Investigation of CD40 agonistic effects on antigen presenting cell subsets
(2026) KIMM05 20261Department of Immunotechnology
- Abstract
- Cancer immunotherapy targeting the CD40 receptor on antigen presenting cells (APCs) is a promising treatment strategy that promotes priming of tumor-specific T cells and can revert a suppressive tumor microenvironment. CD40 signaling in dendritic cells (DCs) has been shown to promote maturation, enhance expression of MHC, costimulatory molecules and chemokine receptors, and induce IL-12 secretion, resulting in increased priming of CD8+ T cells. Several DC populations have been identified, including conventional DC types 1 and 2 (cDC1s and cDC2s). Yet, how these different DC subsets are affected by CD40 agonistic treatment is still poorly understood. In this project, we investigated CD40 agonistic effects on cDC1s, cDC2s, CD207+ cDC2s,... (More)
- Cancer immunotherapy targeting the CD40 receptor on antigen presenting cells (APCs) is a promising treatment strategy that promotes priming of tumor-specific T cells and can revert a suppressive tumor microenvironment. CD40 signaling in dendritic cells (DCs) has been shown to promote maturation, enhance expression of MHC, costimulatory molecules and chemokine receptors, and induce IL-12 secretion, resulting in increased priming of CD8+ T cells. Several DC populations have been identified, including conventional DC types 1 and 2 (cDC1s and cDC2s). Yet, how these different DC subsets are affected by CD40 agonistic treatment is still poorly understood. In this project, we investigated CD40 agonistic effects on cDC1s, cDC2s, CD207+ cDC2s, CD11c+ CD14+ cells, and B cells, using a CD40×EpCAM bispecific antibody (bsAb), designed to target both CD40 and the tumor-associated antigen EpCAM. To do so, we established and optimized a method to isolate APCs from tonsillar tissue using FACS and coculture them together with EpCAM-expressing CHO cells while stimulating with the CD40×EpCAM bsAb. The results showed a significant increase in the frequency of CD86+ and CCR7+ B cells after CD40 stimulation. For the DC subsets, no significant upregulation in activation markers could be seen, although the frequency of CD86+ cDC1s showed a positive trend upon stimulation. The method provides a useful in vitro approach for assessing CD40 agonistic effects on APC subsets, but the low number of DCs isolated from tonsillar tissue limits robustness. Additional optimization and experiments with higher cell numbers will be required to draw firm conclusions about differential CD40 activation across DC subsets. (Less)
- Popular Abstract (Swedish)
- En undersökning av hur en immunaktiverande antikropp med potential som framtida cancerbehandling påverkar olika immunceller
Under de senaste årtiondena har immunterapi blivit ett allt viktigare verktyg mot cancer. Det är en grupp behandlingar som aktiverar kroppens eget immunförsvar för att angripa tumörceller. En lovande strategi inom immunterapi är att rikta in sig på proteinet CD40, som finns på ytan av vissa immunceller som kallas antigen-presenterande celler. Dessa celler har som uppgift att upptäcka främmande proteiner, så kallade antigen, från till exempel virus, bakterier eller tumörceller. Antigenerna presenteras sedan för andra immunceller som har till uppgift att känna igen och eliminera hotet. För att kunna göra detta... (More) - En undersökning av hur en immunaktiverande antikropp med potential som framtida cancerbehandling påverkar olika immunceller
Under de senaste årtiondena har immunterapi blivit ett allt viktigare verktyg mot cancer. Det är en grupp behandlingar som aktiverar kroppens eget immunförsvar för att angripa tumörceller. En lovande strategi inom immunterapi är att rikta in sig på proteinet CD40, som finns på ytan av vissa immunceller som kallas antigen-presenterande celler. Dessa celler har som uppgift att upptäcka främmande proteiner, så kallade antigen, från till exempel virus, bakterier eller tumörceller. Antigenerna presenteras sedan för andra immunceller som har till uppgift att känna igen och eliminera hotet. För att kunna göra detta effektivt behöver de antigenpresenterande cellerna själva aktiveras först, vilket kan ske på olika sätt. Ett sätt är genom att CD40 på ytan binder till proteinet CD40L på en annan typ av immuncell.
Detta kan man utnyttja inom immunterapi, genom att tillverka antikroppar som binder till CD40 och aktiverar de antigen-presenterande cellerna. Ett sätt att göra detta mer precist är att använda så kallade bispecifika antikroppar, som kan binda två olika proteiner samtidigt. Genom att låta ena delen av antikroppen binda till CD40 och den andra till ett tumörprotein, kan man maximera effekten inuti tumören och minimera aktiveringen av immunceller i övriga delar i kroppen, för att undvika biverkningar.
I det här projektet har vi undersökt hur just en sådan bispecifik antikropp, som binder till både CD40 och tumörproteinet EpCAM, påverkar olika undergrupper av antigen-presenterande celler, med en metod som vi själva utvecklat och optimerat. Att förstå mer exakt hur dessa olika undergrupper påverkas av antikroppen är viktigt för att förstå hur behandlingen fungerar i kroppen. Med modern teknologi kan man sortera ut specifika typer av celler från vävnad. Vi använde oss av vävnad från halsmandlar, eftersom de innehåller mycket immunceller. Från den sorterade vi sedan ut så kallade B-celler och flera undergrupper av dendritceller, som alla är antigen-presenterande celler. Dessa olika undergrupper av antigen-presenterande celler placerades i separata provrör tillsammans med celler som hade genmodifierats för att producera tumör-proteinet EpCAM på sin yta, för att på så vis efterlikna tumörceller. Genom att sedan tillsätta vår bispecifika antikropp kunde vi testa hur den påverkar de antigen-presenterande cellerna. För att undersöka om de olika antigen-presenterande cellerna hade aktiverats kollade vi på olika proteiner som ökar på cellytan vid aktivering.
Resultaten visade att B cellerna aktiverades tydligt av antikroppen. För dendritcellerna kunde vi ana en viss aktivering i en av undergrupperna, men resultaten var inte statistiskt säkerställda. Metoden visade sig vara användbar för att undersöka hur immunterapier som riktar in sig på CD40 påverkar olika typer av immunceller, men mängden dendritceller som kunde isoleras från halsmandlarna var låg, vilket gjorde resultaten mindre tillförlitliga. För att kunna dra säkrare slutsatser behövs därför vidare optimering och experiment med större antal celler. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9246475
- author
- Wirehed, Julia LU and Sert, Beritan LU
- supervisor
- organization
- course
- KIMM05 20261
- year
- 2026
- type
- H2 - Master's Degree (Two Years)
- subject
- keywords
- CD40, cancer immunotherapy, dendritic cells, bispecific antibody
- language
- English
- id
- 9246475
- date added to LUP
- 2026-07-14 21:29:03
- date last changed
- 2026-07-14 21:29:03
@misc{9246475,
abstract = {{Cancer immunotherapy targeting the CD40 receptor on antigen presenting cells (APCs) is a promising treatment strategy that promotes priming of tumor-specific T cells and can revert a suppressive tumor microenvironment. CD40 signaling in dendritic cells (DCs) has been shown to promote maturation, enhance expression of MHC, costimulatory molecules and chemokine receptors, and induce IL-12 secretion, resulting in increased priming of CD8+ T cells. Several DC populations have been identified, including conventional DC types 1 and 2 (cDC1s and cDC2s). Yet, how these different DC subsets are affected by CD40 agonistic treatment is still poorly understood. In this project, we investigated CD40 agonistic effects on cDC1s, cDC2s, CD207+ cDC2s, CD11c+ CD14+ cells, and B cells, using a CD40×EpCAM bispecific antibody (bsAb), designed to target both CD40 and the tumor-associated antigen EpCAM. To do so, we established and optimized a method to isolate APCs from tonsillar tissue using FACS and coculture them together with EpCAM-expressing CHO cells while stimulating with the CD40×EpCAM bsAb. The results showed a significant increase in the frequency of CD86+ and CCR7+ B cells after CD40 stimulation. For the DC subsets, no significant upregulation in activation markers could be seen, although the frequency of CD86+ cDC1s showed a positive trend upon stimulation. The method provides a useful in vitro approach for assessing CD40 agonistic effects on APC subsets, but the low number of DCs isolated from tonsillar tissue limits robustness. Additional optimization and experiments with higher cell numbers will be required to draw firm conclusions about differential CD40 activation across DC subsets.}},
author = {{Wirehed, Julia and Sert, Beritan}},
language = {{eng}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Investigation of CD40 agonistic effects on antigen presenting cell subsets}},
year = {{2026}},
}