När tidningarna blev moderna. Om svensk journalistik 1898-1969.
(2004) In Sylwan 13.- Abstract
- The aim of the thesis is to increase the knowledge of some of the phenomena involved in the development and expansion of Swedish journalism in the 20th century. This is done primarily by research into the works of three major newspapermen, but also by studies of seven Swedish dailies’ reporting of nine labour market conflicts. The three newspapermen are C. G. Tengwall (chapter 1), Ewald Stomberg (chapter 2) and Sigfrid (Sigge) Ågren (chapter 4), all driving forces in the development of strategies to consolidate the positions of their respective papers among their readership. With Tengwall, at Svenska Dagbladet 1898-1907, came the introduction in Sweden of the modern popularized daily newspaper with a broad and varied content. Stomberg,... (More)
- The aim of the thesis is to increase the knowledge of some of the phenomena involved in the development and expansion of Swedish journalism in the 20th century. This is done primarily by research into the works of three major newspapermen, but also by studies of seven Swedish dailies’ reporting of nine labour market conflicts. The three newspapermen are C. G. Tengwall (chapter 1), Ewald Stomberg (chapter 2) and Sigfrid (Sigge) Ågren (chapter 4), all driving forces in the development of strategies to consolidate the positions of their respective papers among their readership. With Tengwall, at Svenska Dagbladet 1898-1907, came the introduction in Sweden of the modern popularized daily newspaper with a broad and varied content. Stomberg, also at Svenska Dagbladet, became, above all during the period 1910-20, a keen promoter of “active journalism”. Sigge Ågren, the strong man in the central editorial office of Expressen for 25 years, from its start in 1944 and onwards, was one of the prime movers behind a type of journalism that strove to report from the perspective of those concerned. Of the nine labour market conflicts (chapter 3), the first concerned the cabbies in Stockholm during April/May 1900 and the ninth a breakout group of engine drivers in May 1969. Here particular attention is paid to how journalism gradually allowed the different parties, including members of the general public, to contribute to an increasingly dramatized description of the events, at the expense of a factual account. Chapter 3 also gives a number of examples of how headlines and run-in texts, page layout, the use of pictures and the use of editorials changed, and in more detail, how the role of professional subeditor evolved. On the whole, it is a question of rather slow developments, albeit in the same direction. The development of news journalism went hand-in-hand with successive popularization; new topics were introduced, the presentation styles changed, and the reporter’s role was strengthened and differentiated. Newspapermen, who, with journalistic entrepreneurship, could successfully grasp the interplay between the market and the available production resources, were the key actors in this process. By 1969, with an increasingly well thought through and vigorous editing of the journalistic material, and with methods for exciting and captivating presentation of news, Swedish daily press journalism had at its disposal a powerful arsenal for its depiction of reality. (Less)
- Abstract (Swedish)
- Popular Abstract in Swedish
Avhandlingen När tidningarna blev moderna – om svensk journalistik 1897-1969 syftar till att öka kunskapen om några av de fenomen som ingick i den svenska 1900-talsjournalistikens utveckling och expansion. Även om den svenska journalistiken naturligtvis moderniserades i olika steg, och flera av dem togs redan under 1800-talet, så infaller viktiga delar av denna modernisering under de ungefär sju decennier som jag valt att studera. Framförallt uppehåller jag mig vid allmänjournalistikens expansion, med den successiva populariseringen som viktig förutsättning. Nya ämnesområden introducerades, presentationsformerna förändrades och journalistrollen både stärktes och differentierades. Genom... (More) - Popular Abstract in Swedish
Avhandlingen När tidningarna blev moderna – om svensk journalistik 1897-1969 syftar till att öka kunskapen om några av de fenomen som ingick i den svenska 1900-talsjournalistikens utveckling och expansion. Även om den svenska journalistiken naturligtvis moderniserades i olika steg, och flera av dem togs redan under 1800-talet, så infaller viktiga delar av denna modernisering under de ungefär sju decennier som jag valt att studera. Framförallt uppehåller jag mig vid allmänjournalistikens expansion, med den successiva populariseringen som viktig förutsättning. Nya ämnesområden introducerades, presentationsformerna förändrades och journalistrollen både stärktes och differentierades. Genom strategiska val av personer och material prövar jag att närmare belysa en del av dessa fenomen. I centrum står de tre tidningsmakarna Carl Gustaf Tengwall (kapitel 1), Ewald Stomberg (kapitel 2) och Sigfrid (Sigge) Ågren (kapitel 3). De var pådrivande när deras respektive tidningar utvecklade strategier för att stärka sina positioner hos läsarna. De var det i kraft av sina personligheter, och för att de framgångsrikt förstod att samspela med både marknad och till buds stående produktionsresurser. De blev dessutom mönsterbildande för andra. Med Tengwall, verksam i Svenska Dagbladet 1898-1907, introducerades den moderna tidningsdraken i Sverige. Stomberg, också han i Svenska Dagbladet, blev under 1910-talet framförallt en ivrig tillskyndare av så kallad aktiv journalistik, arrangemang av olika slag som tidningen själv tog initiativ till. Sigge Ågren, centralredaktionens starke man på Expressen från starten 1944 och 25 år framåt, var bland annat en av eldsjälarna bakom en nyhetsjournalistik som särskilt ville utgå från den/de berördas perspektiv.
Sigge Ågren nådde aldrig den topposition på Expressen som Tengwall och Stomberg gjorde på sina tidningar. I stället gick han länge i tandem med Carl-Adam Nycop, som drog upp de stora och för Sverige då i många avseenden nydanande linjerna för tidningens journalistik. Funktionen tidningsmakare kunde i den riktigt stora tidningen knappast heller fyllas av en enda person. Sigge Ågren blev centralredaktionens starke man, med det mesta av sin energi inriktad på att i lag med ett slitstarkt gäng redigerare driva den dagliga nyhetsjournalistiken framåt. Andra raster har lagts över artiklar, nyhetshändelser och sidor i sammanlagt dryga dussinet tidningar (kapitel 3). Här har bland annat den tvåspaltiga nyhetsrubrikens debut i svensk dagspress kunnat antedateras, till i vart fall Social-Demokraten den 18 maj 1900. Men att mera exakt tidfästa olika förändringar i den journalistiska praktiken är vanskligt. Ansatser till modernare grepp kan dyka upp jämförelsevis tidigt. Men ansatser är ju en sak, ett mera systematiskt bruk en annan. Två moderniseringsfenomen har studerats särskilt. Det ena är hur yrkesgruppen redigerare växte fram, som en följd av förändringarna i omfång mätt i antal sidor och det ökande behovet av att påkalla läsarnas uppmärksamhet. Det ter sig följdriktigt att det trots många ansatser var i tabloidpressen som redigeringen från 1950-talet först utvecklades till en specifik yrkeskompetens: behovet av särskilda medarbetare som genom rewriting, rubriksättning och layout sörjde för en slagkraft som genomsyrade hela tidningen var där uttalat, först i Expressen. Det tog sig också uttryck i den vikt man fäste vid centralredaktionen, ”själva hjärtat som slog och magen där materialet passerade och smältes”, med Carl-Adam Nycops ord. Men mycket hann hände med den journalistiska presentationen också innan denna samlade attack på hela det redaktionella innehållet sattes in. I åtskilliga avseenden innebar förändringarna att redaktionella önskemål och krav tillgodosågs på annonsavdelningarnas bekostnad. Det andra särskilt studerade fenomenet är hur en övervägande refererande nyhetsjournalistik förvandlades till en nyhetsjournalistik som gärna dramatiskt iscensatte sitt stoff, genom att aktuell information dels vinklades med hjälp av rubriker och ingresser, dels förmedlades via olika aktörer. Det handlade, kan man säga, om att uppfylla plikten att informera genom att också utnyttja lusten att berätta, även när det handlade om att rapportera om sådant som inte i sig självt var någon direkt händelsenyhet. Utvecklingen diskuteras utifrån rapporteringen kring nio arbetsmarknadskonflikter. Den första utspelade sig bland Stockholms hyrkuskar i månadsskiftet april/maj 1900, den nionde och sista inom en utbrytargrupp lokförare maj 1969. Här uppmärksammas i första hand hur journalistiken allteftersom lät olika parter, inklusive berörd allmänhet, bidra till en alltmer dramatiserad framställning, på bekostnad av en refererande. I kapitel 3 ges också ett antal exempel på hur rubriker och ingresser, sidlayout, bildanvändning och förekomsten av redaktionella avdelningar förändrades. Överlag är det fråga om tämligen långsamma förlopp, även om riktningen varit densamma, mot exempelvis fler redaktionellt redigerade sidor, fler bilder och fler specialavdelningar, i takt med att sidantalet ökade också i de mindre tidningarna och i takt med den tekniska utvecklingen. Men med en alltmer genomtänkt och kraftfull redigering av det journalistiska materialet, och med metoder för att medryckande gestalta också nyhetsrapporteringen, förfogade svensk dagspressjournalistik 1969 över en kraftfull arsenal för sina verklighetsbeskrivningar. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/record/21655
- author
- Lundström, Gunilla LU
- supervisor
- opponent
-
- Professor Engblom, Lars-Åke, Högskolan i Jönköping
- organization
- alternative title
- Modern Newspapers - on Swedish Journalism 1898-1969
- publishing date
- 2004
- type
- Thesis
- publication status
- published
- subject
- keywords
- literature criticism, litteraturteori, General and comparative literature, litteraturkritik, Allmän och jämförande litteratur, literary theory, Press and communication sciences, Journalistik, media, kommunikation
- in
- Sylwan
- volume
- 13
- pages
- 403 pages
- defense location
- Humanisthusets hörsal, Helgonabacken 14, Lund
- defense date
- 2004-05-15 11:15:00
- ISSN
- 1403-3585
- language
- Swedish
- LU publication?
- yes
- id
- 1ec59e08-243a-4e29-b877-ed8933c4b3fd (old id 21655)
- date added to LUP
- 2016-04-04 09:24:07
- date last changed
- 2019-05-24 08:04:52
@phdthesis{1ec59e08-243a-4e29-b877-ed8933c4b3fd,
abstract = {{The aim of the thesis is to increase the knowledge of some of the phenomena involved in the development and expansion of Swedish journalism in the 20th century. This is done primarily by research into the works of three major newspapermen, but also by studies of seven Swedish dailies’ reporting of nine labour market conflicts. The three newspapermen are C. G. Tengwall (chapter 1), Ewald Stomberg (chapter 2) and Sigfrid (Sigge) Ågren (chapter 4), all driving forces in the development of strategies to consolidate the positions of their respective papers among their readership. With Tengwall, at Svenska Dagbladet 1898-1907, came the introduction in Sweden of the modern popularized daily newspaper with a broad and varied content. Stomberg, also at Svenska Dagbladet, became, above all during the period 1910-20, a keen promoter of “active journalism”. Sigge Ågren, the strong man in the central editorial office of Expressen for 25 years, from its start in 1944 and onwards, was one of the prime movers behind a type of journalism that strove to report from the perspective of those concerned. Of the nine labour market conflicts (chapter 3), the first concerned the cabbies in Stockholm during April/May 1900 and the ninth a breakout group of engine drivers in May 1969. Here particular attention is paid to how journalism gradually allowed the different parties, including members of the general public, to contribute to an increasingly dramatized description of the events, at the expense of a factual account. Chapter 3 also gives a number of examples of how headlines and run-in texts, page layout, the use of pictures and the use of editorials changed, and in more detail, how the role of professional subeditor evolved. On the whole, it is a question of rather slow developments, albeit in the same direction. The development of news journalism went hand-in-hand with successive popularization; new topics were introduced, the presentation styles changed, and the reporter’s role was strengthened and differentiated. Newspapermen, who, with journalistic entrepreneurship, could successfully grasp the interplay between the market and the available production resources, were the key actors in this process. By 1969, with an increasingly well thought through and vigorous editing of the journalistic material, and with methods for exciting and captivating presentation of news, Swedish daily press journalism had at its disposal a powerful arsenal for its depiction of reality.}},
author = {{Lundström, Gunilla}},
issn = {{1403-3585}},
keywords = {{literature criticism; litteraturteori; General and comparative literature; litteraturkritik; Allmän och jämförande litteratur; literary theory; Press and communication sciences; Journalistik; media; kommunikation}},
language = {{swe}},
school = {{Lund University}},
series = {{Sylwan}},
title = {{När tidningarna blev moderna. Om svensk journalistik 1898-1969.}},
volume = {{13}},
year = {{2004}},
}