Arcanobacterium haemolyticum, clinical, diagnostic and therapeutic aspects
(1997)- Abstract
- In an 18-month period all throat cultures in our laboratory were examined for Arcanobacterium haemolyticum and clinical information was obtained. The great majority of the patients suffered from pharyngitis or tonsillitis, accompanied by a rash in 46% of cases. One third of the patients had a history of recurrent tonsillitis. Three types of exanthema was described, scarlatiniform, urticarial and erythema multiforme. Ten percent of the patients had exanthema without throat symptoms. After penicillin therapy, the patients still harbored the bacterium, whereas erythromycin eradicated it from the pharynx. A. haemolyticum was found to be tolerant (i.e. normal MICs but high MBCs) to penicillin, using 4 different test methods, a finding which is... (More)
- In an 18-month period all throat cultures in our laboratory were examined for Arcanobacterium haemolyticum and clinical information was obtained. The great majority of the patients suffered from pharyngitis or tonsillitis, accompanied by a rash in 46% of cases. One third of the patients had a history of recurrent tonsillitis. Three types of exanthema was described, scarlatiniform, urticarial and erythema multiforme. Ten percent of the patients had exanthema without throat symptoms. After penicillin therapy, the patients still harbored the bacterium, whereas erythromycin eradicated it from the pharynx. A. haemolyticum was found to be tolerant (i.e. normal MICs but high MBCs) to penicillin, using 4 different test methods, a finding which is consistent with the persistence of A. haemolyticum in the pharynx after penicillin treatment. Owing to its eradicating capability and low MIC values, erythromycin is the drug of choice for treating A. haemolyticum pharyngitis. Other antibiotics with favorable MIC values were roxithromycin, clarithromycin, azithromycin, clindamycin, doxycycline, and fucidic acid. In Western blot studies 7 of 8 patients manifested an antibody rise in convalescent sera, as compared to their acute sera, and 19 single convalescent sera from A. haemolyticum patients showed a highly significant difference in antibodies, as compared to sera of matched healthy control persons (p<0.005). Antibodies to proteins with molecular masses of 80, 60 and 30 k were most common. Due to pronounced hemolysis, A. haemolyticum is most easily isolated on human blood agar plates, if the investigator is unfamiliar with the morphology. One hundred strains with typical morphology, a typical Gram-stained smear, and inhibition of S. aureus ß-hemolysin, proved to be biochemically homogenous, indicating that these criteria were satisfactory for identifying A. haemolyticum in the clinical microbiology laboratory. (Less)
- Abstract (Swedish)
- Popular Abstract in Swedish
Arcanobacterium haemolyticum (A. haemolyticum) beskrevs för första gången under namnet Corynebacterim haemolyticum av MacLean och medarbetare 1946. Bakterien odlades fram från svalget hos patienter med halsont och från sår. Patienterna bestod av amerikanska soldater och infödda öbor i Stilla havet. Från olika delar av världen har senare beskrivits halsont och utslag hos patienter som haft bakterien i svalget, men bakterien har förblivit i stort sett okänd, även av mikrobiologer och infektionsläkare. Det förekommer även enstaka rapporter om allvarliga infektioner, då man isolerat bakterien från exempelvis varansamlingar i hjärnan, kotkroppar eller blodet. I enstaka fall har infektioner med A.... (More) - Popular Abstract in Swedish
Arcanobacterium haemolyticum (A. haemolyticum) beskrevs för första gången under namnet Corynebacterim haemolyticum av MacLean och medarbetare 1946. Bakterien odlades fram från svalget hos patienter med halsont och från sår. Patienterna bestod av amerikanska soldater och infödda öbor i Stilla havet. Från olika delar av världen har senare beskrivits halsont och utslag hos patienter som haft bakterien i svalget, men bakterien har förblivit i stort sett okänd, även av mikrobiologer och infektionsläkare. Det förekommer även enstaka rapporter om allvarliga infektioner, då man isolerat bakterien från exempelvis varansamlingar i hjärnan, kotkroppar eller blodet. I enstaka fall har infektioner med A. haemolyticum liknat difteri. Halsbölder förekommer som komplikation. Man har trott att bakterien går att behandla med vanligt penicillin, men några riktiga undersökningar av detta finns inte. Antikroppsbestämningar mot bakterien har inte utförts och detta är en av anledningarna till att det finns infektionsläkare och mikrobiologer som tvivlar på att A. haemolyticum verkligen är sjukdomsframkallande.
I denna studie beskrivs 81 patienter med A. haemolyticum i svalget, varav de flesta uppvisar en halsflussliknande sjukdom. Nästan hälften av patienterna hade ett utslag, som ofta kunde leda till att sjukdomen förväxlades med scharlakansfeber eller penicillinallergi. En tredjedel av patienterna hade haft upprepad halsfluss inom 3 månader. Inga av de patienter som behandlats med vanligt penicillin blev fria från bakterien två veckor efter behandling, medan nästan alla som fick erytromycin blev bakteriefria. Sjukdomen visade sig vara som vanligast i tonåren och upp till 30 år, medan halsfluss med grupp A streptokocker var som vanligast i lägre skolåldrar. Dock var streptokockinfektioner vanligare än infektioner med A. haemolyticum i alla åldrar och A. haemolyticum får betraktas som en relativt ovanlig orsak till halsfluss.
Det visades att A. haemolyticum hämmas i sin växt av vanligt penicillin, men avdödas inte som bakterier brukar, varför bakterien kan ha möjlighet att åter växa till i svalget efter utsatt penicillinbehandling. Däremot är mer än 95% av bakteriestammarna synnerligen känsliga för erytromycin och besläktade antibiotika, varför dessa bör användas för behandling. I denna studie visas också på metoder för att isolera och identifiera bakterien på laboratoriet.
Slutligen utvecklades i denna studie en metod för att påvisa antikroppar mot A. haemolyticum. Hos 7 av 8 undersökta patienter, med bakterien i svalget, påvisades en kraftig antikroppsutveckling. 19 patienter med A. haemolyticum i svalget visade sig ha höga antikroppsnivåer mot bakterien, vilket friska kontrollpersoner saknade. Det har också visat sig att man nästan aldrig hittar bakterien i svalget hos friska personer. Vi anser att det nu föreligger starka bevis för att A. haemolyticum framkallar halsfluss och utslag. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/record/29143
- author
- Nyman, Mats LU
- supervisor
- opponent
-
- Olcén, Per
- organization
- publishing date
- 1997
- type
- Thesis
- publication status
- published
- subject
- keywords
- Mikrobiologi, mycology, virology, bacteriology, Microbiology, phenotypic characteristics., penicillin tolerance, antibiotic susceptibility, antibody reaction, exanthema, Arcanobacterium haemolyticum, pharyngitis, bakteriologi, virologi, mykologi
- pages
- 100 pages
- publisher
- Mats Nyman, Department of Infectious Diseases, University Hospital MAS, S-205 02 Malmö, SWEDEN,
- defense location
- Patologiska Institutionens föreläsningssal, Universitetssjukhuset MAS, Malmö
- defense date
- 1996-05-05 10:15:00
- external identifiers
-
- other:ISRN: LUMEDW/MEKB--1016--SE
- ISBN
- 91-628-2491-0
- language
- English
- LU publication?
- yes
- id
- fd99b7fa-07b4-4880-a502-207a101c73a2 (old id 29143)
- date added to LUP
- 2016-04-04 10:58:25
- date last changed
- 2018-11-21 21:01:53
@phdthesis{fd99b7fa-07b4-4880-a502-207a101c73a2,
abstract = {{In an 18-month period all throat cultures in our laboratory were examined for Arcanobacterium haemolyticum and clinical information was obtained. The great majority of the patients suffered from pharyngitis or tonsillitis, accompanied by a rash in 46% of cases. One third of the patients had a history of recurrent tonsillitis. Three types of exanthema was described, scarlatiniform, urticarial and erythema multiforme. Ten percent of the patients had exanthema without throat symptoms. After penicillin therapy, the patients still harbored the bacterium, whereas erythromycin eradicated it from the pharynx. A. haemolyticum was found to be tolerant (i.e. normal MICs but high MBCs) to penicillin, using 4 different test methods, a finding which is consistent with the persistence of A. haemolyticum in the pharynx after penicillin treatment. Owing to its eradicating capability and low MIC values, erythromycin is the drug of choice for treating A. haemolyticum pharyngitis. Other antibiotics with favorable MIC values were roxithromycin, clarithromycin, azithromycin, clindamycin, doxycycline, and fucidic acid. In Western blot studies 7 of 8 patients manifested an antibody rise in convalescent sera, as compared to their acute sera, and 19 single convalescent sera from A. haemolyticum patients showed a highly significant difference in antibodies, as compared to sera of matched healthy control persons (p<0.005). Antibodies to proteins with molecular masses of 80, 60 and 30 k were most common. Due to pronounced hemolysis, A. haemolyticum is most easily isolated on human blood agar plates, if the investigator is unfamiliar with the morphology. One hundred strains with typical morphology, a typical Gram-stained smear, and inhibition of S. aureus ß-hemolysin, proved to be biochemically homogenous, indicating that these criteria were satisfactory for identifying A. haemolyticum in the clinical microbiology laboratory.}},
author = {{Nyman, Mats}},
isbn = {{91-628-2491-0}},
keywords = {{Mikrobiologi; mycology; virology; bacteriology; Microbiology; phenotypic characteristics.; penicillin tolerance; antibiotic susceptibility; antibody reaction; exanthema; Arcanobacterium haemolyticum; pharyngitis; bakteriologi; virologi; mykologi}},
language = {{eng}},
publisher = {{Mats Nyman, Department of Infectious Diseases, University Hospital MAS, S-205 02 Malmö, SWEDEN,}},
school = {{Lund University}},
title = {{Arcanobacterium haemolyticum, clinical, diagnostic and therapeutic aspects}},
year = {{1997}},
}