Advanced

Language impairment in Swedish bilingual children - epidemiological and linguistic studies

Salameh, Eva-Kristina LU (2003)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Det svenska samhället har förändrats mycket genom invandring under de senaste årtiondena. Många barn i Sverige har idag ett annat modersmål än svenska. De flesta barn tillägnar sig svenska utan problem, medan så inte är fallet för vissa barn. Dessa skillnader har diskuterats, och olika förklaringar till detta har framhållits, till exempel bristfällig exponering för svenska.



En möjlig orsak kan vara en språkstörning, vilket emellertid sällan diskuterats. En språkstörning påverkar utvecklingen av både barnets modersmål och svenska. Antalet barn som remitteras för misstänkt språkstörning till logopedmottagningarna i Sverige ökar ständigt, men det finns mycket lite forskning kring... (More)
Popular Abstract in Swedish

Det svenska samhället har förändrats mycket genom invandring under de senaste årtiondena. Många barn i Sverige har idag ett annat modersmål än svenska. De flesta barn tillägnar sig svenska utan problem, medan så inte är fallet för vissa barn. Dessa skillnader har diskuterats, och olika förklaringar till detta har framhållits, till exempel bristfällig exponering för svenska.



En möjlig orsak kan vara en språkstörning, vilket emellertid sällan diskuterats. En språkstörning påverkar utvecklingen av både barnets modersmål och svenska. Antalet barn som remitteras för misstänkt språkstörning till logopedmottagningarna i Sverige ökar ständigt, men det finns mycket lite forskning kring språkstörning i kombination med tvåspråkighet.



En nedsatt språkförmåga kan medföra emotionella och sociala problem för både tvåspråkiga och enspråkiga barn. Det är av vikt att detta tillstånd uppmärksammas tidigt, men då behövs adekvata och pålitliga testinstrument. Dessa finns dock endast för enspråkiga barn, och tvåspråkiga barn löper risken att bli underdiagnostiserade och därmed inte få ett adekvat omhändertagande. Tvåspråkiga barns problem ses ofta som relaterade till tvåspråkigheten i sig.



Syftet med denna avhandling är att öka kunskapen om tvåspråkiga barn med språkstörning, både ur epidemiologisk och ur språklig synpunkt. Vår definition av tvåspråkighet innebär att ett barn är tvåspråkigt om det kontinuerligt exponeras för ett annat språk än svenska. För att få diagnosen språkstörning måste ett tvåspråkigt barn uppvisa en språkstörning på båda språken.



I den epidemiologiska delen jämförs i den första artikeln 192 tvåspråkiga barn med 246 enspråkiga barn med avseende på remitteringsinstans, ålder vid remittering, bedömning och diagnos, samt orsak till avslutad behandling. Samtliga barn hade remitterats in till logopedmottagningen vid Universitetssjukhuset MAS under samma 12-månadersperiod. Resultaten visade att den största remittören för både tvåspråkiga och enspråkiga barn var Barnavårdscentralerna (BVC). Proportionen tvåspråkiga barn som remitterades via BVC var dock signifikant lägre jämfört med enspråkiga barn. Det fanns också en signifikant högre risk för de tvåspråkiga barnen att remitteras efter 5 års ålder. De remitterades också från betydligt fler olika instanser än de enspråkiga. Jämfört med enspråkiga barn kom signifikant färre tvåspråkiga barn till logopedmottagningen för bedömning.



Bedömningen av barnen visade att andelen inremitterade barn, som remitterats in och bedömts vara utan språkstörning, inte skilde sig signifikant mellan grupperna. Däremot var risken för att få diagnosen grav språkstörning i stort sett dubblad för de tvåspråkiga barnen. Under bedömningen tillfrågades föräldrarna om de var oroliga för sitt barns språkliga utveckling, och resultatet visade att deras oro ökade ju gravare barnets språkstörning var.



Grupperna jämfördes också med avseende på orsaker till avslutad behandling. Risken för att behandlingen skulle avslutas på grund av att barnen uteblev var nästan fyra gånger högre hos tvåspråkiga barn. När hänsyn togs till hur grav språkstörningen var, visade det sig att risken för avbruten behandling var allra högst hos gruppen tvåspråkiga barn med grav språkstörning, sex gånger högre än hos enspråkiga barn med grav språkstörning. Föräldrarna till barnen med grav språkstörning var den grupp som rapporterade den högsta andelen föräldraoro. Uppenbarligen är det inte okunskap om barnets situation som medför att föräldrarna uteblir. Vilka kulturella och sociala faktorer som leder till den höga frekvensen av avbruten terapi är måste undersöka vidare.



I den andra epidemiologiska studien jämförs 252 tvåspråkiga barn och 446 enspråkiga barn, som alla bedömts vid logopedmottagningen vid Universitetssjukhuset MAS. Samtliga barn var inremitterade under samma 24-månadersperiod. Syftet var att jämföra riskfaktorer för språkstörning mellan grupperna, relaterat till grad av språkstörning. Det innebär att en signifikant riskfaktor är vanligare hos ett barn med grav språkstörning. Gemensamma riskfaktorer för båda grupperna var föräldraoro och okoncentration.



Ärftlighet var nära signifikans i den enspråkiga gruppen vilket innebär en stark trend. Manligt kön var en riskfaktor enbart i den enspråkiga gruppen, och blev en riskfaktor i den tvåspråkiga gruppen först i kombination med faktorer i den omgivande miljön. För pojkar som fötts +1 år kring moderns ankomst var risken för att ha en grav språkstörning dubblad jämfört med övriga tvåspråkiga pojkar.



Vissa faktorer var specifika riskfaktorer för språkstörning i den tvåspråkiga gruppen, som att vara född +1 år kring moderns ankomst och föräldrars behov av tolk efter mer än fem års vistelse i Sverige. Ärftlighet var ingen riskfaktor för ökande grad av språkstörning i den tvåspråkiga gruppen. Ju längre tid föräldrarna, som behövde tolk hade bott i Sverige, desto oftare rapporterade de emellertid ärftlighet för språkstörning.



Deltagarna i de språkliga studierna var 10 svensk-arabiska barn med grav språkstörning och 10 svensk-arabiska barn utan språkstörning som var matchade med avseende på ålder, kön, vistelsetid i svensk förskola, arabisk dialekt, föräldrars utbildningsnivå och bostadsområde i Malmö. Barnen testades både på svenska och arabiska med nykonstruerade grammatiska och fonologiska (uttal) test. De grammatiska testen var baserade på processabilitetsteorin, en teori om andraspråkstillägnande som möjliggör en jämförelse mellan resultaten på de olika språken. De fonologiska testen byggde på principer som också möjliggjorde jämförelser mellan svenska och arabiska.



Resultaten visade att alla svensk-arabiska barn följde samma grammatiska utvecklingsgång på båda språken, även i den longitudinella studien. Barnen med grav språkstörning utvecklade båda sina språk, även om det gick betydligt långsammare än för kontrollbarnen. Barnen med grav språkstörning var också känsligare för bristfällig språklig exponering, inte bara vad gäller svenska utan även arabiska, jämfört med kontrollbarnen.



Den fonologiska studien visade att de svensk-arabiska barnen, både med och utan grav språkstörning, med vissa undantag, utvecklade svensk och arabisk fonologi på samma sätt som enspråkiga barn i respektive språk.. En jämförelse mellan de grammatiska och fonologiska testen visade, att barn med låga grammatiska nivåer samtidigt uppvisade många tidiga fonologiska utvecklingsprocesser.



De kontrollbarn som exponerats för svenska under i medeltal mer än 1;6 år (mellan 1;2 och 2;0 år), klarade att producera strukturer på höga grammatiska nivåer, och antalet fonologiska processer sjönk avsevärt. Så var inte fallet med de flesta barnen med grav språkstörning. Denna tidsgräns kan bli kliniskt värdefull vid bedömning av tvåspråkiga barn med misstänkt språkstörning.



Data från enspråkiga barn är inte alltid möjliga att applicera på tvåspråkiga barn, och i avhandlingen betonas vikten av ha data från tvåspråkiga barn för att kunna diagnostisera en språkstörning. (Less)
Abstract
The aim of this thesis was to provide both epidemiological and linguistic data on bilingual children with language impairment (LI), since few data on this group exist.



Data from 438 bilingual and monolingual children, referred over a period of 12 months, were compared in the first epidemiological study. The results showed that the bilingual children with suspected LI were referred significantly later than monolingual, and by more diverse referral sources. The risk of being discharged owing to non-attendance was significantly higher in the bilingual group, and the risk increased with increasing severity of LI. In the second epidemiological study, data from 698 assessed bilingual and monolingual children were compared.... (More)
The aim of this thesis was to provide both epidemiological and linguistic data on bilingual children with language impairment (LI), since few data on this group exist.



Data from 438 bilingual and monolingual children, referred over a period of 12 months, were compared in the first epidemiological study. The results showed that the bilingual children with suspected LI were referred significantly later than monolingual, and by more diverse referral sources. The risk of being discharged owing to non-attendance was significantly higher in the bilingual group, and the risk increased with increasing severity of LI. In the second epidemiological study, data from 698 assessed bilingual and monolingual children were compared. They were referred over a period of 24 months. Most risk factors for LI relative to degree of severity seemed to apply for both bilingual and monolingual children. Parental stress and short attention span were risk factors in both groups. Gender was a risk factor in the monolingual group, but did not appear as a risk factor in the bilingual group until triggered by environmental factors. Some risk factors were specific for the bilingual group, as maternal arrival within + 1 year in relation to child birth and parental need of interpreter after >5 years of residence in Sweden.



In the linguistic studies, 10 Swedish-Arabic children with severe LI and 10 matched controls were tested in both languages with grammatical and phonological tests, designed to allow for comparisons between the languages. The results showed that all bilingual children followed the same developmental sequence on their way towards the target language, both cross-sectionally and longitudinally. The children with severe LI were able to develop both their languages, although at a much slower pace. They also seemed more vulnerable to a limited exposure of both Swedish and Arabic. The phonological study showed that the children with and without severe LI, tended to develop Swedish and Arabic phonology in the same way as monolingual children, with some exceptions.



After approximately 1;6 years of exposure to Swedish in preschool (span 1;2-2;0), the children without LI scored at high grammatical levels in Swedish, and the number of phonological processes decreased substantially. This was not the case with most of the children with severe LI. This time limit has the potential of becoming clinically significant when assessing bilingual children with suspected LI. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Professor Fletcher, Paul, Hong Kong University
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
samhällsmedicin, fonologi, Fonetik, phonology, Phonetics, risk factors, epidemiology, processability theory, language impairment, bilingualism, monlingualism, Socialmedicin, Social medicine
pages
181 pages
publisher
Department of Logopedics, Phoniatrics and Audiology, Clinical Sciences, Lund University
defense location
2003-02-07, 9.15, the Aula, University Hospital
defense date
2003-02-07 09:15
ISBN
91-628-5544-1
language
English
LU publication?
yes
id
6c8de31e-2464-466c-a5ee-9e1c381f2864 (old id 465440)
date added to LUP
2007-09-28 11:50:54
date last changed
2016-09-19 08:45:07
@misc{6c8de31e-2464-466c-a5ee-9e1c381f2864,
  abstract     = {The aim of this thesis was to provide both epidemiological and linguistic data on bilingual children with language impairment (LI), since few data on this group exist.<br/><br>
<br/><br>
Data from 438 bilingual and monolingual children, referred over a period of 12 months, were compared in the first epidemiological study. The results showed that the bilingual children with suspected LI were referred significantly later than monolingual, and by more diverse referral sources. The risk of being discharged owing to non-attendance was significantly higher in the bilingual group, and the risk increased with increasing severity of LI. In the second epidemiological study, data from 698 assessed bilingual and monolingual children were compared. They were referred over a period of 24 months. Most risk factors for LI relative to degree of severity seemed to apply for both bilingual and monolingual children. Parental stress and short attention span were risk factors in both groups. Gender was a risk factor in the monolingual group, but did not appear as a risk factor in the bilingual group until triggered by environmental factors. Some risk factors were specific for the bilingual group, as maternal arrival within + 1 year in relation to child birth and parental need of interpreter after &gt;5 years of residence in Sweden.<br/><br>
<br/><br>
In the linguistic studies, 10 Swedish-Arabic children with severe LI and 10 matched controls were tested in both languages with grammatical and phonological tests, designed to allow for comparisons between the languages. The results showed that all bilingual children followed the same developmental sequence on their way towards the target language, both cross-sectionally and longitudinally. The children with severe LI were able to develop both their languages, although at a much slower pace. They also seemed more vulnerable to a limited exposure of both Swedish and Arabic. The phonological study showed that the children with and without severe LI, tended to develop Swedish and Arabic phonology in the same way as monolingual children, with some exceptions.<br/><br>
<br/><br>
After approximately 1;6 years of exposure to Swedish in preschool (span 1;2-2;0), the children without LI scored at high grammatical levels in Swedish, and the number of phonological processes decreased substantially. This was not the case with most of the children with severe LI. This time limit has the potential of becoming clinically significant when assessing bilingual children with suspected LI.},
  author       = {Salameh, Eva-Kristina},
  isbn         = {91-628-5544-1},
  keyword      = {samhällsmedicin,fonologi,Fonetik,phonology,Phonetics,risk factors,epidemiology,processability theory,language impairment,bilingualism,monlingualism,Socialmedicin,Social medicine},
  language     = {eng},
  pages        = {181},
  publisher    = {ARRAY(0x8fb9318)},
  title        = {Language impairment in Swedish bilingual children - epidemiological and linguistic studies},
  year         = {2003},
}