Arbetsområde vid ledningsrätt

Abstract

The Utility Easement Act is used to provide land for conduits. It gives the owner of the conduit the right to construct and maintain conduits of various types on the land. The decision about utility easement is taken by a cadastral surveyor at the Swedish National Land Survey and is a perpetual right. In the decision it is normally stated what land can be used during the construction of the conduit, a temporary construction area. The possibility to create a temporary right to use land during the construction is nowhere to be found in the legislation and there is an uncertainty amongst cadastral surveyors how they are supposed to handle it.

Cadastral surveyors, conduit owners and the Federation of Swedish Farmers are all agreeing that the temporary construction area is very practical and useful but it’s questionable if there is any legal basis. The compensation for the encroachment caused by the conduit may differ depending on if a construction area has been granted in the cadastral procedure or not.

Because of uncertainty and the difference in compensation we believe a change in the Utility Easement Act is needed. An amendment that gives the surveyor a legal possibility to create temporary areas within the utility easement.

Abstract (Swedish)

Det här examensarbetet syftar till att reda ut de juridiska, tekniska och ekonomiska aspekterna kring begreppet arbetsområde. Arbetsområde upplåts ofta i en ledningsförrättning av lantmäterimyndigheten och ger ledningshavaren en rätt att nyttja visst utrymme vid anläggandet av ledning. Området är, till skillnad från ledningsområdet, endast en tillfällig rättighet för ledningshavaren. Det råder osäkerhet kring hur arbetsområdet ska användas och om det faktiskt går att upplåta utrymmet i lantmäteriförrättningen. Genom examensarbetet vill vi förtydliga hur arbetsområdet förhåller sig till nuvarande lagstiftning genom att besvara följande frågeställningar
* Finns det lagstöd för att bilda ett arbetsområde som en tillfällig nyttjanderätt inom ramen för en ledningsrättsförrättning?
* Hur stort arbetsområde behövs vid anläggandet av olika typer av ledningar?
* Vad får storleken på arbetsområdet för konsekvenser för markägare och ledningsrättshavare?
* Hur hanteras ersättningsfrågan för arbetsområdet i ledningsrättsförrättningar?
* Behövs det en ändring eller förtydligande angående arbetsområdet i ledningsrättslagen?
För att besvara frågeställningarna har det genomförts en litteraturstudie och undersökning av förrättningsakter samt rättspraxis. Det har även genomförts intervjuer med parter som är involverade i ledningsförrättningar.
Vid upplåtelse av ledningsrätt är det ett krav att upplåtelsen ska ske med så litet intrång som möjligt. Att tillfälligt upplåta mark enbart för anläggandet är därför något som samtliga parter, såväl markägare, ledningshavare och förrättningslantmätare, anser vara något positivt. Hur stort område som generellt behövs för en ledning är dock väldigt svårt att säga. Ledningens typ, dimensioner, fysiska förhållanden på plats, anläggningsteknik och val av maskiner påverkar alla hur stort område som behövs. Det är därför mycket svårt att säga något om hur stort område som behövs i det enskilda fallet. Ledningshavaren är den som sitter på störst kunskap och erfarenhet över hur stort område som behövs och det är därför naturligt om denna part kommer med motiverade förslag till hur stort område som kan tänkas behövas.
Hur stort arbetsområde som upplåts får konsekvenser för både ledningshavare och markägare. Ett större område medför ett större intrång för markägaren men kan innebära att det blir enklare och går fortare att anlägga ledningen. Om det istället upplåts ett litet arbetsområde minskar visserligen intrånget men anläggandet blir svårare. Det kan leda till att ledningshavaren använder sig av mer mark och orsakar skador utanför det upplåtna utrymmet. Ersättning för skador på mark utanför arbetsområdet kan tas upp i förrättningen om alla parter är överens. Beloppet blir dock mindre eftersom skador utanför det upplåtna utrymmet ej räknas som marknadsvärdeminskning och därmed inte är berättigade till ett påslag om 25 %.
Det vanligaste är att ledningshavare och markägare kommer överens om vilken ersättning som ska utgå. I de fall en överenskommelse inte kan träffas är det upp till förrättningslantmätaren att göra en värdering av intrånget och bestämma ersättningen. För att skador som uppstår utanför det upplåtna utrymmet ska kunna ersättas i förrättningen krävs som sagt att samtliga parter är överens om det.
Den gängse uppfattningen bland alla parter är att arbetsområdet behövs för att ledningsrätten ska bli funktionell och samtidigt minimera intrånget. Åsikterna bland lantmätarna om det faktiskt går att upplåta ett arbetsområde går dock isär. Vissa anser att det ska upplåtas ett arbetsområde om det finns yrkande om det medan andra menar att lagen inte tillåter tillfälliga upplåtelser. Efter vår undersökning är vi av uppfattningen att det faktiskt saknas lagstöd för att kunna upplåta ett arbetsområde. Samtidigt är tillvägagångssättet väl etablerat i branschen och innebär en väldigt välfungerad praktisk lösning. Lagen innehåller även tolkningsmöjligheter men vi har svårt att finna stöd för arbetsområdet. Med anledning av de delade åsikter som finns hos förrättningslantmätare om hur arbetsområdet ska behandlas anser vi att det behövs ett förtydligande i ledningsrättslagen.

• author: Andersson, Per and Bergström, Klas
• supervisor: Svante Nilsson
• organization: Real Estate Science
• course: VFT920 20151
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Technology and Engineering; Law and Political Science
• keywords: Ledningsrätt, arbetsområde, fastighetsbildning, nyttjanderätt, Utility easement, construction area, property formation, usufruct
• other publication id: ISRN/LUTVDG/TVLM/15/5329 SE
• language: Swedish
• id: 5432651
• date added to LUP: 2015-06-04 12:00:52
• date last changed: 2015-06-04 12:00:52