Skip to main content

Lund University Publications

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Boendelösningar för personer i hemlöshet - en systematisk kunskapsöversikt

Börjeson-Hedman, Amanda LU ; Grander, Martin ; Knutagård, Marcus and Kristiansen, Arne LU (2026) In SBV Working Paper Series
Abstract (Swedish)
Denna kunskapsöversikt sammanfattar effekterna av olika boendeinsatser för att motverka hemlöshet. Kunskapsöversikten har tagits fram genom en överenskommelse med Socialstyrelsen. Översikten är en uppdatering av rapporten Boendelösningar för hemlösa personer – en kunskapsöversikt, som Socialstyrelsen publicerade 2009. Underlaget består av 96 vetenskapligt granskade studier publicerade efter 2009, främst från USA och Kanada men med relevans även för svenska förhållanden. Kunskapsöversikten är avgränsad till studier som utvärderar effekter av olika insatser genom kvantitativa effektstudier såsom randomiserade kontrollerade studier (RCT). Det innebär att andra typer av forskning, exempelvis kvalitativa studier, implementeringsstudier eller... (More)
Denna kunskapsöversikt sammanfattar effekterna av olika boendeinsatser för att motverka hemlöshet. Kunskapsöversikten har tagits fram genom en överenskommelse med Socialstyrelsen. Översikten är en uppdatering av rapporten Boendelösningar för hemlösa personer – en kunskapsöversikt, som Socialstyrelsen publicerade 2009. Underlaget består av 96 vetenskapligt granskade studier publicerade efter 2009, främst från USA och Kanada men med relevans även för svenska förhållanden. Kunskapsöversikten är avgränsad till studier som utvärderar effekter av olika insatser genom kvantitativa effektstudier såsom randomiserade kontrollerade studier (RCT). Det innebär att andra typer av forskning, exempelvis kvalitativa studier, implementeringsstudier eller praktiknära erfarenheter, inte ingår i underlaget. Att en insats saknar evidens i form av effektstudier betyder därför inte nödvändigtvis att den är verkningslös, utan att den ännu inte har prövats med de metoder som krävs för att påvisa vetenskapligt stöd i denna översikt. Evidens implementeras inte i ett vakuum. Den möter befintliga normer, strukturer och marknadsförhållanden.

Bakgrund
Regeringens nationella strategi mot hemlöshet 2022–2026 betonar förebyggande arbete, minskad akut hemlöshet, nationell implementering av Bostad först samt ett stärkt socialt perspektiv i samhällsplaneringen. Hemlöshet beskrivs som både en socialpolitisk och bostadspolitisk utmaning. Den nationella kartläggningen från 2023 visar att drygt 27 000 personer befinner sig i hemlöshet, varav minst 9 400 barn berörs.

Forskningsläget
Studierna i översikten visar att den traditionella svenska boendetrappan saknar evidens och dessutom riskerar att skapa inlåsningseffekter. Merparten av den internationella forskningen fokuserar i stället på modeller där permanent bostad kombineras med flexibelt och individanpassat stöd.

Bostad först
Bostad först har starkast stöd i forskningen. Modellen bygger på principen att en egen bostad ska ges utan krav på behandling eller drogfrihet, och att frivilligt stöd erbjuds parallellt. Effekterna är tydliga:
- Markant ökad bostadsstabilitet
- Minskad användning av akuta boenden och sjukhusvård
- Förbättrad livskvalitet och social integration
- Minskning av substansbruk över tid
- Kostnadseffektivitet

Forskningen visar att modellen fungerar för flera målgrupper: personer med samsjuklighet, äldre, unga vuxna och barnfamiljer. Programtrohet är avgörande för resultat. Evidensen för Bostad först (Housing First) är starkast när det gäller personer i långvarig hemlöshet med samsjuklighet, särskilt samtidig psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom. Randomiserade kontrollerade studier i USA och Kanada har visat signifikant högre boendestabilitet jämfört med traditionella trappstegsmodeller. Även långsiktiga uppföljningar indikerar varaktiga effekter avseende boendestabilitet, medan resultaten är mer blandade när det gäller förändringar i psykisk hälsa och substansbruk.

För andra målgrupper, såsom unga vuxna, äldre personer och barnfamiljer, är forskningsunderlaget något mer begränsat och består av kvasi-experimentella studier, implementeringsstudier och systematiska översikter. Studier av unga vuxna tyder på att modellen kan bidra till stabilare boendesituationer och förbättrad social integration, men pekar också på behovet av åldersanpassat stöd. När det gäller barnfamiljer är forskningen mindre omfattande och ofta kontextbunden till nordamerikanska välfärdssystem, men indikerar positiva effekter på boendestabilitet och barns skolnärvaro. För äldre personer är evidensen ännu mer begränsad och fokuserar främst panpassningar av stödinsatser. Ett lovande exempel är modellen CAPABLE.

En viktig skillnad mellan målgrupperna rör hur de definieras. Personer med samsjuklighet kategoriseras utifrån medicinska och psykiatriska diagnoser, medan unga vuxna, äldre och barnfamiljer definieras utifrån livsfas eller familjesituation. Detta påverkar stödbehovens karaktär: i den första gruppen är vård- och behandlingsinsatser ofta centrala, medan stöd till de senare grupperna i högre grad rör utbildning, arbetsmarknadsintegration, föräldraskap eller åldersrelaterad omsorg.

Samtidigt finns gemensamma strukturella drag. Samtliga grupper kännetecknas av en utsatt position på bostadsmarknaden, ofta i kombination med ekonomisk marginalisering och bristande tillgång till ordinarie välfärdssystem. Forskningen indikerar att det är den omedelbara tillgången till permanent bostad, kombinerad med frivilligt och individuellt anpassat stöd, som är avgörande för positiva resultat snarare än målgruppens specifika problemprofil.

Programtrohet framstår därmed som en avgörande förklaringsfaktor. Studier visar att avvikelser från modellens kärnprinciper, exempelvis villkorad nykterhet, tidsbegränsade kontrakt eller koppling mellan boende och behandlingskrav, tenderar att minska effekterna på boendestabilitet. Skillnaderna mellan grupperna handlar därför mindre om huruvida modellen fungerar och mer om hur stödet behöver anpassas och utformas inom ramen för bibehållen programtrohet.

Stödinsatser: ACT och ICM
Metoderna Assertive Community Treatment (ACT) och Intensive Case Management (ICM) visar goda resultat, särskilt när de kombineras med stabilt boende. Båda modellerna stärker förmågan att bo kvar och minskar behovet av institutionsvård. ACT fungerar särskilt väl för personer med allvarlig psykisk ohälsa och hög vårdkonsumtion.

Andra modeller
Ecologically Based Treatment (EBT) har lovande resultat för unga mödrar. IPS (Individual Placement and Support) ökar möjligheten till en integrering i arbetslivet och förstärker bostadsstabilitet när det kombineras med Bostad först. Permanent supportive housing har visat starka effekter på boendestabilitet för ensamstående vuxna i långvarig hemlöshet med samsjuklighet, och forskningen indikerar att liknande positiva effekter kan uppnås även för barnfamiljer.

Svensk kontext
Trots att många studier är genomförda i andra välfärdssystem bedöms resultaten vara relevanta för Sverige. Allmännyttans förändrade förutsättningar och bostadsbristens ökade strukturella karaktär påverkar dock kommunernas handlingsutrymme. Det framgår tydligt att tillgången till långsiktiga och stabila bostäder är en nyckelfaktor, oavsett individernas bakomliggande problematik.

Slutsats
Utifrån resultaten av översikten är vår slutsats att det mest effektiva sättet att motverka hemlöshet är att erbjuda permanenta bostäder i kombination med flexibelt, långsiktigt och individanpassat stöd. Traditionella boendetrappor bör betraktas som ineffektiva och riskabla. Bostad först och integrerade stödmodeller har den starkaste evidensen och bör utgöra grunden för fortsatt utveckling av hemlöshetsarbetet i Sverige i kombination med förebyggande arbete.
(Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
; ; and
organization
publishing date
type
Book/Report
publication status
published
subject
keywords
Hemlöshet, boendelösningar, effektstudier, RCT, bostad först, boendetrappa
in
SBV Working Paper Series
issue
3
publisher
Studier i boende och välfärd, Malmö universitet
report number
2026
ISBN
978-91-7877-735-8
DOI
10.24834/isbn.9789178777358
language
Swedish
LU publication?
yes
id
3c891d0a-70a1-4b24-8714-e420a2e1fb65
date added to LUP
2026-03-23 22:50:45
date last changed
2026-04-01 17:06:08
@techreport{3c891d0a-70a1-4b24-8714-e420a2e1fb65,
  abstract     = {{Denna kunskapsöversikt sammanfattar effekterna av olika boendeinsatser för att motverka hemlöshet. Kunskapsöversikten har tagits fram genom en överenskommelse med Socialstyrelsen. Översikten är en uppdatering av rapporten Boendelösningar för hemlösa personer – en kunskapsöversikt, som Socialstyrelsen publicerade 2009. Underlaget består av 96 vetenskapligt granskade studier publicerade efter 2009, främst från USA och Kanada men med relevans även för svenska förhållanden. Kunskapsöversikten är avgränsad till studier som utvärderar effekter av olika insatser genom kvantitativa effektstudier såsom randomiserade kontrollerade studier (RCT). Det innebär att andra typer av forskning, exempelvis kvalitativa studier, implementeringsstudier eller praktiknära erfarenheter, inte ingår i underlaget. Att en insats saknar evidens i form av effektstudier betyder därför inte nödvändigtvis att den är verkningslös, utan att den ännu inte har prövats med de metoder som krävs för att påvisa vetenskapligt stöd i denna översikt. Evidens implementeras inte i ett vakuum. Den möter befintliga normer, strukturer och marknadsförhållanden.<br/><br/>Bakgrund<br/>Regeringens nationella strategi mot hemlöshet 2022–2026 betonar förebyggande arbete, minskad akut hemlöshet, nationell implementering av Bostad först samt ett stärkt socialt perspektiv i samhällsplaneringen. Hemlöshet beskrivs som både en socialpolitisk och bostadspolitisk utmaning. Den nationella kartläggningen från 2023 visar att drygt 27 000 personer befinner sig i hemlöshet, varav minst 9 400 barn berörs.<br/><br/>Forskningsläget<br/>Studierna i översikten visar att den traditionella svenska boendetrappan saknar evidens och dessutom riskerar att skapa inlåsningseffekter. Merparten av den internationella forskningen fokuserar i stället på modeller där permanent bostad kombineras med flexibelt och individanpassat stöd.<br/><br/>Bostad först<br/>Bostad först har starkast stöd i forskningen. Modellen bygger på principen att en egen bostad ska ges utan krav på behandling eller drogfrihet, och att frivilligt stöd erbjuds parallellt. Effekterna är tydliga:<br/>- Markant ökad bostadsstabilitet<br/>- Minskad användning av akuta boenden och sjukhusvård<br/>- Förbättrad livskvalitet och social integration<br/>- Minskning av substansbruk över tid<br/>- Kostnadseffektivitet<br/><br/>Forskningen visar att modellen fungerar för flera målgrupper: personer med samsjuklighet, äldre, unga vuxna och barnfamiljer. Programtrohet är avgörande för resultat. Evidensen för Bostad först (Housing First) är starkast när det gäller personer i långvarig hemlöshet med samsjuklighet, särskilt samtidig psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom. Randomiserade kontrollerade studier i USA och Kanada har visat signifikant högre boendestabilitet jämfört med traditionella trappstegsmodeller. Även långsiktiga uppföljningar indikerar varaktiga effekter avseende boendestabilitet, medan resultaten är mer blandade när det gäller förändringar i psykisk hälsa och substansbruk.<br/><br/>För andra målgrupper, såsom unga vuxna, äldre personer och barnfamiljer, är forskningsunderlaget något mer begränsat och består av kvasi-experimentella studier, implementeringsstudier och systematiska översikter. Studier av unga vuxna tyder på att modellen kan bidra till stabilare boendesituationer och förbättrad social integration, men pekar också på behovet av åldersanpassat stöd. När det gäller barnfamiljer är forskningen mindre omfattande och ofta kontextbunden till nordamerikanska välfärdssystem, men indikerar positiva effekter på boendestabilitet och barns skolnärvaro. För äldre personer är evidensen ännu mer begränsad och fokuserar främst panpassningar av stödinsatser. Ett lovande exempel är modellen CAPABLE.<br/><br/>En viktig skillnad mellan målgrupperna rör hur de definieras. Personer med samsjuklighet kategoriseras utifrån medicinska och psykiatriska diagnoser, medan unga vuxna, äldre och barnfamiljer definieras utifrån livsfas eller familjesituation. Detta påverkar stödbehovens karaktär: i den första gruppen är vård- och behandlingsinsatser ofta centrala, medan stöd till de senare grupperna i högre grad rör utbildning, arbetsmarknadsintegration, föräldraskap eller åldersrelaterad omsorg.<br/><br/>Samtidigt finns gemensamma strukturella drag. Samtliga grupper kännetecknas av en utsatt position på bostadsmarknaden, ofta i kombination med ekonomisk marginalisering och bristande tillgång till ordinarie välfärdssystem. Forskningen indikerar att det är den omedelbara tillgången till permanent bostad, kombinerad med frivilligt och individuellt anpassat stöd, som är avgörande för positiva resultat snarare än målgruppens specifika problemprofil.<br/><br/>Programtrohet framstår därmed som en avgörande förklaringsfaktor. Studier visar att avvikelser från modellens kärnprinciper, exempelvis villkorad nykterhet, tidsbegränsade kontrakt eller koppling mellan boende och behandlingskrav, tenderar att minska effekterna på boendestabilitet. Skillnaderna mellan grupperna handlar därför mindre om huruvida modellen fungerar och mer om hur stödet behöver anpassas och utformas inom ramen för bibehållen programtrohet.<br/><br/>Stödinsatser: ACT och ICM<br/>Metoderna Assertive Community Treatment (ACT) och Intensive Case Management (ICM) visar goda resultat, särskilt när de kombineras med stabilt boende. Båda modellerna stärker förmågan att bo kvar och minskar behovet av institutionsvård. ACT fungerar särskilt väl för personer med allvarlig psykisk ohälsa och hög vårdkonsumtion.<br/><br/>Andra modeller<br/>Ecologically Based Treatment (EBT) har lovande resultat för unga mödrar. IPS (Individual Placement and Support) ökar möjligheten till en integrering i arbetslivet och förstärker bostadsstabilitet när det kombineras med Bostad först. Permanent supportive housing har visat starka effekter på boendestabilitet för ensamstående vuxna i långvarig hemlöshet med samsjuklighet, och forskningen indikerar att liknande positiva effekter kan uppnås även för barnfamiljer.<br/><br/>Svensk kontext<br/>Trots att många studier är genomförda i andra välfärdssystem bedöms resultaten vara relevanta för Sverige. Allmännyttans förändrade förutsättningar och bostadsbristens ökade strukturella karaktär påverkar dock kommunernas handlingsutrymme. Det framgår tydligt att tillgången till långsiktiga och stabila bostäder är en nyckelfaktor, oavsett individernas bakomliggande problematik.<br/><br/>Slutsats<br/>Utifrån resultaten av översikten är vår slutsats att det mest effektiva sättet att motverka hemlöshet är att erbjuda permanenta bostäder i kombination med flexibelt, långsiktigt och individanpassat stöd. Traditionella boendetrappor bör betraktas som ineffektiva och riskabla. Bostad först och integrerade stödmodeller har den starkaste evidensen och bör utgöra grunden för fortsatt utveckling av hemlöshetsarbetet i Sverige i kombination med förebyggande arbete.<br/>}},
  author       = {{Börjeson-Hedman, Amanda and Grander, Martin and Knutagård, Marcus and Kristiansen, Arne}},
  institution  = {{Studier i boende och välfärd, Malmö universitet}},
  isbn         = {{978-91-7877-735-8}},
  keywords     = {{Hemlöshet, boendelösningar, effektstudier, RCT, bostad först, boendetrappa}},
  language     = {{swe}},
  month        = {{03}},
  number       = {{2026}},
  series       = {{SBV Working Paper Series}},
  title        = {{Boendelösningar för personer i hemlöshet - en systematisk kunskapsöversikt}},
  url          = {{http://dx.doi.org/10.24834/isbn.9789178777358}},
  doi          = {{10.24834/isbn.9789178777358}},
  year         = {{2026}},
}