Epidemiology and clinical manifestations of Lyme borreliosis.

Abstract

Epidemiological and clinical characteristics of Lyme borreliosis (LB) in Sweden are described through a one year surveillance-study. The findings differed only marginally when compared to studies from the United States indicating similar clinical presentation of the disease. Incidence was 69/100.000/year with large variation between counties (26-160/100.000/year) and concentration of the disease to the south-eastern coast of Sweden. The incidence varied according to age in a bimodal pattern with the highest rates among those aged 5-9 or above 45 years. The most frequent manifestation was erythema migrans (EM; 77%), followed by neuroborreliosis (16%), arthritis (LA; 7%), acrodermatitis (3%), borrelial lymphocytoma (3%), and carditis (0.5%). Seasonal distribution showed tick-bites to be most frequent in July, whereas most cases of erythema migrans occured in August and other manifestations peaked in September. A population (n=540), from an area with the highest endemicity in the region, was followed during a three year period and studied with regard to the clinical manifestations and antibody prevalence of LB. At start 90/480 (19%) had IgG antibodies to Borrelia burgdorferi s.l. Subclinical infection dominated; 18 (4%) had a medical history of LB but late manifestations of the disease were found in several of the seropositive subjects when further examined. Based on musculoskeletal symptoms in 34/90 (38%) seropositive and in 48/390 (12%) of seronegative subjects (p<0.001), LA was identified in 11, a prevalence of 2.3% (95% CI 1.0-3.6). In 301 of the individulas, annual seroconversion were seen in 9.7%, 7.3%, and 4.8%, respectively. A total of 34 individuals developed a physician diagnosed manifestation of LB but most individuals had a subclinical infection. Most seropositive remained positive with stationary antibodylevels during the whole follow-up period and at the latest follow-up 101/301 (34%) had IgG antibodies to B. burgdorferi s.l. In rheumatological practice 5% of new referrals in a highly endemic county were found to have potential curable LA. Based on the findings of LA in all studied populations, that condition with its specific clinical presentation was identified as an important manifestation also in Sweden.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

Det har nu gått 20 år sedan ett utbrott av ledinflammation (arthrit), i Connecticut, USA, satte forskarna på spåret till den sjukdomsbild som vi idag kallar fästingöverförd borreliainfektion och det är snart 15 år sedan man lyckades isolera bakterien som orsakar sjukdomen, Borrelia burgdorferi. Symptomen på sjukdomen har visserligen varit kända sedan sekelskiftet men helheten stod inte klar förrän efter dessa fynd. Sjukdomen orsakas således av den spiralformade bakterien B. burgdorferi som sprids via blodsugande fästingar, i Sverige fårfästingen, Ixodes ricinus, vilken i stort är spridd över hela landet och också vår vanligaste fästing. Fästingen, som har en livscykel med 3 blodsugande stadier, infekteras när den suger blod från ett infekterat värddjur, vanligen smågnagare, och kan sedan föra smittan vidare i nästa stadium. Människan kan fungera som tillfällig värd åt fästingen och om den får sitta kvar något dygn kan smittöverföring ske. Insjuknandet sker i regel inom några veckor till månader med symptom från hud, nervsystem, leder eller hjärta. Borreliainfektion är den vanligaste sk vektorburna infektionssjukdomen i Sverige liksom de flesta andra länder på norra halvklotet. Sjukdomen har också rönt ökad uppmärksamhet de senaste åren till följd av ökad spridning och förekomst, något som vissa forskare kopplat samman med förändringar i ekologi och klimat. Påvisandet av olika stammar av bakterien, B. burgdorferi, som i viss grad kopplats till olika symptom, har också lett till diskussioner huruvida sjukdomen skiljer sig mellan Europa och Nordamerika. Mot bakgrund av detta syntes tillgängliga kliniskt epidemiologiska data sparsamma. Syftet med denna undersökning var att insamla data för att försöka beskriva förekomst och sjukdomsbild i ett oselekterat patientmaterial från ett större geografiskt område. Vidare studerades ett mindre högendemiskt område i ett längre perspektiv avseende insjuknande i borreliainfektion och förekomst av antikroppar mot borreliabakterier. Av de olika symptomen studerades ledinflammationer speciellt. Studien visade att borreliainfektion förekom i en frekvens av 69 fall per 100,000 invånare och år, i Sydsverige (totalt 1471 fall). Antalet fall varierade betydligt inom området med koncentration till ostkusten; Blekinge och Kalmar län. En stor del av fallen från de övriga länen hade sannolikt också infekterats vai fästingbett då de besökte ostkustlänen. Det förekom dessutom en betydande variation inom länen och flera högendemiska områden kunde identifieras. Den vanligaste manifestationen på sjukdomen var det ringformade utslaget, erythema migrans, vilket förekom i 77% av alla fall. Därefter följde engagemang av nervsystemet, vanligen ansiktsförlamning och/eller hjärnhinneinflammation, 16% av alla fall, medan 7% drabbades av inflammation i leder (6% av de insjuknade hade mer än ett symptom). De mer ovanliga symptomen är hudmanifestationerna acrodermatit (3%) och borrelialymfocytom (3%) liksom hjärtengagemang (0.5%) (cardit). Sjukdomen drabbade alla åldrar men var vanligast i åldersgrupperna 5-9 år och över 45 års ålder. Likaså kunde insjuknandet ske när som helst under året. Störst riks att bli fästingbiten var i juli och högst förekomst av erythema migrans var i augusti medan led och symptom från nervsystemet nådde sin topp i september. Ett av de betydande fynden i undersökningen var också att barn oftare drabbades av neurologiska symptom jämfört med vuxna och att detta åtminstonde delvis syntes bero på fästingbettets lokalisation. Fästingbett i huvud-, halsregionen ökade risken för neurologiska symptom. Undersökningarna inom det högendemiska omnrådet, Aspö, Blekinge, visade på ett mycket högt insjuknande i borreliainfektion men också att det var vanligt med asymptomatiska infektioner, dvs antikropps-utveckling utan sjukdomssymptom. Vid studiens start hade 19% av de bofasta invånarna antikroppar mot borreliabakterier men bara 4% hade behandlats för en borreliainfektion. Tre år senare hade antikroppsförekomsten ökat till 34% bland 301 uppföljda invånare. Under samma period insjuknade 34 (11%) av dessa i en borreliainfektion. Förekomsten av borreliabakterier i fästingar från området undersöktes också under perioden likaså registrerade invånarna årligen antalet observerade fästingbett. Det senare möjliggjorde att risken för att insjukna i en klinisk borreliainfektion kunde uppskattas till 1 fall per 150 fästingbett. I början av dessa studier iakttogs en hög frekvens av senmanifestationer av borreliainfektion, dvs acrodermatit, artrit och neuroborrelios. Antalet avtog med tiden och det senaste uppföljningsåret förekom inga sådana symptom. Detta kan vara en följd av hälsoupplysning och visar då nyttan av att skydda sig mot fästingbett, avlägsna fästingar tidigt och söka vård vid tidiga tecken på infektion (erythema migrans). Ett ytterligare resultat av dessa studier är att ledinflammation, tidigare till stor del ouppmärksammad i Europa, kunnat beskrivas och lyftas fram som en viktig manifestation också i Sverige. Dess typiska sjukdomsbild är korta attacker av ledsvullnad drabbande ett fåtal leder, vanligen knäleden, däremellan attacker av muskel- och ledvärk som ibland kan övergå till kronisk ledvärk även om spontanläkningsfrekvensen rapporteras vara hög, 10-20% per år. Dessa studier har huvudsakligen inriktats på patienter med långdragna besvär men trots detta blir de flesta besvärsfria efter antibiotikabehandling. Sammanfattningsvis visar avhandlingen en oväntat hög förekomst av borreliainfektion och översatt till hela Sverige skulle detta förskitigt uppskattat motsvara åtminstonde 5000 fall per år. En siffra som vida överstiger tidigare uppskattningar. Samtidigt är den kliniska symptombilden mer godartad än tidigare selekterade undersökningar antytt, dvs höre andel erytema migrans som enda symptom. Fördelningen av manifestationerna, säsongs- liksom ålders- och könsfördelningen skiljer sig endast obetydligt jämfört med övervakningsdata från USA. Härigenom har också borreliaartrit lyfts fram som en viktig manifestation i Sverige. Uppföljning av patienter inom ett högendemiskt område visar på fortsatt hög smittspridning men också en hög andel subkliniska infektioner.

• author: Berglund, Johan
• supervisor: [unknown] [unknown]
• opponent: Dr Stiernstedt, Göran
• organization: Department of Clinical Sciences, Malmö
• publishing date: 1996
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Public Health, Global Health, Social Medicine and Epidemiology
• keywords: ELISA., Western blot, Arthritis, Ixodes ricinus, Ticks, Population based, Sweden, Prevention, Surveillance, Erythema migrans, Neuroborreliosis, Lyme arthritis, Epidemiology, Lyme borreliosis, Borrelia burgdorferi, Social medicine, Socialmedicin, samhällsmedicin, Microbiology, bacteriology, virology, mycology, Mikrobiologi, bakteriologi, virologi, mykologi
• pages: 158 pages
• defense location: University Hospital, Lund, F1
• defense date: 1996-05-09 09:00:00
• external identifiers: other:ISRN: LUMEDW/MECH-1023-SE
• ISBN: 91-628-1972-0
• language: English
• LU publication?: yes
• additional info: The information about affiliations in this record was updated in December 2015. The record was previously connected to the following departments: Community Medicine (013241810), Psychiatry/Primary Care/Public Health (013240500)
• id: 0f70a2fd-4600-428c-ad7e-5ed477168aec (old id 28342)
• date added to LUP: 2016-04-04 10:03:10
• date last changed: 2018-11-21 20:56:27