Advanced

Meniscal Tear - A Feature of Osteoarthritis

Englund, Martin LU (2004) In Acta Orthopaedica Scandinavica. Supplementum 312.
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Artros (ledsvikt) är en vanligt förekommande ledsjukdom, som ofta leder till nedbrytning av ledbrosk och förändring i ledstrukturen i övrigt. Sjukdomen kan medföra symptom som smärta, svullnad och stelhet, vilket leder till nedsatt ledfunktion. I Sverige utförs det per år ca 15000 protesoperationer (utbyte till konstgjord led) p.g.a. artros. Tidigare studier har visat att meniskopererade patienter har en hög risk att utveckla artros i det opererade knät. Syftet med denna avhandling var att studera långtidsprognos efter meniskskada och efterföljande meniskoperation, samt att försöka finna de riskfaktorer som är starkast förknippade med utveckling av sjukdomen artros.



Patienter,... (More)
Popular Abstract in Swedish

Artros (ledsvikt) är en vanligt förekommande ledsjukdom, som ofta leder till nedbrytning av ledbrosk och förändring i ledstrukturen i övrigt. Sjukdomen kan medföra symptom som smärta, svullnad och stelhet, vilket leder till nedsatt ledfunktion. I Sverige utförs det per år ca 15000 protesoperationer (utbyte till konstgjord led) p.g.a. artros. Tidigare studier har visat att meniskopererade patienter har en hög risk att utveckla artros i det opererade knät. Syftet med denna avhandling var att studera långtidsprognos efter meniskskada och efterföljande meniskoperation, samt att försöka finna de riskfaktorer som är starkast förknippade med utveckling av sjukdomen artros.



Patienter, som blivit meniskopererade (utan samtidig korsbandsskada) vid Lunds Universitetssjukhus under åren 1973, 1978 eller 1983 till 1985, blev uppföljda mellan 15 till 22 år efter operationen. Undersökning gjordes med knäleds- och handröntgen, samt patienterna fick fylla i två olika frågeformulär som handlade om knäledssymptom, funktion och livskvalitet. Vi använde 68 individer som kontrollgrupp. Dessa hade inte någon menisk- eller korsbandsskada, och de hade inte blivit opererade i knäna.



I den första delstudien (enkätbaserad) fann jag att patienter opererade p.g.a. en degenerativ meniskskada (beroende på försvagning av meniskstrukturen) hade sämre långtidsresultat avseende smärta och livskvalitet relaterat till knät jämfört med patienter med en traumatisk meniskskada (efter vridvåld mot knät). Hur mycket meniskvävnad som kirurgen tog bort spelade inte så stor roll för symptom och funktion på lång sikt. Vid röntgenundersökning (delstudie två) visade det sig att individer med en degenerativ meniskskada också hade mer artros i knät synligt på röntgenbilder jämfört med patienter med en traumatisk meniskskada. Risken för att utveckla symptomgivande röntgenologisk artros i det opererade knäet var 7 gånger högre hos patienter med en degenerativ typ av meniskskada jämfört med personerna i kontrollgruppen. I en tredje delstudie undersökte jag sambandet mellan förekomst av artros i fingrar och artros i knäleden. Artros i fingerlederna har visat sig vara ärftligt betingat, alltså i hög grad kan förklaras av genetiska faktorer. I materialet fann jag att patienter med s.k. handartros hade högre förekomst av artros i knäna. Resultatet var oberoende av ålder. Detta tyder på att förekomsten av artros i dessa två ledgrupper inte är oberoende av varandra. Det finns alltså en samverkan mellan genetiska faktorer och miljöpåverkan vid utvecklingen av knäledsartros efter meniskoperation. I den fjärde och avslutande delstudien till denna avhandling undersökte jag förekomsten av artros hos 317 patienter, som fick hela eller delar av en av sina menisker bortopererad i genomsnitt 18 år tidigare. Jag fann att borttagandet av hela menisken, jämfört med en mer begränsad meniskresektion, var förenat med högre risk för strukturella förändringar (synliga på röntgenbilder), men att dessa inte nödvändigtvis medförde ökade besvär från knät. De riskfaktorer som var starkast förknippade med symptomgivande röntgenverifierad artros var övervikt, att vara kvinna samt en degenerativ typ av meniskskada. Av det totala antalet patienter hade ca 50 procent röntgenologisk artros i sitt opererade knä, men bara drygt hälften av dessa hade besvär. Ytterligare ca 20 procent hade symptom från sitt opererade knä, men saknade typiska röntgenförändringar. Många av dessa patienter kan ändå lida av artros. Det tar nämligen lång tid för strukturella förändringar, synliga på vanlig röntgen, att utvecklas. Resultatet visar alltså på ett relativt dåligt samband mellan vad röntgen visar och vad patienterna själva upplever.



Baserat på resultaten i detta avhandlingsarbete drar jag den huvudsakliga slutsatsen att den degenerativa meniskskadan kan vara första tecknet på knäledsartros, en sjukdom som involverar hela knäleden, inte bara ledbrosk. En menisk som är försvagad av degenerativa förändringar har också lättare för att gå sönder, t.ex. då en person reser sig från sittande på huk (då belastningen på menisken ökar). Artros är en ledsjukdom som utvecklas långsamt och kan starta tidigt i livet, men det dröjer innan sjukdomen syns på vanlig röntgen. Meniskskador är vanliga hos individer i övre medelåldern och hos äldre personer, men betyder inte så mycket för symptom och funktion. Svårigheten för sjukvården kan därför vara att skilja på vad som är en symptomgivande meniskskada, och vad som är tidiga symptom från sjukdomen artros. Degenerativa meniskskador, som inte orsakar besvär som låsningar eller upphakningar i knäleden, bör troligen inte behandlas kirurgiskt. (Less)
Abstract
Meniscectomy is recognized as an important risk factor for the development of knee osteoarthritis (OA), a disease that traditionally has been considered as a simple "wear and tear" phenomenon. However, despite numerous reports, little evidence has been presented that a limited meniscal resection, compared with a more extensive resection, reduces the risk of OA by preserving meniscal function. Why? This thesis provides one possible answer to that question.



Patients, who had undergone isolated meniscal resection in 1973, 1978, or between 1983 and 1985 at Lund University Hospital, Sweden, were reviewed clinically and radiographically 15-22 years after the surgical procedure. Of the subjects (n = 317) almost 50% had... (More)
Meniscectomy is recognized as an important risk factor for the development of knee osteoarthritis (OA), a disease that traditionally has been considered as a simple "wear and tear" phenomenon. However, despite numerous reports, little evidence has been presented that a limited meniscal resection, compared with a more extensive resection, reduces the risk of OA by preserving meniscal function. Why? This thesis provides one possible answer to that question.



Patients, who had undergone isolated meniscal resection in 1973, 1978, or between 1983 and 1985 at Lund University Hospital, Sweden, were reviewed clinically and radiographically 15-22 years after the surgical procedure. Of the subjects (n = 317) almost 50% had developed radiographic OA in their operated knee, but just over half of these patients were symptomatic. An additional 20% of patients had knee symptoms, but did not have radiographic knee OA. The results confirm a limited correlation between radiographic features of the disorder and symptoms. A degenerative type of meniscal tear and obesity were the factors most strongly associated with both radiographic knee OA and symptomatic radiographic knee OA. Partial meniscal resection induced less structural changes related to knee OA compared with total meniscectomy, but the patient-relevant outcome remained essentially the same. If radiographic hand OA was present there was an increased likelihood of the patient also having knee OA following meniscectomy. This finding was independent of age, and therefore an inherited susceptibility to the disease contributes to the risk of knee OA after meniscal tear. Genetic and environmental risk factors interact in OA development.



A degenerative meniscal lesion is often associated with early-stage knee OA, a disorder also involving the meniscal tissue. The tear may thus represent the first "signal" feature of OA. The challenge for the health professional is to discriminate between symptoms caused by a meniscal tear and those caused by OA. Meniscal resection may not benefit the patient with early-stage knee OA. The intervention merely removes evidence of the disorder, while the OA joint degradation proceeds. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Professor Felson, David, Boston University School of Medicine
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
traumatologi, ortopedi, Kirurgi, traumatology, orthopaedics, Surgery, symptoms, risk factors, radiography, osteoarthritis, meniscectomy, Epidemiology, knee injury
in
Acta Orthopaedica Scandinavica. Supplementum
volume
312
pages
45 pages
publisher
Martin Englund, MD, Department of Orthopedics, Lund University Hospital, SE-221 85 Lund, Sweden,
defense location
Segerfalksalen, Wallenberg Neurocentrum, BMC, Sölvegatan 17, Lund
defense date
2004-04-30 10:15
ISSN
0300-8827
language
English
LU publication?
yes
id
a234e4e0-aaa4-474c-824c-5f8ceb44aef4 (old id 466857)
date added to LUP
2007-09-07 13:19:46
date last changed
2016-09-19 08:44:58
@phdthesis{a234e4e0-aaa4-474c-824c-5f8ceb44aef4,
  abstract     = {Meniscectomy is recognized as an important risk factor for the development of knee osteoarthritis (OA), a disease that traditionally has been considered as a simple "wear and tear" phenomenon. However, despite numerous reports, little evidence has been presented that a limited meniscal resection, compared with a more extensive resection, reduces the risk of OA by preserving meniscal function. Why? This thesis provides one possible answer to that question.<br/><br>
<br/><br>
Patients, who had undergone isolated meniscal resection in 1973, 1978, or between 1983 and 1985 at Lund University Hospital, Sweden, were reviewed clinically and radiographically 15-22 years after the surgical procedure. Of the subjects (n = 317) almost 50% had developed radiographic OA in their operated knee, but just over half of these patients were symptomatic. An additional 20% of patients had knee symptoms, but did not have radiographic knee OA. The results confirm a limited correlation between radiographic features of the disorder and symptoms. A degenerative type of meniscal tear and obesity were the factors most strongly associated with both radiographic knee OA and symptomatic radiographic knee OA. Partial meniscal resection induced less structural changes related to knee OA compared with total meniscectomy, but the patient-relevant outcome remained essentially the same. If radiographic hand OA was present there was an increased likelihood of the patient also having knee OA following meniscectomy. This finding was independent of age, and therefore an inherited susceptibility to the disease contributes to the risk of knee OA after meniscal tear. Genetic and environmental risk factors interact in OA development.<br/><br>
<br/><br>
A degenerative meniscal lesion is often associated with early-stage knee OA, a disorder also involving the meniscal tissue. The tear may thus represent the first "signal" feature of OA. The challenge for the health professional is to discriminate between symptoms caused by a meniscal tear and those caused by OA. Meniscal resection may not benefit the patient with early-stage knee OA. The intervention merely removes evidence of the disorder, while the OA joint degradation proceeds.},
  author       = {Englund, Martin},
  issn         = {0300-8827},
  keyword      = {traumatologi,ortopedi,Kirurgi,traumatology,orthopaedics,Surgery,symptoms,risk factors,radiography,osteoarthritis,meniscectomy,Epidemiology,knee injury},
  language     = {eng},
  pages        = {45},
  publisher    = {Martin Englund, MD, Department of Orthopedics, Lund University Hospital, SE-221 85 Lund, Sweden,},
  school       = {Lund University},
  series       = {Acta Orthopaedica Scandinavica. Supplementum },
  title        = {Meniscal Tear - A Feature of Osteoarthritis},
  volume       = {312},
  year         = {2004},
}