Omsorg och anhöriga till personer med funktionsnedsättning
(2015) p.50-67- Abstract (Swedish)
- Att vara anhörig är att få höra an till någon, att vara närstående är att få stå någon nära. Anhörigskap är för de flesta inte att vara en resurs, en funktion eller en kategori. Anhörigskap är relation, en relation till en annan människa som man vill ha i sin närhet och vara nära. Det finns ett fokus på den enskilde individen, som genomsyrar mötet mellan offentlig verksamhet och invånare. Detta gör att det sammanhang där individen lever sin vardag och det sociala nätverket av anhöriga: familj, vänner, grannar eller andra, riskerar att bli osynligt. Det innebär att den som stödjer, hjälper, ger omsorg eller vård till någon som har särskilda behov, inte syns i statistiken men ändå räknas med, vid uteblivna insatser. Människor försöker få en... (More)
- Att vara anhörig är att få höra an till någon, att vara närstående är att få stå någon nära. Anhörigskap är för de flesta inte att vara en resurs, en funktion eller en kategori. Anhörigskap är relation, en relation till en annan människa som man vill ha i sin närhet och vara nära. Det finns ett fokus på den enskilde individen, som genomsyrar mötet mellan offentlig verksamhet och invånare. Detta gör att det sammanhang där individen lever sin vardag och det sociala nätverket av anhöriga: familj, vänner, grannar eller andra, riskerar att bli osynligt. Det innebär att den som stödjer, hjälper, ger omsorg eller vård till någon som har särskilda behov, inte syns i statistiken men ändå räknas med, vid uteblivna insatser. Människor försöker få en vardag att fungera, en ekonomi att räcka till och en hälsa att hålla lite till. Människor oroar sig för sina nära, koordinerar läkarbesök och insatser, hjälper till med städning, handlar och smörjer ömma kroppar. Detta för att de är anhöriga och delar en gemensam helhet med någon som inte klarar sin vardag på egen hand. Mycket av det obetalda omsorgsarbete som kvinnor, män och en hel del barn gör, är en del av en vardag och en verklighet som ett självklart inslag. Men när strukturella brister omvandlar självklarheten till ett måste och blir till en nödlösning, riskerar anhöriga sin autonomi, hälsa och ekonomi, både i nutid och i sin framtid. Vad kan offentlig verksamhet göra för ökad jämlikhet? Denna antologi är ett fördjupningsunderlag och en reflektion kring det obetalda omsorgsarbetet – att ge stöd, hjälp, vård eller omsorg till någon som inte klarar sin vardag på egen hand på grund av långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller som försvagats av ålderdom. Kapitlen erbjuder både bredd och djup i en mångfald av områden, av olika författare med olika kompetenser. En spretig samling som var och en lyfter, problematiserar, påtalar och ger exempel på risker och effekter av det obetalda omsorgsarbetets baksida.
Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11 (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/record/27491cb6-2162-4e70-b8b2-1ec192a848d9
- author
- Larsson, Monica LU
- publishing date
- 2015
- type
- Chapter in Book/Report/Conference proceeding
- publication status
- published
- subject
- host publication
- Vem ska betala för det obetalda omsorgsarbetet? : - om socialt hållbar utveckling - - om socialt hållbar utveckling
- pages
- 17 pages
- publisher
- Finsam, Region Skåne, Malmö stad
- ISBN
- 978-91-86631-24-6
- language
- Swedish
- LU publication?
- no
- id
- 27491cb6-2162-4e70-b8b2-1ec192a848d9
- date added to LUP
- 2020-08-13 13:42:44
- date last changed
- 2020-08-14 14:52:47
@inbook{27491cb6-2162-4e70-b8b2-1ec192a848d9,
abstract = {{Att vara anhörig är att få höra an till någon, att vara närstående är att få stå någon nära. Anhörigskap är för de flesta inte att vara en resurs, en funktion eller en kategori. Anhörigskap är relation, en relation till en annan människa som man vill ha i sin närhet och vara nära. Det finns ett fokus på den enskilde individen, som genomsyrar mötet mellan offentlig verksamhet och invånare. Detta gör att det sammanhang där individen lever sin vardag och det sociala nätverket av anhöriga: familj, vänner, grannar eller andra, riskerar att bli osynligt. Det innebär att den som stödjer, hjälper, ger omsorg eller vård till någon som har särskilda behov, inte syns i statistiken men ändå räknas med, vid uteblivna insatser. Människor försöker få en vardag att fungera, en ekonomi att räcka till och en hälsa att hålla lite till. Människor oroar sig för sina nära, koordinerar läkarbesök och insatser, hjälper till med städning, handlar och smörjer ömma kroppar. Detta för att de är anhöriga och delar en gemensam helhet med någon som inte klarar sin vardag på egen hand. Mycket av det obetalda omsorgsarbete som kvinnor, män och en hel del barn gör, är en del av en vardag och en verklighet som ett självklart inslag. Men när strukturella brister omvandlar självklarheten till ett måste och blir till en nödlösning, riskerar anhöriga sin autonomi, hälsa och ekonomi, både i nutid och i sin framtid. Vad kan offentlig verksamhet göra för ökad jämlikhet? Denna antologi är ett fördjupningsunderlag och en reflektion kring det obetalda omsorgsarbetet – att ge stöd, hjälp, vård eller omsorg till någon som inte klarar sin vardag på egen hand på grund av långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller som försvagats av ålderdom. Kapitlen erbjuder både bredd och djup i en mångfald av områden, av olika författare med olika kompetenser. En spretig samling som var och en lyfter, problematiserar, påtalar och ger exempel på risker och effekter av det obetalda omsorgsarbetets baksida.<br/>Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11}},
author = {{Larsson, Monica}},
booktitle = {{Vem ska betala för det obetalda omsorgsarbetet? : - om socialt hållbar utveckling}},
isbn = {{978-91-86631-24-6}},
language = {{swe}},
pages = {{50--67}},
publisher = {{Finsam, Region Skåne, Malmö stad}},
title = {{Omsorg och anhöriga till personer med funktionsnedsättning}},
year = {{2015}},
}