Byggnation av skyddsspår - En studie kring kostnad och utsläpp vid ny- och ombyggnation

Abstract (Swedish)

Skyddsspår är en banteknisk anordning som används tillsammans med skyddsväxlar för att minska risken för kollisioner mellan järnvägsfordon. Trots att skyddsspår normalt inte trafikeras byggs de med samma standard som huvudspår, vilket innebär användning av nytt spårmaterial och en relativt hög materialåtgång. Syftet med detta arbete har varit att undersöka möjligheterna att minska kostnader och utsläpp vid ny- och ombyggnation av skyddsspår genom användning av begagnat spårmaterial och förändrat slipersavstånd, utan att skyddsspårets funktion ska påverkas.

Arbetet bygger på en analys av Trafikverkets infrastukturregelverk, kvalitativa intervjuer med specialister från olika professioner inom järnvägssektorn, platsbesök samt informationsinhämtning från Trafikverkets interna system. Fokusområdena har varit möjligheterna till återbruk av räl och slipers, konsekvenserna av ett ökat slipersavstånd samt hur dagens regelverk påverkar skyddsspårens utformning.

Resultaten visar att det finns goda möjligheter att använda begagnad räl och begagnade slipers vid byggnation av skyddsspår. Samtidigt identifierades begränsningar i regelverket, framför allt kopplade till stoppbockar, som försvårar användningen av begagnad räl längs hela skyddsspåret. En harmonisering av regelverket bedöms därför kunna möjliggöra ökat återbruk och därmed minska både kostnader och klimatpåverkan. Ytterligare ett perspektiv som lyfts var skyddsspårs omotiverade storlek på vissa platser.

Studien visar även att ett ökat slipersavstånd kan minska materialåtgången, men att detta samtidigt riskerar att försämra ballastmotståndet och därmed påverka skyddsväxelns långsiktiga driftsäkerhet. För att kompensera för detta krävs ofta längre spår, vilket i många fall motverkar den ekonomiska vinsten. Ökad användning av begagnade slipers framstår därför som en mer lämplig åtgärd.

Arbetet visar vidare att begreppet skyddsspår saknar en tydlig definition i dagens regelverk, vilket försvårar både förvaltning och uppföljning av anläggningen. Sammanfattningsvis finns det potential att minska både kostnader och utsläpp genom ökad användning av återbrukat material. För att möjliggöra detta krävs dock vissa regelverksförändringar och ett tydligare fokus på skyddsspårets funktion och riskbild, så att ett mer hållbart och resurseffektivt byggande kan uppnås utan att säkerhetsnivån försämras.

Popular Abstract

A safety siding (also referred to in some railway systems as a catch siding) is a railway infrastructure facility used in combination with trap points to reduce the risk of collisions between railway vehicles. Although safety sidings are normally not used for regular traffic, they are constructed to the same standard as main tracks, requiring new materials and a relatively high consumption of resources. The purpose of this study was to investigate the potential for reducing costs and emissions in the construction and reconstruction of safety sidings with reclaimed track materials and modified sleeper spacing, without compromising their function.

The study is based on an analysis of the Swedish Transport Administration’s railway infrastructure regulations, qualitative interviews with railway specialists, site visits, and information gathered from internal systems. The focus was on the reuse of rails and sleepers, the effects of increased sleeper spacing, and the influence of current regulations on the design of safety sidings.

The results indicate considerable potential for using reclaimed rails and sleepers in safety sidings. However, regulatory limitations related to buffer stops, restrict the use of reclaimed rails along the entire siding. Harmonization of the regulations could therefore enable greater material reuse and reduce both costs and environmental impact. The study also highlights that some safety sidings appear larger than necessary in relation to their intended purpose.

Increased sleeper spacing can reduce material consumption but may also decrease ballast resistance and affect the long-term reliability of trap points. In many cases, longer tracks are required to compensate for this, reducing the potential economic benefits. Increased use of reclaimed sleepers therefore appears to be a more suitable measure.

Furthermore, the concept of a safety siding lacks a clear definition in the current regulatory framework, complicating both asset management and infrastructure monitoring. Overall, the study shows that greater use of reclaimed materials could reduce costs and emissions. However, achieving this requires regulatory changes and a stronger focus on the function and risk profile of safety sidings to ensure sustainable and resource-efficient construction without compromising safety.

Keywords: Safety siding, trap point, reuse, rail, sleeper, buffer stop, regulations, railway infrastructure, sustainability, cost reduction, emission reduction.

• author: Gustafson, Jonathan
• supervisor: Frida Carlvik; Johan Knall
• organization: Transport and Roads
• alternative title: Construction of safety sidings - a study of costs and emissions at construction
• course: VTVL01 20261
• year: 2026
• type: M3 - Professional qualifications ( - 4 Years)
• subject: Technology and Engineering
• keywords: Skyddsspår, skyddsväxel, återbruk, räl, slipers, stoppbock, regelverk, järnvägsinfrastruktur, hållbarhet, kostnadsbesparing, utsläppsminskning.
• language: Swedish
• id: 9238165
• date added to LUP: 2026-06-17 10:38:27
• date last changed: 2026-06-17 10:38:27