Ett vilseledande köp - En rättsdogmatisk undersökning av användandet av begreppet ”köp” vid marknadsföring av digital media

Abstract

As the internet has developed, Swedes’ media consumption has shifted from physical media to digital media. When marketing digital products, businesses use the word "buy" to signal that the consumer can acquire the product. Despite the use of the word "buy", the consumer does not acquire ownership of the product. Instead, a non-exclusive, non-transferable, limited license for private use is obtained. The consequence of this is that the consumer does not have access to their purchased product and the product can disappear at any time. The essay therefore aims to investigate whether the use of the term "buy" in the marketing of digital products is misleading according to the Marketing Act (marknadsföringslagen) and whether user agreements have any impact on that assessment. The Marketing Act applies to both traditional and digital marketing. This means that marketing on the internet is not treated any differently compared to traditional marketing. When investigating whether a marketing measure is misleading, the starting point is how the average consumer perceives the marketing. The average consumer is a hypothetical assessment of how an average recipient, in the target group that the marketing is aimed at, perceives the advertisement. In the essay, my assessment is that the average consumer will perceive the use of “buy” in marketing as meaning that the acquisition entails ownership of the product. Misleading marketing refers to when a business uses incorrect claims or misleading representations. Correct information can thus be misleading when it suggests something that gives the recipient the wrong impression. The concept of misuse of terminology is used to describe marketing that uses words in a way that the average consumer is not familiar with, something which can constitute misleading marketing. Omission of essential information can also be considered misleading. I believe that the use of the word "buy" is a clear example of misuse of terminology. The common perception of the word carries with it a transfer of ownership after the transaction, which does not occur when purchasing digital media. I also believe that the lack of information that the purchase only involves a license and not ownership constitutes a misleading omission. The transaction test is used to examine whether the misleading marketing has an actual or probable impact on the recipient's business decision. I believe that the marketing actions that the essay investigates are of such a nature that they, at least likely, affect the consumer's ability to make an informed business decision. I believe that the fact that some of the marketing measures contain references to the user agreement is not sufficient for the marketing not to be considered misleading. 5 My conclusion is therefore that the various marketing measures should be considered misleading. In my opinion, the problem is not that there are licensing agreements when selling media, but that consumers do not know about this, and even if they are informed about it, it is not clear that the license does not entail any ownership rights. The big problem is not really whether the measures are misleading or not, but that it is currently unclear whether this is the case. Ultimately, I believe that this should not be allowed to continue and that something must be done to change this uncertainty.

Abstract (Swedish)

I takt med internets utveckling har svenskars mediekonsumtion skiftat från fysisk media till digital media. Vid marknadsföringen av digitala produkter använder sig näringsidkare av ordet ”köp” för att signalera att konsumenten kan förvärva produkten. Trots att ordet ”köp” används erhåller konsumenten inte någon äganderätt. I stället erhålls en icke-exklusiv, icke-överlåtbar, begränsad licens för privat bruk. Konsekvensen av detta är att konsumenten inte har tillgång till sin köpta produkt och att produkten kan försvinna när som helst. Uppsatsen ämnar därför att undersöka om användandet av begreppet ”köp” i marknadsföringen av digitala produkter är vilseledande enligt marknadsföringslagen samt om användaravtalen har någon påverkan på den bedömningen. Marknadsföringslagen tillämpas både på traditionell och digital marknadsföring. Det innebär att marknadsföring på internet inte behandlas annorlunda i jämförelse med traditionell marknadsföring. Vid utredning av om en marknadsföringsåtgärd är vilseledande är utgångspunkten hur genomsnittskonsumenten uppfattar marknadsföringen. Genomsnittskonsumenten är en hypotetisk bedömning av hur en genomsnittlig mottagare, i den målgrupp som marknadsföringen riktar sig till, uppfattar åtgärden. I uppsatsen har jag framfört min uppfattning att genomsnittskonsumenten kommer att uppfatta marknadsföringens användande av ”köp” som att innebära att förvärvet medför äganderätt till produkten. Med vilseledande marknadsföring avses när en näringsidkare använder sig av felaktiga påståenden eller vilseledande framställningar. Korrekt information kan därmed vara vilseledande då det antyder något som ger mottagaren fel uppfattning. Begreppet terminologimissbruk används för att beskriva marknadsföring som använder ord på ett sätt som genomsnittskonsumenten inte är bekant med, något som kan utgöra vilseledande marknadsföring. Även utelämnande av väsentlig information kan anses vara vilseledande. Jag menar att användandet av ordet ”köp” är ett tydligt exempel på terminologimissbruk. Den vanliga uppfattningen av ordet bär med sig en överföring av äganderätten efter transaktionen, något som inte sker vid köp av digital media. Jag menar även att avsaknaden av information om att köpet endast innebär en licens och inte ett ägande utgör ett vilseledande utelämnande. Transaktionstestet används för att undersöka om marknadsföringsåtgärderna har en faktiskt eller sannolik påverkan på mottagaren affärsbeslut. Jag menar att marknadsföringsåtgärderna som uppsatsen utreder är av sådan karaktär att de, åtminstone sannolikt, påverkar konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Att det i vissa av marknadsföringsåtgärderna finns hänvisningar till användarvillkoren anser jag inte är tillräckligt för att marknadsföringen inte ska anses vara vilseledande. 7 Min slutsats är därmed att de olika marknadsföringsåtgärderna bör anses vara vilseledande. Problem är enligt mig inte att det förekommer licensavtal vid försäljning av media, utan problemet är att konsumenterna inte vet om detta, och även om de informeras om det framgår det inte tydligt att licensen inte medför någon äganderätt. Det stora problemet är egentligen inte huruvida åtgärderna är vilseledande eller ej utan att det just nu är oklart om så är fallet. Jag menar slutligen att detta inte borde få fortgå och att någonting måste göras åt saken.

• author: Jansson, Märta
• supervisor: Ulf Maunsbach
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: A misleading purchase - A legal dogmatic investigation of the use of the term "purchase" in digital media marketing
• course: JURM02 20261
• year: 2026
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Immaterialrätt, Marknadsföringsrätt, Vilseledande, Marknadsföringslagen, Digital media, Media
• language: Swedish
• id: 9227152
• date added to LUP: 2026-06-05 09:55:20
• date last changed: 2026-06-05 09:55:20