Eftersortera för att minska plastförbränningen

Abstract

Currently 70-80 percent of Sweden’s plastic waste is incinerated. Waste-to-energy is usually considered being a mix of fossil and renewable energy and currently around 3 percent of Sweden’s greenhouse gas emissions can be attributed to the incineration of plastic waste. Therefore this paper explores the effects of two major measures to decrease the amount of incinerated plastic and thereby increase recycling rate of plastic and decrease greenhouse gas emissions. In addition, interviews were carried out to find out what policy instruments would be effective to decrease the amount of incinerated plastic. The two major measures are the following: constructing a waste sorting plant and implementing property close collection of household waste. The result is presented as a scenario analysis where the effects of the two measures in the county of Västmanland, Sweden are presented and compared. The data was collected through literature and data analysis and interviews. Four scenarios are described; 1: status quo (no new measures), 2: a waste sorting plant is constructed and used, 3: property close collection of waste is implemented, and 4: a waste sorting plant is combined with property close collection of waste. Both measures are effective ways of lowering the greenhouse gas emissions from waste incineration and in increasing the collection rate of plastic waste. Though, using a waste sorting plant leads to a higher collection rate of plastic and lower greenhouse gas emissions than implementing property close collection of household waste. The scenario in which both methods are combined gave the highest environmental benefits.

Popular Abstract (Swedish)

Hur ska vi förhindra förbränningen av plast?

Förbränning av rest- och verksamhetsavfall står för ungefär 6 procent av Sveriges växthusgasutsläpp och för att minska utsläppen är det viktigt att minska mängden plast i restavfallet. För att ta reda på vilket sätt som bäst minskar miljöpåverkan från avfallsförbränning har effekterna av två olika åtgärder jämförts: att implementera fastighetsnära avfallsinsamling och att bygga en anläggning som sorterar ut plasten från restavfallet.

Att minska plastförbränningen innebär minskade växthusgasutsläpp men även ökad möjlighet att materialåtervinna plastavfallet. Utifrån dessa aspekter utgör en eftersortingsnläggning större miljönytta än implementeringen av fastighetsnära insamling. Resultatet visar dock att även fastighetsnära insamling minskar utsläppen från avfallsförbränning och ökar materialåtervinningen på grund av ökad källsorteringsgrad. En kombination av dessa åtgärder skulle ge bäst resultat eftersom både källsorteringsgraden från invånare ökar och det restavfall som uppstår eftersorteras.
Företag verksamma inom avfallsbranschen har länge sysslat med olika informationskampanjer för att öka källsorteringsgraden och således även minska mängden plast till förbränning. De senaste åren har detta inte gett något resultat, trots att man fortsatt informera invånare. För att minska klimatpåverkan från förbränning av avfall finns idag avfallsförbränningsskatten som dessvärre inte gett särskilt goda resultat.
Om vi ska minska plastförbränningen krävs alltså ytterligare åtgärder. Sådan åtgärder kan både vara konkreta åtgärder i systemet såsom en eftersorteringsanläggning eller fastighetsnära insamling men kan även vara nya styrmedel som bättre reglerar den mängd plast som förbränns. Det är troligt att dessa styrmedel är utformade på så vis att de först ger ekonomiska incitament för producenter att underlätta materialåtervinningen för att sedan gå över i ett förbud av vissa plasttyper som är svårare att återvinna.
I Sverige finns redan en eftersorteringsanläggning i bruk: Brista eftersorteringsanläggning. Anläggningen är belägen i Stockholm och sorterar ut plast och metall ut från restavfallet. Tidigare har man fasat ut fossila bränslen till förbränningsanläggningen och såg nu att det fossila material som ändå förbrändes utgjordes av plasten i restavfallet. Man såg under plockanalyser att 18 procent av restavfallet bestod av plast och att plasten gav upphov till 60 procent av avfallsförbränningens koldioxidutsläpp. I eftersorteringsanläggningen kan 50 procent av plasten i restavfallet sorteras ut och man har lyckats sänka sina koldioxidutsläpp markant jämför med innan avfallet eftersorterades.
Fastighetsnära insamling av förpackningar finns redan i flera områden och är vanligt i lägenhetshus. Man har sett att fastighetsnära insamling leder till en betydligt bättre källsortering bland invånare, både att man fått renare fraktioner men främst att mer material källsorteras. I områden där man redan har FNI innehåller restavfallet ungefär 1,5 kg förpackningar och returpapper per vecka medan i områden utan FNI innehåller restavfallet i genomsnitt 2 kilo.
Alltså finns det åtgärder som ger god effekt på att förhindra att plastavfall förbränns och som istället kan leda till ökad materialåtervinning. Resultatet i detta arbete kan utgöra underlag för avfalls- och energibolag som vill minska miljöbelastningen från sin avfallsförbränning.

• author: Sievert, Sofie Victoria
• supervisor: Thomas Lindhqvist
• organization: Studies in Environmental Science
• alternative title: Effekterna av en eftersorteringsanläggning och fastighetsnära insamling
• course: MVEM12 20221
• year: 2022
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: Eftersorteringanläggning, scenarioanalys, FNI, fastighetsnära insamling
• language: Swedish
• id: 9084492
• date added to LUP: 2022-06-22 08:44:32
• date last changed: 2022-06-22 08:44:32