On Health-Related Quality of Life and Diagnostic Improvements in Rhinosinusitis

Abstract

Rhinosinusitis is defined as an inflammatory process involving the mucosa of the nose and one or more of the paranasal sinuses. The aims of the work presented in this thesis were to investigate the degree to which rhinosinusitis affects the health-related quality of life (HRQOL), and to determine whether the diagnosis of this condition can be improved using Doppler ultrasound.

The HRQOL of 207 patients divided into three subgroups, one with recurrent acute rhinosinusitis, and two with chronic rhinosinusitis, with or without nasal polyps, was evaluated with the 22 Sinonasal Outcome Test (SNOT-22), the 36-item short-form questionnaire (SF-36), the Hospital Anxiety and Depression (HAD) scale and a total visual analogue scale (VAS). These patients’ HRQOL was significantly decreased compared to normative values. Some significant differences in HRQOL scoring were found between the three subgroups. The study cohort reported 8-14 days of absenteeism per year due to their sinus problems. SNOT-22 and the total VAS appeared to be appropriate outcome measures in cases of rhinosinusitis in the Swedish population.

It is not possible to differentiate serous sinus fluid (with a low viscosity) from mucopurulent sinus secretions (with high viscosity) with computed tomography (CT) or ultrasound. A means of determining the properties of sinus secretions non-invasively would, however, be of value, as bacteria are often found in mucopurulent secretions in rhinosinusitis. In order to improve the diagnosis of these patients, the ultrasound technique was further developed. In this thesis, it was demonstrated that it is possible to induce acoustic streaming in a sinus model, and that the acoustic properties of a fluid can be determined with Doppler ultrasound. The appropriate frequency of the ultrasound was found to be ~5 MHz. The anatomical dimensions of the maxillary and frontal sinuses were studied on computed tomography images in order to be able to develop a clinically useful Doppler instrument. It was shown how serous sinus fluid can be distinguished from mucopurulent sinus secretion with Doppler ultrasound, without exposing the patient to a harmful increase in temperature.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

Bihåleinflammation (rinosinuit) definieras som inflammation av näsans och bihålornas slemhinna. Akut rinosinuit är den femte vanligaste orsaken till antibiotikaförskrivning. Kronisk rinosinuit verkar vara ett ökande hälsoproblem, som drabbar drygt 9% av Europas befolkning och innebär en stor belastning på hälsoekonomin. Amerikanska studier har visat att rinosinuit påverkar hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) mer än vad andra kroniska tillstånd gör, såsom kärlkramp och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

I denna doktorsavhandling studerades i en multicenterstudie, hur olika typer av kronisk rinosinuit och näspolyper påverkar HRQOL, mental hälsa och sjukskrivning. Dessutom utvecklades en helt ny Doppler-utrustning, med vilken diagnostiken av rinosinuit skulle kunna förbättras.

Tvåhundrasju patienter inkluderades konsekutivt vid tio Öron-, Näs- och Halskliniker i Sverige. Patienterna hade diagnoserna recidiverande rinosinuit och kronisk rinosinuit, med respektive utan näspolyper, och hade anmälts till funktionell endoskopisk bihålekirurgi (FESS). Patienterna fick preoperativt rapportera HRQOL, mental hälsa och sjukfrånvaro p.g.a. sina bihålebesvär. Fyra olika patientenkäter användes i denna analys: 22 Sinonasal Outcome Test (SNOT-22), 36-item short-form questionnaire (SF-36), Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD) och Visual analogue scale (VAS) på samtliga bihålebesvär.

Studiepopulationen rapporterade signifikant sämre HRQOL än den svenska normalpopulationen. Det påvisades skillnad i HRQOL-skattning hos de tre olika rinosinuitgrupperna när man analyserade separata frågor i enkäterna. Bl.a. rapporterade patienter med näspolyper lägre grad av smärtproblematik. Patienterna uppgav 8-14 dagars sjukfrånvaro under ett år p.g.a. sina bihålebesvär, och patienter med recidiverade rinosinuit rapporterade högst sjukskrivningstal. En VAS-skala med fråga om hur mycket man totalt besvärades av sin rinosinuit visade sig var ett enkelt sätt att mäta graden av bihålesjukdom.

En möjlig förbättring av diagnostiken av rinosinuit utvärderades. Sedan början av 80-talet har man kunnat ställa diagnosen akut rinosinuit – en av de vanligaste diagnoserna i öppenvården – på ett enkelt och icke-invasivt sätt med hjälp av ett ultraljud. Det finns dock ett behov av ökad diagnostisk säkerhet. Det är idag inte möjligt att med vanligt ultraljud eller skiktröntgen skilja på mukopurulent (trögflytande var) och serös (tunnflytande) bihålevätska. Det har i tidigare studier visats att det växer mer bakterier i mukopurulent bihålevätska än i serös sådan. Det enda sättet att ta reda på om det föreligger mukopurulent vätska i käkhålan, och därmed indikation för antibiotikabehandling, är att spola den, vilket innebär ett obehag för patienten. Om bihålevätskans konsistens kunde mätas med en icke-invasiv metod, så skulle man på det viset kunna avgöra om det är en antibiotikakrävande bihåleinflammation eller inte. I denna avhandling visas att Dopplerultraljud kan avgöra bihålesekrets egenskaper.

I experimentella studier visades att akustisk strömning kan induceras i en bihålemodell och att ben med samma tjocklek som käkhålans framvägg tillåter fortledning av ultraljudsvågor. Även lämpliga egenskaper på Dopplerultraljuds-givaren definierades. Genom en röntgenstudie på bihålornas mått konstaterades sedan att anatomin (bentjocklek och bihålevolym) skulle tillåta undersökning av akustisk strömning i bihålevätska med hjälp av Dopplerultraljud. I den sista studien i denna avhandling, konkluderades att det var möjligt att skilja på mukopurulent och serös bihålevätska med hjälp av Dopplerultraljud, utan att inducera en skadlig temperaturökning av käkhålans framvägg.

En ökad kunskap om hur patienter med rinosinuit upplever att deras vardag påverkas av bihålebesvär, kan innebära en ändrad syn på diagnostik och behandling av patienter med rinosinuit. Att beskriva denna livskvalitetssänkning är av betydelse, när resurser ska avsättas till rinosinuitforskning och -vård. I detta avhandlingsarbete har även SNOT-22 och VAS utvärderats, vilka skulle kunna användas som kvalitetsinstrument för behandling av patienter med rinosinuit. Var fjärde person i Sverige tar en kur antibiotika varje år, varav de flesta har fått diagnosen rinosinuit. Antibiotikaresistens betraktas idag som ett allvarligt hot. Med dessa studier har vi funnit att Dopplerultraljud kan förbättra diagnostiken av rinosinuit, vilket borde kunna minska antibiotikaförskrivningen. En förbättring av diagnostiken skulle även innebära en betydande ekonomisk och ekologisk vinst för sjukvård och samhälle.

• author: Sahlstrand Johnson, Pernilla
• supervisor: Bodil Ohlsson; Magnus Jannert; Tomas Jansson; Marianne Ahlner Elmqvist; Nils-Gunnar Holmer
• opponent: Professor Stjärne, Pär, Karolinska Institutet, Stockholm
• organization: Laryngoesophagology, Allergy and Life Quality (research group)
• publishing date: 2011
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Otorhinolaryngology
• keywords: rhinosinusitis, nasal polyps, health-related quality of life, absenteeism, Doppler ultrasound, acoustic streaming, attenuation
• in: Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
• volume: 2011:69
• pages: 127 pages
• defense location: Jubileumsaulan, Ing 59, Skånes Universitetssjukhus Malmö
• defense date: 2011-09-30 09:00:00
• ISSN: 1652-8220
• ISBN: 978-91-86871-19-2
• language: English
• LU publication?: yes
• id: ab7f509d-056a-4b9a-8372-91aed74d7d50 (old id 2117512)
• date added to LUP: 2016-04-01 13:43:37
• date last changed: 2019-05-22 03:31:03