Advanced

Women´s Experience of a myocardial infarction

Sjöström-Strand, Annica LU (2011) In Lund Univeristy, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series 2011:39.
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Hjärt- och kärlsjukdomar är idag den vanligaste dödsorsaken i stora delar av världen

för både män och kvinnor. I Sverige är hjärtinfarkt den vanligaste dödsorsaken för

kvinnor över 55 år och för män över 45 år. Det vill säga kvinnor drabbas cirka 10 år

senare. Tidigare forskning har baserats i huvudsak på män varvid forskning på

kvinnor med hjärt- och kärlsjukdomar har försummats.

Det finns ett flertal riskfaktorer för att utveckla en hjärtinfarkt. De vanligaste och

mest välkända riskfaktorerna är ärftlighet, diabetes, hypertoni, men även livsstilsfaktorer

som övervikt, bristande fysisk aktivitet, rökning och stress är... (More)
Popular Abstract in Swedish

Hjärt- och kärlsjukdomar är idag den vanligaste dödsorsaken i stora delar av världen

för både män och kvinnor. I Sverige är hjärtinfarkt den vanligaste dödsorsaken för

kvinnor över 55 år och för män över 45 år. Det vill säga kvinnor drabbas cirka 10 år

senare. Tidigare forskning har baserats i huvudsak på män varvid forskning på

kvinnor med hjärt- och kärlsjukdomar har försummats.

Det finns ett flertal riskfaktorer för att utveckla en hjärtinfarkt. De vanligaste och

mest välkända riskfaktorerna är ärftlighet, diabetes, hypertoni, men även livsstilsfaktorer

som övervikt, bristande fysisk aktivitet, rökning och stress är bidragande

faktorer. De senaste decenniernas forskning har dessutom visat att även psykosociala

faktorer har betydelse för risken att drabbas av hjärtinfarkt. Hur dessa riskfaktorer

påverkar individen ser olika ut för män och kvinnor.

Kvinnors situation i samhället har förändrats. Kvinnor förvärvsarbetar i samma

omfattning som män i dagens svenska samhälle. Trots detta så ansvarar kvinnor

fortfarande i större omfattning för hemmet och familjen än männen. Studier visar att

kvinnors upplevelse av stress huvudsakligen kommer ifrån arbetet i hemmet än från

förvärvsarbetet. Inom omvårdnadsprofessionen är det av stor vikt att förebygga

riskfaktorer och att försöka få till stånd en livsstilsförändring för att förhindra hjärtoch

kärlsjukdomar. Människor som drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar lever under

ett livshotande tillstånd och detta ger inte bara fysiska besvär utan också emotionell

påverkan. Hur detta påverkar individen kan bero på förmågan att hantera

stresstillstånd i det dagliga livet.

Det övergripande syftet i denna avhandling var att beskriva och undersöka kvinnors

erfarenhet av att drabbas av en hjärtinfarkt. I studie II, III och IV användes ett

strategiskt urval utifrån ålder, antal barn, utbildningsnivå och civil status. Intervjuer

genomfördes vid två tillfällen. Den första intervjun genomfördes på intensivvårdsavdelningen

på andra eller tredje dagen efter insjuknandet. Den andra intervjun på

samma kvinnor genomfördes efter fyra, sex eller tio månader efter insjuknandet. Vid

första intervjun deltog 20 kvinnor och vid andra 14 kvinnor. Studie IV genomfördes

fem år efter insjuknandet i hjärtinfarkt. Studie III, III och IV har en fenomenografisk

ansats som är en explorativ och beskrivande kvalitativ metod. Studie I genomfördes

på intensivvårdsavdelningen och har innehållsanalys som metod. Studie V har en

kvantitaviv ansats med ett frågeformulär som utarbetades av författarna med

inspiration från andra studier; detta omfattade 26 frågor. Frågeformuläret skickades

med post till samtliga vårdcentraler i Skåne.

Första studien beskriver hur kvinnorna upplevde sina symtom i samband med

insjuknandet. Kvinnorna hade svårt att inse att symtomen hade koppling till

hjärtinfarkt. Det berodde på att symtomen inte var vad de upplevde som typiska för

hjärtinfarkt. Vidare hade de svårt att inse att de skulle kunna drabbas av hjärt- och

kärlsjukdom. Kvinnorna hade också upplevt en förändring i sitt hälsotillstånd en tid

58

innan hjärtinfarkten; de upplevde trötthet och en viss obehagskänsla i bröstet. De

beskrev smärtan som tryck över bröstet och fastän det var svårt att hantera smärtan

ville kvinnorna stanna hemma så länge som möjligt och hoppades på att smärtan

skulle försvinna. Vidare beskrev kvinnorna hur de försökte med olika strategier för

att hantera smärtan istället för att uppsöka hälso- och sjukvården. De var i behov av

stöd och hjälp från anhöriga att ta beslutat att söka vård. De upplevde svårigheter att

kontakta ambulans och ville hellre själva ombesörja transport till sjukvården.

Den andra studien utmynnade i två beskrivningskategorier av hur kvinnorna

uppfattade stress före och efter hjärtinfarkten. Beskrivningskategori: A. Personliga

egenskaper och B. Påverkan från miljön: Före hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna att

de levt under en långvarig press. De beskrev att stressen kom inifrån och att de

upplevde en rastlöshet på grund av att behöva ha ständig kontroll över tillvaron och

oron att inte räcka till. Kvinnorna uttryckte att de levt under stress en längre tid och

att detta berodde på en ständig och långvarig oro för en släkting eller en långvarig

konflikt. Vidare uttryckte kvinnorna att just denna ständiga oro och ångest var

påfrestande, vilket bidrog till att de aldrig kunde slappna av. De äldre kvinnorna

uttryckte att livet hade blivit meningslöst på grund av ensamhet och isolering.

Kvinnorna hade också andra kroniska sjukdomar såsom diabetes, reumatoid artrit och

de uppfattade att detta också var en utlösande faktor.

Före hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna att de inte fick stöd från omgivningen i

samband med att de vårdade en släkting. De beskrev att de ensamma tog ansvar för

en sjuk anhörig och det uppfattades som stress. Kvinnorna uttryckte att de upplevt en

långvarig frustration beroende på påfrestande relationer, vilket beskrevs som en

långvarig stress. Kvinnorna uttryckte att de hade stort ansvar för familjen samtidigt

som de förvärvsarbetade. De beskrev att det var betungande att ta så mycket ansvar

och de hade också svårigheter att sätta gränser för vad de orkade med. Kvinnorna

uppfattade också att de tog ett stort ekonomiskt ansvar vilket resulterade i stress.

Efter hjärtinfarkten framkom ytterligare en uppfattning förutom de uppfattningar som

identifierades innan hjärtinfarkten. Det dagliga livet förändrades markant efter

hjärtinfarkten. Kvinnorna beskrev att de hade en ständig inre rastlöshet p.g.a. att de

inte hade styrkan att ha kontrollen över hemmet. Vidare framkom att de upplevde en

inre oro som var stressande, en oro över att ha varit allvarligt sjuk, men också en

uttalad oro över att få ytterligare en hjärtinfarkt. Detta bidrog till att kvinnorna ofta

uppsökte akutmottagning i tron om att de fått en ny hjärtinfarkt, men symtomen

berodde ofta på ångest och oro. Kvinnorna beskrev att de anhöriga hade en extremt

överbeskyddande attityd. Den överbeskyddande attityden ledde till stress och

aggressivitet hos kvinnorna och de uppfattade livet som meningslöst.

Livsstilsförändringar var nödvändigt efter hjärtinfarkt för att inte drabbas av en ny

hjärtinfarkt. En nödvändighet var att sluta röka. Detta påverkade kvinnorna psykiskt

eftersom rökning hade varit ett sätt att hantera sin stress. Kvinnorna var också fyllda

av funderingar kring sin sjukdom. De beskrev att de funderade över varför de hade

drabbats av hjärtinfarkt. Kvinnorna hade uppfattningen att endast äldre människor

59

och framförallt män drabbas av hjärtinfarkt. De hade aldrig tänkt tanken att de själva

skulle kunna drabbas av en hjärtinfarkt.

Efter hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna en stress över att de inte fick tillräckligt med

stöd och hjälp från kommunen. Det upplevde också en besvikelse kopplat till

rehabiliteringen. Kvinnorna var i varierande åldrar och hade skiftande behov vad det

gällde rehabilitering. Efter hjärtinfarkten upplevde kvinnorna stress och oro för hur

de skulle orka som tidigare, hur mycket de skulle orka arbeta samt en oro för

framtiden. Kvinnorna uttryckte också oro över sin ekonomi och sin arbetskapacitet.

Kvinnorna utvecklade olika sätt att hantera stressen i sitt dagliga liv både före och

efter hjärtinfarkten. Den andra studien utmynnade i tre beskrivningskategorier: A.

Kogitiva handlingar, B. Social tillhörighet samt C. Emotionell avkoppling. Via

reflektion fick de en bättre insikt över situationer som var stressfyllda. Detta

resulterade i att de planerade och prioriterade tillvaron på ett bättre sätt och kunde

undvika vissa stressituationer. De kvinnor som hade andra kroniska sjukdomar såsom

diabetes och reumatism försökte hantera detta genom att lära sig sina gränser och att

acceptera sin situation. Socialt stöd var ett värdefullt sätt att hantera stressen i det

dagliga livet såsom att tala med någon ex. en arbetskamrat eller släkting. Tala med

någon och speciellt med någon som var i samma situation gav kvinnorna nya krafter

att kunna gå vidare i livet. Kvinnorna hade också behov att bli bekräftade. De äldre

kvinnorna ville känna sig både behövda och bekräftade. När stressen i vardagslivet

blev för stor, var ett sätt för kvinnorna att bryta stressen att utnyttja sina egna

resurser. Denna förmåga skapade distans till tillvaron och gav en emotionell

avkoppling.

Efter hjärtinfarkten använde sig kvinnorna av kognitiva handlingar såsom reflektion,

planera och prioritera sin dagliga tillvaro. Kvinnorna hittade så småningom en ny

mening med livet och omvärderade sina liv samt anpassade sig till förändringen som

sjukdomen hade medfört. Det sociala stödet uppfattades av kvinnorna som viktigt.

Att prata med någon var betydelsefullt samt ett sätt att hantera stressen. Det som

kvinnorna ansåg som värdefullt var att träffa andra i samma situation, samt att höra

att andra erfarit samma oro, stress och ångest efter hjärtinfarkt. Bekräftelse från

hälso- och sjukvårdpersonal var viktigt såsom att få feedback från sjuksköterskorna i

rehabiliteringsteamet. Efter hemkomsten från sjukhuset var den första tiden kaotisk

och kvinnorna hade många funderingar kring hjärtinfarkten. De beskrev att det var

nödvändigt att komma ifrån alla dessa tankar kring hjärtinfarkten. Ett sätt var att göra

något annat och skingra tankarna såsom med trädgårdsskötsel, eller att läsa en bok.

Det var också svårt att ta till sig att de hade drabbats av en allvarlig sjukdom.

Kvinnorna använde sig inte sällan av förnekande.

Studie IV beskriver kvinnors upplevelser av hjärtinfarkt fem år senare. Det

resulterade i två huvudkategorier: A. Konsekvenser av en hjärtinfarkt och B. Att

anpassa sig till en ny livssituation. Kvinnorna upplevde fortfarande att deras

livssituation var påverkade av att ha haft en hjärtinfarkt. Eftersom kvinnor oftast är

äldre när de drabbas av hjärtinfarkt var det vanligt med olika följdsjukdomar och

60

detta påverkade deras livssituation. Vidare upplevde de att de fortfarande hade olika

problem med sin hälsa som var relaterat till sin hjärtinfarkt. De upplevde fortfarande

att tillvaron var skör och att det fanns en ständig oro för att få en hjärtinfarkt.

Kvinnorna uttryckte också att det var viktigt med fortsatt stöd från hälso- och

sjukvården.

Studie V visade på vilka resurser som primärvården kan erbjuda för hjärtinfarktpatienter.

Vad det gällde utbildning för sjuksköterskor inom området hjärt- och

kärlsjukdomar, hade 32 % någon form av utbildning. Vidare kunde vårdcentraler

inom regionen erbjuda större möjligheter för patienter att ha tillgång till sjukgymnast

och dietist i jämförelse med de privata vårdcentralerna. Merparten av vårdcentraler

kunde inte erbjuda socioekonomiskt stöd; det samma gällde samarbete med olika

frivillig organisationer.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen på betydelsen av att se kvinnors livssituation

som en helhet för att kunna bidra till att identifiera riskfaktorer och att sätta in

preventiva åtgärder på ett tidigt stadium. Avhandlingen speglar betydelsen av att

hantera stressituationerna både före och efter sjukdomen. Avhandlingen pekar också

på vikten av att utforma individuella rehabiliteringsprogram, samt att det bör finnas

riktade rehabiliteringsprogram inom primärvården. Att förstå hur olika patienter

hantera stressituationer i samband med en kronisk sjukdom är ett viktigt forskningsområde

inom omvårdnad som bör utvecklas ytterligare. En slutsats är att i

rehabiliteringsprogram bör det även ingå att utveckla patientens egen förmåga att

hantera stress. Det finns ett behov av ett fortsatt och långsiktigt stöd och uppföljning. (Less)
Abstract
Background: Coronary heart disease (CHD) is the sleading cause of mortality in men

and women in Western society. Few studies of CHD have been performed on women

or with a focus on cardiac risk factors in women’s lives. Results from studies of men

have been generalized to women, which may be inappropriate or even dangerous.

Aim: The overall aim of this thesis was to describe women’s experience of a

myocardial infarction and to explore and describe important factors associated with

this. Furthermore, to describe women’s daily life five years later and the long-term

follow-up resources in primary care.

Method: The first study (I) described women’s (n=19) symptoms and... (More)
Background: Coronary heart disease (CHD) is the sleading cause of mortality in men

and women in Western society. Few studies of CHD have been performed on women

or with a focus on cardiac risk factors in women’s lives. Results from studies of men

have been generalized to women, which may be inappropriate or even dangerous.

Aim: The overall aim of this thesis was to describe women’s experience of a

myocardial infarction and to explore and describe important factors associated with

this. Furthermore, to describe women’s daily life five years later and the long-term

follow-up resources in primary care.

Method: The first study (I) described women’s (n=19) symptoms and reasons for

delay in seeking medical care at the time of a first myocardial infarction. A content

Sanalysis method was used. The second study (II) looked at how women perceive

stress in their daily lives at the time of (n=20) and after (n=14) the MI. The third

study (III) examines how women cope with stress at the time of (n=20) and after

(n=14) an MI. In study four (IV) the women (n=12) were interviewed five years after

the MI. Studies II, III and IV used a phenomenographic method with contextual

analysis. Study five (V) describes the results of a questionnaire sent to primary health

care centres in Skåne, elucidating resources and cardiac rehabilitation possibilities.

Findings: The women had difficulties interpreting the symptoms or did not recognize

the symptoms at all until they experienced their first MI (I). They had problems

making the final decision to seek medical care. The women wanted support and help

from a family member or a friend. Some women found it difficult to call for

ambulance transportation and often first consulted the PHCC (I). Study II resulted in

two description categories: the women conceived the stress as a personal trait and as

a response to their immediate surroundings. The women had experienced being under

enormous pressure at the time of the MI, which they found stressful. Furthermore,

they had to assume a great deal of responsibility for their family and work. After the

MI the stress continued to increase. Study III resulted in three description categories

regarding the women’s coping strategies with stress at the time of and after the MI:

cogitative actions, social belonging and emotional diversion. The women became

aware that they needed to make plans for their needs and it was essential for them to

be confirmed. By talking to someone they trusted they received emotional support.

Avoidance was used because they did not take their cardiac events seriously and tried

just to resume their lives as if nothing had happened. Study IV showed that the

women changed their lifestyle immediately and some needed time for reflection

before they could make the prescribed lifestyle changes. The women found it

difficult to continue with all the changes. Even five years after the MI they still

needed support from health care professionals. A minority of the PHCCs (V) had

nurses with special education in coronary heart disease and cardiac rehabilitation, and

5% of the PHCCs had nurses with a special position to take care of these patients. Of

all centres 76% had access to a physiotherapist whereas there were significantly more

8

public PHCCs compared to private centres that had access to a physiotherapist. The

same relation was found regarding access to a dietician.

Conclusions and implications: The women had difficulties interpreting the symptoms

or did not recognize the symptoms at all until they experienced their first MI. For

women it is important to recognize the role of stress as an essential risk factor for MI.

The women described how they felt stress over a long period and how it affected

them. They mentioned different strategies to cope with stress in their personal and

professional lives related to MI. Even five years after the MI, that event had a

significant impact on the women An understanding of this phenomenon can assist

primary healthcare, coronary care and rehabilitation nurses in supporting women, as

well as their partners, to adapt their daily lives both before and after an MI. This

thesis points out that patients suffering an MI need long-term support. Well-educated

staff with adequate resources in primary health care can be of great importance. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
supervisor
opponent
  • Professor Inger, Ekman, Sahlgrenska Akademin
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
myocardial infarction, women, content analysis, phenomenographicmethod, stress, coping, rehabilitation, primary health care
in
Lund Univeristy, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
volume
2011:39
pages
140 pages
publisher
Department of Cardiothoracic Surgery, Clinical Sciences, Lund University
defense location
Segerfalksalen, BMC
defense date
2011-05-10 09:15
ISSN
1652-8220
ISBN
978-91-86671-87-7
language
English
LU publication?
yes
id
47a8e905-c433-431f-909d-11bdb9bb64e5 (old id 1896292)
date added to LUP
2011-04-20 07:48:30
date last changed
2017-07-13 09:29:03
@phdthesis{47a8e905-c433-431f-909d-11bdb9bb64e5,
  abstract     = {Background: Coronary heart disease (CHD) is the sleading cause of mortality in men<br/><br>
and women in Western society. Few studies of CHD have been performed on women<br/><br>
or with a focus on cardiac risk factors in women’s lives. Results from studies of men<br/><br>
have been generalized to women, which may be inappropriate or even dangerous.<br/><br>
Aim: The overall aim of this thesis was to describe women’s experience of a<br/><br>
myocardial infarction and to explore and describe important factors associated with<br/><br>
this. Furthermore, to describe women’s daily life five years later and the long-term<br/><br>
follow-up resources in primary care.<br/><br>
Method: The first study (I) described women’s (n=19) symptoms and reasons for<br/><br>
delay in seeking medical care at the time of a first myocardial infarction. A content<br/><br>
Sanalysis method was used. The second study (II) looked at how women perceive<br/><br>
stress in their daily lives at the time of (n=20) and after (n=14) the MI. The third<br/><br>
study (III) examines how women cope with stress at the time of (n=20) and after<br/><br>
(n=14) an MI. In study four (IV) the women (n=12) were interviewed five years after<br/><br>
the MI. Studies II, III and IV used a phenomenographic method with contextual<br/><br>
analysis. Study five (V) describes the results of a questionnaire sent to primary health<br/><br>
care centres in Skåne, elucidating resources and cardiac rehabilitation possibilities.<br/><br>
Findings: The women had difficulties interpreting the symptoms or did not recognize<br/><br>
the symptoms at all until they experienced their first MI (I). They had problems<br/><br>
making the final decision to seek medical care. The women wanted support and help<br/><br>
from a family member or a friend. Some women found it difficult to call for<br/><br>
ambulance transportation and often first consulted the PHCC (I). Study II resulted in<br/><br>
two description categories: the women conceived the stress as a personal trait and as<br/><br>
a response to their immediate surroundings. The women had experienced being under<br/><br>
enormous pressure at the time of the MI, which they found stressful. Furthermore,<br/><br>
they had to assume a great deal of responsibility for their family and work. After the<br/><br>
MI the stress continued to increase. Study III resulted in three description categories<br/><br>
regarding the women’s coping strategies with stress at the time of and after the MI:<br/><br>
cogitative actions, social belonging and emotional diversion. The women became<br/><br>
aware that they needed to make plans for their needs and it was essential for them to<br/><br>
be confirmed. By talking to someone they trusted they received emotional support.<br/><br>
Avoidance was used because they did not take their cardiac events seriously and tried<br/><br>
just to resume their lives as if nothing had happened. Study IV showed that the<br/><br>
women changed their lifestyle immediately and some needed time for reflection<br/><br>
before they could make the prescribed lifestyle changes. The women found it<br/><br>
difficult to continue with all the changes. Even five years after the MI they still<br/><br>
needed support from health care professionals. A minority of the PHCCs (V) had<br/><br>
nurses with special education in coronary heart disease and cardiac rehabilitation, and<br/><br>
5% of the PHCCs had nurses with a special position to take care of these patients. Of<br/><br>
all centres 76% had access to a physiotherapist whereas there were significantly more<br/><br>
8<br/><br>
public PHCCs compared to private centres that had access to a physiotherapist. The<br/><br>
same relation was found regarding access to a dietician.<br/><br>
Conclusions and implications: The women had difficulties interpreting the symptoms<br/><br>
or did not recognize the symptoms at all until they experienced their first MI. For<br/><br>
women it is important to recognize the role of stress as an essential risk factor for MI.<br/><br>
The women described how they felt stress over a long period and how it affected<br/><br>
them. They mentioned different strategies to cope with stress in their personal and<br/><br>
professional lives related to MI. Even five years after the MI, that event had a<br/><br>
significant impact on the women An understanding of this phenomenon can assist<br/><br>
primary healthcare, coronary care and rehabilitation nurses in supporting women, as<br/><br>
well as their partners, to adapt their daily lives both before and after an MI. This<br/><br>
thesis points out that patients suffering an MI need long-term support. Well-educated<br/><br>
staff with adequate resources in primary health care can be of great importance.},
  author       = {Sjöström-Strand, Annica},
  isbn         = {978-91-86671-87-7},
  issn         = {1652-8220},
  keyword      = {myocardial infarction,women,content analysis,phenomenographicmethod,stress,coping,rehabilitation,primary health care},
  language     = {eng},
  pages        = {140},
  publisher    = {Department of Cardiothoracic Surgery, Clinical Sciences, Lund University},
  school       = {Lund University},
  series       = {Lund Univeristy, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series},
  title        = {Women´s Experience of a myocardial infarction},
  volume       = {2011:39},
  year         = {2011},
}