Advanced

Prosthetic and Orthotic Services in Developing Countries

Magnusson, Lina LU (2014) In School of Health Sciences Dissertation Series
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Ortopedteknik i utvecklings-länder, hur funkar det?



Hur fungerar den ortopedtekniska servicen i länder präglade av fattigdom och inbördeskrig? Lina Magnusson disputerade i november med en avhandling om ortopedteknisk service i utvecklingsländer.



Lina Magnusson är den första kvinnliga ortopedingenjören som disputerar i Sverige. Hennes avhandling beskriver patienters rörlighet och tillfredsställelse med ortopedtekniska hjälpmedel och ortopedteknisk service samt ortopedingenjörers perspektiv på sin kliniska praktik och utbildning i utvecklingsländer. Lina



har under sina år som doktorand på Hälsohögskolan besökt några av världens fattigaste... (More)
Popular Abstract in Swedish

Ortopedteknik i utvecklings-länder, hur funkar det?



Hur fungerar den ortopedtekniska servicen i länder präglade av fattigdom och inbördeskrig? Lina Magnusson disputerade i november med en avhandling om ortopedteknisk service i utvecklingsländer.



Lina Magnusson är den första kvinnliga ortopedingenjören som disputerar i Sverige. Hennes avhandling beskriver patienters rörlighet och tillfredsställelse med ortopedtekniska hjälpmedel och ortopedteknisk service samt ortopedingenjörers perspektiv på sin kliniska praktik och utbildning i utvecklingsländer. Lina



har under sina år som doktorand på Hälsohögskolan besökt några av världens fattigaste länder för att samla material till sin avhandling. Malawi ligger i södra Afrika och är ett av världens minst utvecklade länder. Sierra Leone, ett litet land i Västafrika, har en av de lägsta levnadsstandarderna i världen. Pakistan är inte ett lika fattigt land, men resurserna är ojämnt fördelade och stora delar av befolkningen lever därför i fattigdom.



– Under min ortopedingenjörsutbildning skrev jag min C-uppsats i Indien och deltog då också i en konferens. Där träffade jag två ortopedtekniker från Sierra Leone som berättade vad som hänt under inbördeskriget där man amputerade människor med machetes. De berättade också om behovet av ortopedteknisk service i landet. Det var då jag blev intresserad av att lära mig mer om ortopedteknisk service i utvecklingsländer i allmänhet och Sierra Leone i synnerhet.



I sina studier har Lina fått in självrapporterade data från 83 patienter i Malawi och 139 patienter i Sierra Leone. Lina intervjuade dessutom 15 ortopedtekniker i Sierra Leone och 15 ortopedingenjörer i Pakistan.



Linas avhandling är av betydelse då människor med funktionsnedsättning har rätt till personlig rörlighet och rehabilitering och därmed också rätt till information om, tillgång till och användning av specialanpassade ortopedtekniska hjälpmedel. Avhandlingen bidrar med kunskap om ortopedteknisk service i utveklingsländer där tillgången på just detta ofta är begränsad.



– Försörjningen av ortopedtekniska hjälpmedel påverkas av policy, fattigdom och kulturella aspekter som till exempel attityder gentemot funktionshindrade. För att kunna förbättra den ortopedtekniska servicen i utvecklingsländer måste man identifiera vad som hindrar och underlättar försörjningen av de ortopedtekniska hjälpmedlen. Det är det jag har gjort i min avhandling, förklarar Lina.



Trasiga hjälpmedel



I många utvecklingsländer är tillgången till ortopedteknisk service begränsad och behöver utökas. Proteser och ortoser kan ge personer med funktionsnedsättning ökad rörlighet vilket i sin tur kan underlätta tillgången till andra grundläggande rättigheter som mat, bostad, utbildning och inkomst.



– Efter att ha läst den bristfälliga statistik som finns och gått igenom handskrivna patientregister skulle jag uppskatta att ungefär 20-25 procent av de som behöver ortopedteknisk service i Malawi och Sierra Leone har tillgång till den. Av dem använde majoriteten av patienterna sina proteser eller ortoser trots att ungefär hälften av hjälpmedlen var trasiga och behövde repareras. Mer än en tredjedel av patienterna rapporterade också smärta och sår när de använde sina hjälpmedel, berättar Lina.



Resultaten från avhandlingen visar att patienterna hade bra gångförmåga på jämnt underlag men mer än hälften hade svårigheter att gå på ojämn mark, i trappor och i upp- eller nedförsbackar.



Ungefär hälften av patienterna hade dålig tillgång till ortopedteknisk service men patienterna i Malawi var mer nöjda jämfört med patienterna i Sierra Leone. I Sierra Leone var männen mer nöjda än kvinnorna både med hur hjälpmedlet påverkade den personliga rörligheten och hur de upplevde servicen.



– För patienterna var det viktigt att ha tillgång till reparationer och uppföljning. Detta bör ortopedteknisk personal och beslutsfattare för rehabilitering observera, säger Lina.



Kan inte leverera service med hög kvalitet



Avhandlingen visar också att de som arbetade med ortopedteknisk service såg flera problem i arbetet. Bland annat upplevde personalen en oförmåga att leverera ortopedteknisk service med hög kvalitet och ett hinder som framkommer i avhandlingen är regeringens okunskap och prioritering när det gäller ortopedteknisk service.



– Det var utmärkande för Sierra Leone att personer med funktionsnedsättning har låg status och att det är en begränsad tillgång till ortopedteknisk service där, förklarar Lina. Ett ytterligare hinder var traditionella uppfattningar om orsaker till funktionsnedsättning som exempelvis föreställningen om att polio orsakas av häxkraft. För att inkludera och tillämpa mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning måste dessa traditionella föreställningar och allmänhetens attityder ändras på samhällsnivå. Internationella organisationer behöver fortsätta stödja dessa länder för att få fram en mer effektiv rehabilitering.



Utbildningen måste förbättras



Ortopedingenjörerna och ortopedteknikerna önskade även att det fanns möjlighet att utbilda ortopedteknisk personal till en akademisk nivå och möjlighet till vidareutbildning.



Majoriteten av utvecklingsländerna, inklusive Sierra Leone och Malawi bedriver ingen formell ortopedteknisk utbildning vilket resulterar i att det är brist på utbildad personal.



I Pakistan finns ortopedingenjörsutbildning men det finns flera möjligheter till förbättringar.



– Man skulle till exempel kunna ha mer undervisning om biomekanik och design av hjälpmedel för specifika diagnoser och mindre praktiskt arbete. Eftersom en ökad teoretisk kunskap efterfrågades bör också lärarnas kunskaper uppgraderas och tillgången till IT-baserad information och vetenskapliga artiklar förbättras, säger Lina.



En annan förbättring som bör göras är att öka jämställdheten.



– Kvinnliga ortopedingenjörer i Pakistan berättade att de inte fick samma förutsättningar att lära sig under sin utbildning som de manliga studenterna. De berättade också att det finns kvinnliga patienter som inte tillåts eller är bekväma med att träffa en manlig ortopedingenjör. För att underlätta tillgången till ortopedtekniks service för kvinnliga patienter behövs kvinnliga ortopedingenjörer.



Utvecklingen går framåt



Statliga hälso- och sjukvården i Malawi, Sierra Leone och Pakistan bedriver idag delar av den ortopedtekniska servicen. Tillgången har ökat de senaste tio åren och det finns nu ortopedteknisk service i fler städer i respektive land.



Men ortopedteknik är en dyr verksamhet och det kan kosta mycket att producera proteser och ortoser.



– Man behöver förbättra lågprisprotesers och lågprisortosers design och kvalitet, säger Lina. Det finns också behov av att göra materialet som behövs för tillverkning mer tillgängligt.



När ortopedtekniska hjälpmedel ska förbättras bör fokus ligga på ökad förmåga att gå på ojämna underlag, i backar och i trappor samt på att öka patienternas förmåga att kunna gå längre sträckor utan att uppleva smärta och få sår. Genom ökad eller simulerad ökning av fotledens rörelseomfång, optimalt dimensionerade och mer noggrann dynamisk inställning av benortoser och benproteser kan dessa förbättringar bli till verklighet.



För att implementera Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning finns fortfarande mycket arbete kvar att göra. Tillgången på ortopedteknisk service behöver öka och i dessa länder behöver patienterna också ekonomiskt stöd. (Less)
Abstract
Aim: The overall aim of this thesis was to generate further knowledge about prosthetic and orthotic services in developing countries. In particular, the thesis focused on patient mobility and satisfaction with prosthetic and orthotic devices, satisfaction with service delivery, and the views of staff regarding clinical practice and education.



Methods: Questionnaires, including QUEST 2.0, were used to collect self-reported data from 83 patients in Malawi and 139 patients in Sierra Leone. In addition, 15 prosthetic/orthotic technicians in Sierra Leone and 15 prosthetists/orthotists in Pakistan were interviewed.



Results: The majority of patients used their prosthetic or orthotic devices (90% in Malawi,... (More)
Aim: The overall aim of this thesis was to generate further knowledge about prosthetic and orthotic services in developing countries. In particular, the thesis focused on patient mobility and satisfaction with prosthetic and orthotic devices, satisfaction with service delivery, and the views of staff regarding clinical practice and education.



Methods: Questionnaires, including QUEST 2.0, were used to collect self-reported data from 83 patients in Malawi and 139 patients in Sierra Leone. In addition, 15 prosthetic/orthotic technicians in Sierra Leone and 15 prosthetists/orthotists in Pakistan were interviewed.



Results: The majority of patients used their prosthetic or orthotic devices (90% in Malawi, and 86% in Sierra Leone), but half of the assistive devices in use needed repair. Approximately one third of patients reported pain when using their assistive device (40% in Malawi and 34% in Sierra Leone). Patients had difficulties, or could not walk at all, with their prosthetic and/or orthotic device in the following situations; uneven ground (41% in Malawi and 65% in Sierra Leone), up and down hills (78% in Malawi and 75% in Sierra Leone), on stairs (60% in Malawi and 66% in Sierra Leone). Patients were quite satisfied or very satisfied with their assistive device (mean 3.9 in Malawi and 3.7 in Sierra Leone out of 5) and the services provided (mean 4.4 in Malawi and 3.7 in Sierra Leone out of 5), (p<0.001), but reported many problems (418 comments made in Malawi and 886 in Sierra Leone). About half of the patients did not, or sometimes did not, have the ability to access services (71% in Malawi and 40% in Sierra Leone). In relation to mobility and service delivery, orthotic patients and patients using above-knee assistive devices in Malawi and Sierra Leone had the poorest results. In Sierra Leone, women had poorer results than men. The general condition of devices and the ability to walk on uneven ground and on stairs were associated with both satisfaction of assistive devices and service received. Professionals’ views of service delivery and related education resulted in four themes common to Sierra Leone and Pakistan: 1) Low awareness and prioritising of prosthetic and orthotic services; 2) Difficulty managing specific pathological conditions and problems with materials; 3) The need for further education and desire for professional development; 4) Desire for improvements in prosthetic and orthotic education. A further two themes were unique to Sierra Leone; 1) People with disabilities have low social status; 2) Limited access to prosthetic and orthotic services.



Conclusion: High levels of satisfaction and mobility while using assistive devices were reported in Malawi and Sierra Leone, although patients experienced pain and difficulties when walking on challenging surfaces. Limitations to the effectiveness of assistive devices, poor comfort, and limited access to follow-up services and repairs were issues that needed to be addressed. Educating prosthetic and orthotic staff to a higher level was considered necessary in Sierra Leone. In Pakistan, prosthetic and orthotic education could be improved by modifying programme content, improving teachers’ knowledge, improving access to information, and addressing issues of gender equality. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
supervisor
opponent
  • Professor MacLachlan, Malcom, Trinity College Dublin, Ireland.
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
Assistive device, Convention of Rights of Persons with Disabilities, disability, low-income countries, mobility, orthosis, prosthesis, satisfaction, QUEST
in
School of Health Sciences Dissertation Series
pages
129 pages
publisher
Jönköping University
defense location
Jönköping University
defense date
2014-11-07 13:00
ISSN
1654-3602
ISBN
9789185835553
language
English
LU publication?
no
id
902c4bb0-8ca5-4a79-bb6e-f9a6412381b4 (old id 4927005)
alternative location
http://hj.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A754830&dswid=8708
date added to LUP
2015-01-15 11:18:17
date last changed
2016-09-19 08:44:47
@phdthesis{902c4bb0-8ca5-4a79-bb6e-f9a6412381b4,
  abstract     = {Aim: The overall aim of this thesis was to generate further knowledge about prosthetic and orthotic services in developing countries. In particular, the thesis focused on patient mobility and satisfaction with prosthetic and orthotic devices, satisfaction with service delivery, and the views of staff regarding clinical practice and education.<br/><br>
<br/><br>
Methods: Questionnaires, including QUEST 2.0, were used to collect self-reported data from 83 patients in Malawi and 139 patients in Sierra Leone. In addition, 15 prosthetic/orthotic technicians in Sierra Leone and 15 prosthetists/orthotists in Pakistan were interviewed.<br/><br>
<br/><br>
Results: The majority of patients used their prosthetic or orthotic devices (90% in Malawi, and 86% in Sierra Leone), but half of the assistive devices in use needed repair. Approximately one third of patients reported pain when using their assistive device (40% in Malawi and 34% in Sierra Leone). Patients had difficulties, or could not walk at all, with their prosthetic and/or orthotic device in the following situations; uneven ground (41% in Malawi and 65% in Sierra Leone), up and down hills (78% in Malawi and 75% in Sierra Leone), on stairs (60% in Malawi and 66% in Sierra Leone). Patients were quite satisfied or very satisfied with their assistive device (mean 3.9 in Malawi and 3.7 in Sierra Leone out of 5) and the services provided (mean 4.4 in Malawi and 3.7 in Sierra Leone out of 5), (p&lt;0.001), but reported many problems (418 comments made in Malawi and 886 in Sierra Leone). About half of the patients did not, or sometimes did not, have the ability to access services (71% in Malawi and 40% in Sierra Leone). In relation to mobility and service delivery, orthotic patients and patients using above-knee assistive devices in Malawi and Sierra Leone had the poorest results. In Sierra Leone, women had poorer results than men. The general condition of devices and the ability to walk on uneven ground and on stairs were associated with both satisfaction of assistive devices and service received. Professionals’ views of service delivery and related education resulted in four themes common to Sierra Leone and Pakistan: 1) Low awareness and prioritising of prosthetic and orthotic services; 2) Difficulty managing specific pathological conditions and problems with materials; 3) The need for further education and desire for professional development; 4) Desire for improvements in prosthetic and orthotic education. A further two themes were unique to Sierra Leone; 1) People with disabilities have low social status; 2) Limited access to prosthetic and orthotic services.<br/><br>
<br/><br>
Conclusion: High levels of satisfaction and mobility while using assistive devices were reported in Malawi and Sierra Leone, although patients experienced pain and difficulties when walking on challenging surfaces. Limitations to the effectiveness of assistive devices, poor comfort, and limited access to follow-up services and repairs were issues that needed to be addressed. Educating prosthetic and orthotic staff to a higher level was considered necessary in Sierra Leone. In Pakistan, prosthetic and orthotic education could be improved by modifying programme content, improving teachers’ knowledge, improving access to information, and addressing issues of gender equality.},
  author       = {Magnusson, Lina},
  isbn         = {9789185835553},
  issn         = {1654-3602},
  keyword      = {Assistive device,Convention of Rights of Persons with Disabilities,disability,low-income countries,mobility,orthosis,prosthesis,satisfaction,QUEST},
  language     = {eng},
  pages        = {129},
  publisher    = {Jönköping University},
  series       = {School of Health Sciences Dissertation Series},
  title        = {Prosthetic and Orthotic Services in Developing Countries},
  year         = {2014},
}