Musculoskeletal pain rehabilitation A one-year follow-up of occupational performance, psychosocial functioning and disability

Abstract

Multidisciplinary pain rehabilitation programmes are found decreasing pain and improve back-to-work rates. There is, however, a lack of knowledge in several

respects. The overall aim of this thesis was to study outcomes in terms of occupational performance, satisfaction with performance, psychosocial functioning, disability, and coping profiles at a one-year follow-up after a musculoskeletal pain rehabilitation programme. Part of the aim was to evaluate differences among subgroups of participants based on baseline characteristics and pain-related severities, regarding the above described outcomes. Better psychosocial functioning and less severe disability were in a sample of 509 individuals (Paper I) associated with: older age, being at work prior admission, being Nordic born, longer education, a diagnosis of fibromyalgia (compared with neck disorder or low back pain). At a one-year follow-up psychosocial functioning was significantly improved whereas less improvement was found in physical disability. Improvements at one-year follow-up were independently of participants’ characteristics. The participants’ prioritized occupational problems in all sorts of occupations pertaining to looking after one self (self-care), enjoying

life (leisure), and contributing to the social and economic fabric of a Community (productivity). The most prioritized subcategory of occupations to be improved on was household management (Paper II). The most frequently reported occupations were reported as: working, sitting and cleaning the house. Occupational performance and satisfaction with performance improved significantly at discharge and at the follow-up (Paper III). Improvements on occupational

performance at follow-up were significantly associated with the following factors: female gender, less physical disability, less life interference and more life Control at baseline. However, participants with most perceived severities to perform their prioritized occupations had significantly higher chance to be improved. The pain coping profiles of Adaptive Copers significantly increased at the follow-up, whereas the Dysfunctional profiles significantly decreased (Paper IV). Having an Adaptive Coper profile at follow-up was associated with improvement on occupational performance and was significantly associated with: being Nordic born, having a longer education and an Adaptive Coper profile and higher scores on satisfaction with occupational performance at baseline. Having an Adaptive Coper profile at follow-up was significantly associated with improvements on occupational performance and satisfaction with performance.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

Interdisciplinära smärtrehabiliteringsprogram har visat bättre resultat än mindre intensiva åtgärder. Det saknas dock kunskap inom flera olika områden. Denna avhandling har bland annat fokuserat vilka aktivitetsproblem som personer som

genomgått ett sådant program upplever viktigast att förbättra. Alla deltagarna i programmet hade långvarig muskuloskeltal smärta med komplexa negativa konsekvenser för deras vardagsliv. Vi har undersökt hur personer som genomgått ett smärtrehabiliteringsprogram skattar sin hälsa före rehabiliteringen, vid avslut och ett år efter deltagandet i programmet. Aktivitetsförmåga och tillfredställelse med denna har skattats i de aktiviteter som deltagarna själva har rapporterat som

mest betydelsefulla. Vi undersökte vilka de viktigaste aktivitetsproblemen var och om dessa aktivitetproblem var olika för olika grupper av deltagare. Psykosociala faktorer, rapporterad förmåga i förutbestämda fysiska aktiviteter, fysisk

aktivitetsnedsättning, och rapporterad förmåga att hantera smärtan, sk copingförmåga har också fokuserats. Vi har också undersökt om det finns grupper av deltagare som mår sämre vid rehabiliterings start eller som uppvisar sämre resultat efter ett år. De sociodemografiska grupperingar som användes var: kön,ålder, födelseland norden eller utanför norden, utbildningsgrad, om man var i arbete före rehabiliteringen eller inte samt civilstånd. Vi grupperade deltagarna

efter olika diagnosgrupper och undersökte om smärtdurationen hade betydelse för måendet eller för förändringarna vid ett års uppföljningen. Deltagarna hade ett brett utbud av aktivitetsproblem som de ville ha hjälp att hitta

strategier för att klara av. Dessa aktivitetsproblem visade sig vara olika för männen och kvinnorna. Kvinnorna hade huvudsakligen problem att utföra sysslor relaterade till hushållet eller arbetet, medan männen rapporterade mer problem

relaterade till personlig vård och förflytting. Deltagarna hade problem inom alla olika aktivitetsområden, personlig vård, arbete och hushållsarbete och fritidsaktiviteter. Att arbeta, att sitta och att städa var de enskilda problem som

rapporterades mest, medan flest problem fanns inom gruppen hushållsgöromål. Deltagarna beskriver en förbättrad förmåga att utföra de aktiviteter i sin vardag som är mest meningsfulla för dem och ännu fler var mera nöjda med hur de klarade av att utföra dessa deras viktigaste vardagsgöromål. Vi hittade också signifikant förbättrade värden på gruppnivå såväl vid avslut som efter ett år, förbättringarna i utförandet fortsatte att öka efter programmets avslut. Deltagarna beskrev positiva förändringar avseende smärtans intensitet, känslomässigt mående och upplevd kontroll ett år efter programmet. Smärtdurationen, diagnosgrupp eller sociodemografiska faktorer påverkade inte resultaten avseende psykosocial

funktion eller fysisk aktivitetsnedsättning. Civilstånd, ålder, diagnos eller smärtduration hade ingen betydelse för resultaten vid ett års uppföljningen. Männens tillfredsställelse med sin aktivitetsförmåga förbättrades dock i mindre

grad än kvinnornas. Självrapporterat fysiskt funktionshinder, relaterat till fysiska aktiviteter som deltagarna inte hade prioriterat själva, förbättrades i mycket liten omfattning. Deltagare som rapporterade större fysiskt funktionshinder och sämre psykosocial funktion initialt hade dock mindre chans att förbättra sin aktivitetsförmåga. Medan personer med mer problem i de egenprioriterade aktiviteterna förbättrades mer än de som hade mindre problem i dessa. Personer som inte var födda i norden, hade lägre utbildning och som inte var i arbete hade sämst psykosocial funktion före rehabiliteringen. Dessa resultat tyder på att grupper av personer kan behöva en mera anpassad rehabilitering eller rehabilitering

med delvis annat innehåll än den som idag finns. Copingförmågan förbättrades signifikant efter ett år och en bra copingförmåga vid uppföljningen var associerat med förbättrad aktivitetsförmåga i egenprioriterade aktiviteter. Däremot var det en stor grupp deltagare som ett år efter programmet fortfarande inte tillhörde gruppen ”adaptiv coper”, dvs den grupp som beskrivs ha bäst copingförmåga. Flera av deltagarna som inte tillhörde denna coping-grupp efter ett år hade ändå förbättrat sin aktivitetsförmåga. Personer med lägst utbildning och som inte var födda i norden hade minst chans att förbättra sin coping förmåga. Personer som beskrev sämst socialt stöd förändrade sin copingförmåga minst. Sambandet mellan förbättrad coping, ”tänkade” och förbättrad aktivitetsförmåga, ”görande”, är intressant. Detta samband behöver

undersökas vidare för att vi bättre ska förstå vilka processer under en rehabilitering, ”görande” respektive ”tänkande”, som hjälper olika grupper av personer och hur dessa processer är relaterade till varandra. ”Görandet” verkar

förbättras för fler deltagare än ”tänkandet”. Vissa deltagare verkar vara i behov av mera individualiserade eller anpassade

åtgärder för att förbättras. Personer med ländryggsmärta och nackrelaterad smärta verkar också ha mer problem relaterat till aktivitetsförmåga eller fysisk funktionshinder än vad deltagare med fibromylagi har. Sammanfattningsvis visar resultaten på förbättringar som också bibehålls ett år efter rehabiliteringen, ibland fortsätter förbättringen till och med att öka efter avslut. Det finns grupper av deltagare som verkar behöva mera anpassade åtgärder än vad programmet har

erbjudit. Det verkar också finnas behov av att undersöka samband mellan förbättringar i olika utfallsmått mera ingående.

• author: Persson, Elisabeth
• supervisor: Jan Lexell; Mona Eklund; Marcelo Rivano
• opponent: Docent, MD Molander, Carl
• organization: Rehabilitation medicine (research group)
• publishing date: 2014
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Other Medical Sciences not elsewhere specified
• keywords: Activities of Daily living, rehabilitation, chronic pain, pain management, treatment outcome, disability evaluation, coping behavior, occupational therapy, fibromyalgia
• in: Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
• volume: 2014:39
• pages: 222 pages
• defense location: Sal H01, Health Science Center, Baravägen 3, Lund
• defense date: 2014-04-04 09:00:00
• ISSN: 1652-8220
• ISBN: 978-91-87651-64-9
• language: English
• LU publication?: yes
• id: 7af966cd-1f68-45c4-9dbd-5c1901b05c63 (old id 4359166)
• date added to LUP: 2016-04-01 13:33:19
• date last changed: 2019-05-21 21:11:20