Hur används miljöbalkens rimlighetsavvägning vid miljötillståndsprövning?

Abstract

In this master’s thesis I have studied the 7th section of the 2nd chapter in the Swedish environmental code (miljöbalken 1998:808). The regulation encompasses the proportionality principle of environmental consideration. Its purpose is to avoid that costly countermeasures are imposed that have limited or no negative impact on the environment. The proportionality principle in the environmental code is generally used in auditing and permit reviews of businesses but is in theory also applicable on individuals. When applied on businesses, the proportionality principle usually requires administrative officials to conduct an analysis regarding a proposed measure’s costs and its potential of reducing environmental impact. The main purpose of this study has been to research how this analysis is conducted in permit reviews and on what bases the proportionality principle is being ruled.
I have chosen two methodological paths to answer my questions. Firstly, I have studied 51 rulings from the land and environment courts (mark- och miljödomstol). Secondly, I have conducted interviews with judges and technical judges from permit review offices.
The studying of the rulings showed that there is a great variation between how the proceedings of the proportionality principle is demonstrated in the reasoning of the rulings. This means that it is difficult to draw general conclusions on how the proportionality principle is used in the courts.
The main findings in the interviews were that sometimes the court and environmental permit offices have no legal guidelines but their own judgement to base their decisions on. This is incredible from a democratic perspective since it may very well be in conflict with the rule of law.
The conducted interviews also suggested that furthering the existing collaborations between different courts and environmental permit offices would be one step to homogenise and democratise the process. Another important factor is to promote more specific reasoning in the rulings generating more precedential rulings in the higher instances.

Popular Abstract (Swedish)

Vad är rimligt att betala för att minska belastningen på miljön?
Den frågan ska miljöprövningsmyndigheter som godkänner etableringar miljöfarliga verksamheter ta ställning till enligt den så kallade rimlighetsavvägningen som regleras i den svenska miljölagstiftningen. Syftet med lagen är att kostnaderna för att minska miljöpåverkan inte ska överstiga nyttan för samhället. Vad som är rimliga kostnader för att undvika miljöföroreningar är ofta svårt att uppskatta. Detta beror i huvudsak på att det är svårt att värdera miljönytta. Ofta får detta konsekvensen att rimlighetsavvägningarna inte alltid redovisas på ett transparent vis i besluten. Men som vi ska se finns det också fler orsaker till att rimlighetsavvägningen inte alltid genomförs på ett önskvärt sätt.
Vid tillståndsprövningen av miljöfarlig verksamhet ska myndigheten som godkänner eller avvisar en ansökan bedöma om det möjligtvis finns något ytterligare som verksamhetsutövaren kan göra för att minska sin miljöpåverkan. Troligtvis går det i de flesta fall att göra mer, men i många fall skulle det säkert bli orimligt dyrt. Att exempelvis minska utsläppen av växthusgaser från en busspendlare eller ett företag som använder moderna tekniska lösningar skulle säkert vara möjligt, men det kanske är mer kostnadseffektivt att fokusera på bilpendlare eller företag som använder gammaldags teknik. I viss mån handlar alltså rimlighetsavvägningen om att inte rikta kraven på miljöförbättrande åtgärder åt fel håll.
Så långt låter det ganska bra. Men hur fungerar det i praktiken? Studien som genomfördes under vintern 2015-2016 baserades på intervjuer med personer som arbetar med miljöprövning och genomgångar av tillståndsbeslut. Resultatet visar att rimlighetsavvägningen ibland tillämpas svepande utan att några egentliga nyttobedömningar görs. Ibland tvingas till och med myndighetspersonerna fatta beslut utifrån uppskattningar över samhällets förväntningar. Detta verkar minst sagt komplicerat och godtyckligt. Ofta redovisas inte heller hur rimlighetsavvägningen gjorts i tillståndsbesluten vilket leder till att det inte bildas så mycket vägledande domar i ämnet.
Under intervjuerna kom flera förslag fram om hur tillämpningen av rimlighetsavvägningen kan förenklas och förbättras. Dels skulle större krav på ansökningarna med bättre underlag förenkla för de som ska göra avvägningen. Dessutom skulle tydligare kriterier och riktlinjer från statliga verk över vad som ska prioriteras och vad som är viktigt i olika typfall uppskattas.

• author: Petersson, John
• supervisor: Carl Dalhammar
• organization: Studies in Environmental Science
• course: MVEM12 20152
• year: 2016
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: rimlighetsavvägning, skälighetsbedömning, miljöbalk, allmänna, hänsynsregler, miljörätt
• language: Swedish
• id: 8567703
• date added to LUP: 2016-01-26 10:55:12
• date last changed: 2016-01-26 10:55:12