Plast i verksamhetsavfall - kartläggning av plastavfallsströmmar i Helsingborg

Abstract (Swedish)

15–20 viktsprocent av avfallet som tas emot på det avfallseldade kraftvärmeverket Filbornaverket i Helsingborg består av plast med fossilt ursprung. Den här plasten ger upphov till direkta utsläpp av koldioxid vid energiåtervinning och står för elva procent av Helsingborgs totala växthusgasutsläpp. Enligt Helsingborgs klimat- och energiplan är ambitionen att det inte ska finnas plast med fossilt ursprung i restavfallet år 2035. Detta är en ambition som delas av Öresundskraft.

Syftet med detta examensarbete är att kartlägga plastavfallsströmmar från verksamheter i Helsingborgsregionen för att, i framtiden, forma åtgärder för att minska mängden fossil plast som går till energiåtervinning. Arbetet innehåller en litteraturstudie samt personlig kommunikation med verksamheter. Den personliga kommunikationen syftar till att ligga till grund för en övergripande kartläggning med avseende på var plastavfallsströmmar uppstår, kvantiteter, vilka plasttyper som plastavfallsströmmarna huvudsakligen innehåller samt hur plasten slutligen tas omhand. Verksamheterna som har ingått i undersökningen är:

• IKEA Helsingborg: En av världens största detaljhandlare.
• Kemira: Producent av kemikalier för massa- och papperstillverkning samt vattenrening.
• Veidekke: Skandinaviens fjärde största bygg- och anläggningsföretag.
• Everfresh: Ett av EU:s ledande frukt- och gröntföretag.
• Svensk Ensilageplast Retur: Branschförening med återvinning av lantbruksplast.
• Helsingborgs stad: skola, förskola, förvaltningskontor samt vård och omsorg.
• McNeil: Helsingborgs största tillverkningsindustri.
• Peab: Ett av nordens ledande bygg- och anläggningsföretag.
• Helsingborgs lasarett: en av Region Skånes fem hälso- och sjukvårdsförvaltningar.

EU:s avfallshierarki anger en prioriteringsordning för att hantera avfall av olika slag och ursprung. I de fall plastavfall inte kan förhindras eller återanvändas bör materialåtervinning ses som ett förstahandsalternativ och energiåtervinning som en åtgärd för plast som inte kan eller bör material¬åter¬vinnas. En återvinningsmetod som har potential i framtiden är den kemiska återvinningen som bryter ner materialet till beståndsdelar för ny plastproduktion. Dagens teknik för kemisk åter¬vinning av plast som inte kan materialåtervinnas är emellertid inte ekonomiskt lönsam.

Gemensamt för de intervjuade verksamheterna är att plast, i olika utsträckning, sorteras som ett brännbart avfall. Att plastavfall inte sorteras ut beror främst på att det uppstår för små volymer plastavfall för att det ska anses vara ekonomiskt försvarbart att sortera, otillräckliga lagrings¬ut-rymmen samt bristande avsättningsmöjligheter för återvunnen plast. Samtliga företag vill göra miljönytta men menar att det krävs att det måste vara företagsekonomiskt motiverat.

Popular Abstract (Swedish)

Avfall räknas som biobränsle men innehåller en mängd olika material, bland annat plast med fossila beståndsdelar. Förbränning av plastavfall bidrar därmed till förhöjda utsläpp av koldioxid som bidrar till den globala uppvärmningen. Examensarbetet redovisar en kartläggning av plast i verksamhetsavfall i nordvästra Skåne som till stor del förbränns i Filbornaverket i Helsingborg. Arbetet syftar till att undersöka verksamheters syn på plast, plastanvändning och omhändertagande av avfall. Kartläggningen kommer att kunna användas som en utgångspunkt för ett regionalt samarbete för att minska mängden plastavfall som går till förbränning.

Det finns olika sätt att ta hand om plastavfall. EU:s avfallshierarki, eller avfallstrappan, styr hur avfallet ska tas omhand i Sverige. Först och främst ska det förhindras att avfall uppstår följt av att återanvända och återvinna materialet. De sista stegen är att utvinna energi genom förbränning och att deponera avfallet. På grund av kontamineringsrisk och giftiga ämnen, lämpar sig inte en del plastavfall för att återanvändas eller återvinnas. Energiåtervinning ses då som en miljötjänst jämfört med att deponera eller att avfallet hamnar i naturen. För att minska mängden plastavfall som går till energiåtervinning krävs åtgärder riktade högt upp i avfallstrappan.

Restavfallet som tas emot på Filbornaverket består generellt av 15–20 viktsprocent plast med fossilt ursprung. Plasten bidrar till förhöjda utsläpp av koldioxid och avfallsförbränningen står för elva procent av Helsingborgs totala växthusgasutsläpp. Ambitionen, enligt Helsingborgs klimat- och energiplan, är att det inte ska finnas plast med fossilt ursprung i restavfallet år 2035. Den här ambitionen delas av Öresundskraft.

I studien identifieras ett antal verksamheter i Helsingborgsregionen med stora mängder plastavfall, hur mycket plastavfall som uppstår, vilka plasttyper som avfallsströmmarna innehåller samt hur plasten slutligen tas omhand. Undersökningen omfattar verksamheter från olika sektorer för att få en så bred bild som möjligt. Studien kommer att ligga till grund för Öresundskrafts framtida arbete gällande samarbeten i regionen. Förhoppningen är att återvinningen av plast ur verksamhetsavfallet ska kunna ökas i framtiden.

Samtliga intervjuade verksamheter sorterar någon form av plast som brännbart avfall som går till energiåtervinning. Somliga skickar allt sitt plastavfall till energiåtervinning medan andra sorterar ut delar av sitt plastavfall till materialåtervinning. Anledningar till att plast sorteras som brännbart avfall är att de volymer plastavfall som uppstår inte anses tillräckligt stora för att det ska vara ekonomiskt motiverat att sortera separat, att det inte finns tillräckliga lagringsutrymmen för avfallet samt att det saknas efterfrågan för återvunnen plast. De intervjuade verksamheterna vill alla minska sitt plastavfall och göra miljönytta, men det krävs att det är ekonomiskt försvarbart. För att minska plasten som går till energiåtervinning och öka mängden plast som materialåtervinns krävs information och kommunikation mellan samtliga led i varukedjan. Öresundskraft kan vara en initiativtagare till kommunikationen och vara en länk mellan återvinningsbolag, verksamheter och leverantörer.

• author: Nilsson, Johanna
• supervisor: Helena Svensson
• organization: Chemical Engineering (M.Sc.Eng.)
• course: KETM05 20191
• year: 2019
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Technology and Engineering
• keywords: Plast, verksamhetsavfall, återvinning, avfallshantering, kemiteknik, chemical engineering
• language: Swedish
• id: 8981363
• date added to LUP: 2019-07-04 11:13:59
• date last changed: 2019-07-04 11:13:59