Allmänningar - framtidens skogsbruk: om att äga skog som allmänning och ägandeformen som hållbart alternativ till det statliga ägandet av skog

Abstract (Swedish)

Uppsatsen undersöker hållbarheten i att äga skog som allmänning och utforskar ägandeformen som alternativ till det statliga ägandet av skog. Det görs utifrån tesen att ett gemensamt ägande i form av allmänningar innebär en mer rättvis fördelning av resurser från skogsbruket och att ägandeformen skapar större möjlighet till ett ekonomiskt, socialt och politiskt inflytande i sitt lokala samhälle. Uppsatsen undersöker även den ekologiska hållbarhetsaspekten av att äga skog som allmänning. Det sker utifrån följande premisser: i vilken utsträckning skog avsätts för miljöhänsyn och vilken metod för skogsbruk som används.

Som utgångspunkt ges en bakgrund till varför den biologiska mångfalden i skogarna är hotad samt en inblick i historiken kring den negativa landsbygdsutvecklingen som pågått i Norrland sedan 60-talet. Syftet är att ge en förståelse för problematiken som uppsatsen söker en lösning på. För att kunna avgöra hur allmänningen som ägandeform förhåller sig ur ett hållbarhetsperspektiv introduceras läsaren för begreppet hållbar utveckling. I kapitel 3 ges även insikt i vad ett hållbart skogsbruk innebär. Fjärde, femte och sjätte kapitlen syftar till att ge läsaren kunskap om lagstiftning och andra relevanta regleringar. Läsaren introduceras även till förvaltningen Orsa besparingsskog som är Sveriges näst största skogsallmänning samt till förvaltningen av det statligt ägda skogsbolaget Sveaskog. Uppsatsen avslutas med en diskussion om allmänningar som ett hållbart alternativ till statligt ägd skog.

Ekologisk hållbarhet: Ägandeformerna regleras enligt samma miljölagstiftning och har liknande interna riktlinjer för miljöhänsyn. Trakthyggesbruk är den dominerande brukningsmetoden för båda skogsbruken. Sveaskog visar en något mer progressiv ställning då de på en liten areal prövar hyggesfria metoder. Orsa besparingsskog å sin sida undantar mer produktiv skogsmark från avverkning, procentuellt i förhållande till sitt markinnehav. Vilket kan tolkas som en större vilja att arbeta naturvårdande med sina skogar. Att allmänningarna har en lokal förvaltning kan i sig innebära bättre miljöhänsyn baserat på forskning om urfolks och lokalsamhällens betydelse för skyddet av biologisk mångfald.

Ekonomisk hållbarhet: Vinst från allmänningsskog får inte delas ut kontant till delägarna utan måste enligt lag delas ut genom bidrag och lån eller till lokala utvecklingsprojekt. I och med sina investeringar och bidrag bidrar de till en positiv samhällsutvecklingen. Sett ur ett landsbygdsutvecklade perspektiv få allmänningen ses som ett hållbart alternativ till den statliga skogsförvaltningen.

Social hållbarhet: Rätten och vikten av att delta i beslutsprocesser framgår av Riodeklarationen och Århuskonventionen. En allmänning är gemensamt ägd av de som äger fastighet med rätt till delaktighet i allmänningen. Om du är en av Orsa besparingsskogs 2 500 delägare kan du använda din rösträtt vid besparingsskogens allmänningsstämma. Lokalsamhället har inte möjlighet att rösta på Sveaskogs bolagsstämma. Sveaskog lyder däremot under något strängare samrådskrav i förhållande till renskötseln.

Abstract

This essay examines the sustainability of owning forest as commons and compare it to the sustainability of the forests owned by the government. I suggest that the former way of managing forest is more sustainable due to a more equitable distribution of resources from the forestry and that it creates greater opportunities for economic, social and political influence in the managing of the forest. The essay also examines the ecological sustainability of owning forest as commons. This is done based on the following premises: the extent to which forest is set aside for environmental considerations and the method of forestry used.

As a starting point, a background is given as to why the biological diversity in the forests is threatened, as well as an insight into the history of the negative rural development that has been proceeding since the 1960s in north of Sweden. The purpose is to provide an understanding of the problem to which the essay seeks a solution. To be able to understand the sustainability of the commons, the reader is introduced to the concept of sustainable development. Chapter 3 also provides insight into what sustainable forestry means. The fourth, fifth and sixth chapters provide the reader with relevant legislation and regulations. The reader is also introduced to the common named Orsa besparingsskog, which is Sweden's second largest common. An introduction of the state-owned forest company Sveaskog is also made. The essay concludes with a discussion of commons as a sustainable alternative to Sveaskog.

Ecological sustainability: Both the commons and Sveaskog are regulated according to the same environmental legislation and have similar internal guidelines for environmental considerations. Felling is the dominant farming method for both forestry ownerships. Sveaskog shows a slightly more progressive position as they try clear-cutting methods in small areas. Orsa besparingsskog, on the other hand, excludes more productive forest land from felling, compared to the commons land holdings. Which can be interpreted as a greater willingness to work for nature conservation in their forests. Looking at research discussing the importance of indigenous people and local communities in the work of protecting areas of biodiversity the fact that the commons entail a local administration can indicate a more sustainable forest management.

Economic sustainability: Profits from commons may not be distributed in cash to the shareholders but must be distributed through grants and loans or to local development projects. Seen from a rural development perspective, the common can be seen as a sustainable alternative to the state forest administration.

Social sustainability: The right to participating in decision-making processes is stated in the Rio Declaration and the Aarhus Convention. A common is based on a communal ownership by those who own property with the right to participate in the common. If you are a shareholder in Orsa besparingsskog you can exercise your right to vote at the common meeting. The local community does not have the right to vote at the Annual General Meeting of Sveaskog. Sveaskog, on the other hand, is subject to somewhat stricter consultation requirements in relation to reindeer husbandry.

• author: Stenkvist, Alva
• supervisor: Britta Sjöstedt
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Commons - The Forestry of the Future: Commons as a Sustainable Alternative to State-owned Forests
• course: JURM02 20221
• year: 2022
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: rättsvetenskap, law, miljörätt, environmental law, allmänning, commons, skogsbruk, forestry, hållbar utveckling, sustainable development
• language: Swedish
• id: 9081416
• date added to LUP: 2022-06-18 10:10:15
• date last changed: 2022-06-18 10:10:15