Advanced

"Så länge man kan gå hem varje dag så funderar man inte så mycket" - En studie i riskkommunikation bland byggnadsarbetare på NCC

Westergren, Caroline (2004)
Media and Communication Studies
Abstract (Swedish)
Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur byggnadsarbetare på NCC har tolkat ett visst riskmeddelande, samt vilka kommunikationsstrategier företaget eventuellt kan använda sig av för att sprida informationen från riskrapporten. Frågeställningar: -På vilket sätt tolkade byggnadsarbetarna riskmeddelandet? Vilka faktorer påverkade deras uppfattning? -Vilka reaktioner gav riskmeddelandet upphov till inom NCC? Vilka kommunikations-strategier skulle kunna användas för att hantera situationen? Tillvägagångssätt: Jag har utgått från en kvalitativ forskningsmetod och gjort intervjuer med 15 byggnadsarbetare samt två anställda från personalsidan på NCC. Genom att jämföra dessa intervjuer med olika teorier om risker och riskkommunikation har... (More)
Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur byggnadsarbetare på NCC har tolkat ett visst riskmeddelande, samt vilka kommunikationsstrategier företaget eventuellt kan använda sig av för att sprida informationen från riskrapporten. Frågeställningar: -På vilket sätt tolkade byggnadsarbetarna riskmeddelandet? Vilka faktorer påverkade deras uppfattning? -Vilka reaktioner gav riskmeddelandet upphov till inom NCC? Vilka kommunikations-strategier skulle kunna användas för att hantera situationen? Tillvägagångssätt: Jag har utgått från en kvalitativ forskningsmetod och gjort intervjuer med 15 byggnadsarbetare samt två anställda från personalsidan på NCC. Genom att jämföra dessa intervjuer med olika teorier om risker och riskkommunikation har jag fått en bred överblick över problemområdet. Slutsatser: Byggnadsarbetarna tolkade riskmeddelandet utifrån en mängd subjektiva faktorer, till exempel upplevd självkontroll och association till det gamla och välbekanta. Man visade även på en stark tendens att underskatta sin egen sårbarhet inför risken, mycket beroende på att man befinner sig i en miljö som dagligen för med sig andra fysiska risker. Det nya risk-meddelandet kom därför inte som någon direkt "chock", och byggnadsarbetarna såg ingen anledning till att förändra sitt arbetssätt. Ett annat problem var att forskarna bakom studien befann sig på ett stort sociokulturellt avstånd från byggnadsarbetarna. Om forskarna hade varit direkt knutna till byggbranschen hade deras budskap kanske blivit mer accepterat av yrkesgruppen. Riskmeddelandet upp-levdes även som mycket diffust, vilket gjorde att man hade svårt att ta det till sig. Hur byggnadsarbetarna tolkade riskmeddelandet var till stor del även en generationsfråga. De som hade lång arbetslivserfarenhet var mycket bundna till ett invant beteende, vilket medförde att de ogärna ville godta informationen och ändra på sina rutiner. De yngre byggnadsarbetarna, som var nya i branschen, visade på en större öppenhet. Riskmeddelandet har ännu inte gett upphov till några större reaktioner inom NCC. Detta beror bland annat på att man vill skaffa sig mer information om risken innan man uttalar sig, samt att man är orolig över att gå ut med "skrämselpropaganda" innan man utarbetat lämpliga skyddsåtgärder. En möjlig kommunikationsstrategi som man skulle kunna använda sig av i spridandet av riskrapporten är "ambassadörsstrategin". Denna går ut på att man väljer ett antal representanter från arbetsplatserna som specialutbildas om risken, och som får uppgiften att sprida denna information till sina kollegor. Genom att sprida informationen via sociala nätverk är sannolikheten större att byggnadsarbetarna verkligen tar till sig informationen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Westergren, Caroline
supervisor
organization
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Press and communication sciences, Journalistik, media, kommunikation
language
Swedish
id
1357528
date added to LUP
2004-11-08
date last changed
2014-09-04 08:36:10
@misc{1357528,
  abstract     = {Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur byggnadsarbetare på NCC har tolkat ett visst riskmeddelande, samt vilka kommunikationsstrategier företaget eventuellt kan använda sig av för att sprida informationen från riskrapporten. Frågeställningar: -På vilket sätt tolkade byggnadsarbetarna riskmeddelandet? Vilka faktorer påverkade deras uppfattning? -Vilka reaktioner gav riskmeddelandet upphov till inom NCC? Vilka kommunikations-strategier skulle kunna användas för att hantera situationen? Tillvägagångssätt: Jag har utgått från en kvalitativ forskningsmetod och gjort intervjuer med 15 byggnadsarbetare samt två anställda från personalsidan på NCC. Genom att jämföra dessa intervjuer med olika teorier om risker och riskkommunikation har jag fått en bred överblick över problemområdet. Slutsatser: Byggnadsarbetarna tolkade riskmeddelandet utifrån en mängd subjektiva faktorer, till exempel upplevd självkontroll och association till det gamla och välbekanta. Man visade även på en stark tendens att underskatta sin egen sårbarhet inför risken, mycket beroende på att man befinner sig i en miljö som dagligen för med sig andra fysiska risker. Det nya risk-meddelandet kom därför inte som någon direkt "chock", och byggnadsarbetarna såg ingen anledning till att förändra sitt arbetssätt. Ett annat problem var att forskarna bakom studien befann sig på ett stort sociokulturellt avstånd från byggnadsarbetarna. Om forskarna hade varit direkt knutna till byggbranschen hade deras budskap kanske blivit mer accepterat av yrkesgruppen. Riskmeddelandet upp-levdes även som mycket diffust, vilket gjorde att man hade svårt att ta det till sig. Hur byggnadsarbetarna tolkade riskmeddelandet var till stor del även en generationsfråga. De som hade lång arbetslivserfarenhet var mycket bundna till ett invant beteende, vilket medförde att de ogärna ville godta informationen och ändra på sina rutiner. De yngre byggnadsarbetarna, som var nya i branschen, visade på en större öppenhet. Riskmeddelandet har ännu inte gett upphov till några större reaktioner inom NCC. Detta beror bland annat på att man vill skaffa sig mer information om risken innan man uttalar sig, samt att man är orolig över att gå ut med "skrämselpropaganda" innan man utarbetat lämpliga skyddsåtgärder. En möjlig kommunikationsstrategi som man skulle kunna använda sig av i spridandet av riskrapporten är "ambassadörsstrategin". Denna går ut på att man väljer ett antal representanter från arbetsplatserna som specialutbildas om risken, och som får uppgiften att sprida denna information till sina kollegor. Genom att sprida informationen via sociala nätverk är sannolikheten större att byggnadsarbetarna verkligen tar till sig informationen.},
  author       = {Westergren, Caroline},
  keyword      = {Press and communication sciences,Journalistik, media, kommunikation},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {"Så länge man kan gå hem varje dag så funderar man inte så mycket" - En studie i riskkommunikation bland byggnadsarbetare på NCC},
  year         = {2004},
}