Self-harm and Brief Admission by self-referral. Human rights and relational recovery in psychiatry.
Lantto, Reid LU
(2025)
In Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
- Abstract
- People who self-harm have historically not had much say in their healthcare processes. When seeking psychiatric emergency care, people who self-harm have frequently been turned away, or admitted for lengthy hospitalisations that may aggravate self-harm. The attitudes of psychiatric clinicians toward people who self-harm are important to healthcare users’ experience of care, affecting quality and access.
Brief Admission by self-referral (BA) is an intervention in inpatient psychiatry which aims to prevent self-harm by empowering the user to self-admit at will before crisis. Admissions are brief and minimally disruptive in the person’s everyday life, and the user is free to come and go from the psychiatric clinic during admissions.... (More) - People who self-harm have historically not had much say in their healthcare processes. When seeking psychiatric emergency care, people who self-harm have frequently been turned away, or admitted for lengthy hospitalisations that may aggravate self-harm. The attitudes of psychiatric clinicians toward people who self-harm are important to healthcare users’ experience of care, affecting quality and access.
Brief Admission by self-referral (BA) is an intervention in inpatient psychiatry which aims to prevent self-harm by empowering the user to self-admit at will before crisis. Admissions are brief and minimally disruptive in the person’s everyday life, and the user is free to come and go from the psychiatric clinic during admissions. BA was first implemented for adults but has been offered to adolescents since 2018.
This dissertation explored psychiatric clinicians’ attitudes toward people who self-harm and family perspectives on BA in child and adolescent psychiatry (CAP) using four studies: one validating an attitude questionnaire for clinicians, one considering how questionnaire scores related to a number of variables, one exploring the parental lived experience when adolescents self-admitted with BA, and one exploring how family members talked about involvement and responsibilities regarding BA in CAP. The theoretical frameworks of human rights and relational recovery were used to interpret and discuss results.
The attitude questionnaire, SHAS-SR, turned out to be valid and reliable as a self-report questionnaire for Swedish psychiatric clinicians. However, the final version contained only a few items that could imply the relational nature of self-harm and recovery, and none explicating healthcare users’ rights. Clinicians mostly scored according to a sympathetic pattern, though a small group showed some reluctance toward people who self-harm and further minorities demonstrated more judging or antipathic scoring patterns.
The parental experience of adolescent BAs was inherently relational, implying that recovery wasn’t separate for the adolescent versus surrounding family members, but one mutual process. Family members related to involvement and responsibilities in a multitude of ways, where some were happy to remain on the sidelines or exclusively in supportive roles, mainly expressing gratitude that BA was available to adolescents. Others felt under-involved or altogether abandoned by CAP and forced to shoulder responsibilities that weren’t theirs, which was perceived to violate adolescents’ right to health.
The perspectives of human rights and relational recovery divorce from traditional understandings of psychiatry and recovery. This dissertation demonstrates the crucial potential of these frameworks to further improve the BA method and truly transform psychiatric care for people who self-harm. (Less) - Abstract (Swedish)
- Personer som självskadar har historiskt sett inte haft så mycket att säga till om i sina egna vårdprocesser. När de har sökt psykiatrisk vård akut, ofta för att de upplevt akut svåra tankar och impulser att skada sig själva och kanske har planerat göra suicidförsök, har personer som självskadar ofta blivit hemskickade utan hjälp, eller så har de blivit inlagda för långvarig psykiatrisk vård som faktiskt kan förvärra självskadebeteendet. Psykiatripersonalens attityder mot personer som självskadar kan spela stor roll för hur vårdanvändare som självskadar upplever vården. Det kan påverka såväl vårdens kvalitet som hur tillgänglig den är.
Brukarstyrda inläggningar (BI) är en metod inom den psykiatriska heldygnsvården som syftar till... (More) - Personer som självskadar har historiskt sett inte haft så mycket att säga till om i sina egna vårdprocesser. När de har sökt psykiatrisk vård akut, ofta för att de upplevt akut svåra tankar och impulser att skada sig själva och kanske har planerat göra suicidförsök, har personer som självskadar ofta blivit hemskickade utan hjälp, eller så har de blivit inlagda för långvarig psykiatrisk vård som faktiskt kan förvärra självskadebeteendet. Psykiatripersonalens attityder mot personer som självskadar kan spela stor roll för hur vårdanvändare som självskadar upplever vården. Det kan påverka såväl vårdens kvalitet som hur tillgänglig den är.
Brukarstyrda inläggningar (BI) är en metod inom den psykiatriska heldygnsvården som syftar till att förebygga självskada genom att ge vårdanvändare makten att själva bestämma över sina inläggningar, så att de kan lägga in sig innan det blir kris. Inläggningar med BI är korta och gjorda för att störa så lite som möjligt i användarens vardagsliv. Personer på BI får komma och gå som de vill från den psykiatriska avdelningen medan de är inlagda, så att en till exempel kan hålla kontakten med vänner och familj, gå på fritidsaktiviteter eller fortsätta gå till skolan eller jobbet medan en är inlagd. BI började erbjudas för vuxna i Sverige år 2015, men sedan dess har metoden också anpassats och börjat erbjudas för tonåringar och deras familjer inom barn- och ungdomspsykiatrins, Bups, heldygnsvård. I Skåne har BI erbjudits på Bup sedan 2018.
Den här avhandlingen utforskar psykiatripersonals attityder gentemot personer som självskadar och familjeperspektiv på BI inom Bup. Avhandlingen består av fyra studier: en som validerar ett frågeformulär om vårdpersonals attityder, en som tittar på resultaten från det här frågeformuläret och vilka faktorer som verkar hänga samman med psykiatripersonalens attityder till personer som självskadar, en som utforskar förälderns levda erfarenhet av att ens tonåring lägger in sig med BI, och en som utforskar hur vuxna familjemedlemmar pratar om inkludering och ansvar i relation till BI på Bup. Studiernas resultat tolkas och diskuteras med hjälp av teori om mänskliga rättigheter och relationell återhämtning.
Frågeformuläret om attityder, SHAS-SR, visade sig vara giltigt och trovärdigt att använda som självskattningsformulär för svensk psykiatripersonal. Den slutliga versionen innehöll dock bara ett fåtal frågor som skulle kunna tolkas beskriva självskada och återhämtning som relationella fenomen. Formuläret innehöll till slut inga uttalanden alls om att vårdanvändare som självskadade hade rättigheter. De flesta bland psykiatripersonalen besvarade formuläret på ett sympatiskt sätt, men en mindre grupp svarade på sätt som antydde att de var något motvilligt inställda till personer som självskadar. Några ytterligare minoriteter hade svarsmönster som var mer dömande eller fientliga.
Förälderns upplevelse av tonåringens inläggningar med BI var relationell i sig, det vill säga att den berodde på vad som hände mellan föräldern, tonåringen som var inlagd, resten av familjen, och vårdpersonalen som arbetade med BI. Resultaten antydde att återhämtning inte var ett separat fenomen för tonåringen respektive övriga familjemedlemmar, utan återhämtning var en enda gemensam process. Familjemedlemmar relaterade till inkludering och ansvar på flera olika sätt, där en del var nöjda med att inte ha så mycket med BI att göra och uttryckte främst att de var tacksamma för att BI fanns tillgängligt för tonåringen. Andra kände sig inte tillräckligt inkluderade; vissa kände sig till och med övergivna av Bup och tvingade att ta ansvar för sådant som inte borde ligga på dem egentligen. Sådana erfarenheter kan anses bryta mot tonåringarnas mänskliga rättigheter, framför allt rätten till bästa möjliga hälsa.
Perspektiven på mänskliga rättigheter och relationell återhämtning skiljer sig från traditionella, kliniska idéer om vad psykiatri, sjukdom och återhämtning betyder. På så sätt har de här perspektiven en unik och avgörande potential att fortsätta förbättra BI-metoden, och att verkligen transformera psykiatrin för personer som självskadar. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/record/89c6715e-f640-4f61-8391-745596419ce1
- author
- Lantto, Reid
LU
- supervisor
-
- Sofie Westling LU
- Kajsa Landgren LU
- Tomas Jungert LU
- opponent
-
- Associate Professor Grim, Katarina, Karlstad University, Sweden
- organization
- alternative title
- Självskadebeteende och Brukarstyrda inläggningar. : Mänskliga rättigheter och relationell återhämtning i psykiatrin.
- publishing date
- 2025
- type
- Thesis
- publication status
- published
- subject
- keywords
- Brief Admission by self-referral;, self-harm, suicidal behaviour, crisis management, prevention, human rights, relational recovery, attitudes, family, healthcare providers, Brukarstyrda inläggningar, självskadebeteende, suicidalt beteende, krishantering, prevention, mänskliga rättigheter, relationell återhämtning, attityder, familj, vårdgivare
- in
- Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
- issue
- 2025:137
- pages
- 155 pages
- publisher
- Lund University, Faculty of Medicine
- defense location
- Agardh föreläsningssal, CRC, Jan Waldenströms gata 35, Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Join by Zoom: https://lu-se.zoom.us/j/67689660802
- defense date
- 2025-12-16 09:00:00
- ISSN
- 1652-8220
- ISBN
- 978-91-8021-790-3
- language
- English
- LU publication?
- no
- id
- 89c6715e-f640-4f61-8391-745596419ce1
- date added to LUP
- 2025-11-11 11:56:46
- date last changed
- 2025-11-18 12:13:47
@phdthesis{89c6715e-f640-4f61-8391-745596419ce1,
abstract = {{People who self-harm have historically not had much say in their healthcare processes. When seeking psychiatric emergency care, people who self-harm have frequently been turned away, or admitted for lengthy hospitalisations that may aggravate self-harm. The attitudes of psychiatric clinicians toward people who self-harm are important to healthcare users’ experience of care, affecting quality and access.<br/><br/>Brief Admission by self-referral (BA) is an intervention in inpatient psychiatry which aims to prevent self-harm by empowering the user to self-admit at will before crisis. Admissions are brief and minimally disruptive in the person’s everyday life, and the user is free to come and go from the psychiatric clinic during admissions. BA was first implemented for adults but has been offered to adolescents since 2018.<br/><br/>This dissertation explored psychiatric clinicians’ attitudes toward people who self-harm and family perspectives on BA in child and adolescent psychiatry (CAP) using four studies: one validating an attitude questionnaire for clinicians, one considering how questionnaire scores related to a number of variables, one exploring the parental lived experience when adolescents self-admitted with BA, and one exploring how family members talked about involvement and responsibilities regarding BA in CAP. The theoretical frameworks of human rights and relational recovery were used to interpret and discuss results.<br/><br/>The attitude questionnaire, SHAS-SR, turned out to be valid and reliable as a self-report questionnaire for Swedish psychiatric clinicians. However, the final version contained only a few items that could imply the relational nature of self-harm and recovery, and none explicating healthcare users’ rights. Clinicians mostly scored according to a sympathetic pattern, though a small group showed some reluctance toward people who self-harm and further minorities demonstrated more judging or antipathic scoring patterns. <br/><br/>The parental experience of adolescent BAs was inherently relational, implying that recovery wasn’t separate for the adolescent versus surrounding family members, but one mutual process. Family members related to involvement and responsibilities in a multitude of ways, where some were happy to remain on the sidelines or exclusively in supportive roles, mainly expressing gratitude that BA was available to adolescents. Others felt under-involved or altogether abandoned by CAP and forced to shoulder responsibilities that weren’t theirs, which was perceived to violate adolescents’ right to health. <br/><br/>The perspectives of human rights and relational recovery divorce from traditional understandings of psychiatry and recovery. This dissertation demonstrates the crucial potential of these frameworks to further improve the BA method and truly transform psychiatric care for people who self-harm.}},
author = {{Lantto, Reid}},
isbn = {{978-91-8021-790-3}},
issn = {{1652-8220}},
keywords = {{Brief Admission by self-referral;; self-harm; suicidal behaviour; crisis management; prevention; human rights; relational recovery; attitudes; family; healthcare providers; Brukarstyrda inläggningar; självskadebeteende; suicidalt beteende; krishantering; prevention; mänskliga rättigheter; relationell återhämtning; attityder; familj; vårdgivare}},
language = {{eng}},
number = {{2025:137}},
publisher = {{Lund University, Faculty of Medicine}},
series = {{Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series}},
title = {{Self-harm and Brief Admission by self-referral. Human rights and relational recovery in psychiatry.}},
url = {{https://lup.lub.lu.se/search/files/232720027/Reid_Lantto_-_WEB.pdf}},
year = {{2025}},
}