Land och fæ : strukturellt-rättsfilologiska studier i fornnordiskt lagspråk över beteckningar för egendom i allmänhet med underkategorier

Abstract

This study investigates the stock of words for PROPERTY IN GENERAL with the subcategories MOVABLE and IMMOVABLE PROPERTY in the regional medieval Scandinavian laws and makes a linguistic-geographical analysis of these words with the aim of establishing a relative term chronology. A crude analysis shows that <i>fé/fæ</i> for PROPERTY IN GENERAL and <i>land</i> for IMMOVABLE PROPERTY were the oldest terms. A series of exchanges started in the south, probably in Denmark. As <i>fé/fæ</i> and <i>land</i> are both completely dominating in Grágás, and there only, Grágás constitutes a terminological relic. A detailed analysis shows the order <i>koster</i>, <i>eghn</i>, <i>goþs</i>, (<i>munir</i>), <i>goþs</i>, (<i>pænninger,</i> s. & pl.), <i>goþs</i> to be the most likely one for the superordinate terms and the order <i>iorþ</i>, (<i>eghn</i>), <i>iorþ</i> for the terms for IMMOVABLE PROPERTY. The words in parentheses disappeared without ever becoming the dominant terms. A reconstruction of the pre-medieval terminology shows that there has been a structural shift. The conventional juridical distinction between movable and immovable property (<i>res mobiles et immobiles</i>) lacks support in the terminology of Grágás, which merely consists of <i>fé</i> for PROPERTY IN GENERAL and <i>land</i> for what is shown to be ARABLE LAND or GRAZING LAND. <i>Fé</i> and <i>land</i> together constituted the original pre-medieval superordinate terminology. To this there was a substructure, which distinguished between attached and non-attached property, where <i>óðal</i> represented <i>land</i> attached to the family as opposed to <i>kaupland</i> 'purchased <i>land</i>', and <i>búfé</i> represented <i>fé</i> attached to the <i>bú</i>'home, homestead' as opposed to <i>lauss eyrir, lausir aurar</i>, pl. The first set of subcategory terms for the new Roman law structure was borrowed from the original Scandinavian terminology by structural adaptation. <i>Land</i> was made the term for IMMOVABLE PROPERTY in the north-west, but, due to a term exchange which had already taken place, <i>iorþ</i> was made the term in the south and the east. <i>Lauss eyrir (lös örir), lausir aurar (lösir örar)</i>, pl., was made the term for MOVABLE PROPERTY in the north-west and east, but <i>bofæ, bolfæ</i> in the south. In Gotland the variety <i>oyrar (örar)</i> was chosen. During the Middle Ages and the beginning of the Modern Age the <i>lös</i>-terms became the prevailing Nordic terms. The structural shift and, possibly, the successive term exchanges as well, were initiated by the establishment of the Christian church. When original texts in Latin were translated to Old Danish by bilingual representatives of the Church assisting in the drawing up of donation contracts, Lat. <i>res, terra, possessio</i> and <i>bona</i>, pl., could have been rendered by ODan. <i>koster, iorþ, eghn</i> and <i>goþs</i>, respectively, as loans of terminological function.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

Denna undersökning inventerar beståndet av beteckningar för EGENDOM I ALLMÄNHET och för MOBIL och IMMOBIL EGENDOM i de regionala medeltida nordiska lagarna (dvs. de danska och svenska landskapslagarna, de norska lagtingslagarna samt den isländska Grágás). Materialet analyseras språkgeografiskt med avsikten att skapa en relativ termkronologi. En grovanalys visar att<i>fé/fæ</i> för EGENDOM I ALLMÄNHET och <i>land</i> för IMMOBIL EGENDOM var de äldsta beteckningarna. En serie utbyten av beteckningar började i söder, troligen i Danmark. Eftersom <i>fé/fæ</i> och <i>land</i> är fullständigt dominerande i den isländska Grágás och endast där, framstår terminologin i Grágás som ett språkhistoriskt relikt från vikingtiden. En detaljanalys tyder sedan på att den troligaste ordningsföljden för beteckningarna för EGENDOM I ALLMÄNHET var <i>koster</i>, <i>eghn</i>, <i>goþs</i>, (<i>munir</i>), <i>goþs</i>, (<i>pænninger,</i> s. & pl.), <i>goþs</i>, medan motsvarande ordningsföljd för beteckningarna för IMMOBIL EGENDOM var <i>iorþ</i>, (<i>eghn</i>), <i>iorþ</i>. Beteckningarna inom parentes försvann utan att någonsin ha blivit dominerande termer. En rekonstruktion av den förmedeltida terminologin visar att ett strukturskifte ägde rum i början av medeltiden. Den konventionella, ursprungligen romersk?rättsliga indelningen av egendom i lös (mobil) egendom och fast (immobil) egendom finner inte något stöd i den äldsta nordiska terminologin, vilken representeras av Grágás. Denna utgörs enbart av <i>fé</i> för EGENDOM I ALLMÄNHET och <i>land</i> för något som kan visas vara MARK FÖR ODLING ELLER BETE. Orden <i>fé</i> och <i>land</i> utgjorde tillsammans den ursprungliga nordiska terminologiska strukturens övre nivå. Till denna fanns en substruktur, vilken skilde mellan egendom som uppfattades som anknuten till något fast och sådan som inte uppfattades som anknuten. <i>Land</i> som var anknutet till ätten kallades <i>óðal</i> i motsats till icke-anknutet (köpt) <i>land</i> (<i>kaupland</i>), medan <i>fé</i> som var anknutet till hemmet kallades <i>búfé</i> i motsats till icke-anknutet <i>fé</i> (<i>aurar, lausir aurar</i>). Den första uppsättningen termer till den nya, romerskrättsliga strukturen lånades från den ursprungliga nordiska substrukturen genom strukturell semantisk adaption. <i>Land</i> blev termen för IMMOBIL EGENDOM i nordväst (Norge, Island), men <i>iorþ</i> blev termen i söder och öster (Danmark och Sverige), detta på grund av att <i>land</i> där redan hunnit trängas ut av <i>iorþ</i>. Termer för MOBIL EGENDOM blev <i>lauss eyrir ((lös örir), lausir aurar (lösir örar)</i>, pl., i norr (Island, Norge, Sverige), <i>bofæ, bolfæ</i> i söder (Danmark) och <i>oyrar (örar)</i>, pl., på Gotland. Under senare delen av medeltiden och början av den nya tiden blev <i>lösir örar, lösörar</i> dominerande termer även i Danmark och på Gotland. Strukturskiftet och möjligen även de successiva termutbytena orsakades av den kristna kyrkans etablering i Norden. När kyrkans representanter upprättade gåvobrev åt människor som ville skänka egendom till kyrkan, översatte de troligen text från kyrkans språk, latin, till folkspråket. I samband med detta kan lat. <i>res, terra, possessio</i> och <i>bona</i>, pl., ha återgivits med forndanskans <i>koster, iorþ, eghn</i> och <i>goþs</i>.

• author: Ruthström, Bo
• supervisor: [unknown] [unknown]
• opponent: Doc Carlquist, Jonas, Department of Scandinavian Languages, University of Stockholm
• organization: Division of Swedish, Danish, Icelandic, Public Service Interpreting and Translation
• publishing date: 2002
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Languages and Literature
• keywords: Språkvetenskap, Philology, pre-medieval, regional law, medieval law, linguistic geography, onomasiology, terminology, property in general, movable and immovable property, structural shift, Old Nordic, Proto-Nordic, lauss eyrir, Roman law, Christian church, legal history, Harald Bluetooth, Hákon Aðalsteinsfóstri, Harald Finehair, Scandinavian languages and literature, Nordiska språk (språk och litteratur)
• in: Nordlund
• volume: 23
• pages: 255 pages
• defense location: Department of Scandinavian languages, Helgonabacken 14, Lund
• defense date: 2002-06-14 10:00:00
• ISSN: 0281-5427
• language: Swedish
• LU publication?: yes
• additional info: The information about affiliations in this record was updated in December 2015. The record was previously connected to the following departments: Swedish (015011001)
• id: 4c991497-c56b-4764-9cdf-33cf9987cf88 (old id 20749)
• date added to LUP: 2016-04-01 16:15:14
• date last changed: 2019-05-22 08:15:35