Advanced

Riskkommunikation om långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen : Utmaningar vid riskkommunikation och förslag på råd för en bättre kommunikation

Alkan Olsson, Johanna LU ; Redmo, Malin; Filipsson, Monika; Helmfrid, Ingela and Burgaz, Ann (2018) In Livsmedelverkets rapportserie
Abstract (Swedish)
Personers riskuppfattning påverkas av flera faktorer, som närheten till tidigare händelser, egna erfarenheter (utbildning och social kontext) och vad som kommuniceras. Detta innebär att både budskapsgivaren och mottagaren har stor betydelse för hur en kommunikationssituation utvecklas.
Syftet med detta delprojekt, som är en del av projektet ”Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen” som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) finansierar, har varit att undersöka och samla befintlig erfarenhet av att kommunicera risker. Detta görs för att öka förståelsen samt ta fram råd kring hur kommunikationen som berör dessa ämnen kan förbättras och stärkas. Speciellt fokus har lagts... (More)
Personers riskuppfattning påverkas av flera faktorer, som närheten till tidigare händelser, egna erfarenheter (utbildning och social kontext) och vad som kommuniceras. Detta innebär att både budskapsgivaren och mottagaren har stor betydelse för hur en kommunikationssituation utvecklas.
Syftet med detta delprojekt, som är en del av projektet ”Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen” som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) finansierar, har varit att undersöka och samla befintlig erfarenhet av att kommunicera risker. Detta görs för att öka förståelsen samt ta fram råd kring hur kommunikationen som berör dessa ämnen kan förbättras och stärkas. Speciellt fokus har lagts på kommunikation gällande långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen som finns i vår omgivning under längre tid, vilket kräver en långvarig strategi för riskkommunikationen.
För att öka förståelsen och ta fram råd har tre mindre studier genomförts: ”Oro, riskuppfattning och kommunikation vid förorenade glasbruksområden”, ”Riskkommunikation vid arbets- och miljömedicinska enheter” och ”Kommunal riskkommunikation om PFAS”. Från de tre studierna kan några olika slutsatser dras. Det finns goda strukturer för riskkommunikation i Sverige och många inblandade aktörer vet hur och vad de behöver göra för att kommunicera risker på ett bra sätt. Olika kemiska föroreningar kräver olika kommunikationsåtgärder. I studien i Glasriket ville många ha mer information (medborgarperspektiv) medan efterfrågan på mer information har tystnat i kommuner där per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) upptäckts i dricksvatten. Kommuner efterfrågar mer interaktion och stöd från övriga myndigheter.
Med dessa studier som grund skapades ett utkast till en checklista för god riskkommunikation som ”testades” på en workshop som genomfördes 13 mars 2018 i Kalmar med personer från kommuner, länsstyrelser och arbets- och miljömedicinska kliniker. Anteckningarna från mötet användes för att utveckla listan till en lista med råd.
Utöver kommentarer på rapporten och listan med råd lyfte flera av deltagarna också fram frågor kring hur en liknande dialog kan föras vidare. Även mer konkreta förslag lyftes fram:
 Skapa nätverk och mötesplatser för mer kommunikation mellan ansvariga bortom ”stuprörsmentaliteten”.
 Skapa ett officiellt och tydligt nätverk med experter dit man kan vända sig med specifika frågor.
 Skapa en databas på nationell nivå för ärenden.
 Skapa nätverk som är sanktionerade av arbetsgivaren.
 Utnyttja befintliga nätverk bättre.
 Genomföra övningar över administrativa gränser; genom övningar blir vi bättre och lär oss hur vi ska agera.
I diskussionerna under workshopen flera deltagare att “i vardagen är man själv” och att en svårighet är ekonomiska resurser och att man ofta fokuserar på det akuta. Flera av deltagarna menade att nationella myndigheter har ett ansvar att tydligare stötta ”vardagsarbetet” med att kommunicera risker med hälsoskadliga kemiska ämnen. Detta skulle ha potential att spara resurser i ett längre perspektiv.
Tanken är att de åtta råden som togs fram skall kunna användas och lyftas fram när grupper av aktörer skall bygga strukturer och nätverk för riskkommunikation som berör långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen. Vi har delat upp listan på råd i sådana som handlar om förberedelser (innan det händer) och sådana som kan tillämpas vid kommunikationstillfället (när det händer). Även om listan inte riktar sig till en specifik aktör ser vi att den framförallt kan vara användbar för kommuner. Andra myndigheter kan använda listan för att reflektera över hur de kan planera och organisera både form och innehåll av sin riskkommunikation för att på bästa sätt stötta den lokala nivån. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
organization
publishing date
type
Book/Report
publication status
published
subject
in
Livsmedelverkets rapportserie
issue
22
pages
35 pages
publisher
Livsmedelsverket
ISSN
1104-7089
language
Swedish
LU publication?
yes
id
5b8a6c7e-4dbe-4f54-a481-bf1cbea58ba5
alternative location
https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2018/2018-nr-22-riskkommunikation-om-langvarig-exponering-for-halsoskadliga-kemiska-amnen.pdf
date added to LUP
2019-02-05 07:27:08
date last changed
2019-05-17 11:42:53
@techreport{5b8a6c7e-4dbe-4f54-a481-bf1cbea58ba5,
  abstract     = {Personers riskuppfattning påverkas av flera faktorer, som närheten till tidigare händelser, egna erfarenheter (utbildning och social kontext) och vad som kommuniceras. Detta innebär att både budskapsgivaren och mottagaren har stor betydelse för hur en kommunikationssituation utvecklas.<br/>Syftet med detta delprojekt, som är en del av projektet ”Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen” som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) finansierar, har varit att undersöka och samla befintlig erfarenhet av att kommunicera risker. Detta görs för att öka förståelsen samt ta fram råd kring hur kommunikationen som berör dessa ämnen kan förbättras och stärkas. Speciellt fokus har lagts på kommunikation gällande långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen som finns i vår omgivning under längre tid, vilket kräver en långvarig strategi för riskkommunikationen.<br/>För att öka förståelsen och ta fram råd har tre mindre studier genomförts: ”Oro, riskuppfattning och kommunikation vid förorenade glasbruksområden”, ”Riskkommunikation vid arbets- och miljömedicinska enheter” och ”Kommunal riskkommunikation om PFAS”. Från de tre studierna kan några olika slutsatser dras. Det finns goda strukturer för riskkommunikation i Sverige och många inblandade aktörer vet hur och vad de behöver göra för att kommunicera risker på ett bra sätt. Olika kemiska föroreningar kräver olika kommunikationsåtgärder. I studien i Glasriket ville många ha mer information (medborgarperspektiv) medan efterfrågan på mer information har tystnat i kommuner där per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) upptäckts i dricksvatten. Kommuner efterfrågar mer interaktion och stöd från övriga myndigheter.<br/>Med dessa studier som grund skapades ett utkast till en checklista för god riskkommunikation som ”testades” på en workshop som genomfördes 13 mars 2018 i Kalmar med personer från kommuner, länsstyrelser och arbets- och miljömedicinska kliniker. Anteckningarna från mötet användes för att utveckla listan till en lista med råd.<br/>Utöver kommentarer på rapporten och listan med råd lyfte flera av deltagarna också fram frågor kring hur en liknande dialog kan föras vidare. Även mer konkreta förslag lyftes fram:<br/> Skapa nätverk och mötesplatser för mer kommunikation mellan ansvariga bortom ”stuprörsmentaliteten”.<br/> Skapa ett officiellt och tydligt nätverk med experter dit man kan vända sig med specifika frågor.<br/> Skapa en databas på nationell nivå för ärenden.<br/> Skapa nätverk som är sanktionerade av arbetsgivaren.<br/> Utnyttja befintliga nätverk bättre.<br/> Genomföra övningar över administrativa gränser; genom övningar blir vi bättre och lär oss hur vi ska agera.<br/>I diskussionerna under workshopen flera deltagare att “i vardagen är man själv” och att en svårighet är ekonomiska resurser och att man ofta fokuserar på det akuta. Flera av deltagarna menade att nationella myndigheter har ett ansvar att tydligare stötta ”vardagsarbetet” med att kommunicera risker med hälsoskadliga kemiska ämnen. Detta skulle ha potential att spara resurser i ett längre perspektiv.<br/>Tanken är att de åtta råden som togs fram skall kunna användas och lyftas fram när grupper av aktörer skall bygga strukturer och nätverk för riskkommunikation som berör långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen. Vi har delat upp listan på råd i sådana som handlar om förberedelser (innan det händer) och sådana som kan tillämpas vid kommunikationstillfället (när det händer). Även om listan inte riktar sig till en specifik aktör ser vi att den framförallt kan vara användbar för kommuner. Andra myndigheter kan använda listan för att reflektera över hur de kan planera och organisera både form och innehåll av sin riskkommunikation för att på bästa sätt stötta den lokala nivån.},
  author       = {Alkan Olsson, Johanna and Redmo, Malin and Filipsson, Monika and Helmfrid, Ingela  and Burgaz, Ann},
  institution  = {Livsmedelsverket},
  issn         = {1104-7089},
  language     = {swe},
  number       = {22},
  pages        = {35},
  series       = {Livsmedelverkets rapportserie},
  title        = {Riskkommunikation om långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen : Utmaningar vid riskkommunikation och förslag på råd för en bättre kommunikation},
  year         = {2018},
}