Beviskrav i förvaltningsprocessen

Abstract (Swedish)

Beviskrav är en bevisteoretisk term för att beskriva vilken styrka bevisningen måste ha för att ett rättsfaktum ska kunna läggas till grund för domen i ett mål. Beviskravet riktas mot den part som bär bevisbördan i målet.

Syftet med framställningen är att utforska vilka intressen som ligger bakom beviskraven i ett urval av förvaltningsmål. Uppsatsen ämnar besvara vilka faktorer som avgör höjden på beviskravet. I syftet ingår också att försöka se om det finns ett för alla förvaltningsmål gällande normalkrav eller om varje måltyp har sin egen normalstandard.

Det har visat sig att frågan om beviskrav i förvaltningsmål är ett svårorienterat område. I doktrin finns förutom Diesens ”Bevisprövning i förvaltningsmål” från år 2003 inte mycket skrivet. I många fall har frågan om beviskravets höjd lämnats oreglerad av lagstiftaren, trots att förvaltningsprocessen, generellt sett, i hög grad styrs av den materiella rätten. När lagstiftaren lämnat frågan om beviskravet därhän, lämnas uppgiften att bestämma tillämpligt beviskrav över till domstolarna. Praxis har visat sig vara den viktigaste rättskällan när det kommer till att besvara den för framställningen valda frågeställningen. Till stor del tar därför uppsatsen sin utgångspunkt i avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen och Migrationsöverdomstolen.

Framställningen kommer fram till att beviskravet bestäms med hänsyn till olika enskilda och allmänna intressen. En proportionalitetsbedömning mellan dessa får avgöra vilket beviskrav som ska ställas. Beviskravet kan vidare påverkas av i vilken utsträckning den enskilde har möjlighet att förebringa bevisning (dvs. vilka eventuella bevissvårigheter som finns). Det går också att finna visst stöd för att beviskravet påverkas av om målet har likheter med straffrättskipningen eller civilrättskipningen. Vad gäller förekomsten av ett normalkrav är slutsatsen att det inte finns tillräckligt stöd för att tala om ett normalkrav på bevisningens styrka i förvaltningsmål. Istället får sakens beskaffenhet avgöra det tillämpliga beviskravet.

Abstract

Evidentiary requirement is a term to describe which height of quality of evidence is needed for a dispositive fact to be put as a basis for a verdict.
The evidentiary requirement is directed towards the party which bares the burden of proof in the case.

The purpose of the presentation is to explore which interests that lay behind the evidentiary requirement in a selection of administrative law case types. The essay aims to describe which factors that determine the requirement. The purpose also includes to try to see if there is a standard evidentiary requirement within administrative law cases or if every case type have their own standard requirement.

The question on evidentiary requirement in administrative law has proven to be an area in disorder. In the doctrine is there, with the exception of Diesen’s “Bevisprövning i förvaltningsmål” from 2003, not much written about the subject. In many cases has the question regarding the evidentiary requirement been left unregulated by the legislator even though the administrative procedure is, in general terms, largely controlled by the substantive law. The question regarding the evidentiary requirement is then bestowed upon the courts. Established practice has shown to be the most important source of law when it comes to answer the presentation’s main question. The essay therefore largely takes it’s base from rulings from the Supreme Administrative Court and Migration Court of Appeal.

The presentation comes to the conclusion that the evidentiary requirement is decided with regard to different individual and public interests. An evaluation of proportionality between those interests decides what strength evidentiary requirement is needed. The requirement can also be affected by the individual’s possibility to bring forward evidence, which in some cases can be limited. There is also some support to the assertion that the evidentiary requirement is affected if the case has similarities with penal law or civil law. Regarding the existence of a standard requirement is the conclusion that there is not enough support for such a standard within administrative law. Instead, the character of the case is determining the applicable evidentiary requirement.

• author: Skånberg, Elin
• supervisor: Bengt Lundell
• organization: Department of Law
• alternative title: Evidentiary requirement in administrative law cases
• course: JURM02 20161
• year: 2016
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: förvaltningsrätt, förvaltningsprocess, beviskrav, bevisbörda, bevisstyrka
• language: Swedish
• id: 8888227
• date added to LUP: 2016-09-01 14:00:04
• date last changed: 2016-09-01 14:00:04