Advanced

Persons who attempt suicide - social characteristics, social network and significant others

Magne-Ingvar, Ulla LU (1999)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Självmord och självmordsförsök orsakar mycket lidande för många människor i vårt samhälle. I Sverige begår ungefär 1800 personer självmord varje år. De flesta av dessa personer hade vid tiden för självmordet en psykisk sjukdom. Man har funnit att åtminstone hälften av dessa personer hade en depressionssjukdom, minst en fjärdedel hade alkoholproblem och c:a 5% led av schizofreni. Av de som dör i självmord har 30-50% gjort ett eller flera självmordsförsök tidigare. Det har vidare beräknats att c:a 20 000 människor årligen gör självmordförsök i Sverige. Uppföljningsstudier har visat att 10-15% av dem som gjort ett självmordsförsök senare dör i självmord, och ett självmordsförsök är den viktigaste... (More)
Popular Abstract in Swedish

Självmord och självmordsförsök orsakar mycket lidande för många människor i vårt samhälle. I Sverige begår ungefär 1800 personer självmord varje år. De flesta av dessa personer hade vid tiden för självmordet en psykisk sjukdom. Man har funnit att åtminstone hälften av dessa personer hade en depressionssjukdom, minst en fjärdedel hade alkoholproblem och c:a 5% led av schizofreni. Av de som dör i självmord har 30-50% gjort ett eller flera självmordsförsök tidigare. Det har vidare beräknats att c:a 20 000 människor årligen gör självmordförsök i Sverige. Uppföljningsstudier har visat att 10-15% av dem som gjort ett självmordsförsök senare dör i självmord, och ett självmordsförsök är den viktigaste enskilda riskfaktorn för att senare begå självmord. Risken för nya självmordsförsök är störst de närmaste två åren, och under första året gör c:a 20% ett nytt självmordsförsök.



På psykiatriska kliniken i Lund bildades ett suicidpreventionsteam 1986 och samtidigt öppnades en avdelning, specialiserad på självmordsprevention och depressionssjukdomar, där det också bedrivs forskning. Riskgruppen självmordsförsökare utgör den kliniska tyngdpunkten.



Studierna i denna avhandling utgår från arbetet på denna specialiserade avdelning och från arbetet i vårt konsultationsteam. Personer, som inkommer akut till universitetssjukhuset i Lund efter ett självmordsförsök, bedöms snarast av ett konsultationsteam (läkare och kurator från psykiatriska kliniken). Suicidalt beteende har många orsaker; biologiska, psykologiska och sociala faktorer samvarierar med situationsmässiga faktorer. Eftersom självmordsförsökare är en heterogen grupp söker man identifiera vissa undergrupper av dem för att kunna differentiera behandling och stöd. Denna avhandling rör några av de psykosociala faktorer, som bör beaktas efter ett självmordsförsök. Vi har också undersökt om man kan få ett bredare perspektiv på patientens situation genom att även kontakta patientens närmaste anhörig. Tre av fem delarbeten berör patienter inlagda på en psykiatrisk vårdavdelning efter ett självmordsförsök. Två av delarbetena berör närstående till de patienter, som bedömts akut efter ett självmordsförsök. Anhöriga har dels kontaktats i samband med konsultteamets bedömning av patienten, dels ett år därefter.



I det första delarbetet undersökte vi den sociala situationen och det sociala nätverket hos inlagda patienter (n=75) genom semistrukturerade intervjuer respektive självskattningsformulär. En tredjedel av patienterna var gifta eller sammanboende och av dessa hade mer än hälften (62%) långvariga relationsproblem och var i behov av parsamtal. C:a 70% av patienterna hade arbete eller studerade, men mer än hälften av dessa hade så omfattande problem i sin arbetssituation att kuratorsinsatser krävdes. Samtliga patienter hade en psykiatrisk diagnos och en majoritet av patienterna hade dessutom en personlighetsstörning (68%). Suicidförsökare skattade sitt sociala stöd betydligt sämre än det man funnit hos friska personer. Patienter med diagnosen dystymi rapporterade sämre socialt stöd än patienter med egentlig depression.



I arbete två analyserade vi inlagda patienters uppfattning om sin konsumtion av alkohol, tabletter och narkotika (n=126). Vi fann att 60% enligt egen uppfattning överkonsumerat dessa medel. Vanligast var överkonsumtion av alkohol (47%), som en mindre andel kombinerat med lugnande tabletter. Tolv procent hade överkonsumerat enbart lugnande medicin (oftast kvinnor) och endast någon enstaka person rapporterade att de använt narkotika. Överkonsumenter hade, i jämförelse med dem som inte rapporterade överkonsumtion, oftare gjort självmordsförsök förut och hade oftare fäder som behandlats för psykiska sjukdomar, varav behandling av alkoholism var vanligast. Överkonsumenter av alkohol var yngre, mindre ofta gifta/sambo och hade ett sämre socialt nätverk.



Arbete tre undersöker (n=163) huruvida patientens temperament, aktuella diagnos och sociala karakteristika är relaterade till om patientens föräldrar har behandlats för psykisk sjukdom och/eller gjort självmordsförsök. Hälften av patienterna rapporterade att deras mor, far eller båda hade behandlats för psykisk sjukdom (42%) eller hade gjort suicidförsök/suiciderat (9%). Fäder hade oftare än mödrar haft psykiatrisk behandling och den vanligaste diagnosen bland fäder var alkoholism. Suicidalt beteende rapporterades hos 8 fäder, varav 4 hade suiciderat. Fem mödrar rapporterades ha gjort suicidförsök, men ingen av dem hade suiciderat. Patienter vars föräldrar hade suicidalt beteende och/eller har behandlats för psykisk sjukdom var, jämfört med andra patienter, yngre och hade oftare själva blivit behandlade inom psykiatrin tidigare. De hade också oftare dystymi och mer sällan en krisdiagnos (anpassningsstörning). Temperamentsmässigt hade de högre ångestbenägenhet och sämre anpassning till ett socialt sammanhang, även efter statistisk kontroll för diagnostiska skillnader.



Arbete fyra inkluderar en närstående till patienter (n=81), som kommit in akut till sjukhuset i Lund efter ett självmordsförsök. Vi tog kontakt med den person som patienten, i anslutning till den akuta bedömningen, uppgivit som sin närmaste anhörig, och som fick kontaktas av oss. Samtliga anhöriga var villiga att delta i undersökningen. Vårt syfte var att få information om patientens situation, men även om den anhöriges egen situation och eventuella behov av stöd.



Det framkom att anhöriga tillförde värdefull information angående patientens problembild och tidigare självmordsförsök; uppgifter som varken patienten själv uppgivit eller som var kända genom sjukhusjournalen. Dessa uppgifter bekräftades senare av patienten. Många anhöriga hade stöttat patienten såväl psykologiskt som praktiskt, vilket hälften av dem fann betungande. I samband med patientens självmordsförsök uttryckte hälften av de anhöriga att de själva behövde stöd i form av gemensamma samtal med patienten och ytterligare 1/3 ville ha eget individuellt stöd. Anhöriga var mycket positiva till att ha blivit kontaktade efter patientens självmordsförsök.



Arbete fem (n=84) rör de anhörigas synpunkter på patientens situation, de anhörigas deltagande i patientens vård och även deras eget välbefinnande och behov av stöd ett år efter patientens självmordsförsök. Patienterna följdes upp av en oberoende intervjuare. Nästan samtliga anhöriga och patienter kunde nås för en uppföljningsintervju (93% resp 89%).



Anhöriga rapporterade att 63% av patienterna hade psykiska problem vid uppföljningen och att 80% hade andra problem (oftast relationsproblem). De flesta anhöriga hade varit oroliga för att patienten återigen skulle göra sig själv illa, vilket hade varit pressande för dem. Många anhöriga bar fortfarande på obesvarade frågor om självmordsförsöket. Hälften meddelade att de inte kunnat beröra detta ämne med patienten. De flesta anhöriga hade inte blivit informerade om patientens situation eller blivit involverade i patientens vård, vilket en majoritet av dem hade önskat. Anhöriga var mer kritiska till vården än patienterna. Vi ställde frågor om de anhörigas hälsa bl.a. för att få en uppfattning om anhörigas förmåga att utgöra ett stöd för patienten. Vi fann att de närståendes psykiska hälsotillstånd inte skilde sig från andra personers i vårt upptagningsområde. En mindre andel anhöriga rapporterade att de inte mådde bra. De anhöriga påpekade dock, att för att förstå och kunna handskas med situationen efter en partners/släktings/väns självmordsförsök, behövde och önskade de professionellt stöd; antingen själva eller tillsammans med patienten, i vissa fall båda dessa alternativ. (Less)
Abstract
A suicide attempt is one of the most powerful predictors of eventual suicide. The aim of this thesis was to investigate the social situation, including social support of suicide attempters. One part of the investigations concerned patients admitted to a psychiatric ward following a suicide attempt. Another part concerned significant others (SOs) of suicide attempters, interviewed directly after the suicide attempt and at follow-up one year later. Overall the patients rated their social networks to be weak and patients with dysthymia rated their social support as less satisfactory compared with patients with major depressive disorders. Relationship and vocational problems were common. More than half of the admitted patients (72/126)... (More)
A suicide attempt is one of the most powerful predictors of eventual suicide. The aim of this thesis was to investigate the social situation, including social support of suicide attempters. One part of the investigations concerned patients admitted to a psychiatric ward following a suicide attempt. Another part concerned significant others (SOs) of suicide attempters, interviewed directly after the suicide attempt and at follow-up one year later. Overall the patients rated their social networks to be weak and patients with dysthymia rated their social support as less satisfactory compared with patients with major depressive disorders. Relationship and vocational problems were common. More than half of the admitted patients (72/126) reported overconsumption of alcohol (47%) or sedatives (10%). Over-consumers of alcohol were comparatively younger, less often married/cohabiting and had a weaker social network. Half of the admitted patients (80/156) reported treatment of psychiatric disorders or suicidal behaviour of their parents. These patients were younger, had more often previously received psychiatric treatment, and had more often a diagnosis of dysthymia. They scored higher on KSP temperament ratings on anxiety and lower on ratings of socialization than other patients. SOs added valuable information to the assessment of the patient directly after the suicide attempt. At follow-up, SOs reported that a majority of the patients had psychiatric or other (mostly relationship) problems. Few SOs had been informed or involved in the patients´ treatment, which most of them had wanted. Nearly half of the SOs would like to have been offered professional counselling, preferably shortly after the suicide attempt. The social situation of suicide attempters treated as in-patients was often strained. Especially overconsumers with dysthymia and patients with parental psychiatric disorders seem to be socially vulnerable and in need of social intervention. SOs need information and support after a suicide attempt. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Beskow, Jan, Professor, Göteborg, Sverige
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
temperament, follow-up, overconsumption of alcohol, significant other, social network, social characteristics, attempted suicide, suicide attempt, Psychiatry, clinical psychology, psychosomatics, Psykiatri, klinisk psykologi, psykosomatik
pages
154 pages
publisher
Department of Clinical Neuroscience, Lund University
defense location
Stora Föreläsningssalen, Psykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund.
defense date
1999-05-21 09:15
external identifiers
  • Other:ISRN: LUMEDW/MEPL-1008-SE
ISBN
91-628-3398-7
language
English
LU publication?
yes
id
a8fe9617-cc6f-4c43-a3e1-a351efad3a1e (old id 39513)
date added to LUP
2007-07-31 08:34:57
date last changed
2016-09-19 08:45:10
@phdthesis{a8fe9617-cc6f-4c43-a3e1-a351efad3a1e,
  abstract     = {A suicide attempt is one of the most powerful predictors of eventual suicide. The aim of this thesis was to investigate the social situation, including social support of suicide attempters. One part of the investigations concerned patients admitted to a psychiatric ward following a suicide attempt. Another part concerned significant others (SOs) of suicide attempters, interviewed directly after the suicide attempt and at follow-up one year later. Overall the patients rated their social networks to be weak and patients with dysthymia rated their social support as less satisfactory compared with patients with major depressive disorders. Relationship and vocational problems were common. More than half of the admitted patients (72/126) reported overconsumption of alcohol (47%) or sedatives (10%). Over-consumers of alcohol were comparatively younger, less often married/cohabiting and had a weaker social network. Half of the admitted patients (80/156) reported treatment of psychiatric disorders or suicidal behaviour of their parents. These patients were younger, had more often previously received psychiatric treatment, and had more often a diagnosis of dysthymia. They scored higher on KSP temperament ratings on anxiety and lower on ratings of socialization than other patients. SOs added valuable information to the assessment of the patient directly after the suicide attempt. At follow-up, SOs reported that a majority of the patients had psychiatric or other (mostly relationship) problems. Few SOs had been informed or involved in the patients´ treatment, which most of them had wanted. Nearly half of the SOs would like to have been offered professional counselling, preferably shortly after the suicide attempt. The social situation of suicide attempters treated as in-patients was often strained. Especially overconsumers with dysthymia and patients with parental psychiatric disorders seem to be socially vulnerable and in need of social intervention. SOs need information and support after a suicide attempt.},
  author       = {Magne-Ingvar, Ulla},
  isbn         = {91-628-3398-7},
  keyword      = {temperament,follow-up,overconsumption of alcohol,significant other,social network,social characteristics,attempted suicide,suicide attempt,Psychiatry,clinical psychology,psychosomatics,Psykiatri,klinisk psykologi,psykosomatik},
  language     = {eng},
  pages        = {154},
  publisher    = {Department of Clinical Neuroscience, Lund University},
  school       = {Lund University},
  title        = {Persons who attempt suicide - social characteristics, social network and significant others},
  year         = {1999},
}