Advanced

Physiological recovery from night-call duty - a field study of physicians

Malmberg, Birgitta LU (2011) In Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series 2011:68.
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Läkares nattjour innebär långa arbetspass, höga krav, stress och sömnbrist. I dagens läge liknar nattjouren ofta ett nattskift med begränsade möjligheter till vila under arbetspasset. Skiftarbete med nattskift har i många undersökningar visats ge ökad risk för bland annat hjärtinfarkt och diabetes, samt även ha en negativ inverkan på välbefinnande och sömn. Samtliga dessa effekter anses bero på en störning av sömn och dygnsrytm, men sannolikt är orsakerna mer komplexa. Det har diskuterats om nattjoursarbete skulle kunna innebära liknande risker. Eftersom läkares jourpass är betydligt längre och dessutom mer oregelbundna än vid sedvanligt skiftarbete är det problematiskt att göra direkta... (More)
Popular Abstract in Swedish

Läkares nattjour innebär långa arbetspass, höga krav, stress och sömnbrist. I dagens läge liknar nattjouren ofta ett nattskift med begränsade möjligheter till vila under arbetspasset. Skiftarbete med nattskift har i många undersökningar visats ge ökad risk för bland annat hjärtinfarkt och diabetes, samt även ha en negativ inverkan på välbefinnande och sömn. Samtliga dessa effekter anses bero på en störning av sömn och dygnsrytm, men sannolikt är orsakerna mer komplexa. Det har diskuterats om nattjoursarbete skulle kunna innebära liknande risker. Eftersom läkares jourpass är betydligt längre och dessutom mer oregelbundna än vid sedvanligt skiftarbete är det problematiskt att göra direkta jämförelser. Långa nattjourspass ger ofta en akut ökad trötthet som påverkar subjektivt välbefinnande och arbetsprestation. Dock är fysiologiska effekter och tänkbara långsiktiga hälsoeffekter av nattjoursarbete ytterst ringa studerat.

Det kan förväntas att ett nattjourspass innebär en påtaglig belastning både mentalt och fysiologiskt. Det viktiga ur hälsosynpunkt är dock att man får en adekvat återhämtning efter jouren. Det är nämligen vanligtvis inte belastningen i sig utan upprepade episoder med bristande återhämtning som i ett långsiktigt perspektiv kan leda till sjukdom. Många läkare upplever nattjourtjänstgöringen som en mycket belastande del av arbetet. I jämförelse med det stora antal studier som finns av skiftarbete inom industrin är den speciella typ av skiftarbete som läkares nattjour innebär till stora delar ännu outforskad. Initiativet till de studier som avhandlingen bygger på kom från en grupp av anestesiläkare som var oroliga över potentiella hälsoeffekter av en tilltagande jourbörda.

En omfattande fältundersökning av läkare med 16-timmars nattjour genomfördes år 2002 på Universitetssjukhuset i Lund. Deltagarna bestod av en grupp med 19 anestesiläkare och en grupp med 18 barnläkare och öron-näsa-hals-läkare. Läkarna var i genomsnitt 40 år och de flesta hade mångårig erfarenhet av nattjour. Anestesiläkare har rapporterats ha en hög belastning under nattjour. Det ständiga handhavandet av patienter med livshotande tillstånd skulle kunna tänkas medföra ett större behov av återhämtning efter nattjour än inom många andra specialiteter. Den huvudsakliga frågeställningen var om aktuella nattjourscheman gav utrymme för en adekvat återhämtning inom 1-3 dagar efter nattjour och om det fanns någon skillnad i återhämtningsmönster mellan de två studerade läkargrupperna.

I studien undersöktes ett flertal fysiologiska system, som är kända för att påverkas av stress, nattarbete och sömnbrist. Upprepade mätningar vid dagarbete, nattjour och återhämtningsperioden efter nattjour gjordes enligt följande: blodprov för analys av metabola faktorer såsom blodsocker, blodfetter och sköldkörtelhormon; salivprov för fastställande av kortisolhalt; indirekt mätning av sömnlängd via detektion av handledsrörelser (aktigrafi); elektrokardiografi (EKG) för analys av hjärtfrekvensvariationer (Heart Rate Variability, HRV). Förutom denna provtagning fick deltagarna dagligen fylla i ett flertal frågeformulär med skattning av trötthet, sömnighet och upplevd återhämtning.

De kemiska analyserna och de fysiologiska registreringarna indikerade att läkarna återhämtat sig till fullo två dagar efter nattjour. Det framkom inga omfattande skillnader mellan de två läkargrupperna avseende återhämtningsmönster. Vad gäller variationer i hjärtfrekvens hade anestesiläkarna tecken på en högre fysiologisk stressnivå, men ingen av läkargrupperna visade en bristande återhämtning efter nattjour. Sömnen under nattjour var endast cirka tre timmar i genomsnitt, vilket dock var förväntat. Återhämtningen av sömn efter nattjour, både i form av extra tupplur på dagtid efter jourpasset och nattsömn efter jour, bedömdes som tillräcklig. Dock visade det sig att läkarnas nattsömn endast var ca sex timmar efter en vanlig arbetsdag, vilket var överraskande.

De 16-timmars scheman för nattjour som undersöktes verkade visserligen vara förenliga med en tillräcklig kortsiktig fysiologisk återhämtning inom 2 dygn, men den begränsade nattsömnen efter vanligt dagarbete skulle kunna ge en långsiktig påverkan på hälsan. Det bör påpekas att nattjoursarbetets struktur och innehåll kan ha avsevärda variationer beroende på specialitet. Detta innebär att de aktuella resultaten inte automatiskt kan generaliseras till nattjoursjourarbete i allmänhet. Man kan dessutom inte utesluta att läkare med kort erfarenhet av nattjour hade uppvisat ett annat återhämtningsmönster. Den observerade tiden för återhämtning stämmer väl med den erfarenhet som finns från undersökningar av skiftarbetare, men någon motsvarande studie av läkares återhämtning efter nattjour finns inte att jämföra med.

Erfarenheterna från de aktuella undersökningarna bör kunna utnyttjas både vid rådgivning kring schemafrågor inom sjukvården och även på sikt förhoppningsvis kunna bidra till att skapa scheman som minimerar risker för ohälsa. I den aktuella studien var antalet deltagare av praktiska skäl begränsat, vilket gör att resultaten skall tolkas med viss försiktighet. Man kan även tillägga att det finns avsevärda individuella skillnader i tolerans för nattarbete, som inte närmare undersökts. Därför behövs fler studier av ffa läkares sömn i anslutning till nattjour och jämförelser mellan olika schematyper för att få ett bättre underlag för planering av nattjoursystem som tillåter en adekvat återhämtning. Detta är en förutsättning för en god arbetsmiljö för läkare och ett effektivt omhändertagande av patienter. (Less)
Abstract
Abstract



Physicians’ work on night-call entails long and stressful working hours with high demands and disrupted sleep. Incomplete recovery is considered to be the most important link between acute physiological stress reactions, shift work and chronic health effects. Mental and physiological activation naturally accompanies night-call duty, but the crucial issue, from a health perspective, is whether the activation is sustained post-call. Studies of physicians show that night-call duty can be detrimental to subjective health and performance. However, less is known about the physiological effects of working on night call, and whether the effects of such duty differ across medical specialities. For anaesthesiologists on... (More)
Abstract



Physicians’ work on night-call entails long and stressful working hours with high demands and disrupted sleep. Incomplete recovery is considered to be the most important link between acute physiological stress reactions, shift work and chronic health effects. Mental and physiological activation naturally accompanies night-call duty, but the crucial issue, from a health perspective, is whether the activation is sustained post-call. Studies of physicians show that night-call duty can be detrimental to subjective health and performance. However, less is known about the physiological effects of working on night call, and whether the effects of such duty differ across medical specialities. For anaesthesiologists on night-call, the mental load of constantly handling patients with life-threatening conditions may have a greater impact on their recovery compared with other specialists.



In the present field study 19 anaesthesiologists were compared with18 paediatricians and ear, nose, and throat surgeons. They all had 16-hour night-call duties at a university hospital. The aims were to determine whether a sufficient physiological recovery would be attained within 1-3 days after night-call duty, and whether recovery patterns differed across medical specialities. Several physiological systems were monitored by repeated measures on ordinary daytime work, during night-call duty and during post-call. Cortisol was analysed in saliva, and other metabolic factors were analysed in blood samples. Sleep was monitored with actigraphy and ambulatory electrocardiographic recordings were used to measure heart rate variability (HRV), to determine autonomic balance.



The results suggested no general metabolic change after night-call duty. Recovery sleep after night call was considered sufficient, but sleep after daytime work was unexpectedly short. HRV patterns did not indicate a deficient recovery, but possibly a higher physiological stress level in anaesthesiologists. The 16-hour night-call schedules seemed compatible with a short-term physiological recovery within two days after night-call duty, but the limited sleep after ordinary daytime work may constitute a long-term health concern. All these results contribute to our knowledge of how to plan sustainable night-call working schedules, and further investigation is needed to determine whether these results can be generalized to other work settings and specialists. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
supervisor
opponent
  • Professor Emeritus Anders, Knutsson, Miduniversity, sundsvall, Sweden
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
HRV, Acitwatch, night-call, anaesthesiologist, sleep, working time
in
Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
volume
2011:68
pages
68 pages
publisher
Department of Laboratory Medicine, Lund University
defense location
F3, Lund University Hospital
defense date
2011-09-15 09:00
ISSN
1652-8220
ISBN
978-91-86871-18-15
language
English
LU publication?
yes
id
81ecc980-f72c-432a-9955-d0ed91f51ffc (old id 2064681)
date added to LUP
2011-08-30 07:46:09
date last changed
2016-09-19 08:44:46
@phdthesis{81ecc980-f72c-432a-9955-d0ed91f51ffc,
  abstract     = {Abstract<br/><br>
<br/><br>
Physicians’ work on night-call entails long and stressful working hours with high demands and disrupted sleep. Incomplete recovery is considered to be the most important link between acute physiological stress reactions, shift work and chronic health effects. Mental and physiological activation naturally accompanies night-call duty, but the crucial issue, from a health perspective, is whether the activation is sustained post-call. Studies of physicians show that night-call duty can be detrimental to subjective health and performance. However, less is known about the physiological effects of working on night call, and whether the effects of such duty differ across medical specialities. For anaesthesiologists on night-call, the mental load of constantly handling patients with life-threatening conditions may have a greater impact on their recovery compared with other specialists. <br/><br>
<br/><br>
In the present field study 19 anaesthesiologists were compared with18 paediatricians and ear, nose, and throat surgeons. They all had 16-hour night-call duties at a university hospital. The aims were to determine whether a sufficient physiological recovery would be attained within 1-3 days after night-call duty, and whether recovery patterns differed across medical specialities. Several physiological systems were monitored by repeated measures on ordinary daytime work, during night-call duty and during post-call. Cortisol was analysed in saliva, and other metabolic factors were analysed in blood samples. Sleep was monitored with actigraphy and ambulatory electrocardiographic recordings were used to measure heart rate variability (HRV), to determine autonomic balance.<br/><br>
<br/><br>
The results suggested no general metabolic change after night-call duty. Recovery sleep after night call was considered sufficient, but sleep after daytime work was unexpectedly short. HRV patterns did not indicate a deficient recovery, but possibly a higher physiological stress level in anaesthesiologists. The 16-hour night-call schedules seemed compatible with a short-term physiological recovery within two days after night-call duty, but the limited sleep after ordinary daytime work may constitute a long-term health concern. All these results contribute to our knowledge of how to plan sustainable night-call working schedules, and further investigation is needed to determine whether these results can be generalized to other work settings and specialists.},
  author       = {Malmberg, Birgitta},
  isbn         = {978-91-86871-18-15},
  issn         = {1652-8220},
  keyword      = {HRV,Acitwatch,night-call,anaesthesiologist,sleep,working time},
  language     = {eng},
  pages        = {68},
  publisher    = {Department of Laboratory Medicine, Lund University},
  school       = {Lund University},
  series       = {Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series},
  title        = {Physiological recovery from night-call duty - a field study of physicians},
  volume       = {2011:68},
  year         = {2011},
}