Advanced

Osteotomy for gonarthrosis - with special reference to the tibial callus distraction technique

Magyar, Göran LU (1999)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

I de flesta fall börjar knäledsförslitning i den inre ledkammaren (medial gonartros) och medför en successiv hjulbenthet (varus). I enstaka fall börjar förslitningen i den yttre ledkammaren (lateral gonartros) innebärande kobenthet (valgus). Personer över 60-65 år behandlas kirurgiskt oftast med knäledsprotes med bra resultat. Hos yngre, mer aktiva, är denna metod sämre, då risken för komplikationer i form av slitning och lossning av knäledsprotesen är större. Operationer för att ändra belastningen i knäleden, s.k. osteotomi, kan utföras både ovan och nedan knäleden och har visats vara effektiva som behandling i den yngre åldersgruppen. Benet delas och vinkeländras under operationen, varefter det... (More)
Popular Abstract in Swedish

I de flesta fall börjar knäledsförslitning i den inre ledkammaren (medial gonartros) och medför en successiv hjulbenthet (varus). I enstaka fall börjar förslitningen i den yttre ledkammaren (lateral gonartros) innebärande kobenthet (valgus). Personer över 60-65 år behandlas kirurgiskt oftast med knäledsprotes med bra resultat. Hos yngre, mer aktiva, är denna metod sämre, då risken för komplikationer i form av slitning och lossning av knäledsprotesen är större. Operationer för att ändra belastningen i knäleden, s.k. osteotomi, kan utföras både ovan och nedan knäleden och har visats vara effektiva som behandling i den yngre åldersgruppen. Benet delas och vinkeländras under operationen, varefter det får läka. Så kallad proximal tibiaosteotomi av closed wedge-typ (HTO) är den vanligaste av dessa operationer och utföres på underbenet strax nedom knäleden. Resultatet av dessa operationer är beroende av hur exakt korrektionen kan ske, vilken kan vara svårt att kontrollera under operationen. Vi har studerat en metod som innebär en successiv korrektion av vinkeldeformiteten efter själva operationen och under röntgenologisk kontroll, så kallad Hemicallotas-osteotomi (HCO). Metoden innebär att en s.k. extern fixator fästes i underbenet med metallpinnar, externfixationspinnar. Efter delning av underbenet utförs, med hjälp av fixatorn, en kontrollerad vinkling under de första veckorna efter operationen. I Artikel I och II beskrivs HCO metoden och jämförs med HTO. Man fann att HCO tillät en exaktare vinkelkorrektion och att det röntgenologiska resultatet ett år efter operationen var bättre än för HTO. De kliniska resultaten, mätta med olika score-system skiljde sig dock inte åt. De komplikationer som registrerades efter HCO var framför allt lättare grader av pinninfektioner som kunde behandlas med antibiotika och såromläggning. I artikel V studerade man vinkelförändringen under första året efter HTO och HCO. Man fann att stabiliteten i osteotomin var bättre efter HCO jämfört med HTO. I artikel III studerades komplikationer efter 308 HCO-operationer utförda på 17 olika sjukhus. Den vanligaste komplikationen var pinninfektion som drabbade 157 patienter (51 %). 96% av dessa var av lindrig art men i 13 fall behövdes ett mindre kirurgisk ingrepp vid den infekterade pinnen för att infektionen skulle kunna behandlas. Andelen komplikationer inklusive infektioner minskade med ökande erfarenhet av metoden. Antibiotikaprofylax under 10-14 dagar var också ett effektivt sätt att minska risken för infektion. En lös externfixationspinne innebär risk för infektion, i artikel IV studerades om ytbehandling med hydroyxapatit (HA; ett mineral som finns i skelettet) av pinnen kunde påverka fastläkningen. HA-belagda pinnar satt bättre fast i skelettet än icke-belagda och man drog slutsatsen att HA-pinnar bör användas, åtminstone nära knäleden där risken för pinnlossning är störst. I artikel VI undersöktes resultatet efter vinkeloperation på lårbenet pga. lateral gonartros. Efter 32 operationer noterades 11 komplikationer som krävde re-operation. I artikel VII undersöktes effekten av HCO på lateral gonartros och avancerad medial gonartros och 2-års resultatet vari nivå med det efter HCO för mindre avancerad medial gonartros. I den sistnämnda gruppen noterades dock en förlust av läget vid 2-årskontrollen. I artikel VIII studerades om fixationen av en knäledsprotes i underbenet skiljde sig åt beroende på om patienten tidigare hade genomgått tibiaosteotomi eller ej. Man kunde med RSA-metoden inte finna några skillnader mellan de 2 studerade grupperna. (Less)
Abstract
Osteotomy is used for correction of the altered load on the gonarthrotic knee joint. It can be performed above or below the knee. Clinical results depend on the correction after bone healing. By tibial closed wedge osteotomy (HTO), the deformity is corrected peroperatively in contrast to tibial hemicallotasis osteotomy (HCO) where the correction is performed after surgery. Comparing the two methods, the precision was better after HCO but the clinical results were similar at follow-up. After one year, the radiographic alignment of the leg was better after HCO, as was the stability of the osteotomy measured by RSA. In 308 operations, the most common complication after HCO was minor pin-tract infection. It was registered in 157 cases.... (More)
Osteotomy is used for correction of the altered load on the gonarthrotic knee joint. It can be performed above or below the knee. Clinical results depend on the correction after bone healing. By tibial closed wedge osteotomy (HTO), the deformity is corrected peroperatively in contrast to tibial hemicallotasis osteotomy (HCO) where the correction is performed after surgery. Comparing the two methods, the precision was better after HCO but the clinical results were similar at follow-up. After one year, the radiographic alignment of the leg was better after HCO, as was the stability of the osteotomy measured by RSA. In 308 operations, the most common complication after HCO was minor pin-tract infection. It was registered in 157 cases. Pin-tract care and oral antibiotics were sufficient as treatment in most cases. A loose external pin implies a risk for pin-tract infection. Hydroxyapatite-coating (HA) of the pin threads increased the fixation. HA-coating is recommended for use in metaphyseal locations where the risk for pin loosening is higher. 11 complications requiring re-operation were registered after 32 distal femoral osteotomies for lateral gonarthrosis. HCO was studied as treatment for lateral gonarthrosis and advanced medial gonarthrosis. The 2-year results after 23 operations were similar to those after treatment for early medial gonarthrosis. In a matched study of knee arthroplasty, there was no increased radiostereometric migration of the tibial component after a previous tibial osteotomy. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Professor Lindgren, Urban
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
radiostereometry, radiography, arthroplasty, complications, coating, hydroxyapatite, external fixator, femoral osteotomy, hemicallotasis, Knee osteoarthritis, tibial osteotomy, Surgery, orthopaedics, traumatology, Kirurgi, ortopedi, traumatologi
pages
49 pages
publisher
Department of Orthopaedics, Lund University
defense location
Föreläsningssal 1, University Hospital, Lund
defense date
1999-06-02 14:00
external identifiers
  • other:LUMEDW/MEOL 1055 (1-49) 1999
language
English
LU publication?
yes
id
3b84852f-8557-442f-9ddf-0dbc339aaded (old id 39649)
date added to LUP
2007-07-31 08:38:25
date last changed
2016-09-19 08:45:09
@phdthesis{3b84852f-8557-442f-9ddf-0dbc339aaded,
  abstract     = {Osteotomy is used for correction of the altered load on the gonarthrotic knee joint. It can be performed above or below the knee. Clinical results depend on the correction after bone healing. By tibial closed wedge osteotomy (HTO), the deformity is corrected peroperatively in contrast to tibial hemicallotasis osteotomy (HCO) where the correction is performed after surgery. Comparing the two methods, the precision was better after HCO but the clinical results were similar at follow-up. After one year, the radiographic alignment of the leg was better after HCO, as was the stability of the osteotomy measured by RSA. In 308 operations, the most common complication after HCO was minor pin-tract infection. It was registered in 157 cases. Pin-tract care and oral antibiotics were sufficient as treatment in most cases. A loose external pin implies a risk for pin-tract infection. Hydroxyapatite-coating (HA) of the pin threads increased the fixation. HA-coating is recommended for use in metaphyseal locations where the risk for pin loosening is higher. 11 complications requiring re-operation were registered after 32 distal femoral osteotomies for lateral gonarthrosis. HCO was studied as treatment for lateral gonarthrosis and advanced medial gonarthrosis. The 2-year results after 23 operations were similar to those after treatment for early medial gonarthrosis. In a matched study of knee arthroplasty, there was no increased radiostereometric migration of the tibial component after a previous tibial osteotomy.},
  author       = {Magyar, Göran},
  keyword      = {radiostereometry,radiography,arthroplasty,complications,coating,hydroxyapatite,external fixator,femoral osteotomy,hemicallotasis,Knee osteoarthritis,tibial osteotomy,Surgery,orthopaedics,traumatology,Kirurgi,ortopedi,traumatologi},
  language     = {eng},
  pages        = {49},
  publisher    = {Department of Orthopaedics, Lund University},
  school       = {Lund University},
  title        = {Osteotomy for gonarthrosis - with special reference to the tibial callus distraction technique},
  year         = {1999},
}