Skip to main content

Lund University Publications

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Förhållandet mellan anföringssats och anförd sats vid direkt anföring

Petersson, David LU (2008) In Nordlund
Abstract (Swedish)
Vid direkt anföring uppvisar såväl anföringssats som anförd sats huvudsats¬egenskaper och det är inte uppenbart hur förhållandet mellan satserna i en anförd mening ska förstås. I denna uppsats undersöks det hierarkiska förhållandet mellan anföringssats och an¬förd sats ur såväl semantisk/pragmatisk som syntaktisk synvinkel. Undersökningens utgångs¬punkt är tre antaganden om huvud- och bisatser: 1) En semantisk huvudsats utför, till skillnad från en semantisk bisats, någon av talakterna påstående, fråga och befallning. 2) En syntaktisk huvudsats kan inte utgöra ett argument till ett verb. 3) Huvudsatser uppbär oberoende finithet, medan bisatsers finithet är beroende av matrissatsens.

Undersökningen ger inget entydigt svar på hur... (More)
Vid direkt anföring uppvisar såväl anföringssats som anförd sats huvudsats¬egenskaper och det är inte uppenbart hur förhållandet mellan satserna i en anförd mening ska förstås. I denna uppsats undersöks det hierarkiska förhållandet mellan anföringssats och an¬förd sats ur såväl semantisk/pragmatisk som syntaktisk synvinkel. Undersökningens utgångs¬punkt är tre antaganden om huvud- och bisatser: 1) En semantisk huvudsats utför, till skillnad från en semantisk bisats, någon av talakterna påstående, fråga och befallning. 2) En syntaktisk huvudsats kan inte utgöra ett argument till ett verb. 3) Huvudsatser uppbär oberoende finithet, medan bisatsers finithet är beroende av matrissatsens.

Undersökningen ger inget entydigt svar på hur förhållandet mellan satserna bör förstås. Den visar istället på argument för tre huvudsakliga analysalternativ:



1. Anföringssatsen är en överordnad huvudsats: Anföringssatsen utför normalt den överordnade talakten och anföringsverbet tar den anförda satsen som objekt.

2. Den anförda satsen är en överordnad huvudsats: Anföringssatsen kan ses som ett modalt satsadverbial inom den anförda satsen. Den anförda satsen är inte beroende av någon matris.

3. Satserna är syntaktiskt fristående men semantiskt sammanbundna: Både anföringssats och anförd sats uppvisar oberoende finithet. Anföringssatsen uppvisar likheter med annex.



Resultaten tyder på att det kan finnas anledning att problematisera den traditionella grammatikens dikotomi huvudsats/bisats. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
organization
publishing date
type
Working paper/Preprint
publication status
published
subject
in
Nordlund
pages
54 pages
publisher
Nordiska språk. Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet
ISSN
0281-5427
language
Swedish
LU publication?
yes
additional info
The information about affiliations in this record was updated in December 2015. The record was previously connected to the following departments: Swedish (015011001)
id
7648c846-22ce-494d-a3b5-245c154c828a (old id 1274408)
date added to LUP
2016-04-01 14:38:55
date last changed
2018-11-21 20:28:41
@misc{7648c846-22ce-494d-a3b5-245c154c828a,
  abstract     = {{Vid direkt anföring uppvisar såväl anföringssats som anförd sats huvudsats¬egenskaper och det är inte uppenbart hur förhållandet mellan satserna i en anförd mening ska förstås. I denna uppsats undersöks det hierarkiska förhållandet mellan anföringssats och an¬förd sats ur såväl semantisk/pragmatisk som syntaktisk synvinkel. Undersökningens utgångs¬punkt är tre antaganden om huvud- och bisatser: 1) En semantisk huvudsats utför, till skillnad från en semantisk bisats, någon av talakterna påstående, fråga och befallning. 2) En syntaktisk huvudsats kan inte utgöra ett argument till ett verb. 3) Huvudsatser uppbär oberoende finithet, medan bisatsers finithet är beroende av matrissatsens.<br/><br>
Undersökningen ger inget entydigt svar på hur förhållandet mellan satserna bör förstås. Den visar istället på argument för tre huvudsakliga analysalternativ:<br/><br>
<br/><br>
1. Anföringssatsen är en överordnad huvudsats: Anföringssatsen utför normalt den överordnade talakten och anföringsverbet tar den anförda satsen som objekt.<br/><br>
2. Den anförda satsen är en överordnad huvudsats: Anföringssatsen kan ses som ett modalt satsadverbial inom den anförda satsen. Den anförda satsen är inte beroende av någon matris.<br/><br>
3. Satserna är syntaktiskt fristående men semantiskt sammanbundna: Både anföringssats och anförd sats uppvisar oberoende finithet. Anföringssatsen uppvisar likheter med annex.<br/><br>
<br/><br>
Resultaten tyder på att det kan finnas anledning att problematisera den traditionella grammatikens dikotomi huvudsats/bisats.}},
  author       = {{Petersson, David}},
  issn         = {{0281-5427}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Working Paper}},
  publisher    = {{Nordiska språk. Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet}},
  series       = {{Nordlund}},
  title        = {{Förhållandet mellan anföringssats och anförd sats vid direkt anföring}},
  url          = {{https://lup.lub.lu.se/search/files/4085632/1274409.pdf}},
  year         = {{2008}},
}