Advanced

Cykelns plats i den kommunala planeringen : En fråga om status och hierarki

Scholten, Christina LU and Koglin, Till LU (2018)
Abstract (Swedish)
Rapporten är en analys av Malmö, Mölndals, Norrköpings och Örebros arbete med cykelplanering och bygger på en genomgång av plandokument från 2000 fram till 2015. Utifrån en nyckelordsökning har kommunernas arbete med att öka attraktiviteten för cykel som ett naturligt och självklart transportslag i stadsmiljö granskats utifrån ett normkritiskt perspektiv på transporter där bilen utgör det självklara transportslaget som samhällsplaneringen alltsedan efterkrigstiden har haft som utgångspunkt. Genom att använda sig av begreppet regim går det att förstå hur bilen både som artefakt och idé skapat ett sociotekniskt system som bidragit till samhällsutveckling men också till den miljöproblematik som dagens städer står inför och som är en av... (More)
Rapporten är en analys av Malmö, Mölndals, Norrköpings och Örebros arbete med cykelplanering och bygger på en genomgång av plandokument från 2000 fram till 2015. Utifrån en nyckelordsökning har kommunernas arbete med att öka attraktiviteten för cykel som ett naturligt och självklart transportslag i stadsmiljö granskats utifrån ett normkritiskt perspektiv på transporter där bilen utgör det självklara transportslaget som samhällsplaneringen alltsedan efterkrigstiden har haft som utgångspunkt. Genom att använda sig av begreppet regim går det att förstå hur bilen både som artefakt och idé skapat ett sociotekniskt system som bidragit till samhällsutveckling men också till den miljöproblematik som dagens städer står inför och som är en av förklaringarna till att hållbara transportslag som kollektivtrafik, gång och inte minst cykel kommit att bli föremål för strategier, planer och investeringar.

Trots att cykelplanering bedrivits sedan 1970-talet i Malmö t.ex. och att det i översiktsplaner, policys, riktlinjer och cykelprogram allt sedan Brundtlandkommisionens slutrapport om vår gemensamma framtid (1987) presenterades, har det hävdats att de hållbara transportslagen måste få ta ökat utrymme i gatubilden kvarstår bilens särställning och den infrastruktur som bilen tagit i anspråk kan endast marginellt överföras till andra trafikslag och då vanligtvis under protester.

Ett sätt att förstå svårigheterna kring överföring av gatuutrymme från bilen till cykeln är att använda sociologen Zygmunt Baumans begrepp urban spacewars. När olika grupper gör anspråk på samma yta för delvis olika ändamål uppstår det konflikter om vem som ska ha företräde. Ett sätt att skapa ordning i konflikterna över utrymmet är att ge det, i det här sammanhanget transportslag som genererar störst ekonomisk nytta mest framkomlighet. Problemet uppstår när nytta ska värderas och vilka värden som nyttoperspektivet beräknas utifrån. Utan tvivel är det så att de modeller som ligger till grund för vilket utrymme olika fordon anses behöva har tilldelat bilen ett högre nyttovärde och därmed mer utrymme och framkomlighet i gaturummet.

I de dokument som ligger till grund för rapporten beskrivs en rad konkreta åtgärder för att skapa säkra cykelvägar och prioritera cyklisterna i mötet med bilister. Det är inget fel på dessa ofta ambitiösa satsningar. De är emellertid av instrumentell karaktär och handlar om att ordna gaturummet så att cykeln också får plats. Det politiska ledarskapet som utmanar bilismens norm i den lokala trafikpolitiken för att främja cyklandet som ett hållbart resande verkar saknas utom i ett fall där Örebro tillsatte en parlamentarisk grupp för att samfälligt driva cykelsatsningar politiskt. Organiseringen av cykelplaneringen verkar drivas av enskilda individer snarare än vara en integrerad del i stadsplaneringen och få utrymme att ingå i den strategiska samhällsplaneringen. Mot bakgrund av underlagens karaktär och kunskapssyn som vilar på en åtgärdsrationalitet av teknisk karaktär för att få fler att cykla, menar vi att kunskapsunderlaget för att bedriva strategisk cykelplanering behöver breddas till att också inkludera kvalitativa analyser. Cyklister är inte en homogen grupp utan består av allt från hälsomedvetna cykelpendlare till vardagsmotionärer, små barn och cyklister med funktionsvariation. På samma sätt måste hänsyn tas till att e-cyklar, fraktcyklar, racercyklar och ordinära cyklar, stora som små trängs på samma cykelbanor. Att planera för en cykelinfrastruktur som inte uppmärksammar denna variationsvidd av användare riskerar bidra till nya tillkortakommanden i planeringen. Att parkeringsbehoven för cyklar idag ser radikalt annorlunda ut än för ett tiotal år sedan när dagens fraktcyklar, lådcyklar, e-cyklar och cyklar för funktionsvariation ska samsas med ordinära är ett steg i rätt riktning även om också det är en tekniskt lösningsorienterad ansats. Därtill finns det konfliktytor inte bara mellan cyklister av olika slag och den motoriserade trafiken. På samma sätt finns det konfliktytor mellan cyklisterna och gångtrafikanter.

Det behövs således alternativa bilder, visioner och berättelser om hur en stad som främjar användningen av cykel är byggd och de berättelserna måste vandra och få fäste i olika organisatoriska sammanhang som Healey (2006) menar att strategisk planering handlar om. Likaså finns det behov av att utmana bilismen och dess normativa påverkan på stadsplaneringen. För att nå de politiskt uppsatta mål om ökad andel hållbara transporter och cykeln som ett av dessa, krävs ett tydligt politiskt ledarskap, en strategisk planering som tidigt integrerar de hållbara transportslagen och en planeringspraktik som har mandat att ändra i maktbalansen mellan transportslagen och överföra yta i trafikrummet från bilismen till cykeln. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
organization
publishing date
type
Working Paper
publication status
published
subject
publisher
K2-Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik
language
Swedish
LU publication?
yes
id
4528af61-1f97-4d38-8470-a13a4849ad3c
date added to LUP
2018-05-15 12:32:17
date last changed
2018-06-15 09:36:20
@misc{4528af61-1f97-4d38-8470-a13a4849ad3c,
  abstract     = {Rapporten är en analys av Malmö, Mölndals, Norrköpings och Örebros arbete med cykelplanering och bygger på en genomgång av plandokument från 2000 fram till 2015. Utifrån en nyckelordsökning har kommunernas arbete med att öka attraktiviteten för cykel som ett naturligt och självklart transportslag i stadsmiljö granskats utifrån ett normkritiskt perspektiv på transporter där bilen utgör det självklara transportslaget som samhällsplaneringen alltsedan efterkrigstiden har haft som utgångspunkt. Genom att använda sig av begreppet regim går det att förstå hur bilen både som artefakt och idé skapat ett sociotekniskt system som bidragit till samhällsutveckling men också till den miljöproblematik som dagens städer står inför och som är en av förklaringarna till att hållbara transportslag som kollektivtrafik, gång och inte minst cykel kommit att bli föremål för strategier, planer och investeringar. <br/><br/>Trots att cykelplanering bedrivits sedan 1970-talet i Malmö t.ex. och att det i översiktsplaner, policys, riktlinjer och cykelprogram allt sedan Brundtlandkommisionens slutrapport om vår gemensamma framtid (1987) presenterades, har det hävdats att de hållbara transportslagen måste få ta ökat utrymme i gatubilden kvarstår bilens särställning och den infrastruktur som bilen tagit i anspråk kan endast marginellt överföras till andra trafikslag och då vanligtvis under protester.<br/><br/>Ett sätt att förstå svårigheterna kring överföring av gatuutrymme från bilen till cykeln är att använda sociologen Zygmunt Baumans begrepp urban spacewars. När olika grupper gör anspråk på samma yta för delvis olika ändamål uppstår det konflikter om vem som ska ha företräde. Ett sätt att skapa ordning i konflikterna över utrymmet är att ge det, i det här sammanhanget transportslag som genererar störst ekonomisk nytta mest framkomlighet. Problemet uppstår när nytta ska värderas och vilka värden som nyttoperspektivet beräknas utifrån. Utan tvivel är det så att de modeller som ligger till grund för vilket utrymme olika fordon anses behöva har tilldelat bilen ett högre nyttovärde och därmed mer utrymme och framkomlighet i gaturummet.<br/><br/>I de dokument som ligger till grund för rapporten beskrivs en rad konkreta åtgärder för att skapa säkra cykelvägar och prioritera cyklisterna i mötet med bilister. Det är inget fel på dessa ofta ambitiösa satsningar. De är emellertid av instrumentell karaktär och handlar om att ordna gaturummet så att cykeln också får plats. Det politiska ledarskapet som utmanar bilismens norm i den lokala trafikpolitiken för att främja cyklandet som ett hållbart resande verkar saknas utom i ett fall där Örebro tillsatte en parlamentarisk grupp för att samfälligt driva cykelsatsningar politiskt. Organiseringen av cykelplaneringen verkar drivas av enskilda individer snarare än vara en integrerad del i stadsplaneringen och få utrymme att ingå i den strategiska samhällsplaneringen. Mot bakgrund av underlagens karaktär och kunskapssyn som vilar på en åtgärdsrationalitet av teknisk karaktär för att få fler att cykla, menar vi att kunskapsunderlaget för att bedriva strategisk cykelplanering behöver breddas till att också inkludera kvalitativa analyser. Cyklister är inte en homogen grupp utan består av allt från hälsomedvetna cykelpendlare till vardagsmotionärer, små barn och cyklister med funktionsvariation. På samma sätt måste hänsyn tas till att e-cyklar, fraktcyklar, racercyklar och ordinära cyklar, stora som små trängs på samma cykelbanor. Att planera för en cykelinfrastruktur som inte uppmärksammar denna variationsvidd av användare riskerar bidra till nya tillkortakommanden i planeringen. Att parkeringsbehoven för cyklar idag ser radikalt annorlunda ut än för ett tiotal år sedan när dagens fraktcyklar, lådcyklar, e-cyklar och cyklar för funktionsvariation ska samsas med ordinära är ett steg i rätt riktning även om också det är en tekniskt lösningsorienterad ansats. Därtill finns det konfliktytor inte bara mellan cyklister av olika slag och den motoriserade trafiken. På samma sätt finns det konfliktytor mellan cyklisterna och gångtrafikanter.<br/><br/>Det behövs således alternativa bilder, visioner och berättelser om hur en stad som främjar användningen av cykel är byggd och de berättelserna måste vandra och få fäste i olika organisatoriska sammanhang som Healey (2006) menar att strategisk planering handlar om. Likaså finns det behov av att utmana bilismen och dess normativa påverkan på stadsplaneringen. För att nå de politiskt uppsatta mål om ökad andel hållbara transporter och cykeln som ett av dessa, krävs ett tydligt politiskt ledarskap, en strategisk planering som tidigt integrerar de hållbara transportslagen och en planeringspraktik som har mandat att ändra i maktbalansen mellan transportslagen och överföra yta i trafikrummet från bilismen till cykeln.},
  author       = {Scholten, Christina and Koglin, Till},
  language     = {swe},
  note         = {Working Paper},
  publisher    = {K2-Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik},
  title        = {Cykelns plats i den kommunala planeringen : En fråga om status och hierarki},
  year         = {2018},
}