Aesopus auctor. Om den retroaktive författaren
Zillén, Erik LU
(2010)
Författaren under omförhandling
- Abstract (Swedish)
- I min presentation diskuterar jag Aisopos som författarinstans i fabelns historia. Till Aisopos knöts redan tidigt en rad författarfunktioner. Aisopos uppfattades som genrens upphovsman och fabelberättelser av skilda slag fördes samman under hans namn, som kom att fungera som generisk ordningsprincip. I skolundervisningen ställdes Aisopos jämsides med kanoniserade auctores som Horatius, Cicero och Statius, vilket bidrog till att konsolidera fabeln som antik klassiker. Genom att i sin gestalt förena ett vanskapt yttre med en inre visdom kunde Aisopos läggas som läsningsmatris över den allegoriska fabeltexten och ange hur förhållandet mellan konkret bildled och abstrakt sakled skulle uttydas. Och genom Aisoposbiografin fick Aisopos... (More)
- I min presentation diskuterar jag Aisopos som författarinstans i fabelns historia. Till Aisopos knöts redan tidigt en rad författarfunktioner. Aisopos uppfattades som genrens upphovsman och fabelberättelser av skilda slag fördes samman under hans namn, som kom att fungera som generisk ordningsprincip. I skolundervisningen ställdes Aisopos jämsides med kanoniserade auctores som Horatius, Cicero och Statius, vilket bidrog till att konsolidera fabeln som antik klassiker. Genom att i sin gestalt förena ett vanskapt yttre med en inre visdom kunde Aisopos läggas som läsningsmatris över den allegoriska fabeltexten och ange hur förhållandet mellan konkret bildled och abstrakt sakled skulle uttydas. Och genom Aisoposbiografin fick Aisopos demonstrera hur fabler med framgång kunde ges moralisk tillämpning i enskilda situationer. Men inte någon av dessa funktioner kopplade genretraditionen till skriften. Aisopos förblev in i tidigmodern tid framför allt en muntlig fabelberättare och fabelbrukare – alltså ingen författare i strikt bemärkelse. Först under 1600- och 1700-talet började Aisopos på allvar betraktas som den som också nedtecknat de antika fablerna. Den författarroll Aisopos därmed retroaktivt tilldelades var inte ett resultat av nya manuskriptfynd utan en tolkning av Aisopos genrehistoriska betydelse som gjordes inom ramen för en litterär kultur som själv tagit det definitiva steget från muntlighet till skriftlighet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/record/3288657
- author
- Zillén, Erik
LU
- publishing date
- 2010
- type
- Chapter in Book/Report/Conference proceeding
- publication status
- published
- subject
- keywords
- Aisopos, förmodernitet, författarnamn, författarfunktion, författarbiografi, genretradition, muntlig kultur, skriftspråklig kultur, läsningsmatris
- host publication
- [Host publication title missing]
- publisher
- Göteborgs universitet
- conference name
- Författaren under omförhandling
- conference dates
- 2010-03-11 - 2010-03-13
- language
- Swedish
- LU publication?
- no
- id
- b62686c3-f50c-4717-b508-6f4b7c987d47 (old id 3288657)
- date added to LUP
- 2016-04-04 11:15:18
- date last changed
- 2018-11-21 21:03:39
@inproceedings{b62686c3-f50c-4717-b508-6f4b7c987d47,
abstract = {{I min presentation diskuterar jag Aisopos som författarinstans i fabelns historia. Till Aisopos knöts redan tidigt en rad författarfunktioner. Aisopos uppfattades som genrens upphovsman och fabelberättelser av skilda slag fördes samman under hans namn, som kom att fungera som generisk ordningsprincip. I skolundervisningen ställdes Aisopos jämsides med kanoniserade auctores som Horatius, Cicero och Statius, vilket bidrog till att konsolidera fabeln som antik klassiker. Genom att i sin gestalt förena ett vanskapt yttre med en inre visdom kunde Aisopos läggas som läsningsmatris över den allegoriska fabeltexten och ange hur förhållandet mellan konkret bildled och abstrakt sakled skulle uttydas. Och genom Aisoposbiografin fick Aisopos demonstrera hur fabler med framgång kunde ges moralisk tillämpning i enskilda situationer. Men inte någon av dessa funktioner kopplade genretraditionen till skriften. Aisopos förblev in i tidigmodern tid framför allt en muntlig fabelberättare och fabelbrukare – alltså ingen författare i strikt bemärkelse. Först under 1600- och 1700-talet började Aisopos på allvar betraktas som den som också nedtecknat de antika fablerna. Den författarroll Aisopos därmed retroaktivt tilldelades var inte ett resultat av nya manuskriptfynd utan en tolkning av Aisopos genrehistoriska betydelse som gjordes inom ramen för en litterär kultur som själv tagit det definitiva steget från muntlighet till skriftlighet.}},
author = {{Zillén, Erik}},
booktitle = {{[Host publication title missing]}},
keywords = {{Aisopos; förmodernitet; författarnamn; författarfunktion; författarbiografi; genretradition; muntlig kultur; skriftspråklig kultur; läsningsmatris}},
language = {{swe}},
publisher = {{Göteborgs universitet}},
title = {{Aesopus auctor. Om den retroaktive författaren}},
year = {{2010}},
}