulturarvsfinansiering är dessvärre redan bristfällig och renoveringskostnaderna förefaller stiga. Finansieringsmodeller som underlättar planering och resursfördelning för kulturekonomin kan vara en lösning, men förebilder saknas. Den föreslagna finansieringsmodellen, i denna studie, analyserar tre angreppssätt för att få kontroll över det växande underskottet inom kulturarvsekonomin; att öka mängden kulturarvsfinansiering, att spara tillgänga medel genom att rangordna byggetapper, samt att säkra den framtida finansieringen.

Byggnader med stabilt värde blir renoverade. Detta innebär att vissa finansiärer anser att kulturarvet är prisvärt och betalar ovillkorligen underhållets kostnad. Detta värde kan beskrivas som lagrat inne i de historiska byggnaderna själva, men det har lika många valörer som det finns uttolkare, varför det i princip är oändligt. Trots detta finns alltid en risk att värde varierar över tid. Byggnader drabbas av värdeförluster och lämnas att förfalla. Detta kan förklaras av att människor, från tid till annan, förlorar förmågan att tolka det byggda kulturarvets kvaliteter. Vår värdetolkningsförmåga går helt enkelt förlorad. Detta beror på att yttre omständigheter i kulturarvets närmiljö, medverkar till att spegla byggnader för sin samtid, på olika sätt. Hur vi förstår att tolka detta samspel; byggnad – tidsandan – kvalité, beror på våra egna inre drivkrafter. Dessa kan få oss att inse att de värden vi föredrar och uppskattar, verkligen existerar i historiska hus. Tack vare att de yttre förutsättningarna och våra drivkrafter avgör hur vi värderar kulturarv, borde villkoren var goda för att skapa stabila värden på kulturarv, så att de blir finansierade. Den fysiska byggnaden kan vi ju inte förändra.

Mekanismerna bakom kulturarvsfinansiering (economic behaviour) kan sammanfattas enligt följande teoretiska ramverk; yttre omständigheter (actions) stimulerare drivkrafter (accelerators) hos finansiärer som inser att värden (value) finns i byggt kulturarv genom att de anser sig vinna något (paybacks) på ett engagemang. Insikten om detta samband kan stabilisera och säkra värdet på historiska byggnader.

Finansiärers drivkrafter, liksom kulturarvsfinansieringens mekanismer är antingen emotionella eller finansiella. Byggnaders värde har i studien definierats i sex enheter; H3UNS. Värdeskalan, bygger på erkända värdebegrepp från den praktiska och teoretiska byggnadsvården. Den är ett redskap för att studera hur värden skulle kunna relateras till finansiärers emotionella (EA) och finansiella drivkrafter (FA). Finansieringsmodellens angreppssätt; skapa, spara och säkra kulturarvsfinansieringen, kräver att man på nationell nivå kan bemöta finansiärers olika drivkrafter; EA/FA. I Sverige är såväl de emotionella som de finansiella drivkrafterna inom kulturarvsekonomin svaga. Detta kan förklara varför svensk kulturarvsfinansiering stagnerat, med fokus på statliga medel, till skillnad från övriga länder i studien som förordar privat- statlig samverkan.

Finansieringsmodellen kan förbättra resursplaneringen inom kulturarvsekonomi, men förutsatt att man bemöter finansiärers drivkrafter; accelerators. Studiens teoretiska ramverk tar utgångspunkt i begrepp från ekonomi samt kulturekonomi och är tvärvetenskaplig, vilket kan underlätta dialogen mellan grupper med ansvar för byggt kulturarv. Studien kartlägger även mindre utforskade avsnitt som värde begreppens utveckling samt dagens privata, statliga och alternativa kulturarvsfinansiärer.

• author: Pålsson Skarin, Ingela
• supervisor: Kerstin Barup
• opponent: Professor Fusco Girard, Luigi, University of Naples "Federico II", Neapel, Italy
• organization: Architectural, Conservation and Restoration
• publishing date: 2011
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Civil Engineering
• keywords: Finance Model, Built Cultural Heritage, Heritage Economics, Accelerators, Emotional Accelerator, Financial Accelerator
• pages: 440 pages
• defense location: Room A:B, A-building, Sölvegatan 24, Lund University Faculty of Engineering
• defense date: 2011-12-09 10:15:00
• ISBN: 978-91-7740-103-2
• language: English
• LU publication?: yes
• id: 76c3efea-618d-4afc-9b68-17e8c2943150 (old id 2203920)
• date added to LUP: 2016-04-04 14:41:06
• date last changed: 2018-11-21 21:21:41