Advanced

To See or Not to See a Sexually Abused Child in a Picture

Lindblom, Lotten LU (2002)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Sammanfattning på svenska Att se eller inte se ett sexuellt utsatt barn i en bild Sexuella övergrepp väcker starka känslor hos oss. Ibland tycks känslorna bli så svåra att vi försöker utestänga den plågsamma verkligheten genom att "blunda" för faktum. För att studera hur människor handskas med förekomsten av ett sexuellt övergrepp på ett barn i en bild, framställdes en bild, som avsåg att visa ett sådant övergrepp. Bilden visades för ett stort antal personer. Tolkningarna av bilden jämfördes med ett antal faktorer, huvudsakligen psykologiska, som antogs vara av betydelse för förmågan att hantera information om ett sexuellt övergrepp på ett barn. Resultaten av dessa analyser redovisas i fem... (More)
Popular Abstract in Swedish

Sammanfattning på svenska Att se eller inte se ett sexuellt utsatt barn i en bild Sexuella övergrepp väcker starka känslor hos oss. Ibland tycks känslorna bli så svåra att vi försöker utestänga den plågsamma verkligheten genom att "blunda" för faktum. För att studera hur människor handskas med förekomsten av ett sexuellt övergrepp på ett barn i en bild, framställdes en bild, som avsåg att visa ett sådant övergrepp. Bilden visades för ett stort antal personer. Tolkningarna av bilden jämfördes med ett antal faktorer, huvudsakligen psykologiska, som antogs vara av betydelse för förmågan att hantera information om ett sexuellt övergrepp på ett barn. Resultaten av dessa analyser redovisas i fem artiklar (studie I - V). Bilden, som användes, avser att visa ett barn i 6 - 10 årsåldern. Barnet sitter i knät på en vuxen, som har sin ena hand halvvägs instoppad i barnets gylf (Figur 1 på sid. 18). Avsiktligt gjordes barnets och den vuxnes kön svårtolkade, liksom stämningen i bilden. Först användes bilden i en förstudie, där den visades i en projektor, i vilken man kunde variera bildvisningstiden successivt; allt från en bråkdel av en sekund upp till två hela sekunder. När man inte får tillräckligt med tid att granska bilden, uppstår lätt förvanskningar av bildinnehållet. En del förvrängningar anses vara uttryck för psykologiska försvarsmekanismer gentemot bildinnehållet. Endast 7 av 16 deltagare visade sig uppfatta bildinnehållet som ett sexuellt övergrepp på ett barn. Frågan uppstod då, om benägenheten att inte uppfatta det avsedda bildinnehållet berodde på försvarsmekanismer, för kort bildvisningstid eller på att bilden var för vag i sitt innehåll. Därför beslöts det att visa bilden, tryckt på papper, för ett större antal försökspersoner utan att bildvisningstiden begränsades. Ingen information gavs på förhand om vad bilden avsåg visa. I det första experimentet i studie I tolkades bilden av drygt 200 manliga och kvinnliga studenter från flera olika högskoleutbildningar. Deltagarna fick även fylla i frågeformulär, som avsåg att mäta det allmänna obehag och spänning (anxiety) som man kände före och efter bildvisningen. Bildtolkningarna kunde kategoriseras i fyra stora huvudgrupper. De som klart uppgav att bilden visade ett sexuellt övergrepp på ett barn utgjorde 75% av deltagarna. En grupp, 12%, uppfattade bilden som en vuxen sexuell relation, där "barnet" var minst 15 år gammalt, d v s en vuxen enligt svensk sexuallagstiftning. En annan grupp, 7%, såg ett barn, men uppgav att hotet mot barnet var av ett allmänt slag, d v s inte ett sexuellt hot. Vissa personer, 6%, tolkade bilden som en positiv och trygg situation mellan ett barn och en vuxen. Slutligen valde 1% att inte tolka bildinnehållet. Den spänning och det obehag man kände före bildvisningen skilde sig inte mellan de olika bildtolkningsgrupperna. Däremot rapporterade de, som såg ett sexuellt övergrepp på ett barn eller som beskrev ett allmänt hot mot barnet, ökat obehag efter bildvisningen. Bilden kunde alltså anses öka ångesten för dem som upplevde att barnet i bilden var hotat. I det andra experimentet i studie I visades bilden för 200 nya studenter av båda könen från olika allmänna högskolekurser. Syftet med denna undersökning var att se om bildtolkningsmönstret upprepades. Dessutom användes en bild med ett barn och en vuxen, men utan något sexuellt hot. I denna bild bär en vuxen ett barn mot axeln (Figur 2 på sid. 30) Denna bild visades efter övergreppsbilden för att se om det sexuella övergreppstemat överfördes till den oskyldiga bilden. För att komplettera denna del av undersökningen gjordes ett tredje experiment med knappt 100 personer, där bilderna visades i omvänd ordning. Samma bildtolkningskategorier kunde användas i alla tre experimenten. Inte heller skilde sig frekvenserna för bildtolkningskategorierna nämnvärt åt mellan de tre undersökningarna. Trots att bilden hade ritats för att visa ett sexuellt övergrepp på ett barn, uppfattade 25% av försökspersonerna inte bilden på detta sätt. Dessutom var 10% av samtliga deltagare tveksamma då de tolkade bilden. De flesta av dessa beskrev hur de först såg en idyllisk situation, men att de sedan upptäckte den vuxnes hand och att bilden då helt ändrade karaktär. Detta verkar tyda på att man kan försvara sig i olika grad gentemot bildinnehållet. Starka försvar leder till att man inte ser det sexuella övergreppet. Med mindre starka avskärmningar ser man först inte något övergrepp, men förmår sedan ta till sig den avsedda innebörden i bilden. Slutligen föreföll de flesta deltagarna kunna ta till sig det sexuella övergreppet utan att försvara sig gentemot det. Ett oväntat fynd, som stöder tanken om ett psykologiskt försvar mot det svåra temat i bilden, var att försökspersonerna tycktes undvika att tolka barnets kön som samma som sitt eget. Endast en fjärdedel såg sitt eget kön hos barnet. En tredjedel kunde inte tolka barnets kön och resten beskrev barnet vara av motsatt kön. Ingen tolkade den oskyldiga bilden som ett sexuellt övergrepp. Tydligen överförs inte ett tema om sexuella övergrepp så lätt från en bild till en annan, trots att det ibland påstås att "folk ser sexuella övergrepp överallt nuförtiden bara för att det pratas så mycket om det". Den oskyldiga bilden beskrevs nästan enbart som positiv. Några enstaka personer tyckte att barnet verkade ledset. Oväntat visade sig män tolka barnet som äldre än vad kvinnor gjorde. Detta gällde för båda bilderna och vart och ett av de tre experimenten. I studierna II - IV undersöktes olika faktorer, huvudsakligen psykologiska, med hjälp av frågeformulär, med syftet att finna egenskaper som kunde förklara varför deltagarna tolkade bilden, som avsåg att visa ett övergrepp, så olika. Studie II inriktades på om personlighetsaspekter eller förmågan att känna empati ledde fram till skillnader mellan de olika bildtolkningskategorierna. Studie III undersökte om upplevelsen av en psykologiskt sett plågsam barndomsmiljö (psychological maltreatment), eller om försökspersonernas attityder till sexualitet ledde till skillnader mellan bildtolkningskategorierna. I studie IV fokuserades på dels coping styles ("hur man handskas med stressituationer"), dels dissociation ("att skärma av sig") i relation till bildtolkningskategorierna. Av alla de undersökta faktorerna var det enbart dissociation som gav någon markant skillnad mellan de olika bildtolkningsalternativen. De som såg barnet som en vuxen dissocierade mest och de som såg ett sexuellt övergrepp på ett barn dissocierade minst. Detta och tidigare fynd talar för att vissa personer avskärmar sig, det vill säga försvarar sig mot, det sexuella övergrepp som bilden avser att visa. När man studerade vilket kön som deltagaren tillskrev barnet i förhållande till det egna könet, framträdde ett annat mönster. De, som upplevde att barnet var av samma kön som de själva, rapporterade både högre somatisk ångest (ångest som döljer sig i kroppsliga uttryck), och högre psykisk ångest (ängslan och oro), samt större förmåga att känna skuld och empati än de som såg ett barn av motsatt kön. De senare rapporterade i sin tur högre värden på samma fyra egenskaper än de som inte kunde tolka barnets kön. Det tycks med andra ord krävas en viss empatisk förmåga och att man har kontakt med sin ångest och sina skuldkänslor för att uppleva barnets köns som samma som sitt eget, d v s identifiera sig med barnet. Varken upplevd dålig uppväxtmiljö eller olika attityder till sexualitet tycks påverka hur man tolkar barnets kön i förhållande till sitt eget. Vad gäller coping styles, så uppgav de som såg barnets kön som samma som sitt eget lägst värden på Cognitive-Restructuring, vilket innebar att de i lägre grad försökte förändra innebörden i en hotfull situation så att den blev mindre hotfull. Däremot rapporterade de högst värden på önsketänkande, Wishful-Thinking, vilket innebar att de i hög grad önskade att en besvärande situation skulle förändras till det bättre. Slutligen visade det sig att de, som såg barnets kön som samma som sitt eget, rapporterade högst värden på dissociation. De två sistnämnda resultaten kan tyckas svåra att förklara, men det finns forskare som menar att en del individer är oförmögna att reagera på annat sätt än att passivt vänta på att det hela skall gå över, när de befinner sig i hotfulla situationer. Att identifiera sig med det utsatta barnet (d v s se samma kön) skulle alltså kunna innebära att man förmår uppleva hur svårt ett sexuellt utsatt barn har det genom att man själv har ett liknande sätt att reagera. I studie III gjordes även en statistisk analys med komplex metodik, där personlighet, empati, uppväxtmiljö, attityder till sexualitet, bildtolkningar och tolkningar av barnets kön ingick. Eftersom det fanns stora könsskillnader för många av faktorerna, gjordes separata analyser för män och kvinnor. Resultaten av analyserna tolkades så att dålig uppväxtmiljö ökade benägenheten att rapportera kroppsliga spänningar som vuxen både hos män och kvinnor. Sådan somatisering av ångest tycktes också i sin tur lägga grund till tendensen att identifiera sig med det utsatta barnet. För män var förmågan att känna skuld kopplad till kroppsliga spänningar (ju mer somatisk ångest, desto större skuld). För män gällde även att de, som var välsocialiserade, såg barnet som äldre än övriga gjorde, medan män med hög empatisk förmåga såg barnet som yngre. Överhuvudtaget framstod sambanden mellan de olika faktorerna som mer komplicerade för män än för kvinnor. I studie V jämfördes drygt 300 studenter, som utbildade sig till yrken, där man kan få till uppgift att ta hand om sexuellt utsatta barn, d v s poliser, jurister, läkare, sjuksköterskor, socialassistenter, psykologer och förskollärare, med andra studenter (drygt 400 från de tidigare studierna), som inte utbildade sig till denna typ av yrken. Resultaten visade inte någon statistiskt säkerställd skillnad vad beträffar bildtolkningskategorierna mellan de olika yrkesgrupperna. Däremot visade det sig att dessa studenter, sammantagna till en enda grupp, i lägre grad än de andra studenterna tolkade bilden som ett sexuellt övergrepp på ett barn. Slutligen, också i studie V, visades övergreppsbilden för ytterligare cirka 100 andra studenter än de ovan nämnda yrkesgrupperna. Dessa studenter fick veta, att bilden hade använts vid forskning kring sexuella övergrepp på barn och att bilden hade tecknats för att visa hur en vuxen person förgriper sig sexuellt på ett barn genom att stoppa handen i barnets gylf. Deltagarna tillfrågades ifall de instämde i denna beskrivning av bildinnehållet. Det var 85% som ansåg att bilden visade ett sexuellt övergrepp på ett barn. Sammanfattningsvis styrker de olika undersökningar, som beskrivits i studierna I - V i denna avhandling, hypotesen att många vuxna försöker avskärma sig från det faktum att ett barn utsätts för ett sexuellt övergrepp. Resultaten pekar på att för att man skall kunna identifiera sig med ett utsatt barn, krävs både en god inlevelseförmåga och att man accepterar sin egen oro och sina ångestkänslor, samt en förmåga att känna skuldkänslor. Studenter på några av utbildningarna, som leder till yrken där man förmodas kunna komma i kontakt med utsatta barn, beskrev i lägre grad än andra studenter barnet som sexuellt utsatt. Dessa resultat manar till stark eftertanke och leder till slutsatsen att fortsatt forskning är mycket angelägen. Samhället behöver fördjupade insikter i hur människors egna inre bilder och föreställningar ser ut när det gäller sexuella övergrepp gentemot barn. (Less)
Abstract
Abstract This investigation comprises five studies of factors determining adults' interpretations of a picture (Threat), drawn to represent sexual abuse of a child. The sexes of the two persons in the picture were on purpose drawn ambiguously. In Study I, the Threat picture was interpreted by 515 undergraduates in three experiments, all resulting in the same four interpretation categories, and similar frequencies. About 75% of the participants described the picture as child sexual abuse, while the other participants described the picture as a sexual relation between adults, or as a problematic, or a safe relationship between a child and an adult - the last two groups without any sexual allusion. Those in the categories, child sexual abuse... (More)
Abstract This investigation comprises five studies of factors determining adults' interpretations of a picture (Threat), drawn to represent sexual abuse of a child. The sexes of the two persons in the picture were on purpose drawn ambiguously. In Study I, the Threat picture was interpreted by 515 undergraduates in three experiments, all resulting in the same four interpretation categories, and similar frequencies. About 75% of the participants described the picture as child sexual abuse, while the other participants described the picture as a sexual relation between adults, or as a problematic, or a safe relationship between a child and an adult - the last two groups without any sexual allusion. Those in the categories, child sexual abuse or a problematic situation, reported anxiety increase after having interpreted the picture. It was also concluded that a way of defending oneself against the threat to the child, was to interpret the child's sex as opposite to one's own. The interpretations of the Threat-picture were further studied in relation to personality and empathy (Study II); reported psychological maltreatment in childhood and attitudes towards sexuality (Study III); and coping styles and dissociation (Study IV). Only for dissociation was it possible to state significant differences between the four interpretation groups, with the highest value for the group that saw a sexual relation between adults. Those who attributed their own sex to the child, which was considered as an identification with the child, reported significantly high on the personality scales, Somatic Anxiety, Psychic Anxiety, Guilt and on Empathy. As regards coping, they scored significantly the lowest on Cognitive-Restructuring, the highest on Wishful-Thinking, and the highest on Dissociation. In a multi-variate regression analysis (Study III), psychological maltreatment in childhood was related to Somatic Anxiety, which in its turn was related to the inclination to identify with the child. The Threat-picture was also interpreted by 321 undergraduates, studying to become professionals in the human services (Study V). This group described the picture as child sexual abuse significantly less than undergraduates in general did. Finally, a new group of 101 participants were informed in advance of the intended meaning of the Threat-picture (Study V). It was 85 % of the participants who agreed with the proposal that the picture represented child sexual abuse. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Killén, Kari, Oslo, Norway
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
Socialpsykologi, Social psychology, Psykologi, Psychology, Professionals, Dissociation, Coping, Sexuality, Maltreatment, Personality, Child sexual abuse, Picture
pages
220 pages
publisher
Lotten Lindblom Polhemsgatan 23 d, 371 40 Karlskrona, Sweden
defense location
Edens hörsal, Eden
defense date
2002-03-01 13:15
external identifiers
  • other:ISRN: LUSADG/SAPS--02/1101--SE
ISBN
91-628-5022-9
language
English
LU publication?
yes
id
1e08554b-f9e7-4dd7-bfe1-36d12402d6e0 (old id 464387)
date added to LUP
2007-09-10 15:55:58
date last changed
2016-09-19 08:45:03
@phdthesis{1e08554b-f9e7-4dd7-bfe1-36d12402d6e0,
  abstract     = {Abstract This investigation comprises five studies of factors determining adults' interpretations of a picture (Threat), drawn to represent sexual abuse of a child. The sexes of the two persons in the picture were on purpose drawn ambiguously. In Study I, the Threat picture was interpreted by 515 undergraduates in three experiments, all resulting in the same four interpretation categories, and similar frequencies. About 75% of the participants described the picture as child sexual abuse, while the other participants described the picture as a sexual relation between adults, or as a problematic, or a safe relationship between a child and an adult - the last two groups without any sexual allusion. Those in the categories, child sexual abuse or a problematic situation, reported anxiety increase after having interpreted the picture. It was also concluded that a way of defending oneself against the threat to the child, was to interpret the child's sex as opposite to one's own. The interpretations of the Threat-picture were further studied in relation to personality and empathy (Study II); reported psychological maltreatment in childhood and attitudes towards sexuality (Study III); and coping styles and dissociation (Study IV). Only for dissociation was it possible to state significant differences between the four interpretation groups, with the highest value for the group that saw a sexual relation between adults. Those who attributed their own sex to the child, which was considered as an identification with the child, reported significantly high on the personality scales, Somatic Anxiety, Psychic Anxiety, Guilt and on Empathy. As regards coping, they scored significantly the lowest on Cognitive-Restructuring, the highest on Wishful-Thinking, and the highest on Dissociation. In a multi-variate regression analysis (Study III), psychological maltreatment in childhood was related to Somatic Anxiety, which in its turn was related to the inclination to identify with the child. The Threat-picture was also interpreted by 321 undergraduates, studying to become professionals in the human services (Study V). This group described the picture as child sexual abuse significantly less than undergraduates in general did. Finally, a new group of 101 participants were informed in advance of the intended meaning of the Threat-picture (Study V). It was 85 % of the participants who agreed with the proposal that the picture represented child sexual abuse.},
  author       = {Lindblom, Lotten},
  isbn         = {91-628-5022-9},
  keyword      = {Socialpsykologi,Social psychology,Psykologi,Psychology,Professionals,Dissociation,Coping,Sexuality,Maltreatment,Personality,Child sexual abuse,Picture},
  language     = {eng},
  pages        = {220},
  publisher    = {Lotten Lindblom Polhemsgatan 23 d, 371 40 Karlskrona, Sweden},
  school       = {Lund University},
  title        = {To See or Not to See a Sexually Abused Child in a Picture},
  year         = {2002},
}