Neuropsychological Aspects of First-Episode Psychosis : Diagnosis, Course and Outcome

Abstract

The present thesis is based on studies of neuropsychological functions in first episode psychosis patients (FEP) from the Swedish multicenter study, the Parachute Project. The thesis aims to clarify neuropsychological functions in psychotic illnesses. Patients from the project were examined neuropsychologically, using the WAIS-R NI test battery, in relation to measures of outcome in terms of clinical, psychological and social parameters. In the project, FEP patients were offered “need-adapted” treatment and follow up for five years, based on out-patient care in order to positively affect long-term outcome. Cognitive functions were examined shortly after onset of psychosis and significantly predicted presence of negative symptoms year one, and functional outcome years three and five. Impairments in cognition are characteristic of the acute state of the psychotic illness, and appear to be a trait feature in those patients with poor prognosis, e.g. those who later develop schizophrenia. These impairments may also be present in phases of symptoms in remission. Generally, a wide range of cognitive impairments may be present and with arge individual variation, although no specific neuropsychological profile has yet been found. Aspects of social cognition are particularly impaired in psychosis, and in the neuropsychological version of the subtest Picture Arrangement it was found that FEP patients had significantly lower results than a group of healthy control subjects, and that patients had significantly lower rates of correctly identified implied meanings of the sequenced pictures. However, no significant relationship was found between results on this test and functional outcome in year three, indicating that the impaired ability to identify subtle aspects of communication, such as implied meanings, could be regarded as a state defect in psychosis. A significant improvement of general cognitive functioning at the three-year follow up was found in almost all patients. Results on non-verbal tests were lower than on verbal tests in all patients at baseline, and the difference was more pronounced in patients with schizophrenia psychosis syndromes than in patients with nonschizophrenia psychosis syndromes. At follow up, the difference between nonverbal and verbal tests remained significant only for patients with schizophrenia syndromes. This improvement co-varied with increased global functioning and lessened psychotic symptoms. Improvement of non-verbal functions appears to be central to general improvement and is suggested to be included in the proposed remission criteria for FEP patients. In conclusion, the variety of cognitive impairments in psychosis may be best understood as a failure at the basic neural level of brain functioning, e.g. deficits in the selective and executive attentional networks. These impairments mainly represent a state effect and a trait effect in patients with a poor prognosis. This focuses on the importance of the neuropsychological examination of psychosis patients for understanding the needs and strengths of the individual, and for planning and evaluation of treatment.

Abstract (Swedish)

Popular Abstract in Swedish

Föreliggande avhandling syftar till att närmare undersöka neuropsykologiska funktioner hos patienter med psykossjukdom och baseras på fyra studier avseende förstagångsinsjuknade patienter i psykos inom Fallskärmsprojektet. Projektet genomfördes vid 17 psykiatriska kliniker i Sverige och patienterna erbjöds en "behovsanpassad" psykiatrisk behandling, huvudsakligen i öppen vård och uppföljning under fem år, med syfte att få en positiv inverkan på sjukdomsförloppet. För att studera effekten av behandlingen genomfördes en rad undersökningar utifrån kliniska, psykologiska och sociala parametrar. Patienterna undersöktes med det neuropsykologiska testbatteriet WAIS-R NI kort efter debuten av psykos och en påbörjad psykiatrisk kontakt inom Fallskärmsprojeketet och i avhandlingen rapporteras även resultaten av omtestningen vid tre år. I den första studien deltog 120 av totalt 175 patienter i projektet. Kognitiv funktion, dvs medelvärdet av samtliga deltest (IQ) vid baseline, kunde predicera förekomst av negativa symtom år ett och generell funktionsnivå (GAF) år tre. Resultaten på icke-verbala test var lägre än verbala test för hela patientgruppen och skillnaden var än mer uttalad för patienter med en psykosdiagnos inom schizofrenispektrum. I en matchad kontrollgrupp (n=30) framkom ingen diskrepans mellan verbala och icke-verbala deltest och patientgruppens resultat låg signifikant lägre (p<0.001) än kontrollgruppen.

I den andra studien ingick 95 patienter som undersöktes vid baseline med den neuropsykologiska versionen av deltestet Bildarrangemang, där en serie bilder skall

arrangeras så att varje sekvens beskriver en social händelse. Resultaten var signifikant lägre hos patienterna än resultaten från 25 matchade personer ur kontrollgruppen, med en trend att patienter inom schizofrenispektrum hade lägst resultat. Patienternas resultat undersöktes sedan mot deras kliniska status år tre, men det framkom inget samband mellan de standardiserade testresultaten vid baseline och utfall. I analysen jämfördes prestationen att lägga en korrekt sekvens av bilder med testpersonens berättelse av respektive bildserie, där förmågan att korrekt identifiera det underförstådda budskapet i berättelserna till bilderna, dvs ”poängen”, noterades. Individerna i kontrollgruppen hade en närmast total överensstämmelse mellan arrangerade kort och en passande berättelse, inkluderande ”poängen”. I patientgruppen framkom en signifikant skillnad mellan arrangerade bilder och andelen korrekt identifierad ”poäng” i svaren, och för patienter inom schizofrenispektrum var diskrepansen störst. Nedsättning i olika aspekter av social kognition är väl känd vid psykos, särskilt vid schizofreni, men hypotesen om att dessa svårigheter vid baseline kan predicera utfall vid år tre, kunde inte bekräftas. Studiens resultat visar således på att patienter med en aktuell psykosdiagnos har en nedsatt förmåga att identifiera subtila aspekter av kommunikation och socialt samspel, men resultaten indikerar att denna nedsättning är relaterad till tillståndet och inte som ett karakteristiskt kännetecken för en primär nedsättning, vare sig vid övergående psykostillstånd eller för patienter med en kvarvarande psykos, särskilt för dem med schizofreni. I den tredje studien undersöktes 67 patienter vid treårsuppföljningen av de ursprungliga 120 patienterna. En betydande förbättring av allmänna kognitiva funktioner kunde ses hos nästan alla patienter och för många även en förbättring i resultaten avseende ickeverbala test, men diskrepansen mellan verbala och icke-verbala deltest kvarstod för patienter inom schizofrenispektrum. En förbättring avseende icke-verbala deltest (1 SD), och/eller testresultat ≥ IQ 85, samvarierade med en ökad global funktion men inte med minskade psykotiska symtom. Tidigare har rapporterats att kriterier för återhämtning från psykos, dvs. frånvaro av psykossymtom under minst sex månader, inte tillräckligt fångar in de patienter som trots förbättrade symtom, har en kvarvarande funktionsnedsättning och social isolering. I vår studie bekräftas att en förbättring av icke-verbala funktioner är relaterad till en generell förbättring. Vi föreslår att en förbättring på icke-verbala deltest (1 SD), och/eller ett test-resultat ≥ IQ 85, bör ingå i remissionskriterierna vid psykos. I den fjärde studien ingick 86 av de 120 patienter som genomgick testning vid baseline och som medverkade i femårsuppföljningen. Resultaten visar att diagnosen schizofreni vid baseline, predicerar låg funktion vid år fem, men för övriga diagnoser framkom ingen relation till utfallet. I likhet med den första studien framkom att kognitiv funktionsnivå vid baseline predicerade patienternas funktionsnivå även vid uppföljning efter fem år. I avhandlingen redovisas att kognitiva nedsättningar är kännetecknande för patienter med psykos i det akuta skedet av sjukdomen, men är mer uttalade för patienter med kvarvarande symtom och särskilt för de patienter med en dålig prognos, t.ex. de som senare utvecklar schizofreni. Generell kognitiv funktionsnivå tidigt i insjuknandet av psykos påvisas i avhandlingen kunna predicera långtidsutfall och nivå på vardagsfunktion fem år efter insjuknandet. De kognitiva störningarna visar på stora individuella skillnader och en stor variation av olika generella och specifika funktioner, men hittills har inte någon specifik kognitiv profil påvisats vid psykos. För patienter som förbättras i sin psykos, ses även en normalisering av kognitiva funktioner, särskilt en återhämtning av de funktioner som undersöks med icke-verbala test, och pekar på att kognitiv svikt i dessa fall är relaterat till tillståndet. Det kan dock misstänkas att för en mindre grupp av psykospatienter finns en kvarvarande kognitiv nedsättning, oavsett diagnos och övrig klinisk status, och relaterar till allmänna svårigheter att finna en fungerande vardagsfunktion. Nedsättning i tempo vid utförandet av kognitiva test är särskilt nedsatt hos patienter med schizofreni. De heterogena nedsättningar i kognitiva förmågor vid psykostillstånd som beskrivs i avhandlingen, har hittills inte påvisats ha någon specifik biologisk eller genetisk grund, men stress-sårbarhetsmodellen visar på att en rad olika orsaksfaktorer faktorer sannolikt samvarierar, även om kausala samband ännu inte påvisats. De ospecifika kognitiva nedsättningar vid psykos som rapporterats, tyder på en dysfunktion på en grundläggande neural nivå av hjärnans funktion. En tidig nedsättning i informationsprocessen och nedsättning i de selektiva och exekutiva uppmärksamhetsnätverken, påverkar sannolikt övriga kognitiva och emotionella funktioner och kan vara en förklaring till den stora variationen av kognitiva nedsättningar hos patienter med psykos. I avhandlingen beskrivs vikten av att genomföra en neuropsykologisk undersökning av psykospatienter för att förstå behov och styrkor hos den enskilde. Den neuropsykologiska undersökningen kan bidra till en bättre differentiering av diagnoserna genom att tillföra en funktionsbedömning och därmed utgöra underlag för planering och utvärdering av psykiatrisk behandling.

• author: Carlsson, Roger
• supervisor: Jarl Risberg
• opponent: Professor Rund, Björn Rishovd, Oslo University/Psykisk helse, Sykehuset Asker og Baerum, Vestre Viken HF, Rud, Norge
• organization: Department of Psychology
• publishing date: 2010
• type: Thesis
• publication status: published
• subject: Psychology
• keywords: cognitive functions, neuropsychology, First Episode Psychosis, schizophrenia, outcome, predictors
• pages: 172 pages
• defense location: GK-salen, BioMedicinskt Centrum, Sölvegatan 19, Lund
• defense date: 2010-05-21 13:15:00
• ISBN: 978-91-978718-3-9
• language: English
• LU publication?: yes
• id: b6ded55d-6919-4eb5-968a-cec4cb5dc967 (old id 1593282)
• date added to LUP: 2016-04-04 10:26:02
• date last changed: 2021-12-06 19:49:06